Etikettarkiv: ierapetra

Hemma igen!

Så är jag hemma i Ierapetra igen efter bra dagar i Skåne med modern, systern, vänner och vårdpersonal. Ja, jag har alltså inte varit intagen nå’nstans utan varit på diverse tester och undersökningar. Gott julbord har jag njutit av samt mat som inte finns här (creme fraiche, korv med mos, ishavsräkor…och en massa annat) och givetvis favoritvinet och andra goda viner. Lägg inte ner Systembolaget, denna fantastiska specialbutik.
Denna gången delade jag foton på facebook nästan varje dag på uppmaning av några grekiska vänner som är lite nyfikna på Sverige och var jag kommer ifrån. Höstgråa Skåne är i och för sig inte så tilltalande, men några foton blev det.

Jag har alltså både flugit och kört bil så jag antar att jag nu borde ha förfärligt dåligt samvete. På sociala media är klimatmedvetenheten hög, men som så ofta verkar alla fokusera på en sak i taget utan helhetsperspektiv. För en tid sedan var det kor, se’n blev det plast och nu är det flyget. Eller rättare sagt den del av flygandet som är ”nöjesflyg”. Inget ord om andra resenärer, lastflyg eller militärflyg. Ibland kan jag inte låta bli att fundera över om högröstade ”miljönissar” någonsin vistas i den där naturen som de så hett vurmar för. Hur som helst, jag gör vad jag kan i min lilla tillvaro och har inget dåligt samvete.

När jag är i farten händer det ofta en del oönskade saker. Det började med att jag skulle hämta hyrbil, fick numret på p-fickan och gick dit. Där stod ett stort muskedunder och som tur var visade det sig att de gett mig fel nummer. Ut till rätt bil som såg helt ok ut (jämfört med muskedundret) tills jag kört en kort bit. Oj, vilken stor bil! Och fler knappar, lampor och indikatorer än i en cockpit på ett plan! Jag skulle ju bara transportera mig, inte sköta trafikbevakningen i södra Sverige. Lyckades slå ifrån det mesta, men det måste göras vid varje start. Irriterande, men inte fullt så irriterande som det förvirrade fruntimret som i tid och otid pratade. Hon varnade mig bl a för långsam trafik, vägarbete längre fram, djur på vägen och inte en enda gång hade hon rätt. Någon av mina vänner sa ”Det är väl inte så konstigt att hon har fel – det är ju en dansk hyrbil!”. Jag hittade inte hur jag skulle få tyst på henne så det fick bli ett audiellt ”Håll klaffen” varje gång hon upplät sin stämma.

För övrigt förstår jag inte de som tycker det är obehagligt att köra på Kreta eftersom jag tycker det är obehagligt att köra i Sverige. Och det blir värre för varje besök. Medelhastigheten (eller vad man ska kalla det) är väldigt hög och JAG ska fram NU. Gud nåde dig om du ligger i 98 där högsta tillåtna hastighet är 100. Det verkar nu vara vanligare med stora biltanks än vanliga, normala bilar. Kanske de där stora maskinerna invaggar folk i nå’n sorts trygghet? Inte vet jag, men nervös blir jag och det ska mycket till för att få mig att bli det.

En annan sak med trafik: hur vågar folk gå och cykla med näsan i mobilen? T o m i värsta morgonrusning? Det ser jag aldrig här nere. Jag tycker greker använder mobilen mycket, men det är inget mot Sverige. Kanske därför några skandinaver jag träffat i år kommenterat det låga mobilanvändandet här.

Ja, vad tokigt har mer hänt? Jo, jag skulle på en av mina favoritjulmarknader! Skåne är fullt av julmarknader – stora och små, i slott och byskolor – så man behöver inte åka någon annanstans. Jag hade tittat på samlingssidan på nätet över skånska julmarknader och i söndags satte jag kurs och fart (manuellt…) till Högestad gods. Väldigt lugnt. Väldigt tomt. Väldigt stilla. Det hade varit bättre om jag varit där en helg tidigare. Eller att datum varit rätt på nätet.

Tidigare på söndagen skulle jag sätta på mina glasögon, men höll bara en skalm i handen. Jodå, den hade lossnat. Med lite superlim lyckades vi få ihop en högst tillfällig lagning som gav upp dagen efter. Om du ser ett nytt glasögonmode med bara en skalm så vet du vem som startade den trenden. Och så gick jag omkring tills jag kom hem i onsdags natt. Spännande? Ja, så tillvida att jag till slut var blek av syrebrist eftersom jag var rädd att andra skalmen också skulle ramla av.

Säkerhetskontroll är lite halvtråkigt när man glider igenom och precis tvärtom när man blir utvald som ”stickprov” vilket jag blev på Kastrup. Först datorn, sedan hade det blivit utslag på min ryggsäck. Jag förstod ingenting. Den trevliga kvinnan öppnade ryggsäcken och blev förvånad över mitt halva apotek, men jag förklarade varför. Men vad hade gett utslag? Hon såg lite trött ut inför tanken att behöva öppna varenda låda och burk när det slog mig: nässpray! Sex månaders specialspray ger utslag, men eftersom allt var obrutet och försett med ordinationslappar så släpptes jag igenom. Denna gången. Får tänka på det nästa gång.

Ute vid gate blev det kaos. Aegean har äntligen börjat strama upp, dvs följa, reglerna om handbagage. Det var en del som fick packa om och lämna in sina väskor, men inte förrän de tjafsat en stund. Så skulle vi gå ombord och då hade markpersonalen fått nog. Som vanligt förstod inte folk instruktioner typ ”rad 20 till 30” utan skulle gå ombord nu omedelbart som om planet skulle lyfta utan dem. De motades helt enkelt bakåt av personalen!
Inne i planet tog det sin lilla tid innan allt var stuvat och vi missade vår slottid med drygt 30 minuter. Vad är det som gör att folk har så svårt att skiljas från sina tillgångar några timmar? Eller vänta vid ett bagageband 15-20 minuter? Nu fick vi ju väntetid i början av flighten istället för på slutet! Och det uppskattades inte av oss som hade anslutningsflyg, men vad gör det?!
Givetvis blev det för kort tid mellan flygen i Aten så jag fick ingen väska i Iraklio, men den kom dagen efter. Inget större problem om man bara följer regeln ”packa i handbagaget det du inte kan klara dig utan”.

