Mobilkontakt upprättad samt lite annat

Minns du mitt inlägg om telefon, internet och mobil? Annars finns det här! I söndags var det alltså dags för omställning från abonnemang till kontantkort på mobilen. Precis som försäljaren i butiken Germanos sa till mig, för ungefär en månads sedan, så slutade mobilen att fungera i söndags. Igår travade jag ner till samme försäljare och nu har jag kontantkort. Ska låta det rulla på några månader för att sedan se vilket som är bäst i förhållande till användning. Jag trodde faktiskt inte att det skulle fungera så smidigt, men jag hoppades!

Bokmanus skickades till en läsare i fredags så jag har haft en skön och avkopplad allhelgonahelg. Denna veckan finns en lång lista med saker att göra. Idag har jag beställt tre almanackor med mina foton vilket betyder att tre julklappar är klara. Och nyhetsbrev har gått ut till mina prenumeranter. Men som sagt, listan är lång. Hoppas kunna sticka emellan med en vandring på torsdag.

Annars är det lugnt på stan. Några tavernor har stängt ett par veckor för storstädning, målning och annat underhåll. De brukar skiftas om så det märks inte så mycket eftersom cirka 90 % av våra tavernor har öppet året runt.

En del diskussioner pågår på sociala media om olika ämnen som t ex om man ska mata katter och hundar när man är på semester, om man kan åka till Kreta året runt. Det sista är lite intressant för de flesta undrar om man kan bada. Det är riktigt sorgligt att folk inte kan tänka sig att göra annat på denna stora, fina ö än att bada! Ön måste marknadsföra sig bredare, visa att det finns liv utanför de nu mer eller mindre stängda turistorterna. Och det klagas en del på att det inte finns direktflyg till Kreta. Jag förstår inte riktigt hur en mellanlandning i Aten kan vara så avgörande och jag förstår inte att folk inte förstår att antalet passagerare under vinterhalvåret är för få för direktflyg från alla möjliga och omöjliga flygplatser. Känns lite som ett ”i-landsproblem”.

På tal om problem så ska man väl akta sig för att ge sig in i stora filosofiska resonemang. Eller religiösa. En kyrkans man i Grekland, Metropoliten Ambrosios (metropolit är mellan ärkebiskop och patriark), har uttalat sig om flyktingarna. De ska minsann inte få komma till Grekland, de ”smittar” ner, deras kultur är annorlunda och deras religion inte acceptabel osv. Det är gamla, ofta upprepade, argument. Om man då tar och stannar upp en stund kan man upptäcka några underliga ting. Han uttalar sig helt emot vad hans närmaste chef, patriarken, har uttalat och även mot sin högste chef, dvs Gud, som enligt Bibeln säger att man ska älska sin nästa.
Lite löjets skimmer får det hela om man betänker att den ortodoxa kyrkans patriark har sitt säte i Istanbul som många greker fortfarande kallar Konstantinopel (vilket betyder Konstantins stad som var romersk kejsare, född i Serbien). Okej, Turkiet är officiellt ett sekulärt land, men majoriteten av befolkningen är muslimer. Borde inte den gode Ambrosios istället ägna sig åt att försöka få det att gå ihop? Jag menar, ortodoxt högkvarter bland en massa muslimer – hur lever han med det?
Det tycks mig som om alla religioner och livssätt eller filosofier eller vad de kallas har ett och samma mål: öka antalet medlemmar oavsett om det sker på andras bekostnad och hur irrationellt de själva än uppträder och resonerar.

I övrigt skjuts det i Aten, det tjafsas i parlamentet om budget och skuldlättnader, oppositionen anklagar regeringen för ett och annat, en del av den skatt som företag betalade in i förskott för 2017 kommer att återbetalas, i Iraklio diskuteras kompostering (!) av visst avfall. Det finns planer på att Kreta ska bli en station på vägen för energi i undervattensledning från Libyen till Europa. Vi får väl se om planerna blir verklighet, innan dess kanske Kreta försvunnit för det har kommit rapporter om att öns stranderosion är förfärlig, mycket större än man trott och det går snabbt.

Det får vara hur det vill med elände och paradispapper och eventuell höjd pensionsålder i Sverige – el-filten fungerar, jag är nyklippt och på gott humör! Låga moln svävar som slöjor vid bergen så topparna sticker upp som om de flöt omkring – det är vackert. Och gott att leva!

Ha en bra kväll!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information   http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

 

En alldeles ljuvlig dag!

Idag har jag vandrat! Det var ett tag sedan sist pga ostadigt väder och bokskrivande. Nu hade jag så mycket spring i benen att det gick inte att stoppa! Bestämde mig för att ta det lite som det kom idag och göra några utvikningar för att utforska några saker som jag var nyfiken på.
Och vädret var perfekt. Visserligen långa vandringsbyxor hela dagen, men jag kunde ha vandrat halva dagen i shorts. Kortärmad t-shirt så klart efter nio-snåret.

Så idag har jag vandrat i olivlunder, upp på bergstopp, i ravin, vid kusten och genom byar. Jag vandrade på små grusvägar, stigar, ute i terrängen och på flodbädd. Jag vet inte om man kan pricka in så mycket mer!

På väg upp till bergstopp blev jag omkörd av ett antal bilar på en väg där jag aldrig sett någon bil! En bil var till och med vänlig nog att stanna och undra om jag ville ha skjuts. Några var helgklädda och jag lyckades lista ut att de skulle till ett kapell i en dal på andra sidan. Kapellets helgon har inte namnsdag så vad de skulle där har jag ingen aning om. Kanske någon privat ceremoni.

Blev lite förvånad över att hitta blommor! Det verkar som om det inte är fullt så torrt uppe i bergen som nere vid kusterna. Antagligen har regnmolnen släppt lite regn däruppe eller så har de dimma och dagg nu när temperaturskillnaden mellan dag och natt är stor.
Emellanåt kom det rikliga och härliga doser med salviadoft i luften. Det blev nästan lättare att andas varje gång. Kretensarna håller salvia högt, det är nästan en universalväxt som hjälper mot allt och lite till.
(klicka på foton för större format)

Höstkrokus kommer i flera färger!

