Etikettarkiv: vandring

På gång igen!

I torsdags hade vår lärare i grekiska det tufft med två sega festprissar – kan man ha värre elever? Då presenterar han en ny verbgrupp! Jag övervägde genast allvarligt att flytta till Frankrike. Vackert land, god mat och ett smärtsamt vackert språk som jag kan lite så det skulle gå att bygga vidare. På något sätt tog vi oss alla tre igenom 60 minuter.

Efter tre dagar med grått väder, enstaka regnskurar och torsdag eftermiddag stormbyar grydde en enastående vacker fredag. Jag gav mig iväg på halvdagsvandring i ett område där jag inte vandrar så ofta. Där är väldigt torrt vilket ger ett speciellt landskap som nästan liknar ett månlandskap, men jag vill ha lite mer natur. Men omväxling förnöjer!
(klicka på foton för större storlek)

Startade vid havet med de torra bergssluttningarna på andra sidan. Solen lekte i vattnet och då går det inte att låta bli att dra på smilbanden. Vandrade genom Tertsa som var lugn och stilla. Ingen vind vilket gjorde det svettigt uppför, men samtidigt rofyllt efter torsdagens vinande.

 

 

 

 

Upp i bergen och efter en stund fick jag se höstfärger i växtligheten. Trodde jag. Kom närmare och upptäckte att det var olivträd som höll på att vissna. Såg sedan flera under vandringen och t o m pinjeträd som börjat ge upp. När de som är så acklimatiserade till detta torra område vissnar så förstår man att det är krisigt torrt i år.

 

Turistsäsongen är inte slut, men den sjunger på sista versen. Vid denna tiden känns det alltid som om Kreta drar en djup suck, sträcker på sig som en katt och skakar sakta bort sommarens hetta. Nu lever hela ön och inte bara stränderna, nu tar naturen ett djupt andetag för att sätta igång igen efter sommarvilan, den vill bara ha lite mer regn. Det är som om ön träder fram igen efter att ha dragit sig undan en tid.

Fåglar pilade runt i luften. Jag passerade ett Johannesbrödsträd. De blommar nu, men blommorna syns nästan inte utan man måste gå riktigt nära. Däremot kan man inte missa flygsurrssonaten! Alla flygfän var samlade och drack begärligt. Det kändes som om de skulle kunna lyfta hela trädet.

En gul, tålig blomma lyste upp längs med vägen och en underbart skir och vacker blå fjäril krumbuktade sig i luften framför mig.

 

 

Så kom jag upp till byn Gdochia, en by som inte vunnit mitt hjärta. Det var som vanligt tyst och dött. Inga röster, inga motorljud, ingenting. Nästan spökligt. Får en känsla av att människorna övergett byn, men lämnat hundar och katter kvar. Jag svängde runt en hörna, men vände snabbt igen. Jag kände inte för att passera två stora hundar på en balkong utan räcke på första våningen! Letade mig ner till gamla byn och där fanns några livstecken. En man slipade en båt och en annan hälsade innan han gick iväg med målardunkar. Jag tog paus vid kyrkan Agioi Deka.

Medan jag pausar kan jag berätta att kyrkan Agioi Deka är värd att besöka. Den har en imponerande ljuskrona som nog inte är större än de man får se i riktigt stora kyrkor, men här blir den enorm. Och jag undrar varje gång hur kyrkan kan hålla den uppe! En annan sak som jag tycker om är ikonostasen. De kan vara vackra, mörka, trista, ljusa, utsirade, enkla, smyckade, nya och gamla. Denna ikonostasen gör mig glad! Den är så färgrik att den fyller hela kyrkan med glädje och skratt. Samtidigt så är kyrkan tillägnad de tio martyrerna från Kreta som avrättades 250 e Kr av romarna. Och tyskarna låste 1943 in byinvånare här innan en del av dem sköts. Känns då ikonostatsen malplacerad, osmaklig? Nej, inte alls. Jag tror att det är så allt måste vara, inte minst livet. Det ska till någon sorts balans mellan det som är mörkt och det som är ljust.

En rolig detalj: i december 2014 fotograferade jag delar av ett gammalt hus, en ruin, bredvid kyrkan. Det är nu renoverat i den gamla kretensiska stenhusstilen. Jag hoppas att de inte plockat bort alla de gamla detaljerna som det vackra valvet och den ovanligt stiliga porten:

Renoverat (oktober 2018).

