Rom: praktikaliteter och intryck (del 1:3)

Den eviga staden levererade! Den som är museum och stad på samma gång. Olika tidsperioder i en levande och modern stad. Rom är som ett överdådigt smörgåsbord utan slut. De flesta av de mest kända sevärdheterna har jag besökt vid tidigare tillfällen. Nu var det dags att tränga längre in och ner i sta’n!

Under förberedelserna tappade jag nästan sugen när jag letade boende. Jag ville bo i Läs mer

Viktigt meddelande till vissa och några småsaker

Du som är i Grekland just nu kanske ser ökad aktivitet på gator, torg och tavernor i form av ”reklam”. Det är inte reklam utan kandidater till borgmästare och kommunval som är ute och visar upp sig och delar ut information. Det är kommun- och regionsval på söndag.
Du har kanske uppmärksammat att momsen är sänkt på mat mm från 24 % till 13 %? Du gnuggar förtjust händerna och tänker att nu blir det ännu billigare i Grekland! Glöm det. De Läs mer

Vårdopp på platå och sista vårvandringen

Vårdopp på platå
Jag fick en så stor lust att få ännu lite mer vår. Vi har haft en otrolig vår och det känns sorgligt att den är på väg att lämna oss för nu kommer sommaren. Man skulle kunna kalla det separationsångest! Men var få en sista dos? Katharo-platån givetvis! Jag vandrade där i höstas och presenterade då platån, det kan du läsa om i inlägget Getternas och fårens egen platå i sprakande färger. Jag tänkte att jag skulle återvända nu i vår, men har glömt bort det. Läs mer

Info om och till turist

Jag har vid olika tillfällen skrivit i bloggen om fotografering. Kanske jag skulle sammanfatta tipsen i ett inlägg – vad tycker du? Anledningen till att tanken dök upp var en turist här i gamla sta’n i söndags. Personen stod nästan inne på en uteplats och fotograferade, tydligen utan en tanke på att det bor en människa i huset. Hur fina blommor än är, hur charmiga hus än är så är det inget ”levande folklivsmuseum”. Finns det inte zoom-funktion på mobilkameror? Ge Läs mer

Tankar kring jubileum och annat

Jag är mer och mer mentalt i Rom så i förra blogginlägget om påskarna glömde jag berätta att det skålades för mig på påsklunchen (alltså Stora Söndag). Jaha, undrar du, det är väl inget att berätta. Jo, det är det eftersom det var den 28 april. Det var fem år sedan jag flyttade hit så man kan väl kalla det ett litet jubileum!
Det här blogginlägget kom till den 28 april 2014 när jag var på väg… Läs mer

Påskfirandet i år

Så var det det där påskfirandet som nu kommer lite i efterhand pga att förra inlägget kom före. Om man säger så. Fast det är inte riktigt i efterhand för här pågår påsken egentligen från påskdagarna och veckan efter. Dagarna före påsk, den s k ”Stora veckan” är förberedelse inför påsken, så kommer påskdagarna, i och med uppståndelsen hävs fastan och firandet kan börja. Det märks på olika sätt, t ex har barnen skolov i två veckor, apoteken har jourschema precis som på söndagar och andra helgdagar men nu är det påskdagarna och den efterföljande veckan.

För varje högtid man firar som utomstående lär man sig nya saker. Det blir liksom ett pussel att lägga där högtiden blir tydligare och tydligare. I pusslet finns luckor. Det är det man inte kan eller vill ta till sig och som man fyller ut själv. Det kan bli ganska spännande slutresultat!
En rolig pusselbit är att man här pickar ägg precis som vi gör på Österlen! Märkligt att hitta sin ”egen” tradition på en helt annan plats.

I år har jag äntligen fått en klar redogörelse om när de olika hälsningsfraserna Καλή ανάσταση! (”Bra uppståndelse!”), Χριστός Ανέστη! (”Kristus är uppstånden!”), Καλό Πάσχα! (”Glad Påsk!”) och Χρόνια πολλά! (ungefär ”God fortsättning!” i detta sammanhanget) ska sägas. Nästa år ska jag inte behöva göra någon förvirrad.
Jag upptäckte också att det jag trodde var en epitaf inte är en epitaf utan heter något annat, men det kräver lite mer informationssök från min sida.