Många små charmiga killingar. De var så ”nya” att de antagligen inte hunnit knyta an riktigt till sina väna mödrar. En killing pep något alldeles väldigt när den kommit bort från flocken och en annan var nästan hysterisk när den inte hittade ut ur en liten inhägnad (modern hade redan gett sig iväg – jag såg henne). Jag lyckades få killingen att hitta utgången, sedan stod den stilla och tittade på mig ungefär som om ”jaha, och var är nu min mamma?”. Men då sa jag högt och tydligt att något får du sköta själv, jag kan inte ordna allt. Så gick jag.

Tänkte utforska en liten ravin, men det blev ganska snart stopp. Det syns inte på fotot, men på andra sidan om de två stora stenarna stupade det rakt ner. Säkert väldigt fint som vattenfall, men för högt att hoppa och inget att hålla i så asa sig ner var inte aktuellt. Nu är jag ju en säkerhetsmedveten och förståndig vandrare så jag vände och gick tillbaka. Jag är egentligen inte så intresserad av raviner, tycker bättre om varierat landskap och vyer, men omväxling förnöjer.

Brinnande buskar har man hört talas om, men skällande buskar? Det visade sig vara två väldigt unga hundar (kullsyskon) som gömde sig. Inte speciellt effektivt när man sitter och skäller. I alla fall så följde de efter mig och när jag fikade var jag så dum att jag bjöd på kanelgifflar och vatten. Efter det var jag givetvis adopterad. När vi kom in i by fick vi en grekisk familj mellan oss och hundarna drog sig tillbaka. Nu var de i alla fall i byn så om de smög iväg och gömde sig (tips: utan att skälla…) kan de kanske våga sig fram när det mörknar och leta mat.

Syskonkärlek.

Sju timmar senare var jag tillbaka vid den busshållplats där jag hoppade av på morgonen. Och väldigt nöjd med trött kropp och tom skalle. Ikväll blir det attans god middag och imorgon sovmorgon.

Ha en skön och fridfull allhelgonahelg!

PS. Fler foton på min flickr-sida!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information   http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

 

Tisdag 31 okt

I lördags firades ochi-dagen och jag hade mina egna funderingar som vanligt. Jag har bloggat tidigare om omöjligheten att svenska skolbarn skulle marschera och vara likadant klädda och andra fenomen. I år fastnade jag vid de som kommer först i paraden: frivilligorganisationer och samhällsfunktioner. Det är Röda Korset, samariter som följs av brandkåren, hamnpolisen, polisen. Framför allt fastnade jag vid de som far ut och hjälper till vid olyckor eller när någon fastnat någonstans. Skulle det få obetänksamma vandrare, klättrare med flera att tänka en gång till om de kunde se de som ideellt ställer upp? Det känns tryggt och gott att de finns om utifall att…

Jag har i eftermiddag suttit på café och läst igenom mitt bokutkast för sista gången. Snart får jag passa mig så jag inte redigerar bort alltihop. ”Det bidde ingenting” vore sorgligt. Vi har ett rejält molntäcke och riktigt kallt. När jag passerade en turistshop som fortfarande har öppet kändes solklänningarna som viftade i vinden väldigt malplacerade. Något regn får vi säkert inte och nu har vi nästan gett upp hoppet.

På tal om shop så tog jag ett djupt andetag i förmiddags, la ner pengar och lapp och gav mig ut på en av mina mest hatade aktiviteter: shoppa. Det blev som vanligt så att det mesta var kvar på lappen när jag kom hem så det var bara att sätta den på kylskåpsdörren igen.
Skor – jag måste ha ett par skor, men vill inte ha högklackat, en massa blingbling eller sneakers. Svårt, för att inte säga hopplöst. I en butik hittade jag något acceptabelt och då fanns det givetvis inte i min storlek, men kanske han skulle veta på måndag om han eventuellt får in fler. Tack och ajö.
Bläckpatroner till skrivaren – tyvärr, men vi får in imorgon eller på torsdag! Vi ringer dig!
Tvålpump – plötsligen ser jag inga någonstans och ingen har hört talas om så’na. Får napp till slut i en butik, en förfärlig färg så det får bli en nödövergång tills jag hittar nå’t bättre.
Knäckebröd – jodå, det fanns i nya super market. Och de hade en annan liten förpackning som heter ”Scandinavian Bran Crispbread”. Jag har aldrig sett det så nu har jag fått en identitetskris – är jag skandinav eller inte? Ser nu att det uppe i ena hörnet står ”Slimming” och det lovar gott för min blyga midja.
Jag fick i alla fall bytt batteri i min klocka som jag inte använt på 3,5 år och tid hos frissan i nästa vecka. Och tänk, när jag kom hem upptäckte jag att någon smugit in i min hand en kasse med ett par långbyxor. Hur gick det till? De stod inte på lappen!

När jag i morse förde över foton från kameran och laddade upp på min flickr-sida kom jag på att jag kanske ska presentera ”söndagslunchgänget” i ord och bild. Vi är en  lös samling utlänningar som då och då inmundigar låååånga söndagsluncher tillsammans. På fotona nedan från förra söndagen finns Kreta, England, Sverige och Tyskland representerade. Fyra av oss bor här permanent medan de andra är flyttfåglar med olika häckningsperioder så ibland är vi ett stort gäng, ibland bara några stycken.
PS. John i blå skjorta längst till höger på högra fotot (oj, så krångligt det blev!) har målat en fantastiskt fin väggmålning på tavernan som du kan beundra på min flickr-sida!