Panda och jag blev överlyckliga över att ses igen! Tyckte att han verkade piggare och mer framåt än vanligt. Han må vara enkel och elementär, men det räcker bra för mig. Hela vägen ner blåste det mycket vilket inte var skönt att köra i, men mitt i natten är det nästan ingen trafik. Till min glädje såg jag att vägarna var blöta ända från flygplatsen till Ierapetra och det fanns t o m riktiga små sjöar här och där. Underbart! Och snö har kommit på alla bergsmassiven utom Thripti-bergen vilket också är underbart. Det får gärna fortsätta så här december-januari-februari för den här ön behöver mycket vatten. Och då menar jag MYCKET. Jag kan stå ut med att bara ha någon enstaka vandrarkund och vandringsdag under de tre månaderna i utbyte mot vatten, vatten, vatten.

Steg in i ett kylskåp och tänkte på alla som säger att ”jag önskar att jag var på Kreta nu!”. Nej, det gör ni inte alls för det är inte sommar. Min utfrysta lägenhet börjar bli någorlunda uppvärmd nu idag (sen fredag eftermiddag). Nu gäller det att köra värme hela tiden för oisolerade hus blir fort nerkylda.
Jag avundas de varma, sköna husen i Sverige, men de har en baksida och den heter torr luft. Två dagar i Sverige och mina läppar går sönder, huden kliar, håret blir platt och livlöst. Då uppskattar jag plötsligen vår högre luftfuktighet här nere. Jag vet inte om det är den torra inomhusluften eller kylan som gör att jag känner av mina skraltiga knän som jag ytterst sällan känner av här.

Igår fanns ingen frukost i huset så jag gick till stamstället. Där behövde jag inte betala för det var Nikolaos’ namnsdag (en del helgon är större än andra)! Sedan var det tillbaka till verkligheten och vardagen: dags för lektion i grekiska……

Ha en skön och fridfull 2:a advent! Jag ska på utflykt – berättar mer på måndag!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

Vecka 45

Om förra veckan var avslagen så har den här varit och är påslagen. Ibland önskar man sig att saker och ting ska vara mer jämt utspridda, men jag vette sjutton. Det hade nog blivit lite enformigt eller entonigt i längden. Livet är som en berg- och dalbana och det är väl så det ska vara.

Såg du förresten rubriken på det här blogginlägget? Du vet väl att ange tid med veckonummer är en svensk grej? Jag fick gå och titta i kalendern eftersom jag numera är helt vilse när det gäller veckonummer.

I måndags fortsatte jag terapin mot avslagenhet med medicinen ”shoppa”.  Tog mig ut till en järnhandel som det kallades när jag var barn. En så’n där ganska stor affär som har allt man behöver (plus allt det där man inte visste att man behövde), men huvudsakligen när det gäller den mer hantverksmässiga delen av hemmet. Därefter en affär som säljer till tavernor o likn så där finns allt från stora kastruller till glas till möbler (plus allt det där man inte visste att man behövde). Vad jag kom hem med? Jo tack, silikon, korgar, matta, krokar, ljuslyktor, vattenkokare. Väldigt lyckat!

I tisdags mer shopping! Vi var två stycken som gav oss iväg på utflykt över bergen till Agios Nikolaos. En del etablissemang hade bommat igen, men säsongen pågår ju fortfarande så jag hittade både en snygg tröja och en dito blus. Jag tycker om Agios Nikolaos från oktober till april ungefär. Övrig tid är det alldeles för mycket turister, men så blir det när huvudnäringen är just turism. Skönare nere hos oss i Ierapetra där året är mer jämt. Vi blir inte invaderade och vardagen är ständigt närvarande. God lunch blev det i alla fall vid en av de små stränderna där det både låg folk i solstolarna och i havet!

I onsdags var jag hos frissan några timmar. Jag har haft i stort sett samma frisyr i cirka 18 år så i våras kände jag att nu vill jag ha förändring. Men det krävs lite längd för att kunna ändra frisyr så håret sattes på utväxt, men nu hade jag fått nog. Någon revolutionerande förändring blev det inte, det går inte att göra så mycket med mjukt babyhår med rakt självfall. Andra kommer inte att se så stor skillnad, huvudsaken (!) att jag känner att det är annorlunda.

Igår var det dags för lektion i grekiska där vi mal på med den där verbformen som inte finns i svenskan och jag begriper inte ett jota utan bara flyter med och hoppas att plötsligen utropa Eureka! Så talar vi inte mer om det.
Smet inom skomakaren på vägen hem för att få lagat en axelrem på en väska. Det gick på fem röda och han ville ha en hel euro för jobb och material så han fick två. Och ett väldigt stort tack, så klart.

Idag skulle jag ut och vandra. Jag har gått igenom en hel del blogginlägg till nya menyvalet ”TTT – Tips Till Turist”. Då upptäckte jag att jag skrivit om de vandrare som måste upp på toppar vilket inte lockar mig så kanske mitt projekt skulle bli platåer. Detta hade jag glömt bort! Idag skulle jag upp till Katharo-platån. Väderprognosen såg inte så bra ut, men jag tänkte chansa. Förutom att jag inatt vaknade av åska så var tidig morgon blöt och himlen jämntjock. Över bergen i väster och öster kunde jag se att det regnade. Alltså beslutade jag göra ett nytt försök på måndag och kröp ner igen i sängen.

Istället har jag idag roat mig med att ta bort gamla silikonfogar. Roat och roat – så himla kul var det inte. Mer pilligt och tålamodsprövande. Försökte göra fogar, men det fungerade inte. Ner till en vän och fick låna kompletterande utrustning.
Det sägs ibland att övning ger färdighet, men det stämmer inte alltid eller så greps jag av högmod. Min första fog blev nämligen väldigt bra och snygg medan de resterande tre ser högst amatörmässiga ut. Nästan lite som ett barn som kladdat med modellera. Hur som helst, nu är det tätt kring köksvasken. Givetvis kan jag inte laga middag och störa torkningen utan jag måste gå ut och äta. Behaglig indirekt vinst!
Badkaret ska få nya fogar imorgon, måste bara låta det torka efter grundlig skrubbning. Sån’t här arbete måste verkligen planeras. Torrt och rent före och sedan torkningstid. Man kan bli trött redan innan man börjat.