”Stora fredag” ringer det under dagen i kyrkklockorna med jämna mellanrum. En stilla ringning som är vacker och manar till lugn och eftertanke. Av respekt för dagens händelse öppnar butiker senare, närmare lunchtid. Förmiddagen är lugn och fridfull. Det är en allvarlig dag.
Jag högg in på inlagd sill (Abbas, så klart), ägg mm innan jag vid 21-tiden körde ut till byn Episkopi. I år började jag i kyrkan och gick med hela rundan bland byns gränder och prång. Processionen gick fel på ett ställe och skulle vända. Inte så enkelt i smal passage, men det gick bra. Nedhängande kablar är inte heller så hälsosamt. Längs vägen stannade man då och då för att människor skulle få kyssa evangelieboken som prästen bar, gå två gånger under ”epitafen” och sedan kyssa tygstycket/ikonen (symbol för Jesu kropp) som ligger i ”epitafen”. Jag höll mig så nära sångarna jag kunde. Det gav en högtidlig stämning att vara så nära symbolerna, prästen och bärarna till tonerna av mässande sång. Vackert!
Som enda ”utomjording” i processionen fick jag så klart en del blickar, men jag var en av de få som gick med hela vägen! Så det så!
Tillbaka vid kyrkan fick prästen knacka med korset tre gånger och samtala med någon på insidan för att bli insläppt. (Jag ska ta reda på mer)

”Stora lördag” inledde jag med frukost på stamstället och sedan en sväng upp till marknaden. Därefter började väntan på att midnatt skulle närma sig. Strax innan midnatt gick jag bort till sta’ns huvudkyrka, Agios Giorgos, som ligger här i gamla sta’n. Tände ljus och stod sedan och väntade på att ljuset i kyrkan skulle släckas. Det visade sig att det var minsann biskopen själv som var igång!
När det släckts kom biskopen fram med ett stort stearinljus och människor började tända sina ljus på varandras. Biskopen och hans följe fortsatte ut på det lilla torget och upp i ”predikstolen” som är byggd i en hörna. Där förklarade han att Kristus var uppstånden och alla instämde. Man kan riktigt känna hur stämningen skiftar från allvarlig till glad.
Så var det dags att knacka på kyrkoporten tre gånger igen för att bli insläppt i kyrkorummet. Knackandet symboliserar Jesus som vill in i himlen och på andra sidan är Djävulen. Alla dörrar i ikonostasen var nu öppna (och de förblir öppna hela veckan).
Nu lämnade biskopen över till de andra prästerna och satte sig i biskopsstolen – första gången jag sett den användas.
Det där med knackandet och Djävulen – det finns en tro att oljud skrämmer Djävulen och det är också anledningen till det förfärliga påsksmällandet vid midnatt. I år har det smällt mer än någonsin även under fredagen och lördagen samt kraftigare smällar än vanligt. Nästan så jag trodde att turkarna kommit….

”Stora Söndag” hade jag sovmorgon innan det var dags att köra till byn Mithi för påsklunch. Geten snurrade runt på sitt spett på grillen och vi högg in på ett dignande bord. Massor med god mat, en fantastisk bergsvy och trevligt folk – en riktigt bra fest!

Några kommentarer
Jag tog inga foton, det skulle kännas påträngande och bryta stämningen. Jag vill bara vara närvarande och uppleva.
Påsk firas inte likadant överallt. T ex står det ingenstans att man ska lämna kyrkan på långfredagskvällen och gå i procession utan det är upp till prästen och lokala seder.
Jag antar att dockan som föreställer Judas eldades nere i fiskehamnen som vanligt vid midnatt. Det är en symbolisk handling som jag förstår betydelsen av, men tycker väldigt illa om.