Nu, 10 min i fem, börjar det bli lite skumt inomhus. Dags att tända läslampan!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

Med vänster hand

Jag måste erkänna att det här inlägget skrivs lite med vänster hand och något okoncentrerat. Eftersom väderprognosen lovade åska och regn denna veckan har jag inte gett mig ut på vandring utan fokuserat på bokskrivandet. Och det har gått riktigt bra och varit roligt. Nu är jag i slutet och filar, blir väl klar i början på nästa vecka. Se’n är det dags att ta reda på nästa steg.
Imorgon blir det inget bokskrivande för då ska vi fira ochi-dagen. En del påstår att det är Greklands andra nationaldag vilket är fel för Grekland har bara en nationaldag och det är i mars. Ochi-dagen (ochi betyder nej) firas till minne av en mycket modig handling av premiärministern 1940. En italiensk ambassadör framförde ett ultimatum från Mussolini: kapitulera och ni blir inte angripna. Svaret från Metaxas var alltså nej och på morgonen gick italienska trupper in i Grekland som då drogs in i andra världskriget. Och resten är, som det heter, historia.

I övrigt har veckan bjudit på ångest, funderingar och förvåning.

I början av veckan upptäckte jag att de två butiker som sålt knäckebröd nu har annat på hyllorna. Kris och katastrof! Vad ska jag nu ta mig till? Vitt bröd är bara inte att tänka på med en midja som verkar bli blygare och blygare. Sluta äta verkar inte vara en bra idé. Få skickat från Sverige överspänt och de går ändå bara sönder. Igår var jag ute en kort promenad, tog en vända in om nya super marketen och vad faller mina ögon på omedelbart? Just det, knäckebröd! Så nu har jag en ny hovleverantör och jag kan leva igen.

Nerverna är dock i högspänning. Några hus ifrån mitt har någon skaffat hund, en stor, som tillbringar sitt liv på balkong på tredje våningen. Givetvis är hunden både rastlös och frustrerad vilket resulterar i att den skäller på allt som rör sig. Snart balanserar jag bort till honom via räcken på balkong och takterass för att strypa honom långsamt.

I veckan kom jag till skott med att kryptera min hemsida. Eller rättare sagt jag kom till skott med att köpa certifikatet. Installationen visade sig bestå av flera steg med nedladdningar, konfigurering, flytta filer. Jag kände förtvivlan knacka på dörren och gav hellre upp. Certifikatet ligger i tre år så en dag när jag är i riktigt bra form eller stöter ihop med en hjälpande människa kan det aktiveras.

En som nog inte heller har haft en så rolig vecka är Tsipras. Han var ju i USA och träffade bl a deras pajas. Bland annat resulterade besöket i ett avtal mellan Grekland och USA om uppdatering av jaktflyg. Inte hel uppdatering utan en deluppdatering. Jag går fortfarande och funderar över om det var ett klokt eller dumt drag av regeringen. Förlorar man väljare på att de tycker att så’nt finns det minsann pengar till medan pensioner sjunker och skatter höjs. Eller vinner man väljare på att visa kraft och handling utåt, dvs främst gentemot Turkiet. Det är ju ett känt faktum att ett samhälle i kris och splittring kan enas genom att uppmärksamheten riktas mot en yttre fiende. Knepigt det där. Jag får nog fundera lite till.

Igår sjönk nästan hela Chania i störtregn och storm. Idag har vi här nere fått stilla regn under förmiddagen, men vi behöver mycket mer. Glädjande dock att höra det underbara ljudet!

Ett litet öga har jag haft på Sverige och upptäckt att jag är hopplöst ”ute”. Får väl göra som andra s k minoriteter och skapa en särgrupp. På sociala medier har #metoo exploderat. Hur jag än vänder och vrider på mitt liv och hur långt bak jag än går så hittar jag ingenting. Kanske ska starta en egen kampanj med #menot.
Och jag såg en mystisk ”artikel” flimra förbi om att någon stolle önskar att alternativa högern ska bli lika populär i Sverige som i USA. Jag tar mig för pannan!

När jag behöver vila en stund från skrivandet umgås jag med herrar. Två stycken närmare bestämt: herr Ehrenmark och herr Olsson. Dessa underbara och kluriga kåsörer som både roar och oroar, Ehrenmark har dessutom skrivet en hel del kåserier om England där han bodde i många år och de får en ny vinkling nu i och med Brexit.

Och innan jag slutar ska jag givetvis avslöja svaret på den lilla tankenöten (!) jag gav i förra inlägget: det finns inga nötter på pinjeträd så var kommer pinjenötter ifrån? Som jag har gått och spanat efter de där nötterna, t o m tvivlat på att pinjeträd verkligen var pinjeträd. Svaret är att fröna som sitter inuti kottarna har ett ganska hårt, skyddande skal och det är troligen därför de kallas pinjenötter när pinjefrön är det korrekta.

Jag har nya foton att ladda upp, men det får bli en annan dag. Nu ska jag bygga upp och pussla ihop det oväntade slutet…

Ha en skön och fridfull helg!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

En riktig höjdare!

Det blev en lång, härlig dag i onsdags så igår var det sovmorgon och sedan städning. Jag skulle ju vänta med större städning tills det regnat, men jag gav alltså upp den idén igår och städade ut en massa damm. Ny damm har antagligen virvlat in sedan dess, men det är en annan sak. Tröstlöst arbete!

I onsdags var det vandringsdags! Upp innan tuppen kvart i fem för att ta bussen kvart i sex till bergsby. När jag kom upp till bergsbyn nästan en timme senare fick jag sätta mig en stund och vänta. Det var nämligen alldeles mörkt!

När himlen började ljusna vid 7-tiden kunde jag sätta igång. Dagens plan: först min egen sträcka, sedan slå följe med E4, lämna den för en ny sväng. Tanken var att denna vandring kanske kan ingå i vandringsvecka 2.

En stund stod jag alldeles stilla och bara njöt. Det är så mycket vackert i landskapet och naturen och en av de vackraste är när morgonsolen färgar bergen röda. Medan jag njöt skiftade det röda i gult för att sedan bli vanligt dagsljus. Upplevelsen är som att få en dyrbar gåva.

När jag kommit en bit upp hörde jag ett ljudligt brummande, nästan som ett entonigt motorljud. Det var inte en bil, flygplan eller något annat fordon. Jag såg ingenting runt omkring mig. Rundade en sväng och där var en stor biodling. Tydligen är bin morgonpigga och då i full gång! Ljudet följde med under förmiddagen när jag passerade andra biodlingar, men blev svagare och svagare för att upphöra när vi närmade oss middagstid. Siestadags, kanske.