Så lämnade jag byn för att styra kosan mot kusten igen. Utsikten ut mot havet med Chrissi-ön är oändlig och vacker. Den lilla ön får snart vila efter alla turistbesök. Solen stod nu så högt att havet inte var blått utan ett enda stort solglitter.
Vägen går längs en ”halvravin”, dvs det är brant men jag tror inte att den stämmer in på definitionen av en ravin. Landskapet är fullt av skrevor och veck, toppar som är spetsiga och påminner om sockertoppar. En svag vind fläktade skönt för nu värmde solen. Det är kyligt om nätterna, men dagarna är fortfarande varma och go’a. Mötte en lösspringande hund! Jag vet inte vem som blev mest förbluffad – han eller jag. Unghundar och någon liten hund har jag mött tidigare, men då i närheten av skjul eller hus. Den här kom från ingenstans och verkade vara på väg upp till Gdochia. Lite senare mötte jag två vandrare så nu har jag mött 17 vandrare på 5 år. Det är inte någon större trängsel här nere!

Framme vid bilen kunde jag konstatera att det blev en halvdagsvandring på fyra timmar, foten höll och jag var sugen på mer vandring – precis som det ska vara! Jag slogs av en tanke: Lambros taverna i Tertsa ska snart stänga, jag äter lunch där! Och en god lunch blev det eller vad sägs om grillad färsk bläckfisk med sallad. Och nybakt bröd doppat i olja med mycket salt. Pricken över i!

Imorgon är det Ochi-dagen som ska firas med parad, orkester, flaggor osv. Festligt med mycket folk på sta’n!

Ha en skön söndag!

PS. Fler foton på min flickr-sida!

PPS. Nej, jag har inte hittat tvättklämmorna så i nästa vecka ska det inhandlas nya!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Inte så spirituell idag

Idag är det segt och tröttigt efter party igår kväll. Undrar om det är åldern eller ovanan som visar sig idag. Glasen fylldes på hela tiden, någonstans tappade jag räkningen. Oförskämt god mat, bl a hare och fågel vilka var första gången för mig.

Lugnt några dagar på vandringsfronten och det är bra. Hushållerskan och kontoristen gör inte ett smack om inte jag är hemma och piskar på dem. Någon av dem har i veckan gömt mina tvättklämmor. Så’nt har de tid och ork med!
Igår fick jag fart på kontoristen så flygbiljetter till Sverige i slutet av november bokades. Måste ju tanka lite julstämning! Plus träffa familj och vänner, så klart. Det där med flygbiljetter är idag ren vetenskap. Det finns så många söktjänster så man blir alldeles snurrig. Det slutade som det alltid gör med att det blev billigast och bäst tider via bolagens egna hemsidor.

I onsdags hade jag en vandrare som planerar att vandra själv framöver. Jag blev lite orolig. Jag kan inte ta ut väderstreck, men jag vet var jag är, har mitt eget orienteringssätt. Den där personen saknade totalt lokalsinne. Inte de bästa förutsättningarna om man säger så.
Vi vandrade in i ett jaktområde och den jägare vi såg liknade mer en krigare. Kamouflagekläder och patronbälte – man kan bli rädd för mindre.
Jag fick göra en god gärning! När vi närmade oss en källa där det finns en vattenbassäng hördes bräkanden. Jag hörde direkt att det var mor och killing och att det lät oroligt (börjar bli bra på det där med getter och får!). Killingen hade lyckats ta sig ner i vattenbassängen men kom inte upp igen. Jag lyfte upp det lilla livet som genast stack iväg till sin oroliga moder.

Vår fina fiskehamn har sett tråkig ut ett tag. De gjutna cementklumparna som ska läggas utanför piren som skydd för havet har tagit upp all plats. Nu är specialkranen här och har börjat lyfta dem på plats. Ska bli skönt att slippa se dem.

Foto: Inge-marie Nilsson

På tal om båtar så låg det en lyxyacht utanför Ierapetra i några dagar. Då och då ligger enstaka segelbåtar ankrade så detta var en lite ovanlig gäst. Den som känner sig hugad kan boka ”2 ladies” här.

 

 

 

Lektion i grekiska i veckan och för tillfället tycker jag väldigt illa om språket. Det går upp och ner, men så är det ju när man ska lära sig något. Upp när man tycker att man förstår och det går framåt, ner när hjärnan mest består av teflon och backen är inlagd.