Påsktankar
Mitt i det här firandet så funderade jag över varför så många svenskar tycker att det är fantastiskt att uppleva påsk i Grekland. Den ortodoxa påsken är i första hand en religiös högtid i en del av kristendomen som anser sig vara det mest ursprungliga och har en stor tro på mirakel. Vad är det i detta som tilltalar sekulariserade svenskar?
Dessutom så upplever jag att firandet av högtider i Sverige bara minskar och minskar. Många klagar på vardagens tristess och på stress, men när högtid bryter av tycker man det är jobbigt. Varför inte ta tillvara de egna högtiderna? Det är ju faktiskt en stor bit kulturhistoria.
Och tänk så härligt och välgörande att allt stannar upp! Fast skulle svenskar klara att butiker är stängda två dagar i rad…!?

Jag är nu mitt i vandringsvecka så vette tusan när nästa blogginlägg kommer! Ha det gott så länge och trevlig helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Vandring, utflykt och biltur

Ilskan, som jag kände i fredags, har sjunkit undan lite så nu kan jag berätta om torsdagens vandring. Mitt påskfirande får komma i nästa blogginlägg. Jag har kommit lite efter i tiden, men det är väl inte hela världen.

Då och då ger jag mig ut på nya vandringar. Kretas landskap är så skiftande så det är spännande att se något nytt och det gör gott för både ben och själ. I nya områden blir det inga långa vandringar utan den första är mer som rekognosering. Hur ser det ut, hur brant, inbjuder det till vandringar, ger det mersmak osv. Jag hade tagit ut en kort vandring på satellitkarta i trakten ovanför Epano Sisi och Milatos och i torsdags var det dags att prova.
Tilläggas ska att det var inte en bra dag att vandra. Koncentrationen av Sahara-sand var hög i luften och då mår kroppen inte bra, framför allt är det en belastning för lungorna. Det blir inga fler sådana här misstag, varje vår ska väderprognosen studeras tillsammans med dammprognosen.
Som avslutning tänkte jag mig en liten utflykt!

Panda och jag gav oss iväg och efter att vi kört igenom Epano Sisi (fortfarande den sötaste och raraste by jag vet) fick Panda vila vid en taverna. Jag gav mig iväg med ett huvud som rörde sig som en vindflöjel – här skulle studeras och tas in! Den lilla vind som var kändes annorlunda. Vinden har vänt till sydlig och temperaturen gått upp. Nu kommer värmen! Skönt, men med Sahara-dammet som lock blir det klibbig och stillastående värme som är obehaglig. Fåglar kvittrade och när jag vände mig om såg jag ett spegelblankt hav längre bort.
Fick tidigt en ganska brant uppförsbacke och sedan svängde vägen. Där stötte jag på det som fick min ilska att blomma. Och upprördhet. Och ledsamhet. Eller på ett något rakare språk: jag blev så jävla förbannad!

Visst är det en fantastisk vy? Och detta var bara början på den inofficiella soptippen. Och efter den kom två mindre. Det är sin sak att greker inte är speciellt intresserade av att vara ute i naturen, men den här användningen gör mig så arg och ledsen. Om man ändå ska lasta och köra iväg avfall kan man väl lika gärna köra till en soptipp!? Det är inte första gången jag ser sopor i naturen, men detta var definitivt den största soptipp jag sett. Mycket klurigt placerad så den inte syns för turisterna en bit ner mot kusten och bilande turister på en asfalterad parallellväg.

Grekland ligger i botten i EU när det gäller sophantering, men de uppgifterna grundar sig troligen på den sophantering som är synlig, offentlig. Här låg bl a dunkar – vad innehöll de? Utrivna byggnadsdelar, plast, halva vattenplasttankar, brädor, sängmadrasser….allt du kan föreställa dig. Så’nt här ofog borde man försöka göra något åt. Minns du vad jag skrev i förra nyhetsbulletinen? Två robotar är inköpta för att sortera sopor vid sopstationer i Chania och Iraklio. Det är givetvis en lättnad för de som idag sorterar där manuellt och får olika skador, men det vore väl smartare att se till så att sopor sorteras från början?
Sophanteringen och, framför allt, tippandet i naturen är en skam för vackra Grekland.