Plötsligen slets tystnaden sönder av ett gevärsskott. Ibland får jag frågan om jag inte är rädd för att vandra ensam, men det är jag inte. Jakt är dock ett orosmoment både här och i Sverige. Jag vandrade rakt in i rådjursjakt en gång vid Romeleåsen, det kändes inte så bra. Jägare vet vad de gör, men kan givetvis också göra misstag. Här behöver det inte vara jakt utan kan vara någon som skjuter ett skadat eller sjukt djur. Det kom inga fler skott så efter en stund kunde jag släppa det.

Frukost vid litet kapell. Ut på grusvägen igen, hörde en bil komma och då jag flyttade ut i vägkanten trampade jag lite snett på en sten. Ingen skada skedd, men jag vinglade väl till för pick-up:en stannade, fönstret vevades ner och två allvarliga gentlemän sa ”Ok?”. Jo, det var ok så de körde vidare.

Så var jag uppe och det planade ut lite. Nu kom nästa fantastiska gåva: otroligt vackra vyer. Och jag vandrade på en platå med skiftande natur. Det var biodlingar, pinjeskog, vinodlingar, lövträd, vildpäron, några få olivlundar. De ”tråkiga, enformiga” bergen har många gömda skatter!
Jag har skrivit om att jag kan sakna höstfärgerna i Sverige, men vi har en del höstpalett även här:

En stor getflock och jag korsade varandras spår och jag började fundera på om det heter fårhjord och getflock eller tvärtom. Och hur blir det när det är blandat? En flockhjord, eller? Sådana stora, avgörande frågor sysslar en avkopplad hjärna med!
Jag såg djurägaren och en liten kille stå en bit längre ner och funderade en stund över skolplikten. Det händer ganska ofta att barn är med uppe i bergen. Kanske de får ledigt från skolan för att hjälpa till hemma som man fick förr i tiden i Sverige. Jag hoppas i alla fall att de går i skolan.
Så började jag fundera över hur de två funderar. De stod nämligen parkerade på en punkt där man har en sagolik utsikt över bergen som ligger i olika blågrå lager. Ser de hur vackert det är? Tänker de bara att ”jaha, där är bergen”? Hur hemmablind kan man bli? Hur hemmablind är jag i Skåne? Hm. Tål att tänkas på.

Vid nästa flockhjord blev jag först hotad av get som verkligen var på bettet. Hon skyddade sin lilla killing och jag kan inte tolka deras bäande, men budskapet gick fram, tro mig! På andra sidan av flockhjorden ute på en äng stod herden. Han hojtade ”Hello!” och vinkade så jag vinkade tillbaka. Och kände mig otroligt avundsjuk. Tänk, att få gå här uppe hela da’n! Vilken arbetsmiljö! Och inte är den likadan varje dag.

Och det fick mina tankar att vandra till allt prat om att medvetandegöra, mindfulness, närvaro och olika tekniker. Egentligen är det ju så enkelt. Bara att ta ett djupt andetag, titta sig omkring och se på allt som finns. Låta sig fyllas av glädje och tacksamhet. Jag är i alla fall rik där jag står omsluten av allt vackert och magnifikt. Vacker natur och magnifikt landskap med de gamla bergen. Allt har funnits här i tusentals år och allt kommer att finnas kvar långt efter det att jag försvunnit. Vi får så mycket, t o m gratis, och ute i naturen det blir så tydligt att det är överväldigande. ”Fattig är inte den som har lite utan den som aldrig kan få nog.”
Eller som min vandrarkompis i Sverige skrev på facebook efter vandringar i Jämtland och Västerbotten i förra veckan: ”It is truly beyond me how people can be so full of shit when the world is full of such beauty”.

Sju timmars vandring och jag landade i busskur med fika. Kan vandringen erbjudas till andra? På väg upp är det ganska brant och det är jobbigt. Det är ungefär 1,5 timme, sedan är det bara underbart. Jag har haft pauser, stannat för att njuta och fotograferat. De sista 45 minuterna kan jag plocka bort. Trist och tillförde ingenting. Mycket fin vandring som seglat upp på min favoritlista!

När jag kom tillbaka till sta’n gick jag en stadstur med två svenskor. Jag kanske ska börja med ”stadsvandringar” i utbudet! Tror inte det, det är bara roligt att visa runt i vår fina lilla stad. Och efter turen åt vi middag tillsammans, trevligt sällskap.

Nästa vecka påstår prognosen att vi ska få regn och åska. Vi får väl se! Det ger mig ett utmärkt tillfälle att gå in i min lilla bokskrivarbubbla några dagar så jag vet inte hur det blir med bloggandet. Tills dess kan du få något att fundera på över helgen efter det att du tittat på nya foton på min flickr-sida: det finns inga nötter på pinjeträd så var kommer pinjenötter ifrån?

Ha en skön och fridfull helg!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

Nyhetsbulletin

Det var ett tag sedan jag bloggade om nyheter från min del av världen så här kommer några stänk!

Fick en kommentar en dag om att jag skriver så mycket om att det inte regnar. Visst gör jag det, men efter så lång tid och med så mycket torka så är regnbehov och dito längtan det som överskuggar allt annat. I helgen hade vi halv storm och höll på att blåsa bort. Blåst torkar ut jorden, men i nuläget finns inte någon vätska i jorden att torka ut. Inget regn i prognosen så vi lever på hoppet!