I övrigt har det varit en fin vecka. Vädret på nordkusten verkar ha varit ostadigt och inte så bra. Vi har haft några blåsiga dagar, annars sol och något enstaka moln. Det gäller att välja rätt kust på den här vackra ön!

Förresten – jag var en tur till Agios Nikolaos i söndags. Traskade runt med kameran och funderade som vanligt på hur de tänker som vid pensionering bosätter sig i en så kuperad stad. Hur som helst, de riktigt bra fotona som jag är stolt över är ofta de som bara dyker upp, som nästan kastar sig på mig. Tänk vilken tur att katten satt precis där den satt och att jag såg den – det blev ett riktigt bra foto på en drömmare! Fler foton på min flickr-sida!

Nu ska jag fälla ner den här trötta kroppen i horisontalläge och drömma om piggare dagar!

Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Och nu är det helg

Ännu en härlig vandringsvecka avslutad med väldigt bra väder! Som jag skrivit tidigare så är det härligt att få träffa olika människor, vandringarna blir annorlunda pga att människor ser olika saker och jag har den mest fantastiska arbetsmiljö. Så varför upprepa det jag redan berättat så många gånger? Vi tar två händelser som är speciella för just den här veckan.

Veckans vandrare:

Ställas till svars
Minns du vår  medföljare i september? Jag berättade om honom i blogginlägg Paus mellan vandringar. I torsdags kom vi upp till samma kloster (Panagia Faneromeni) där det bor munkar.  Låt oss slå fast att munkar är inte de gladaste gossarna i sta’n utan ganska barska. En av dem kom ut och började prata på grekiska vänd mot mig. Jag förstod att det var något speciellt, men barskheten fick min hjärna att gå i stå. Förstå grekiska? Jag?? Vi gick över på engelska och följande utspelade sig:
– Du var här för 20 dagar sedan.
– Ja, jo, det stämmer.
– Hunden följde med er när ni gick härifrån?
– Ja, jo
, det gjorde den.
– 
Den har inte kommit tillbaka.
– 
Vi försökte få den att gå tillbaka.
Nu kände jag mig SÅ skyldig! Tänk om Gud ser och hör mig, syndig människa…..
Så kom munken upp till oss och fortsatte:
– Den har försvunnit en gång tidigare, men då kom den tillbaka.
– Jaha.
– Vi såg att den följde efter er.
Då tänkte jag att varför kallade ni inte tillbaka den eller hade den kopplad, men jag var inte riktigt i rätt läge att ifrågasätta en munk så jag försökte lätta upp stämningen:
– Den följde oss ända till byn Meseleri, kanske den hittade ett nytt hem.
Munken ryckte på axlarna, frustade och öppnade klosterkyrkan. Jag höll tyst.

Foto: Lisa Brissman

Vi gick in och beundrade kyrkan (som verkligen är speciell och värd ett besök) och när vi kom ut stod munken och pratade i mobilen. Jaha, tänkte jag, nu har han ringt chefen och rapporterat mig. Jag undrar om det finns en speciell avdelning i himmel eller helvete för vandrande klosterhundsbanditer…..

 

 

 

 

 

Speciellt möte
I måndags hade jag en stadsvandring och det var början på ett roligt möte! Den lilla människan var skånska – bara det ett plus – och det visade sig att hon varit i Ierapetra första gången 1987! Samma år som jag!! Och sedan bott här i cirka nio månader 1988! Det blev en promenad nedför ”memory lane” vilket är nästan första gången för mig eftersom de flesta svenskar idag inte ens vet att östra Kreta existerar, långt mindre Ierapetra. Så började snacket om diskotek, barer osv. Hon gick visserligen på Chez Victor och jag på Le Figaro, men hon var ändå trevlig.
I onsdags fikade vi och när vi sitter där och pratar så visar det sig att vi en tid under 1996 jobbat på samma kommunala förvaltning i Malmö! Jag satt på åttonde våningen, hon på sjätte. Och sedan visade det sig att….ja, det fanns flera gemensamma upplevelser i livet. ”Världen är liten” slutade jag säga för flera år sedan. Jag tror att det är mer så att vi rör oss i snävare cirklar än vi tror, vi kretsar runt vissa människor och då och då stöter vi ihop.

Jag hoppas att hon kommer tillbaka igen! Och jag hoppas att mina vandrare denna veckan kommer tillbaka. De verkar i alla fall tycka väldigt mycket om denna delen av Kreta och det gläder mig mycket! Ännu mer glädjande om jag kan tända en mer regelbunden vandrargnista hos någon.