Jag fortsatte uppåt med raska steg. Adrenalinet hjälpte till. Sahara-dammet gjorde mig väldigt flåsig. Det var dags för en paus och det blev på en sten vid en grön sjö. Det är så här det ska se ut!

 

 

 

 

 

Efter pausen började jag njuta av natur och landskap. Blommor och växter är inte desamma över hela ön så här såg jag några som inte finns nere hos oss. Och jag saknade några som finns hos oss. Några andra finns fler hos oss än här. Och några andra tvärtom. De två gula ärtväxterna (nej, det är inte ”ginst”) avlöser varandra i år så sluttningarna bara fortsätter att vara gula. Lilla bulliga gulgröna buskarna blommar också och till färgprakten bidrar Ebenus cretica med sin speciella rosalila nyans. De verkar finnas överallt för tillfället!
Insekter for omkring, gräshoppor hoppade, fjärilar fladdrade. Och en av de vackraste och coolaste småkryp jag vet hälsade på några gånger: det kretensiska biet. Stort och ofarligt.

På väg ner mot Milatos passerade jag en del hus som nog kallas ”Villa”. Jag funderade över byggstilen, de ser mer italienska ut än kretensiska. En del har troligen utlänningar byggt och en del är byggda av greker för uthyrning till turister.
Efter Milatos på väg tillbaka till bilen ökade trafiken. Hyrbilar, fyrhjulingar, en buss. Det kändes att jag var nära turistorter.
Förresten så kan jag berätta för dig att många orter som ligger vid kusten har inte många år på nacken. Många av dem var bara en hamn till en by som ligger längre från kusten. När turisterna började komma insåg befolkningen att här var en inkomstkälla och ”de där” verkade vilja vara vid havet. Alltså slog man upp några hotell vid hamnen, det kom fler och man byggde mer. Så är det med t ex Hersonissos och Matala. Här syns ett tydligt exempel där Milatos ligger närmast mig och ”Milatos strand” (Paralia Milatou) blivit en ny ”by” nere vid stranden.

Fler vandringar i detta området blir det inte, men kanske om man flyttar sig lite österut… Tycker jag då att en så’n här dag är misslyckad? Absolut inte! Även om det inte gav mersmak så fick jag en dag ute i naturen och det är aldrig fel.

Framme vid Panda för att ge mig iväg på utflykten: Milatos-grottan! Jag har varit på väg en gång, men klockan var för mycket. Denna gången skulle det bli av! Lätt att hitta, inte så lång stig upp till grottan men rejält stenig (inte lämplig för sandaler om nu nå’n skulle få den tokiga idéen). Fantastisk utsikt! Grönskande, dramatisk ravin med Milatos by halvvägs och bakom den högre, fjärran bergstoppar.

Kom fram till grottan och skrattade gott åt min egen dumhet. Om man ska besöka en grotta behövs ljus, eller hur? Så varför låg ficklampan kvar i bilen…. Inne i grottan var en barnfamilj så det ropades och stojades. De tog sig fram med ljus från mobiler, men jag tyckte inte att det räckte. Man såg bara nå’n meter framför fötterna och jag ville se både var jag gick och grottans väggar, gångar och formationer. Det kändes lite fel med stojandet med tanke på grottans historia. Jag beslutade att gå ner igen och återkomma i slutet av oktober. Med ficklampa. Förhoppningsvis utan stoj.

Jag tror att de flesta kör tillbaka samma väg som de kom till grottan, men jag fortsatte och fick en väldigt vacker biltur. Bitvis en så’n som på kartor kallas ”scenic drive”.

Jag tog längre tid på mig och ”Astranis” är Neapoli (körde alltså under National Road E75 genom Neapoli).