I helgen ska jag gå en kurs som Ε.ΔΙ.Κ. (ungefär Kretas frivilliga räddningsmanskap) ska hålla. Vi är ett gäng som ska få genomgångar i bergsvandring, första hjälpen, faror, aktsamhet om naturen osv. Ska bli väldigt roligt och intressant! Ierapetra-gruppen av Ε.ΔΙ.Κ. bildades 2015 så de har inte varit igång så länge. De är med och räddar människor i raviner, vid bränder, trafikolyckor osv.

Om 14 dagar reser jag till Sverige, ska försöka få ihop en nyhetsbulletin innan dess men jag lovar inget. Håll utkik!

Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Ochi-dagen

I söndags var det ochi-dagen (nej-dagen). En del kallar dagen för ”Greklands andra nationaldag” eller självständighetsdagen, men båda är felaktiga. Det var den 25 mars 1821 som Grekland förklarade sig självständigt från det osmanska riket och den dagen är Greklands nationaldag.

Men nu var det alltså dags för ochi-dagen. Jag har skrivit om den tidigare så här kommer en kort förklaring från ett gammalt blogginlägg (varför göra dubbelarbete…):

Den 27 oktober 1940 var det fest på tyska ambassaden i Aten. Frampå morgontimmarna, vid fyra-tiden, la den italienske ambassadören Grazzi fram Mussolinis ultimatum för premiärminister (och diktatorn) Metaxas. Det gick ut på att Grekland skulle tillåta axelmakterna att ockupera vissa ospecificerade ”strategiska områden”, dvs kapitulera. Om det inte accepterades blev det krig. Det påstås att Metaxa svarade kortfattat όχι som betyder nej (fast egentligen lär han ha sagt: ”Alors, c’est la guerre!”). Kl 05:30 gick italienska trupper in från Albanien och Grekland var därmed indraget i det andra världskriget.

När intåget blev känt gick grekerna ut på gatorna och ropade όχι! Fr o m 1942 firades ”Ochi-dagen” i Grekland, på Cypern och av greker runt om i världen. Efter andra världskriget blev den 28 oktober officiell helgdag.

Efter några veckor hade grekerna pressat tillbaka axelmakterna in i Albanien och det blev de allierades första seger på land (och försenade Hitlers anfall österut).

Kuriosa: i filmen Kapten Corellis mandolin finns en scen med mötet mellan Metaxa och Grazzi. Och hårdmetallbandet Sabaton har skrivit en låt om dagen som börjar:

At dawn envog arrives
Morning of October 28th
“No day” proven by deed
Descendants of Sparta,
Athens and Crete!

Look north, ready to fight
Enemies charge from the hills
To arms! Facing defeat!
There’s no surrender! There’s no retreat!
(hela texten finns här)

Firandet inleds dagen innan med att borgmästaren, dignitärer och representanter för olika föreningar osv lägger ner kransar vid soldatstatyn på Frihetstorget. Dagen D, alltså 28 november, går dignitärerna med borgmästaren i spetsen i kyrkan på högmässa. Den är slut kl 10, då går de en sväng till bort till statyn och sedan intar de sina platser framför nya kommunhuset i ena änden av paradgatan Demokratias. Vid 11-tiden drar paraden igång med flaggor och fanor, grupper från olika föreningar, skolor och samhällsfunktioner marscherar till musik och applåder.

Jag var givetvis där dels för att jag tycker att det är festligt och härlig stämning i sta’n, dels för att visa mitt intresse för landet jag bor i. Det blev inte mycket fotograferat i år för jag hamnade på fel sida i förhållande till solen, men några foton blev det. I år koncentrerade jag mig på de som hade folkdräkter. Vilka härliga färger! Och så mycket handarbete och vävnad som ligger bakom!
(klicka på foto för större storlek; fler foton på min flickr-sida!)

Som vanligt slogs jag av tankarna att detta skulle aldrig fungera i Sverige, så synd att vi inte firar högtider rejält och offentligt i Sverige, härligt att se stoltheten och glädjen. Och jag fick som vanligt en tår i ögat, speciellt när frivilligorganisationen som räddar folk i nöd i berg och raviner och bränder marscherade förbi.
En sak som vi inte har i paraden i Ierapetra är det militära inslaget som finns i de större städerna. Visst finns representanter från olika delar av det militära bland dignitärerna, men vi slipper soldater, stridsvagnar osv. Det är en uppvisning av landets ”styrka” som jag skulle ha lite svårt för. Det är människorna som är ett lands styrka, tycker jag.

Efteråt blir det så härlig stämning på sta’n, speciellt när vädret är fint som det var i söndags. Folk strosar omkring, alla har siktet inställt på att få sig en pratstund över en fika. Det är som om sta’n blivit en myrstack! Jag hamnade på Café Lido igen där jag lyckades hitta den sista stolen i det som lät som en bikupa! Servitörerna på alla etablissemang hade ett stressigt och svettigt pass framför sig som inte blir bättre av att greker inte direkt är världsmästare på att vänta.

Många åker ut i byarna och äter söndagsmiddag på eftermiddagen. Detta är en av de dagar då man måste förboka bord. Jag gick ut på kvällen i ett ganska lugnt Ierapetra och åt gott. Är det helgdag så är det!

Ha det gott!


Kom och vandra med Ia på Kreta!

Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev hennes gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta henne hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Village hopping och ny rubrik

Som vanligt så blev idén med att sätta ihop något om byarna runt Ierapetra, ”Village hopping” som jag kallar det, plötsligen ett projekt som tog mycket tid i anspråk. Därför blev det inget blogginlägg i slutet av förra veckan, men jag hoppas att du hade en bra helg i alla fall!