Nu ska jag gå in i helgläge så jag önskar dig en lugn och fridfull söndag!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Den som gapar över mycket….

Så har det hänt! Någon gång ska vara den första heter det.  Jag har avbrutit en vandring, men vi tar det från början.

Haft flera vandringar med kunder och det kommer fler nästa vecka så det var dags för an ensamvandring. Planeringen var att skapa en rundvandring med hjälp av en känd sträcka, en sammankopplande sträcka (ny) och en ny sträcka. Det nya blev tillsammans ungefär 2/3 av vandringen. Upp tidigt, köra bil till bergsby.

Det började bra, jag kom iväg vid 6-tiden. Då får man se månen hängande lågt över bergen samtidigt som solen börjat kämpa sig över sina berg. Och Ierapetra vilar lugnt.

Snirklig väg upp och jag kände mig inte så bekväm med att köra den i mörker. Får bli bussen nästa gång!

 

Mötte bussen som hämtat skolbarn i bergsbyn Males, hittade en parkering och började vandra kl 7. Bara några äldre människor uppe och ute i gränderna.

Så började stigningen upp som är ganska lång och brant. Området ligger nära topparna i Dikti-massivet. Magen började kurra så det fick bli frukost under ett pinjeträd med utsikt över berg, by och Libyska havet. Inte illa alls utan en riktig smakförhöjare så yoghurten var godare än nå’nsin.

Fortsatte uppåt, mötte E4, gick in i pinjeskog och där fick jag faktiskt en flash av nordöstra Skåne. Barrskog, sten och skogsväg. Naturen är så fiffig och fantastiskt konstruerad, allt är olika men ändå lika. Magiskt.

 

 

 

Hösten börjar komma högt upp och det är tidigt, men allt annat har varit tidigt detta torra, varma år så varför inte. Fortsatte fram till odlingsplatån där jag skulle avvika på min sammankopplande sträcka. Det gick ganska brant nedåt, men jag mötte en kille på moped så kom han upp skulle väl jag komma ner. Han hade en mycket vacker stav med sig och efter en stund hörde jag honom kalla på getterna. Herdar kallar på två olika sätt – antingen med att ropa eller med att vissla. Visslingen är kort, skarp och kraftig. Eftersom vi var omringade av berg skapades ett eko på hans visslingar. Både kusligt och vackert på en gång.

 

Massor med fågelsång och underbar blå färg på himlen. Det utlovade ovädret verkar långt borta. Eller så vet kanske fåglarna att det inte kommer att nå hit så de har samlats här.

Nere i utkanten av Kalamafka och nu började nya tredjedelen. Det tog inte så lång tid förrän jag kände att benen var tunga och att de inte hade mer kraft. Fortsatte och beundrade utsikt med berg och dramatiska formationer då jag kom nära Havgas-ravinen. Efter en del stopp började jag inse att planen inte fungerade. Studerade kartan och tänkte att jodå, jag kan nog vandra en bit till.

Men det höll inte utan jag var tvungen att fatta beslutet att bryta. Nu är ju inte det så enkelt när man står uppe i bergen eftersom det behövs lite kraft kvar att ta sig ner till hjälp. Jag hittade en liten väg som bar nedåt och travade på med mer vilja än kraft. Det finns de som säger att allt har en mening (vilket jag betvivlar), men det var som om naturen och landskapet sa att vi ska hjälpa dig ner. Jag bjöds på de mest enastående vyer! Kändes som om jag var på världens tak och allt var uppdukat. Thriptibergen, Ierapetra, slätten, dammen, lilla kapellet i Prina – ja, allt kunde ögat fånga in. Fötterna var varma och trötta, men det var som om jag fick ny stuns i steget.

Kom ner till trafikerad väg och ringde taxi som skulle hämta mig och köra mig till min bil i Males. Taxichauffören höll på att svimma (inte bra på bergsväg) när jag berättade var jag vandrat. VA??? sa han och skakade på huv’et. När han hörde att jag vandrat ensam sa han att om något hänt skulle ingen hitta mig förrän efter första regnet då folk letar svamp.
– Och du vet ju att det bara regnar i Ierapetra på vintern, la han till.
– Jaha, då hade jag väl fått ligga kvar, då.
Sedan diskuterade vi traktens terräng, knasiga vandrarolyckor och hans föräldrar. När vi kom till min bil undrade han om jag orkade köra. Jag hade nästan tårar i ögonen av lycka över att se Panda så jag svarade: Inga problem!

