Vandringsdagen på vår tripp! Stor spänning: hur var vädret? Vinden lugnat sig och det syntes små, blå fläckar i molntäcket. Alltså – grönt ljus! Först en stadig, rejäl frukost, se’n packning och checka ut.

Medan vi åt frukost laddades röken, förresten. En stor rök så mängder med kött hängdes över smala stänger, lock las på och hela härligheten tändes på. Så det var så de fick fram det goda kött vi åt kvällen innan!

Vi tog sikte på att först gå upp till de två koulédes (torn) som ligger på en egen kulle. De byggdes av ottomanerna som svar på den kretensiska revolutionen 1866. Koulédes byggdes lite varstans på ön, vi har några i vårt område också. De fungerade som utsiktstorn för övervakning och kontroll.

Så vandrade vi längs kullens sluttning ner på platån. Då hade solen hittat oss! När den gick i moln då och då kändes det kyligt. Platån var väldigt grön, men tycktes inte vara speciellt uppodlad. Däremot gick det får nästan överallt. Och en del getter givetvis. Där bor inte så många (uppgifter skiftar mellan 200 och 400 invånare) och finns egentligen bara en riktig och levande by, Ammoudari. I övrigt utspridda hus och några minde hussamlingar. I Ammoudari hade vi fikastopp som vi blev bjudna på! Vi hade gärna också tagit emot tsikoudia (raki för oss från öst), men det avstod vi. Inte tillrådligt med alkohol vid vandring och senare bilkörning.

På platåer är vädret aldrig detsamma någon lång stund så förutom grönskan, knoppar på träden och platåns omgivande snöiga berg fick vi moln- och solspel som underhållning. Särskilt vackert när molnen ligger lågt och sveper in bergstopparna.

Framme vi bilen efter sammanlagt sisådär 4,5-5 timmar, nöjda och fulla med intryck. Jag kunde lägga platå nummer nio till min samling av vandrade platåer. I och för sig inte därför jag var där utan bara en lustig följd av besöket.
Jag misstänker att de flesta bara passerar Askifou-platån på väg till Imbros eller vidare söderut. Synd. Det är en vacker plats, värd att stanna upp på. Och om de flesta passerar så har du chans till en fin, lugn och egen stund!

Kurs och fart genom Vrisses, ut på gamla vägsträckan via Neo Chorio. På den vägen fick vi en underbar vy av höga toppar i Lefka Ori (Vita bergen) med gott om snö och blänkande is! Vackert! Vi har ju våra bergsmassiv i öster, men inte så höga så det blir annorlunda.

In i Chania och till vårt hotell Elia Palazzo Hotel. Superläge och mycket fint hotell. Eftersom vi reste så tidigt på säsongen fick vi en rabatt – tack för det! Jag brukar undvika att boka via booking, men där fick jag ytterligare en rabatt och hotellet kunde inte matcha det slutliga priset så det fick bli booking. Tyvärr. De tar ju sin del av kakan som hotellet inte får.

Vi kände inte för några längre promenader utan strosade i några gränder, passerade Tamam där vi tänkte äta men där var fullt utomhus när vi kom tillbaka. Det var en skön kväll och efter vår hemska vinter ville vi gärna sitta ute. Vi hamnade på Namaste (indisk restaurang) där vi smorde kråset med god mat.
Efteråt drog vi oss ner till hamnen och man får ju skylla sig själv. Chania är inte känd som någon billig stad och nere vid hamnen är det väl ”turiststråk”. Jag var dock något förberedd eftersom jag för några år sedan drack mitt absolut dyraste kaffe någonsin i Grekland i just Chania. Men 4 euro för en vinskvätt? Rena stölden! Och vad min kompanjon fick betala för en kaffe och en bottenskyla av Metaxa ska vi bara inte tala om. Men det hör väl till lite grann att bli lite ”lurad” som turist.

Vi strosade hemåt och föll i god sömn med förväntningar om en fin, intressant och vacker utflykt med nytt museibesök på vår tredje dag. Föga anade vi…

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!

PS. Fler foton på min flickr-sida!