Välj ett foto som jag ska blogga om! Mer information sist i PS. Inläggen i denna serie finns samlade under ”Teman” uppe i menyraden som ”Tankar kring ett foto”.

Monica Ottenby (med bloggen stadsmadam) mailade önskemål om att få veta mer om det här fotot:

Jag var förvirrad några dagar. Var ska jag börja, vad ska jag ta med? Den stora schismen då en kyrka blev två – den katolska och den ortodoxa? Den ortodoxa kyrkans uppdelning i geografiska områden? Organisationen som inte har ett överhuvud liknande påven eller att den grekisk-ortodoxa och kretensiska kyrkan är organisatoriskt skilda åt? Att kyrkornas byggnadsstil kommer från Bysans, dvs östromerska riket? Gnisslet och konflikten med den rysk-ortodoxa kyrkan? Att den grekisk-ortodoxa kyrkan är skattebefriad sedan 100 år tillbaka och att kloster ska vara självförsörjande? Att det är folket i byarna som sköter underhåll av kapell och kyrka (och ofta äger kapell)? Präst, munks och nunnas mörka klädsel symboliserar att de tagit ett steg från den världsliga världen?

Nej, jag tror att jag ska försöka skriva ner mina funderingar kring människan, dvs prästen, i kyrkan. Det kanske mest svårfångade för en icke-ortodox. Fotot är taget på Café Lido där jag intar min frukost på söndagar. Då och då är det ”kyrkkaffe” på cafét, ibland begravningskaffe. Prästen följer givetvis med. Här satt han med sin fru (antar jag) och två kvinnor och lyssnade. Och lyssnade. Åt en kaka och tog en klunk kaffe medan han lyssnade. Tyckte han att det var bara tjafs så han satt och tänkte på annat, t ex att han måste köra ut och se till sin olivlund?
Det slog mig att alla dessa själasörjare världen över – vad får de höra? vad måste de bära? Eller kan de säga till en kollega att ”nu har X problem med sin hustru men det är mest gnäll” och ”nu tjatar Z igen om sin dåliga olivskörd ifjol”. Jag menar, vem lyssnar på prästen? Var lastar han av sin börda av förtroenden?
När han får förtroenden från en människa i djup kris – vad får och kan han göra då? För ett par veckor se’n hade vi här i Ierapetra en man som körde långt ut på ett stup ner mot havet och hotade att köra ut, alltså ta livet av sig. Hade han varit hos sin präst först och pratat om sin ångest? Jag menar inte alls att präster har någon skuld, men hur hanterar de så’na samtal?

Och till vem vänder han sig när tron sviktar? Kan han gå till sin världslige chef biskopen? Det är väl lite känsligt med tanke på att det ofta är biskopen som rekommenderar personer till prästseminariet och till tjänster. Eller vänder han sig till sin Gud? Kanske vallfärdar till något kloster eller en avskild plats.

En ortodox präst kan vara gift om han gifte sig före prästvigningen. Om hustrun avlider före honom får han inte gifta om sig. Den som inte ”hinner” gifta sig före prästvigning – hur ensam är han? Kan en präst som inte själv har familj förstå alla sina församlingsmedlemmar? Han kanske inte behöver förstå deras problem i sig utan ska avväga hur och vilken andlig vägledning och andligt stöd han ska och kan ge.

Hur är det att vara ortodox jämfört med protestant? Och hur får den ortodoxe sina två tillvaron att gå ihop? Ett exempel: nyligen i augusti var det den ortodoxa världens näst största högtid, nämligen Marias Himmelsfärd. Den ortodoxa kyrkan har accepterat den gregorianska kalendern, men använder fortfarande den julianska för att styra kyrkoåret. Så fastan inför Marias Himmelsfärd inleddes 1 augusti för att fira Marias insomnande 14 augusti och himmelsfärd 15 augusti. Enligt den gregorianska kalendern, alltså. Om du följer den julianska så förskjuts allt 13 dagar – alltså inleds fastan 14 augusti och himmelsfärden är den 28 augusti. Kyrkan får anpassa sig till den världsliga världen, men jag vet inte hur man gör med texter. Läses samma text både den 15 och den 28 augusti? Kloster har det lite enklare, de kan följa den för dem ”rätta” kalendern om de inte tar emot firare från allmänheten. Hur hanterar en präst som vill vara renlärig samt följa alla påbud att behöva fira högtider på fel datum?

Å, vad jag skulle vilja prata med en präst, en munk och en nunna! Förresten, vad är det som gör att en person väljer det ena eller det andra? Se’n finns det ju eremiter också, men de är bortom min förståelsehorisont. Vår präst på fotot – varför blev han inte munk? En ortodox prästs uppgifter är inte bara att förrätta mässor, dop, begravningar osv. Han ska också förklara texterna för sina församlingsbor och han har en undervisande roll. Kanske det är det som avgör? Den som i huvudsak vill ägna sig åt Gud går i kloster medan den som vill sprida budskapet blir präst.

Så många frågor och funderingar. Tyvärr inga svar så Monica blev inte mycket klokare. En bisak är bra med frågor och funderingar: de leder också till att titta på sig själv. Var man står, tycker och inte minst skillnader och likheter.

Jag avslutar med några länkar (på engelska och svenska):
World Values Survey (WVS) undersökte hur det står till med tro i olika länder, här om Grekland
Ärkebiskopen för den amerikanska ortodoxa kyrkan besökte Grekland där han förrättade att omtalat dop, läs här tankar från pastor John Chryssavgis
Befrielse från undervisning i religion i skolan, läs här
Första besöket i ortodox kyrka, läs här
Kortfattat om ortodox tro, läs här

Ha en skön vecka! Var rädd om dig och andra!

PS. En inbjudan till dig att välja ett foto som jag ska skriva om på ett eller annat sätt. Det hjälper mig med inspiration och uppslag. In och välj ett foto (behöver inte vara från Grekland) på min flickr, kopiera länken och maila den till mig på ia.lofquist@live.com eller Messenger!
Inläggen i denna serie finns samlade under ”Teman” uppe i menyraden som ”Tankar kring ett foto”.