Nu sitter jag här med lite mörbultade fötter, trött i både kropp och knopp. Och glad. Första avbrottet på 8 års vandringar varav drygt 5 år här på Kreta. Stolt och tillfreds att jag trots övertro i planeringen har förståndet med mig och inte ska genomföra till varje pris.

Reflektion och utvärdering: jag är i bra kondition, vandringssäsongen har börjat bra så jag är igång. Det var områdets terräng som tillsammans med gassande sol och ingen vind knäckte mig. Den nya tredjedelen ska vandras från A till B – antagligen en alldeles lagom och vacker sträcka!

Ikväll ska jag trycka in en stor smarrig pizza! Vandra lugnt!!

 

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

En lördag i september

Det blev inget blogginlägg igår för jag gick här hemma, småfixade och bara njöt! Det är nu helt klart att högsommaren lämnat oss. Visst, det kan komma små ”värmeböljor”, men juli-augusti med sin hetta och svett är över.
Skulle egentligen vandrat igår med en kund, men hon backade ur på torsdagen, tyckte att det var för varmt för henne. Väldigt förståndigt att känna efter, önskar att fler tänkte efter före och inte bara kastar sig ut. Nu siktar hon på att komma tillbaka tidigt i vår, kanske april, och vandra då istället.

Min lilla stad går in i ett aktivt skede. Strandpromenaden från Petra Mare till idrottsplatsen har fått en välbehövlig ansiktslyftning och nya gatljus. Det ska skapas fler grönområden, byggas en utomhusteater, betongklumparna i hamnen ska äntligen utplaceras, vid borgen ska göras någon sorts öppen plats.  Jag tycker att det finns andra saker som borde fixas till först, men delade meningar finns ju alltid. Positivt att sta’n inte är handlingsförlamad och rädd efter krisåren och nu när stödlånen upphört.

På tal om stödlån så kan det väl snart vara dags för en ”nyhetsbulletin”? Ska se vad jag kan få ihop. Och jag har ett inlägg på lager – det där om ”village hopping”. Det kommer snart, det också.

Jag har under året skrivit mycket om torka och att det i maj/juni konstaterades att vi (Ierapetra, alltså) har den värsta vattensitutionen på 40 år. Kanske lite siffror kan vara av intresse? År 2017 till vänster och år 2018 till höger (mo=month och regnmängd är i mm).

Siffrorna visar inte hela sanningen för det har nog regnat lite mer i bergen runt Ierapetra, men det kom nästan ingen snö i vinter. Jag kan se topparna på Dikti-massivet från min balkong och ifjol fanns det snöfläckar kvar sent i maj. I år töade snön bort några dagar efter att den kommit och sedan mars kom det ingen ny snö. Det regnar inte jämt fördelat över dagarna utan ibland kan det regna intensivt en dag eller två och då har jorden givetvis svårt att suga till sig allt så en del bara rinner bort.

Hur som helst så är det en speciell plats på jorden och jag får fortfarande nypa mig i armen då och då. Tänk att jag bor här i allt det vackra som bara bjuder och bjuder på sig själv. Vilka skådespel som naturen och landskapet dukar upp! Vyerna slutar aldrig att ta andan ur mig! I onsdags beundrade vi också rovfåglarnas segelflyg, olika molnformationer och deras rörelser som gav extra liv åt landskapet i och med skiftningar i skugga och ljus.

Minns du den där boken jag skrev? Den har nu varit ute på förläggningsturné och inget napp. Det trista är att man inte får några kommentarer eller utlåtanden eftersom de har så många manus att läsa. Jag förstår att tiden inte räcker till, men visst är det roligt att svenskar skriver så mycket. Min andra bok, den om Kreta, ligger lite på vänt för jag behöver ladda om. Oavsett utgivning eller inte så kommer jag nog att fortsätta skriva eftersom det är så väldigt roligt.

Marknadsdag idag så nu är apelsinförrådet påfyllt för veckan. Jag får hålla mig själv i örat så jag inte köper mer. Allt ser så gott ut och är så fint upplagt. Jag har kommit hem med flera kassar och undrat ”hur tänkte jag nu?” plus att de oftast lägger i några extra grönsaker eller frukt. Jag är ju ett enmanshushåll så det fungerar inte. Dessutom har sta’n fullt av grönsakshandlare som säljer varor från området så det är bättre att handla efter hand.
En pratstund på kafenio i närheten av marknaden blev det givetvis också.