Jag har funderat över det här med tips. Resebloggar delas in i två kategorier: dels de som reser, dels de som bor utomlands. Jag hör till de senare, men skriver ju inte bara om sevärdheter o likn utan också om vardagen. Ibland finns tips liksom invävt i något som jag gjort eller upplevt och det är svårt att skilja ut (du som läsare kan använda sökfunktionen för jag är ganska bra på att tagga!). Då och då handlar blogginlägg om en stad eller by eller sevärdhet och det skulle jag kunna samla under en rubrik. Så föddes ”TTT- Tips Till Turist” som nu finns i menyn! Jag kommer att fylla på under veckan med sidor så lugna dig lite. Där ligger några alster redan, bl a om byarna runt Ierapetra.
Hoppas tipsen ska vara till nytta och glädje!

Foten mår bra, det blev nog en mjuk stukning i och med att benet sov. Imorgon ska jag ge mig ut på långpromenad för att testa och om det känns bra så blir det vandring på fredag. Ska bli så skönt att få komma ut igen!

Härom kvällen åt jag på taverna där det var ett barnkalas med 15 barn. Ålder? Nja, det är så väldigt svårt, men cirka 10-12 år. Det var ett himla liv med höga, glada skratt och röster som pratade och skämtade. Först störde det mig lite, men jag blev snabbt botad. Vid bordet bredvid mig satte sig fyra unga män (sisådär 20-25). De pratade inte med varandra utan pillade på mobiler och en av dem tittade på nå’n film el likn. De pratade med servitrisen när hon kom och lite medan de åt. Sedan var det mobilerna igen, en stunds tv och sedan gick de. De verkade inte ha det speciellt roligt. Jag tänkte för mig själv att jag hoppas att kvällen blir roligare för er, grabbar.
Hellre stoj och stim med glada miner än upplysta, nollställda ansikten!

På tal om glada miner så har jag just nu en del kontakt med svensk sjukvård inför mitt besök i Sverige i slutet av november. Inte alltid de samtalen gör en så glad, framför allt inte när man får någon i andra änden som skulle behöva andra arbetsuppgifter som inte involverade kontakt med andra männniskor. Idag fick jag en människa på tråden som var så rätt och så bra! Trevlig att prata med, gav hjälp och ska fixa. Då blev jag glad. Och lättad. Och människan var inte ens ordinarie personal på mottagningen.

Jag går och lurar lite på hur jag ska kunna nå ut ännu bättre med mina vandringar. Kreta är inget vandringsresmål, jag kan bara hoppas att det ska bli ”trendigt”. Begreppet ”vandra” börjar bli så urvattnat i Sverige att det är svårt att nå fram. Vad gör dig nyfiken, får dig att vilja läsa vidare, när du ser en annons om resa?

Nu dags att få i mig lite lunch! Ha det gott!

PS. Nej, jag har ännu inte hittat tvättklämmorna.

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Somliga dagar…

Du har dem också, de där dagarna då kanske inte allt går galet men tillräckligt. Om det är en måndag så känns det lite extra tungt för det slår liksom an tonen för hela veckan. Man vågar knappt andas och är i spänning inför vad som ska hända härnäst. Därför har jag hållt mig inomhus idag och hittills har allt gått bra, fast jag gör så lite som möjligt…

Många undrar hur jag vågar vandra ensam för tänk om det händer något! Mina skador genom åren uppstår i miljöer som är möblerade, tillverkade eller anlagda. Som att slå fötterna i möbler så tårna stretar åt olika håll, stöta huv’et i skåpsdörrar och bildörrskarmar, snubbla i hålor och på kanter på trottoarer.

Så det var egentligen inte konstigt att jag stukade foten igår när jag reste mig ur soffan, föll på soffbordet och ner på marmorgolvet. Men det var första gången för denna variant!
Jag satt och läste epost vilket tog sin lilla tid. Ena benet låg över det andra och då stoppas blodtillförseln eller nå’t. Benet ”sover”. Jag brukar skaka det lite så det vaknar innan jag reser mig. Igår slog det mig när jag kastade en blick på klockan att jag hade bråttom upp på sta’n för att betala räkningar. Dags att sätta fart alltså! Och när jag sätter fart så sätter jag fart.
Jag hann lyckligtvis ställa undan datorn innan jag reste mig (annars hade det blivit dyrt – också!).

Idrottsskada? Räknas soffuppresande dit, tro… (bild från slideplayer.se)

Den avdomnade foten bara vek sig. Jag förlorade balansen, såg soffbordet i en alltmer detaljerad och oönskad närbild.
– Det här kan sluta illa, hann jag tänka.
Bestämde snabbt att följa med i fallet så jag liksom segnade ner tjusigt (inbillar jag mig) graciöst efter en halvdan mellanlandning på soffbordet så det som stod där flög iväg. Jag blev givetvis rädd och tänkte att jaha, där gick nog några senor och ligament och ben och annat krafs. Efter en stunds vila och hämta andan kändes det ganska ok så jag spände på sandalerna och traskade upp på sta’n.

Där fick jag en smäll i huv’et, dock mer av det mentala slaget (blev ju riktigt vitsigt ordval…). Gick in på Eurobank och betalade två räkningar i deras automat som tycks leva ett eget liv (kanske sitter en liten gästarbetare där inne, förresten!). Upptäckte att den ena räkningen kostade 1 euro att betala, den andra 0 euro. Vissa saker orkar jag inte reda ut, det får bara vara så.
En inbetalning på 90 euro till ett konto i en annan bank skulle också göras och jag tänkte att det gör jag i kassan. Den lilla människan förklarade att det var ett konto i en annan bank. Jo, det visste jag ju.
– Det kostar 10 euro.
Nu vore det nog rimligt och fullt förståeligt om jag utropat 10 euro! så alla behövt hörselskydd, men chocken slog på andra hållet.
– 10 euro??, nästan viskade jag. Sa du 10 euro?
– Ja.
Snabb huvudräkning: 105 sek med en kurs på cirka 10,5. 105 sek för att någon ska klia lite på några tangenter, ta emot pengar, titta på mitt pass, skriva ut ett kvitto som ska stämplas och signeras (låter ganska mycket när det radas upp så här)!? Jag bad inte att de skulle leverera kontanterna personligen till den andra banken!
– 10 euro??, upprepade jag.
– Ja, eftersom det är en annan bank.
– Jaha, men 10 euro??
Nu började hon känna medlidande med den där imbecilla kunden.
– Detta är Eurobank och kontot finns på Chania-banken. Du kan gå dit och göra insättningen gratis.
Jag gå till en annan bank i mitt totalt låsta och upprörda tillstånd?
– Nej, nej, jag får leva med det.
Hon vände sig mot datorn, men gav inte upp så lätt. Hon vände sig till en annan kund (en annan hjälpsam och trevlig kvinna) och frågade om hon kunde förklara för mig var Chania-banken finns. Min hjärna började långsamt arbeta igen och det dök upp var den banken ligger. Då börjar den andra kunden förklara med hjälp av gatunamn! (greker använder aldrig gatunamn, de vet inte ens vad alla gator heter och det vet inte varubud heller. Orientera sig gör man med butiker, kapell, andra hus osv) Nu kände jag att jag kan inte ta fler konstigheter så jag sa:
– Det är den som ligger bredvid Melina Mercouri-centret, eller hur?
– Precis!
Båda nickade bekräftande och lyste upp. Jag lämnade scenen till ljudet av ”Lycka till!”-önskningar.
220 meter senare hade jag sparat 105 sek.