Premiärminister Tsipras är på besök i USA hos Trump. Misotakis, ledaren för ND (Nea Demokratia – konservativt parti som leder opinionsundersökningar) har uppmanat Tsipras att ta alla tillfälligheter i akt och gripa alla möjligheter under besöket att få till stånd överenskommelser o likn. Jag undrar om Mitsotakis bara är korkad eller om han är en stor humorist. Det är Trump det handlar om. Han säger ja idag och nej imorgon och i övermorgon tar han tillbaka alltihop eftersom han egentligen inte uttalat sig. Personligen förstår jag inte varför Tsipras över huvud taget besöker Trump, men han kanske möter nå’n vettig människa därborta.
Jo, en vettig människa får han träffa! Den grekiske finansministern, Tsakalotos, och Tsipras ska träffa Lagarde, IMF, i Washington. Tsakalotos verkar lite trött på livet. Han tycker att det är svårt att jobba med/mot IMF eftersom de ”har en fot inne och en ute”. De är inte med i tredje stödlånet, men har ju en speciell ställning i världen när det gäller ekonomi och stort inflytande. I dagarna har det kommit nya siffror från IMF gällande Grekland och det kan nog bli hetsiga diskussioner mellan parterna. Den 23 oktober är det dags för delutvärdering igen och då träffas Greklands regering, euro-gruppen och IMF.

På tal om siffror visar en undersökning av trafikolyckor (2011-2015) i Grekland att landet har högst antal singelolyckor med dödlig utgång i hela EU. År 2016 dog totalt 804 människor i trafikolyckor.
Mer siffror: en rapport visar att de offentliganställda har mer i lön än de privatanställda. Jag är alltid tveksam till sådana här jämförelser för löner i den privata sektorn är inte offentliga, i alla fall inte i Sverige. Så vi hoppar jämförelsen och tittar på vad en offentliganställd tjänar i genomsnitt: 1 075 euro/mån, tjänstemän något mer. Intressant är att andelen fast anställd personal ökat! Hoppas att det är personal som behövs och som tidigare var visstidsanställda. Med tanke på kris och stödlån bör ju inte sektorn växa och det sägs att många fått avsked.

En advokat har mördats i Aten vilket dominerar nyhetsrapporteringen. Tre ungdomar har (på fastlandet) brutalt misshandlat två gästarbetare från Pakistan.
Här på Kreta handlar många artiklar om efterspelet till historien med den affärsman som för 6 månader sedan kidnappades och fritogs för några veckor sedan. Än så länge är 8 personer arresterade.
Så har vi ett ökat cyklande och därigenom ökar cykelstölder. Vapen beslagtogs hos en ung man här i sta’n. En 80-årig turist fick hämtas ut ur en ravin som han tänkt vandra. Bönderna ska få sänkt skatt och bekämpningsmedel och konstgödsel börjar bli ett problem.
Fastlandet har drabbats av några bränder de senaste dagarna, men mig veterligen har vi ingen brand på gång på Kreta. Det ska vi vara tacksamma för med tanke på vind och torka.
Den som tror att oljeborrning söder om Kreta är en ”död” fråga tror fel. Italienska ENI ger sig nu också in i området. Eftersom det finns flera intressenter anses Grekland ha en stark ställning när det blir aktuellt att skriva koncessionsavtal. Det lär dock inte hända så mycket på 1-2 år.
Europas största reseaktör, TUI, lovar att stanna i Grekland 40 år till. Jag vet inte om man ska vara glad över det med tanke på att de ska satsa på hotell och kryssningshamnar. TUI verkar gilla stora anläggningar, gärna all inclusive, och det ser inte jag som något direkt positivt, i alla fall inte lokalt. Och de stora pengarna, dvs vinsterna, går givetvis till TUI och inte till Grekland. Men. Det finns alltid ett men. Det är glädjande med satsningar, det kan skicka signaler till andra investerare. För det behöver Grekland så det vore bra om kapitalkontrollen helt kunde försvinna.

Så var det det där crime passionnel (eller ”mord i maffiastil” som en tidning kallade det) som jag utlovade i förra blogginlägget. Jo då, här är verkligheten bättre än dikten! Men kan man lita på allt man läser och hör?
Det här är versionen jag hört: hjärtspecialist är på väg från stad där han bor till by där han har en av sina mottagningar. På vägen blir han mördad. Mördaren är bror till hjärtspecialistens maka som gett brodern uppdraget pga att hjärtspecialisten har en älskarinna. Brodern står på vägen på förutbestämd plats, han är utklädd till jägare och skjuter totalt 6 skott.
Den här versionen finns i tidningar på nätet: hjärtspecialist är på väg från stad där han bor till by där han har en av sina mottagningar. På vägen blir han mördad. Mördaren är älskare till hjärtspecialistens maka. Han är på plats på mordplatsen och skjuter 3 skott (en annan artikel uppger 4 skott). Några jägare som är ute på jakt ser hela händelseförloppet från en högre punkt. Hur han är klädd framgår inte, men på foto från gripandet ser man att han har kamouflagemönstrade kläder på sig – alltså mer ”krigsklädd” än jägarklädd. Och brodern har nämnts i förbigående, men hans roll är oklar. Makan och älskaren har haft ett förhållande tidigare, dvs innan hon gifte sig med hjärtspecialisten, så nu spekuleras det kring vem som egentligen är far till barnet.

Hela historien är både otrolig och dramatisk samtidigt som den är lite pikant. Det riktigt tragiska är den fyraåring som för tillfället bor hos sin mormor. Hennes mors inblandning är inte helt klarlagd, men kanske hon åker i fängelse. Hennes pappa är död. Eller mördare – det beror ju på vem som är pappa. Enligt en tidning tyckte inte hjärtspecialistens familj och släkt om makan så där kan barnet kanske inte förvänta sig någon hjälp eller stöd. Vilken tuff start i livet!

Gå ut och njut av höstfärgerna i Sverige!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

Be a beekeeper and forget about yoga and other crap!