Längs kusten från Elounda och neråt låg det turister i solstolar och kretensarna har inte fått av sig alla vinterkläder än – uppochnervända världen!

En dag med många olika känslor och upplevelser. Och rejäl hosta när jag kom hem!

Ha en bra Valborg och 1:a maj!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Facebook, påskande och lite annat

På facebook är jag med i en del grupper som är inriktade på Grekland och Kreta. Några av dessa grupper är svenska. Eftersom huvuddelen av de skandinaviska resenärerna åker till nordvästra Kreta så kommenterar jag ibland inlägg med ”Välkommen till sydöstra Kreta!” eller t o m ”Välkommen till Ierapetra!”. Jag gör det för att uppmärksamma på att ön är stor, vacker och mångfacetterad, väcka nyfikenhet, hjälpa de som vill söka sig utanför de stora turiststråken, pusha för ”min” del av Kreta osv. Jag är övertygad om att både ön, befolkningen och turisterna vinner på om vi gäster sprider ut oss. Se’n är det givetvis roligt om någon vandringssugen hittar hit!
När Ving återigen öppnade Ierapetra 2015 (efter 25 års paus) och Apollo kom året efter var folk här nere så glada. De såg fram emot att skandinaverna skulle återvända, en turistgrupp som de tycker mycket om och har saknat. Den väntade rusningen uteblev.
I år tänkte jag skruva upp min aktivitet eftersom det ser ut att bli ett svagt reseår, speciellt från Sverige. Jag har dock fått reaktioner som tyder på att mina kommentarer upplevs tjatiga och irriterande så jag lägger ner. Om någon kontaktar mig eller jag blir ”taggad” på facebook kommer jag givetvis att svara.
Men bloggen är min och här är jag hur tjatig och pushig jag vill! Och jag kommer att fortsätta dela den som inlägg i grupper. Välkomna till Ierapetra och sydöstra Kreta! Vi har mycket att bjuda på! Jag ger gärna tips om boende, sevärdheter, bilhyra osv.

Mycket påskande i år! Den oortodoxa påsken firades bl a med påsklunch i söndags med inlagd sill från Sverige och annat gott, nedsköljt med Hallands fläder och Skåne, tillsammans med en hög andra svenskar (och en engelska). Mycket trevlig och go’ eftermiddag!

Under veckan har jag varit totalt förvirrad på veckodagarna, men jag kom ihåg att åka på utflykt i onsdags. Min språklärare ordnar några gånger om året utflykter (eller vad man ska kalla det). Det är roligt därför att han känner till saker som vi inte vet om och han kan öppna dörrar där vi inte skulle kunna komma in på egen hand. I onsdags var vi vid en utgrävning av en minoisk bosättning som upptäcktes av en slump i höstas. Efter det åkte vi upp till amerikanska INSTAP (deras arkeologiska center för studier och forskning) där vi fick en rundtur. Väldigt intressant! Jag är lite ruin- och historienörd så det passade mig perfekt. Avslutning på taverna i vackra bergsbyn Monastiraki.

I veckan har jag varit ute en runda med informationsblad om vandring. De flesta av de stora hotellen har inte öppnat än, det gör de i nästa vecka. Jag är verkligen ingen försäljare eller marknadsföringsmänniska, tycker att det känns kymigt att saluföra mig själv. Ja, ja, jag vet att det är fel tänk, det är ju vandringarna jag saluför, men det känns personligt. En del av hotellen lägger infobladen i en låda eller ett skåp. Jag vet inte om gäster inte frågar på hotellen efter olika saker eller om de resebolag hotellen har avtal med inte tillåter annan information än deras egen. Strunt samma, det är inget jag kan påverka.

 

 

Igår var jag ute på vandring och grottbesök. Jag berättar mer om det i nästa vecka, under helgen ska jag försöka lugna ner mig. Jag blev nämligen väldigt ilsken och då ska man varken skriva eller prata.