När jag återvände till hemmets lugna vrå (!?) insåg jag att promenaden inte varit så hälsosam för foten. Bara att inse att resten av veckan blir vila, inga vandringar. Jaha, utebliven inkomst. Hur sjukskriver jag mig? Så kom jag på att jag är egen företagare och vi är inte sjuka.
När foten är bra igen ska jag gå ut och fira med en drink för mina 105 sek.

Kanske skulle ägna veckan åt att få ihop det där blogginlägget om village hopping…..

Ha en bra vecka! Tänk inte på mig som ska vila när jag inte haltar runt i lägenheten.

PS. Nej, jag har ännu inte hittat tvättklämmorna som hushållerskan gömt. Vi har bara kommit så långt att jag fått fram att kontoristen är oskyldig.

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Inte så spirituell idag

Idag är det segt och tröttigt efter party igår kväll. Undrar om det är åldern eller ovanan som visar sig idag. Glasen fylldes på hela tiden, någonstans tappade jag räkningen. Oförskämt god mat, bl a hare och fågel vilka var första gången för mig.

Lugnt några dagar på vandringsfronten och det är bra. Hushållerskan och kontoristen gör inte ett smack om inte jag är hemma och piskar på dem. Någon av dem har i veckan gömt mina tvättklämmor. Så’nt har de tid och ork med!
Igår fick jag fart på kontoristen så flygbiljetter till Sverige i slutet av november bokades. Måste ju tanka lite julstämning! Plus träffa familj och vänner, så klart. Det där med flygbiljetter är idag ren vetenskap. Det finns så många söktjänster så man blir alldeles snurrig. Det slutade som det alltid gör med att det blev billigast och bäst tider via bolagens egna hemsidor.

I onsdags hade jag en vandrare som planerar att vandra själv framöver. Jag blev lite orolig. Jag kan inte ta ut väderstreck, men jag vet var jag är, har mitt eget orienteringssätt. Den där personen saknade totalt lokalsinne. Inte de bästa förutsättningarna om man säger så.
Vi vandrade in i ett jaktområde och den jägare vi såg liknade mer en krigare. Kamouflagekläder och patronbälte – man kan bli rädd för mindre.
Jag fick göra en god gärning! När vi närmade oss en källa där det finns en vattenbassäng hördes bräkanden. Jag hörde direkt att det var mor och killing och att det lät oroligt (börjar bli bra på det där med getter och får!). Killingen hade lyckats ta sig ner i vattenbassängen men kom inte upp igen. Jag lyfte upp det lilla livet som genast stack iväg till sin oroliga moder.

Vår fina fiskehamn har sett tråkig ut ett tag. De gjutna cementklumparna som ska läggas utanför piren som skydd för havet har tagit upp all plats. Nu är specialkranen här och har börjat lyfta dem på plats. Ska bli skönt att slippa se dem.

Foto: Inge-marie Nilsson

På tal om båtar så låg det en lyxyacht utanför Ierapetra i några dagar. Då och då ligger enstaka segelbåtar ankrade så detta var en lite ovanlig gäst. Den som känner sig hugad kan boka ”2 ladies” här.

 

 

 

Lektion i grekiska i veckan och för tillfället tycker jag väldigt illa om språket. Det går upp och ner, men så är det ju när man ska lära sig något. Upp när man tycker att man förstår och det går framåt, ner när hjärnan mest består av teflon och backen är inlagd.

I övrigt har det varit en fin vecka. Vädret på nordkusten verkar ha varit ostadigt och inte så bra. Vi har haft några blåsiga dagar, annars sol och något enstaka moln. Det gäller att välja rätt kust på den här vackra ön!

Förresten – jag var en tur till Agios Nikolaos i söndags. Traskade runt med kameran och funderade som vanligt på hur de tänker som vid pensionering bosätter sig i en så kuperad stad. Hur som helst, de riktigt bra fotona som jag är stolt över är ofta de som bara dyker upp, som nästan kastar sig på mig. Tänk vilken tur att katten satt precis där den satt och att jag såg den – det blev ett riktigt bra foto på en drömmare! Fler foton på min flickr-sida!

Nu ska jag fälla ner den här trötta kroppen i horisontalläge och drömma om piggare dagar!

Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

En lördag i september

Det blev inget blogginlägg igår för jag gick här hemma, småfixade och bara njöt! Det är nu helt klart att högsommaren lämnat oss. Visst, det kan komma små ”värmeböljor”, men juli-augusti med sin hetta och svett är över.
Skulle egentligen vandrat igår med en kund, men hon backade ur på torsdagen, tyckte att det var för varmt för henne. Väldigt förståndigt att känna efter, önskar att fler tänkte efter före och inte bara kastar sig ut. Nu siktar hon på att komma tillbaka tidigt i vår, kanske april, och vandra då istället.

Min lilla stad går in i ett aktivt skede. Strandpromenaden från Petra Mare till idrottsplatsen har fått en välbehövlig ansiktslyftning och nya gatljus. Det ska skapas fler grönområden, byggas en utomhusteater, betongklumparna i hamnen ska äntligen utplaceras, vid borgen ska göras någon sorts öppen plats.  Jag tycker att det finns andra saker som borde fixas till först, men delade meningar finns ju alltid. Positivt att sta’n inte är handlingsförlamad och rädd efter krisåren och nu när stödlånen upphört.