I tisdags hade jag tänkt mig en långvandring genom att kombinera 2 vandringar. Det tog inte så lång tid passade väldigt bra med busstidtabellen så jag var hemma i bra tid. Denna nya kombination blir dag 4 i vandringsveckan. Jag har börjat fundera över och planera en vandringsvecka nr 2 för de som vandrat med mig tidigare. Ska provvandra den och se om den håller ihop lika bra som jag tror. Blir mycket vandrande framöver – härligt!
Tisdagen var en underlig dag! Luften var så där märkligt tunn och klar att alla färger blir flera steg djupare och intensivare. Sådana dagar är sällsynta, i Skåne är de vanligast på hösten. Oftast går de inte att fånga med kameran, men i tisdags gick det. Jag blev förbluffad när jag såg fotona uppladdade på min flickr-sida.
Vandringsvädret är nu perfekt med bra temperatur, några lätta moln och uppfriskande vind. Det är lätt att andas och det är som om landskapet trycker ihop sig lite. Motlut känns mjukare eller märks nästan inte och pauser är bara njutning – stunden att pusta ut och torka svett är inte aktuell.
Mitt i den vackra dagen kunde jag nästan höra naturen gnälla och viskande ropa på hjälp. Det behövs verkligen regn! Naturen lider, kippar efter andan och orkar inte skaka bort allt damm. Även för oss människor börjar det bli kris. På Kreta finns vattendammar och de är nära sina kritiska nivåer. I vår damm utanför Ierapetra har sjunkna kapellet kunnat ses ovan vattenytan i några veckor. I en annan damm på ön där en by försvann ner i vattenmassorna är vattennivån nu så låg att byn ”återuppstått”!

Jag undrar när det ska fastna i min tjocka skalle om tamariskerna i september. Det hände i år igen! Jag var väldigt ledsen och sorgsen i 5-6 sekunder över att alla tamarisker höll på att vissna och dö tills det slog mig att nej, Ia, de blommar ju, det vet du. Hoppas att jag nästa år bara tänker att jaha, nu blommar tamariskerna.
(om du varit vid Medelhavet har du sett tamarisker. Det är en familj med buskar och träd, de växer gärna nära havet eftersom de tål salt vatten och salt luft. Man hittar ofta lokalbefolkning på en stol i skuggan under en tamarisk blickande ut över havet eller samtala med någon. De ser ut som barrträd, men är lövträd. Och blommorna på träden är beiga, dvs det ser visset ut. Jag hittar inga bra bilder på nätet – ska ta foto i helgen!)

I förra veckan hade vi inte ljus i vår trappuppgång. Det är både irriterande och skrämmande. Det känns inte så tryggt att ta sig upp och ner 2 våningar i mörker i marmortrappa. Jag trampade fel en gång på väg ner (i dagsljus) och föll och attans vad man slår sig hårt! Efter en lapp till hyresvärden fixades ljuset snabbt. Utom på en våning, våningen under mig. Han gjorde likadant vid ett annat tillfälle och då jag påtalade det fick jag veta att visst skulle han byta lampor där också – när de betalt hyran. Jag försökte förklara att det drabbar oss alla i huset, men det gick inte hem. Kan i och för sig bero på att han kan ungefär lika lite engelska som jag grekiska.

I onsdags var goda vänner och jag på en av mina favoritstränder. Där var det nästan vindstilla och några grader varmare än i sta’n. Vi slappade på stranden, åt lunch länge, pratade…en så’n där ljuvlig dag som man önskar aldrig skulle ta slut.

Foto: Manolis Petasis (klicka på fotot för större foto)

Min fd språklärare arrangerar ibland ”utflyktsdagar” eller vad man ska kalla dem för sina elever. Det brukar vara något intressant studiebesök och sedan lunch. Igår var vi ett 40-tal som besökte och fick specialvisning på muséet i Mirtos. Väldigt intressant om Kretas och områdets tidiga historia! Och vi påmindes om att historia är ingen exakt vetskap utan till största delen tolkningar. ”If you read or hear  ’We know’ – be aware!”.

 

 

Foto: Manolis Petasis (klicka på fotot för större foto)

Sedan berättade en biodlare för oss om bin (fascinerande djur!), biodling, honung osv. Jag som äter honung varje morgon får tydligen inte i min den äkta, rena och urnyttiga varan eftersom jag köper i butik. Det jag köper verkar inte prisvärt så jag får leta upp någon som säljer direkt. Kanske på lördagsmarknaden!
Hur som helst, han berättade också om hur hans biodlande hade förändrat honom och han håller lektioner för den som vill bli biodlare. Hans råd var att ”Be a beekeeper and you can forget about yoga and other crap”.

Så är det helg igen och denna veckan känner jag tydligt ”var blev dagarna av?”. Jag skulle kunna ge dig en saftig crime passionell att njuta och förfasas över nu i helgen, men det får vänta lite. Jag har nämligen hört en muntlig version och det som nu står i media skiljer sig på flera punkter. Vi väntar lite så klarnar kanske detaljerna. Men en saftig historia är det!

Ha en skön helg!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

Kontrakt, kontant och mycket kontakt

Jag skrev i torsdags att jag håller på att teckna nytt kontrakt för internet+telefon samt ändra min mobil. Och jag lovade återkomma med berättelse hur det gått. Här kommer den!

Först lite info! Telias motsvarighet här heter OTE och de har ett ”dotterföretag” som hanterar mobiler som heter COSMOTE. Om man vill komma i kontakt med dom kan man maila, ringa eller gå in i deras butiker som heter Germanos. Så det är ungefär som om Telia skulle ha en filial som heter VärldsTelia och butiker som heter Tysk. Jag vet, det är märkligt.
Butiksbesök tar lite tid eftersom det kommer in folk som det bara måste pratas med mitt i alltihop eller ett telefonsamtal som måste besvaras eller nå’t annat som dyker upp.
Jag har frågat butikspersonal K om mitt avtal tidigare och jag skulle komma in i början av oktober. Jag gör som jag blir tillsagd och infann mig i torsdags. K pratar väldigt bra engelska (kanske är amerikanska – jag är inte riktigt säker).
Håll i dig, nu sätter vi igång!

Dag 1 – torsdag
Butiksbesök (fm)
Önskar förlänga avtalet för telefon+internet samt teckna avtal för mobil. K kollar upp gällande avtal, telefon+internet inga problem, ser att mitt avtal för mobilen gått ut (vilket jag visste om), kollar upp min användning av mobilen och upptäcker att jag betalar för mycket i förhållande till vad jag använder. Han föreslår kontantkort vilket jag inte vill ha med tanke på säkerhet under vandring. Tänk att stå någonstans och behöva ringa men kortet är tomt. Han proppsar på att jag ska ringa servicenumret 13888 för de kan ofta ge bättre priser. Jag är inte så pigg på det med tanke på tidigare erfarenheter, men går till slut med på det.