Hela denna vecka kallas ”Megalo evdomada” (Stora veckan) och det är mycket aktivitet i kyrkorna. Varje dag har ”Stora” framför sig så idag är det Stora fredag. Imorse var det gudstjänst och det är dags igen ikväll. Stadslivet är lugnare än vanligt så det känns att det inte är en vanlig vardag. Under dagen ringer det i kyrkklockorna med jämna mellanrum. Det är väldigt rofullt, stämningsfullt och ödesmättat. En påminnelse om att det är en stor dag idag.
Grekiska påskägg är röda där färgen ska påminna om död (blod) och själva ägget om uppståndelse (pånyttfödelse). Vi kommer att få en helröd påsk för vi har ett lock av Sahara-sand som gör att luften blir kvav och instängd, värmen klibbig.
Jag ska ut till en by ikväll för att vara med när de bär runt epitafen och imorgon vid midnatt traskar jag nog ner till vår huvudkyrka, Agios Giorgos, för uppståndelsen. Och så blir det ny påsklunch på söndag!

Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Lustifikationer

De senaste dagarna har varit fyllda med glädje, njutning och överraskningar. En heldagstur på östra Kreta då vi bl a besökte klostret Toplou (jag var där 1987…). En lite regnig tur i början, men sedan tittade solen fram periodvis. God lunch i Zakros och fika i Sitia. Passageraren hade aldrig varit därute i öst och blev positivt överraskad. Det är ju så med den här stora ön att den har flera ansikten. Ingen bättre än den andra, bara olika vackra.

Och det har vandrats och alla vandrare denna veckan tycks mig ha kopplat av, landat i och förundrats över det gröna landskapet samt njutit i fulla muggar av vår ovanligt hänryckande vår. Eller vad sägs om dessa två som badar i en riktig blomsteräng:

Mycket påskande är det nu närmast. Den oortodoxa påsken denna helgen och den ortodoxa nästa helg. Jag måste göra en del ärenden imorgon så den där härliga långfredagsstillheten får vänta till nästa fredag. Den som väntar på nå’t gott!

Idag tänkte jag skriva om tre små händelser som på olika sätt lockat till skratt. Inga världsomstörtande eller exceptionella händelser utan så’nt där som vi inte ska låta oss gå förbi utan ta vara på och vila i en stund. Hur bra och skönt är väl inte ett gott skratt!?

Ibland är medmänniskor närmare varandra än man tror. En vän som delar sin tid mellan här och där behövde pga en flytt i Sverige kontakta kundtjänst på comhem. Hon ringde, trevlig ung man svarade och hon fick någon fråga som hon inte kunde svara på utan fick säga:
– Jag är inte där nu.
– Var är du?
– Jag är på Kreta.
– Det är jag också!
Och det visade sig att han nyligen börjat jobba i Chania på nordvästra Kreta. Så där satt de i varsitt hörn av ön och pratade om en internetuppkoppling i mellansverige. Visst är det dråpligt!?

I maj är det borgmästarval och vår lilla stad brukar ha 2-3 kandidater. I år är de 8 stycken! Det har resulterat i en del irritation bland befolkningen som tycker att nog borde det gå att samarbeta. Så många kandidater blir troligen väldigt splittrande och kanske ingen får en rejäl majoritet av rösterna.
Min språklärare och några vänner satt och diskuterade detta och då föddes en idé. De skrapade ihop vänner och vänners vänner, ”bildade” ett parti och någon producerade ett mycket snyggt tryck med proffsig layout. De 43 partimedlemmarna fick varsitt blad i samma stil där de presenterade sig och hade en uppställning av meriter med mera. Kontakt togs med nättidning och radiostation, varje person la ut partiets och sitt eget dokument på sin facebook-sida. När ierapetranerna vaknade den 1 april fann de att kommunen plötsligen hade totalt 51 kandidater!
Misstanke fanns så klart om aprilskämt, men det var ju så proffsigt gjort…det liknade de andra kandidaternas ”marknadsföring”…det blev lite oroligt i en del läger. De 43 hade fullt upp under dagen med att besvara telefonsamtal, kommentarer på facebook och ta emot löften i stil med ”så roligt att du ställer upp! jag ska rösta på dig!”. Tidig kväll samlades gruppen på ett café för att diskutera hur de skulle avblåsa skämtet. De blev avbrutna hela tiden av folk som kom fram och intygade sitt stöd. Till slut lyckades de spela in en video som bl a las ut på facebook där de i kör säger ”Kalo mina!”. Det betyder ”bra månad” och sägs i början av varje månad och det är så man avslutar ett aprilskämt.
Jag älskar skämt som har en udd eller underton! Det här var inte bara roligt utan också ett inlägg i debatten och en släng till den kommunala organisationen och alla de som önskar få in en fot och bestämma. Lyckat dubbelt upp!