Nu ska jag segla in i helgläge, imorgon är det rofyllda och lugna söndag. Ha det gott!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

Paus mellan vandringar

Vandringsveckan rullade på med sin lediga dag i mitten. Då var jag på vandring med endagsvandrare så för mig blev det fem vandringsdagar på raken. Jag klagar absolut inte! Värmen är nog det som är mest jobbigt och krävande både för mina kunder och mig så det var skönt att det kom lite vind de första dagarna. Sedan tog det i lite mer och drog in några moln då och då så vi hade bra förutsättningar. Skönt för vädret är något som jag absolut inte kan styra över utan det löser sig genom att flytta vandringsdagar eller byta ut mot annan vandring.

När det kändes lite tungt och stelt en kväll så tänkte jag på vilken otrolig arbetsmiljö jag har. Vackert, naturligt ljus, frisk luft, omväxlande, njutningsfullt – vad kan man mer begära? Ett arbetsmiljöombud skulle få svårt att hitta något att underkänna. Och ännu svårare skulle det bli att kontakta högste ansvarige!

En annan positiv del är de go’a och trevliga människorna som jag får möta. Alla har olika förhållningssätt till naturen och vandringsstilar. Det värmer att höra kommentarer om hur vackert det är, hur fantastisk en utsikt upplevs och se belåtna miner vid lunchen efter vandring. Extra gläder det när jag hör att någon gärna kommer tillbaka (vilket faktiskt har hänt!) och när någon får ut annat än naturen av en vandring eller vad sägs om ”Så här avstressad har jag inte varit på länge!”.

”Jag vill absolut inte bli fotograferad, jag föredrar att vara inkognito!”

I måndags fick vi en extra vandrare som följde med på cirka 2/3 av sträckan. Han hakade på vid ett kloster, var kanske trött på klosterfriden och alla katterna. Vi upptäckte att det var ett riktigt litet överlevnadsgeni. Han letade själv upp skugga och la sig ner när vi pausade, var han före oss så satte han sig en stund i skuggan och väntade samt följde oss gärna genom att gå i våra skuggor. Efter ett tag visade han en något tråkigare sida: han jagade getter. Dock aktade han sig för att komma för nära dem och han tyckte bäst om dem bakifrån. En liten fegis med andra ord. Vi var lite oroliga att någon herde skulle dyka upp och tro att den fyrbente jägaren tillhörde oss, men vi klarade oss. Det närmsta vi kom en herde var en som stod uppe på en topp och kallade på sin hjord eller hund.
När vi kom till vårt slutmål, en bergsby, blev vi av med honom. Morgonen efter åkte vi taxi upp till samma by och såg då en person med stav och ryggsäck gåendes på andra sidan vägen. Gissa vem som gick vid sidan om vandraren!?

På tal om vandrare så tror jag att jag mött cirka åtta vandrare genom åren. Jag fick i tisdags lägga till fyra varav ett par från Australien! Ja, de hade inte vandrat ända därifrån, men efter ett besök på Kreta för tre år sedan ville de se mer av ön. Roligt!
Jag läser ibland om köer i fjällen och alperna, framför allt till populära punkter och tänker att ni skulle bara veta hur ljuvligt stilla och lugnt man kan ha det.

I onsdags fick vi en välbehövlig och underbar paus från månader av värme. Jämntjock himmel hela dagen med en sval, skön vind. På förmiddagen t o m två lätta regnskurar. Inga mängder, men tillräckligt för att jag skulle sitta i soffan med ett fånigt leende och bara njuta av ljudet! Ljudet av droppar som landar på balkongräcke, stenarna i gränden, taket hos grannen! Och uppe i bergen i väster var det alldeles grått så där kom mer regn än vi fick. Gott att växterna sköljdes rena, gott om de också lyckades suga åt sig lite väta. Och gott för oss människor med tanke på dusch, tvätt, matlagning med mera.

Idag tänkte jag också kommentera valet, men valmyndigheten är inte klara med sin slutliga rösträkning så jag väntar till nästa vecka. Jag kan säga så här mycket: låt oss tala tyst om att jag är från Skåne…

Dags för helg med marknad, träff på kafenio, stadspromenad, söndagsfrukost och helgro. På måndag blir det hotellrunda för att kontrollera att mina informationsblad inte tagit slut. Vandringssäsongen är verkligen igång – det är härligt!