Telefonkontakt (em)
Massa sifferval, till slut en levande människa på tråden. Båda erbjudanden som jag får är högre än i butiken vilket gör att den där levande människan surnar till och undrar om jag verkligen har förstått allt rätt. Vilket jag har så ajö!

Under kvällen funderar jag och tänker om. Jag tror minsann att jag ska prova kontantkort. Behöver ju bara ha det ett tag för att se hur mycket pengar som går åt, hur mycket jag sparar. Kan ändra om jag inte blir nöjd.

Dag 2 – fredag
Butiksbesök (fm)
Får vänta en stund eftersom jag vill prata med K, orkar inte dra allt en gång till. Jag berättar att jag bestämt mig för att testa kontantkort. K upplyser mig då om att jag måste ringa 13888 för att få en kod så att mobilen kan ställas om vilket jag måste komma till butiken för att göra.
Suck.

Telefonkontakt (em)
Samma procedur med sifferval och glädjen över att till slut få höra en levande människas röst. Hon vill ge mig ett erbjudande på mobilavtal, jag förklarar att jag bara vill ha en kod. Vi tjafsar ett tag, men hon ger sig till slut och ska koppla mig till en annan avdelning.
Det blir alldeles tyst och tomt i luren. Tiden går. Är jag bortkopplad eller? Lägga på och börja om igen? Du känner igen det, eller hur? Man vet inte hur man ska göra. Medan jag velar och inser att om jag lägger på måste jag börja om från början kommer en ny levande röst i andra änden. Jippi!
Den här damen ger sig icke! Hon ska informera mig om ett erbjudande. Hon insisterar verkligen. Jag tänker att de kanske måste göra det så visst, dra erbjudandet. Och dra på trissor – det är två tredjedelar av gårdagens erbjudande! De måste verkligen tycka om avtalskunder.
Jag får till slut koden. Och information om att omställning till kontantkort kostar 15 euro. Det glömde K att nämna.

Dag 3 – lördag
Butiksbesök
Jag skuttar glatt ner till butiken för att avsluta projektet (jo, det börjar kännas som ett projekt, ett stort sådant). K jobbar inte, men vad gör det när en annan kille som jag haft kontakt med tidigare och som pratar engelska är på plats. Han tar fram mina uppgifter på datorskärmen, jag förklarar vad saken gäller. Och nu blir det flera knutor på linjen. Han förstår inte vad jag menar.
Jag förklarar igen.
Han förstår inte.
Jag frågar vad det är som är konstigt.
Han menar att mobilen kan han inte ändra, det är spärrat i systemet, och avtalet kan han inte göra något åt för han känner inte igen det pris jag fått av K.
Jag förstår inte. Samma butik, samma företag som igår.
Det känns som om vi befinner oss på varsin planet.
Då säger han Δεν καταλαβαίνω vilket betyder Jag förstår inte.
Toppen! Att han går över på grekiska underlättar inte precis vår dialog. Inte heller att en kund sticker in näsan och ska försöka hjälpa till.
Till slut säger han att kom in på måndag för då är K här igen. Jag tycker att det låter som en mycket bra idé. Vi önskar varandra trevlig helg och hej då.
Ibland får man bara ge upp. Framför allt när det låser sig för båda.

Dag 4 (fm)
Butiksbesök
K på plats. Jag på plats. NU ska vi uträtta stordåd!
Det börjar med att vi får ställa in alltihop för jag har inte mitt pass med mig. Jag försöker med körkortet trots att jag vet att det inte är en giltig id-handling. Är man desperat så är man. Och det går givetvis inte. Gå hem och hämta passet, tycker K.
Jag tittar nog med vild blick när jag konstaterar att det blir i så fall mitt femte besök!
K förbarmar sig över mig och hittar en lösning: skanna eller fotografera passet och maila det. Tänk, vilken smidig människa!
Då kan vi sätta igång! Avtalet för telefon+internet förlängs utan problem.
Så kommer vi till mobilen. Vårt sorgebarn. Kanon att jag har kod, men han kan inget göra förrän pågående räkning är betald.
Klart den inte är betald, den kommer väl senare, tycker jag.
Nä, den måste du betala nu.
Jag fattar ingenting. En faktura måste väl vara avslutad innan man betalar? Men som sagt: jag gör som jag blir tillsagd. Jag går till kassan och betalar. Faktum är att jag känner att nu är jag så nära, så nära så jag skulle gå med på vad som helst (nästan…).
NU kan övergången fixas. Och jag är precis på väg att ropa HEJ, men det visar sig att jag är ännu inte över bäcken. Systemet har nu ett datum i början av november då min mobil kommer att sluta fungera. Ja, inte själva mobilen utan det går inte att ringa. Det kommer att vara så några timmar eller en hel dag, tydligen svårt att säga exakt. Dagen efter ska jag in till K igen så han då kan sparka igång kontantkortet.
Fan tro’t.

Imorgon ska jag inte på butiksbesök eller sitta i telefon. Imorgon ska jag på långvandring uppe i bergen. Vette 17 om jag kommer tillbaka. Slår upp mina bopålar på en så’n där mörk fläck utan mottagning.

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!

Vandra med mig på Kreta! Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor. Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

Torsdag hos mig

Två vandringsveckor i september med olika förutsättningar vädermässigt. I den ena hög temperatur, i den andra ganska hård vind. Men det är bara att anpassa hastighet, pauser osv så går det bra. I den senaste veckan fick vi en dag sällskap med ett par som köpt en endagsvandring. Härligt att se när folk kopplar av för att sedan uppleva och njuta av natur och landskap. Och väldigt roligt när de tycker att min del av Kreta är vacker. För det är den.

Nu är det dags att ta hand om lilla hemmet, sätta igång marknadsföring, redovisa moms….vardagen kan man sannerligen aldrig springa ifrån!
Framöver väntar fler vandringar, några utflykter, möten och jag ska ta tag i bokskrivandet. Ska bli kul!