Igår åkte vi med pratsam taxichaufför som bl a intygade att han tyckte om att gå. De sträckor han presenterade imponerade inte på någon av oss, men som han poängterade: det är bättre än ingenting. Så började vi prata om var mina vandrare i baksätet kom ifrån (Sverige) och att resa:
– I like to travel.
– Where have you been?
– Everywhere!
– Really? Everywhere?
– O yes!
– In Sweden?
– No.
– So you haven’t been everywhere?
Stora skratt i taxibilen. Och sedan intygade han med emfas att han verkligen vill åka till Sverige.
Man ska vara försiktig med vad man säger, vilka ord man väljer och vem som finns i närheten…

Nu ser jag fram emot ägg och sill (nedburen av mig från Sverige) imorgon och påsklunch på söndag. Väderprognosen för helgen säger väldigt blåsigt, men konstigt nog inget regn. Jag menar, efter de senaste 3,5 månadernas väder har vi ju blivit vana vid lite oväder titt som tätt.

Jag önskar dig sköna och fina helgdagar med en eller två vårpromenader! Och en Glad Påsk!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Rusig tacksamhet

Många beundrar havets olika blå nyanser och visst är det vackert. Glöm inte att vända på dig och lyfta blicken! Idag har jag varit ute och kontrollerat min nya vårvandring och den har klarat sig bra från ovädret.

Där ute finns en helt fantastiskt underbar natur som bjuder på olika färger, former, växtsätt, storlekar, dofter, ljud.  Att vandra där idag var som att bada i ett grönt hav! Ingen konstnär eller målare kan ta fram så många gröna nyanser. Och de ändras beroende på hur ljuset faller och vindens framfart. Kanin skuttade, ödlor prasslade, vatten forsade, fåglar kvittrade och vackra fjärilar flög omkring. Nytt liv bryter fram i vårskirt grönt eller blodrött. Molnen hade formationslek uppe i skyn. Hundskall i fjärran tillsammans med getters bräkande, en vacker häst betade girigt i en olivlund. Plötsligen slog vädret om, jag kände en regndroppe, men det slutade innan det börjat. Som om vädrets makter ångrade sig och tog tillbaka sin lilla skur (kanske släppte den nå’n annanstans, vem vet).

Varför är växter så olika? Var kommer alla former och färger ifrån? Varför låter inte alla fåglar likadant? Hur kommer det sig att det hänger ihop, att allt är beroende av varandra? Vart ska jag rikta mitt tack? Finns det en Gud eller högre makt? Kan det verkligen bara vara en ”big bang”?

Jag stod en lång stund och tittade på det vackraste landskap jag vet och tänkte på vilken ynnest det är att få bo här, kunna njuta av allt som bjuds. Alldeles gratis bara flödar naturen. Tänk om allt gick att fånga i en stor, varm kram!
Har det någon betydelse varifrån allt kommer, hur det hänger ihop eller vad enskilda växter heter? Handlar det inte bara om att stanna, öppna upp och ta emot?
Nästa vecka har jag några vandringskunder. Jag hoppas att någon av dem väljer vårvandring för jag vill bada igen och igen…

Slutpratat – idag blir det många foton. Här får du ett smakprov på färg och form i min del av världen!
(klicka på foto för större storlek)

Gå ut och njut av naturen i helgen! Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!