På tal om stödlån så kan det väl snart vara dags för en ”nyhetsbulletin”? Ska se vad jag kan få ihop. Och jag har ett inlägg på lager – det där om ”village hopping”. Det kommer snart, det också.

Jag har under året skrivit mycket om torka och att det i maj/juni konstaterades att vi (Ierapetra, alltså) har den värsta vattensitutionen på 40 år. Kanske lite siffror kan vara av intresse? År 2017 till vänster och år 2018 till höger (mo=month och regnmängd är i mm).

Siffrorna visar inte hela sanningen för det har nog regnat lite mer i bergen runt Ierapetra, men det kom nästan ingen snö i vinter. Jag kan se topparna på Dikti-massivet från min balkong och ifjol fanns det snöfläckar kvar sent i maj. I år töade snön bort några dagar efter att den kommit och sedan mars kom det ingen ny snö. Det regnar inte jämt fördelat över dagarna utan ibland kan det regna intensivt en dag eller två och då har jorden givetvis svårt att suga till sig allt så en del bara rinner bort.

Hur som helst så är det en speciell plats på jorden och jag får fortfarande nypa mig i armen då och då. Tänk att jag bor här i allt det vackra som bara bjuder och bjuder på sig själv. Vilka skådespel som naturen och landskapet dukar upp! Vyerna slutar aldrig att ta andan ur mig! I onsdags beundrade vi också rovfåglarnas segelflyg, olika molnformationer och deras rörelser som gav extra liv åt landskapet i och med skiftningar i skugga och ljus.

Minns du den där boken jag skrev? Den har nu varit ute på förläggningsturné och inget napp. Det trista är att man inte får några kommentarer eller utlåtanden eftersom de har så många manus att läsa. Jag förstår att tiden inte räcker till, men visst är det roligt att svenskar skriver så mycket. Min andra bok, den om Kreta, ligger lite på vänt för jag behöver ladda om. Oavsett utgivning eller inte så kommer jag nog att fortsätta skriva eftersom det är så väldigt roligt.

Marknadsdag idag så nu är apelsinförrådet påfyllt för veckan. Jag får hålla mig själv i örat så jag inte köper mer. Allt ser så gott ut och är så fint upplagt. Jag har kommit hem med flera kassar och undrat ”hur tänkte jag nu?” plus att de oftast lägger i några extra grönsaker eller frukt. Jag är ju ett enmanshushåll så det fungerar inte. Dessutom har sta’n fullt av grönsakshandlare som säljer varor från området så det är bättre att handla efter hand.
En pratstund på kafenio i närheten av marknaden blev det givetvis också.

Nu ska jag segla in i helgläge, imorgon är det rofyllda och lugna söndag. Ha det gott!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

Paus mellan vandringar

Vandringsveckan rullade på med sin lediga dag i mitten. Då var jag på vandring med endagsvandrare så för mig blev det fem vandringsdagar på raken. Jag klagar absolut inte! Värmen är nog det som är mest jobbigt och krävande både för mina kunder och mig så det var skönt att det kom lite vind de första dagarna. Sedan tog det i lite mer och drog in några moln då och då så vi hade bra förutsättningar. Skönt för vädret är något som jag absolut inte kan styra över utan det löser sig genom att flytta vandringsdagar eller byta ut mot annan vandring.

När det kändes lite tungt och stelt en kväll så tänkte jag på vilken otrolig arbetsmiljö jag har. Vackert, naturligt ljus, frisk luft, omväxlande, njutningsfullt – vad kan man mer begära? Ett arbetsmiljöombud skulle få svårt att hitta något att underkänna. Och ännu svårare skulle det bli att kontakta högste ansvarige!

En annan positiv del är de go’a och trevliga människorna som jag får möta. Alla har olika förhållningssätt till naturen och vandringsstilar. Det värmer att höra kommentarer om hur vackert det är, hur fantastisk en utsikt upplevs och se belåtna miner vid lunchen efter vandring. Extra gläder det när jag hör att någon gärna kommer tillbaka (vilket faktiskt har hänt!) och när någon får ut annat än naturen av en vandring eller vad sägs om ”Så här avstressad har jag inte varit på länge!”.

”Jag vill absolut inte bli fotograferad, jag föredrar att vara inkognito!”

I måndags fick vi en extra vandrare som följde med på cirka 2/3 av sträckan. Han hakade på vid ett kloster, var kanske trött på klosterfriden och alla katterna. Vi upptäckte att det var ett riktigt litet överlevnadsgeni. Han letade själv upp skugga och la sig ner när vi pausade, var han före oss så satte han sig en stund i skuggan och väntade samt följde oss gärna genom att gå i våra skuggor. Efter ett tag visade han en något tråkigare sida: han jagade getter. Dock aktade han sig för att komma för nära dem och han tyckte bäst om dem bakifrån. En liten fegis med andra ord. Vi var lite oroliga att någon herde skulle dyka upp och tro att den fyrbente jägaren tillhörde oss, men vi klarade oss. Det närmsta vi kom en herde var en som stod uppe på en topp och kallade på sin hjord eller hund.
När vi kom till vårt slutmål, en bergsby, blev vi av med honom. Morgonen efter åkte vi taxi upp till samma by och såg då en person med stav och ryggsäck gåendes på andra sidan vägen. Gissa vem som gick vid sidan om vandraren!?

På tal om vandrare så tror jag att jag mött cirka åtta vandrare genom åren. Jag fick i tisdags lägga till fyra varav ett par från Australien! Ja, de hade inte vandrat ända därifrån, men efter ett besök på Kreta för tre år sedan ville de se mer av ön. Roligt!
Jag läser ibland om köer i fjällen och alperna, framför allt till populära punkter och tänker att ni skulle bara veta hur ljuvligt stilla och lugnt man kan ha det.