Vi fick regn i fredags! Ett underbart ljud! Förra gången var den 8 juni då det kom 5,8 mm. Nu kom det 3,4 mm. Vi behöver mer. Mycket mer. Idag blå himmel och strålande solsken. Bara att hålla tummarna och skicka en önskan till vädergudarna.

Jag håller på att teckna nytt kontrakt för telefon och internet samt ändra min mobil från kontrakt till kontantkort. Hittills har det flutit på bra i två dagar och jag hoppas att allt ska bli klart på måndag. Återkommer med full berättelse!

Vet du om man kan få ”brännskada” av starka grönsaker? Jag rensade en paprika/chili igår med vänster hand. Sedan dess känns det som om jag bränt handens insida. Visserligen fick jag små ”kaktushullingar” i handen i lördags, men eventuell reaktion på dem borde visat sig tidigare, tycker jag.

Nu är väl Sverige alldeles rosa, antar jag. På facebook ändras fler och fler profilbilder genom att rosa bandet läggs till. Jag önskar att alla cancerformer, framför allt de med låg överlevnad, kunde få sin månad, sina galor och stort engagemang.
Här är det lugnare, det matas inte ut så intensivt som i Sverige. Det tycker jag är skönt. Varför jag tycker det? Det kan du läsa här. Jag tycker fortfarande likadant så inlägget är aktuellt.

Ha en skön helg!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!

Vandra med mig på Kreta! Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor. Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

Ny kamera – inlägg 2

I tisdags var det dags för min ”fotosafari”. Efter att ha fotograferat i sta’n i söndags satte jag kurs mot byar, närmare bestämt tre stycken på Ierapetra-slätten: Episkopi, Kato Chorio och Kentri. Buss tidigt på morgonen till Episkopi, sedan strosa och fotografera. Det blev minsann 5,5 tim!

Känns något obekvämt att gå runt och fotografera. Byarna är inga levande muséer utan människors hem. Hur skulle du känna om någon gick runt i ditt område med kamera? Visst skulle det kännas som ett intrång, obekvämt, något som du inte bett om utan bara blir utsatt för. Ibland avstår jag helt enkelt från motiv av hänsyn och respekt.

Och allting är inte vad det tycks vara! Detta är inte övergivna hus (trots att det ena saknar el-mätare!). Det gäller att vara försiktig så man inte plötsligen riktar kameran rakt in i någons vardagsrum.

Jag behövde fokusera så jag bestämde ett tema: Lustifikationer och avvikelser. Som jag skrev i förra inlägget tycker jag att det finns lika mycket skönhet i det ruffiga, söndriga, ratade som det finns i det vykortsperfekta. Och båda finns överallt, det gäller bara att vara öppen.
Ett annat syfte med dagens utflykt var givetvis att fortsätta bekanta mig med kameran. Det är en ny version av den jag hade tidigare och alla ändringar är inte till det bättre, men vi ska nog komma överens.

När jag kom ut till Episkopi var det halvmörkt så jag fick vänta en stund. Härligt frisk morgonluft och en mysig atmosfär av uppvaknande när jag gick runt på de små gatorna och gränderna. Som om byn reste sig sakta och gned sömnen ur ögonen. Fler och fler ljud. En hund blev riktigt uppretad över min uppenbarelse och satte igång några andra hundar vilket störde morgonfriden.

När jag såg mig omkring med mitt kameraöga tänkte jag på något som ofta dyker upp i tankarna. Jag önskar att jag var en duktig fotograf som kan få fram linjer, vinklar, vrår osv med skuggor och ljus. Det finns massor av sådana motiv som skulle kunna bli riktigt läckra foton!
Önskar också att jag var bra på att fotografera människor. Jag undviker det så mycket jag kan eftersom många inte tycker om att bli fotograferade och jag tycker inte om foton där folk poserar. Så jag får nöja mig med ögonblicksbilder vilka ansiktet gärna få vara mer eller mindre dolt eller i skugga.

När man lämnar Episkopi går man samtidigt in i grannbyn Kato Chorio. Fast de ligger ”vägg i vägg” har de helt olika stämning. En sak som är ganska vanlig i Kato Chorio bland de renoverade husen är ytterväggarnas utseende som jag inte förstår. Det är en konstig blandning av puts och frilagd sten – beslutsångest? Jag tycker att det är fult, helt enkelt.

Vid byns torg ligger två kafenion. Där njöt jag av en god frappé och ostpaj med massor av honung. Sedan satt jag kvar medan det kom fler och fler gubbar. Har ingen aning om hur länge, jag gick vidare när jag filosoferat klart.

Genom olivlundar gick jag till den tredje byn. Det är så dammigt och torrt så det knastrar, vi behöver verkligen regn. Några var ute och tittade till sina oliver. Det får inte gå så långt att oliverna börjar torka för då blir det givetvis inte så mycket olja.

Det här med vilka byar man tycker om och inte tycker om är subjektivt. Kentri och jag har ett något märkligt förhållande. Jag tycker varken det ena eller andra om byn, har aldrig fått kläm på den. Mycket konstig känsla! Därför är jag sällan i byn och oftast bara passerar jag på hemväg från vandring. Idag bestämde jag att ge byn gott om tid så jag strövade runt. Släppte lite på mitt fototema för att verkligen ”se” allt. Men…jag vet inte….vi får nog ge upp. Kentri är ett mysterium för mig och får så förbli.

Igår laddade jag över fotona och startade första rensningen då 190 foton blev 120. I gallring till flickr.com blev det 50 st kvar som jag lagt i ett eget album. Om du inte vill titta på varje foto för sig så kan du i alla fall se titeln genom att hålla pekaren över ett foto. Klicka på länken nedan så kommer du till albumen på min flickr-sida. Klicka på album ”Three Cretan villages”. Välkommen!

Till album ”Three Cretan villages”

Imorgon börjar en ny vandringsvecka så nu hör du inte av mig förrän i nästa vecka.
Ha en skön helg!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!

Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information
http://inspirewiz.com
Välkommen!