I onsdags fick vi en välbehövlig och underbar paus från månader av värme. Jämntjock himmel hela dagen med en sval, skön vind. På förmiddagen t o m två lätta regnskurar. Inga mängder, men tillräckligt för att jag skulle sitta i soffan med ett fånigt leende och bara njuta av ljudet! Ljudet av droppar som landar på balkongräcke, stenarna i gränden, taket hos grannen! Och uppe i bergen i väster var det alldeles grått så där kom mer regn än vi fick. Gott att växterna sköljdes rena, gott om de också lyckades suga åt sig lite väta. Och gott för oss människor med tanke på dusch, tvätt, matlagning med mera.

Idag tänkte jag också kommentera valet, men valmyndigheten är inte klara med sin slutliga rösträkning så jag väntar till nästa vecka. Jag kan säga så här mycket: låt oss tala tyst om att jag är från Skåne…

Dags för helg med marknad, träff på kafenio, stadspromenad, söndagsfrukost och helgro. På måndag blir det hotellrunda för att kontrollera att mina informationsblad inte tagit slut. Vandringssäsongen är verkligen igång – det är härligt!

Ha en skön helg!

PS. Några foton uppladdade till min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

 

 

 

Mot Sitia!

Då och då gör jag en utflykt till Sitia. Inte bara för att besöka sta’n utan också för att få en heldagsutflykt på vackra ön. I fredags var det dags och jag bestämde mig för att köra ”min” runda medurs: National Road – Sitia – gamla vägen mellan Ierapetra och Sitia:

Kör rundan moturs – då är den mest slående och bjuder på fina, överraskande vyer, tycker jag. Grön streckad linje – alternativ väg för den som inte vill besöka Sitia. Lila streckad linje – INTE en alternativ väg eftersom vägen mellan Stavrochori och Orino är dålig – kör inte den!!

Satte kurs mot Pachia Ammos och sedan österut. Vill man kan man göra en avstickare i Kavoussi till Kretas äldsta olivträd. Och lite senare kan man stanna på någon av ”view point” för att beundra Mirabellobukten som är som vackrast från detta hållet. Och vill man se en mycket fin liten by där det renoveras med varsam hand så stannar man till och strosar i Lastros (den minsta by jag vet som har trafikljus!). Jag stannade till i Mirsini för att ta mig upp till deras kyrka. Fin utsikt därifrån, men lugnet i byn stördes av grekiska kvinnoröster. Du vet de där gälla, höga, starka. Inte undra på att gubbarna flyr till kafenio, ouzeri el likn!

Passerade Richtis-ravinen – ett tips för den ravinsugne! Här möter du ett annat Kreta med tät, frodig grönska som i och med vattnet nästan känns som regnskog. Rekommenderas på våren då vattenfallet är som finast (magiskt med massor av trollsländor).
Efter ravinen börjar en sträcka på stora vägen som man ska köra under andra halvan av maj när oleandern står i högblom. Det är nästan en overklig känsla då, som att köra i en tunnel som smyckats bara för dig!
Strax före Sitia passerade jag skandalbygget: National Road som ska förbinda Sitia-Chania med en bred, modern motorväg, men som aldrig blir klar. Nu pågår här reparationer av en bro som byggdes för drygt 20 år sedan, men som inte använts utan bara väntat på att National Road ska ”hinna ifatt”. Bron uppfyller inte dagens standard och regler.

Vill du inte besöka Sitia så kan du strax före Sarantapichos ta till vänster mot Piskokefalo (den gröna streckade linjen på kartan ovan). Men jag fortsätter och kör in i lilla Sitia som är Kretas sjätte och minsta stad. Strosade på den fina strandpromenaden (turistbyrån ligger ungefär mitt på), kände att det var dags för någon fika. Undvek ställen med apollos logga och hamnade på ett café där jag fick crepes och kaffe till ett mycket lägre pris än i de större städerna och i turistorterna.
Forfarande finns en hel del butikslokaler lediga längs med de gatorna och det känns lite trist. Jag fortsatte så högt upp jag kunde komma i gamla sta’n och beundrade utsikten. Tog mig sedan ner i slalom med kameran i högsta hugg.
Svettig sökte jag svalka ute på pirerna och då upptäckte jag att jag haft lite fel om hur Sitia ser ut, hur sta’n brer ut sig i sin lilla bukt. Om man står med näsan mot land så har man gamla sta’n på höger sida som klättrar uppför den branta sluttningen. Rakt fram ser man nästan ingenting av sta’n för där är det platt så nyare bebyggelse och olika stora varuhus sträcker sig inåt land. Och till vänster ligger den långa sandstranden och några hotell. Sta’n tippar alltså lite åt ena sidan!

Fint på piren, men sorry Sitia, vi var först!


Jag tycker om Sitia, men skulle jag kunna tänka mig att semestra här? Ja, Skulle jag kunna tänka mig att bo här? Nej, Sta’n är alltför liten och läget längst ut på Kreta är för mig lika hopplöst läge som Chania eller Paleochora. En liten minisemester här i höst har börjat ta form på min planeringsavdelning, men då kommer jag att koncentrera mig på deras Geopark. Sitia är så kloka att de sedan några år tillbaka marknadsför hela kommunen i form av bl a Geopark med olika aktiviteter som cykling, klättring, bilrutter, grottor, historiska platser, vandring. De vill inte bara ha turister till sta’n och de vill locka fler grupper än sol- och bad. Och de gör fantastiskt fina videofilmer – titta på youtube på kanal ”Visit Sitia”. Här har min egen stad en hel del att lära! Och ja, andra också för den delen för att sprida turismen över ön.

Dags att styra hemåt längs gamla vägen så jag tar av i Piskokefalo. Stannar ofta och tar in vyer, bergsformationer, raviner, odlingar, byar på sluttningar. En del träd börjar få lite svårt att hålla sig riktigt gröna detta torra år, men jag undrar igen över de som påstår att östra Kreta inte är grönt utan som en öken. Plötsligen seglar en rovfågel ganska lågt en bit framför bilen. Vill den visa vägen? Kanske bara säga ”välkommen!”?

Stannar och strosar runt i byn Skordilo. Två kapell, men inte många hus är bebodda. Den äldsta delen av byn ger en bild av förr då det mellan husen bara var gångar breda nog för en lastad åsna. Det är så här det är i många grekiska byar, de avfolkas. Och det slår givetvis hårdare och tidigare i avlägsna trakter som t ex bergen på östra Kreta. (har skrivit om avfolkningen i ett tidigare blogginlägg: Ett land i spännande förändring)

Försöker mig på en avstickare till Kato Kria, men vänder innan byn pga att vägen är smal och hålig. Som belöning för försöket får jag den mest underbara vyn! De som bor i den lilla byn borde betala lyxskatt – så vackert är det!

Efter Chrisopigi försöker jag mig på en väg mot Agios Stefanos. Det börjar bra, men vägen blir smalare och stenigare så jag vänder. Passerar Stavrochori och Panda glider snyggt ner till kusten.

Ännu en underbart fin dag! En härlig blandning av landskap, natur, byar och stad. Ibland helt andlöst och så stilla. Det gäller att njuta innan fler drar sig hitåt för att också få njuta!

Det talas mycket om ”island hopping”, men jag skulle vlija mynta ett nytt begrepp: ”village hopping”. Ta ut en tur på kartan, stanna i olika byar, strosa, koppla av och njut. Du får se mycket av området och lära dig desto mer! I nästa blogginlägg kommer min strandinventering, men efter det ska du få tips om ”village hopping” i närheten av Ierapetra!

Ha det gott!

PS. Foton från turen uppladdade till min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Svenskbesök, lite blandat och något om fotohantering

Moln, vind och något sänkt temperatur idag och imorgon – livet leker! Högsommaren börjar snart tackla av. Vi har bokat höstens lektioner i grekiska och jag har uppdaterat hemsidan med ytterligare ett vandringsalternativ.

Strandinventeringen är klar! Nu återstår ”bara” att sammanställa anteckningar och foton på ett vettigt sätt. Pust. Blir nog bra när det är färdigt!

Söndagen gick nästan i rusets tecken. Det blir lätt så efter tre nästan sömnlösa nätter. Vi har haft flera väderomslag så då blir det oroligt lite varstans. Min granne blev så vimsig att hon körde AC en riktigt sval natt!

Jag vaknade dock till nere på mitt frukostställe när jag fick syn på segelbåten som låg för ankar. Svensk flagga! Och nästa tanke var: undrar vad det är för några människor? Det infann sig en sorts känsla av samhörighet trots att Sverige är lite väl stort för att vi ska känna varandra. Ungefär likadant är det omvända, dvs när någon utomlands säger att jaha, är du från Sverige – känner du Lena i Stockholm?

Turistgrupper marscherade förbi, de bussas från olika orter för att åka ut till ön Chrissi. En del är ringmärkta, några har papperspåsar med hotellnamn utanpå – jag gissar att det är lunch och sänder en tanke till tavernan ute på ön. Sedan blev jag full i skratt! De här grupperna har reseledare med sig vilket jag inte riktigt förstår. Och jag förstår det ännu mindre när två reseledare var tvungna att fråga ortsbefolkning om vägen till färjorna. De stod på strandpromenaden, om de tittade lite åt vänster så såg de färjorna klart och tydligt. Nära. Om jag hade varit i någon av de grupperna hade jag blivit nervös. Vilken början på turen – reseledaren hittar inte!

När jag gick till bilen igår hade vi en luftfuktighet som det nästan går att ta på och andas är ett styvt jobb. Jag passerade en smal gränd i gamla sta’n. En kvinna hade precis spolat och sopat och satt nu på en stol och pustade ut. Hon hade ett speciellt uttryck i ansiktet, en blandning av glädje och trötthet. Glädje över att arbetet var avslutat och att det nu var fint och rent samt trötthet av ansträngningen. Det var ett sådant ögonblick då det far genom min hjärna att detta skulle jag vilja fotografera, men det hade givetvis inte alls blivit bra. Ögonblick kommer och går så snabbt.

En tanke slog rot. Kanske jag skulle ge några tips kring fotohantering. Det är intressant att det numera verkar som om allt måste fotograferas bara för att kameror är så lättillgängliga i mobilerna. När foton togs med film som skulle framkallas fick man välja sina motiv, resten fick man stoppa in i minnet. Och efteråt sorterade man igen för inte ville man sätta in alla foton i album. Nu i semestertider är det många foton som valsar runt i sociala media och har man några stycken facebook-vänner eller följare så kan det bli väldigt, väldigt många foton att titta på. Övermäktigt.

Så några enkla tips eller tankeväckare! (se också blogginlägg ”Foto, slutord och välkommen”)
Jag är ingen proffsfotograf, men ganska bra på att hantera de foton jag tar. Det är många som hamnar i papperskorgen, resten på både hårddisk och dropbox, ett fåtal klarar sig till min flickr-sida!

  • alla (gäller inte bara i Grekland) människor vill inte bli fotograferade och det passar sig inte att fotografera i alla miljöer.
  • ibland varnas det i Sverige för folk som går runt och fotograferar hus och man uppmanas ta registreringsnummer, ringa polisen o likn – tänk om folk utomlands gjorde likadant? En dag såg jag två turister som stod mindre än 1 meter utanför en husaltan och tog foton. Kvinnan som bor i huset drog sig inomhus.
  • om du verkligen vill ha ett motiv så ta många foton så du är säker på att något blir bra. Gallra sedan hårt och behåll det eller de som är bra, som visar det du vill minnas.
  • sortera dina foton, t ex en gång precis efter fototillfället (då åker alla dåliga foton bort) och en gång till efter en tid (då tas alla foton bort som du inte kan förstå varför du tog, de motiv som det finns flera foton av osv). Spara i back up (kan vara annan hårddisk, moln eller vad du föredrar) och ge namn som gör att du kan hitta dem igen.
    Spara inte bara på mobilen! De där apparaterna går sönder, blir stulna….
  • när du delar på nätet – hur många behöver du dela? Vilka foton säger en utomstående någonting (dvs vad vill du ha sagt?) och vilka passar i familjealbumet? Bör du lägga ut foton på barn och ungdomar? Varför dela sneda, suddiga eller flera med samma motiv?
    Använd ”dela”-funktion med urskiljning.

På tal om foton så laddade jag för en stund sedan upp några foton till min flickr-sida! Det har blivit en hel del strandbilder i juli-augusti, jag ser fram emot mer omväxlande motiv när det blir dags att vandra igen.

Ha det gott!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!