Ha en skön helg!

PS. Några foton uppladdade till min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

 

 

 

Jippi! Igång igen!

Inget vandringsuppehåll på två år, juli-augusti ifjol var jag i Sverige och vandrade där. Nu vandringsuppehåll i två månader och vandringsvecka börjar på fredag. Alltså måste vandringsledaren sparkas igång! Kan ju inte ge kunderna kartor, säga jag orkar inte riktigt så ni får klara er själva. Lycka till och ha en bra dag!

I torsdags morse var det dags att trycka ner sandalfötterna i vandringskängor. Jag kunde riktigt höra protesterna: nej, nej, vill inte, vill inte.
Men ingen diskussion, ryggsäcken på ryggen och iväg kl 06:30 för att få så svalt som möjligt. Dagens mål: bara få igång kroppen genom att välja en så plan vandring som möjligt.

På väg ut ur sta’n hörde jag ett väldigt fågelkvitter. Det är dags för årets flyttkonferens då svalor intar alla lediga sittytor för att vila inför nästa etapp. Intensivt ljud, trevligt men samtidigt lite skrämmande. De har väl inte sett filmen ”Fåglarna”?

Jag kom helskinnad ut i olivlundarna och in i första byn och dess sega backe. Mentalt har jag varit ute på vandringar under uppehållet, nu vaknade kroppen: vänta lite, vad handlar det här om? Jag som trodde att vi lagt av med det här harvandet!! Börjar det om? Igen??

Frukost på en mur, solen kom fram över bergen vid 8-tiden, skönt med fikapaus i morgonyr by på halva sträckan. Började kunna njuta lite på andra halvan genom att benen fått igång autopiloten så jag såg mig omkring. Det är så torrt, så torrt och dammigt. Två regnskurar skulle sitta gott!

Framme vid målet efter 4,5 timmar, långt till bussen kom så det blev taxi. Och en liten föreläsning om fördelen med svensk krona framför att vara med i euro-maffian. Plus några andra taxichaufförsfilosofier. Och en komplimang: du är en stark kvinna!

Söndags var det dags för nästa vandring med mer kuperad terräng. En bit att köra upp till Neapoli så jag började vandra vid halv åtta. Men varför vandrade jag en söndag, då brukar jag ju ta det lugnt och äta söndagsfrukost länge, länge? Jo, men den här vandringen slår mina vanliga söndagar. Uppe vid klostret gudstjänst med öppen dörr så rökelse trängde ut uppblandad med de mässande nunnerösterna och präströsten. Där tog jag fram min frukost. Utsikten över den gröna slätten omgiven av berg och stämningen här blir alltid en magisk kombination. Jag satt kvar ett tag, oförmögen att bryta sönder lugnet och friden. Betraktade den svaga månen på den blå himlen, njöt av en smekande vind och lät tankarna kretsa fritt. Och emellanåt inte alls. Funderade över att det är kanske det där lugnet som gör att en del människor går i kyrkan. De får en stund för sig själva. Med sig själva.

När jag kom in i byn Vrisses möttes jag av klockringning och röster från bykyrkan. Och när jag lämnade byn trängde en röst från en kyrka nere i dalen upp till mig. Och allt detta i det vackraste landskap med omväxlande natur och underbara vyer. Vad kan man mer begära?

Sjölök är en stolt och vacker blomma, men tyvärr inte alls bra när den dyker upp. Den är extremt anpassad till att klara sig där nästan inget annat kan växa pga torka. Några enstaka plantor kan väl vara ok, men jag passerade också en inhägnad som hade gott om sjölök och inga andra växter. Tjusigt, men inte bra.

 

 

 

 

Kom ner i dalen och vandrade mellan olivlundar. Klockan närmade sig elva och jag började känna av värmen. Plötsligen kände jag att jag inte var ensam, att något fladdrade i ögonvrån. Jag hade fått sällskap av en trollslända! Det vackra, blå djuret flög så enkelt och lekande lätt med sina skira vingar. Egentligen en otrolig konstruktion om man jämför vingarna och kroppen. Efter några meter sa den tack och adjö och svängde in i en olivlund.

I backen upp till Neapoli var benen tunga. Den backen är inte nådig, men hittills har jag alltid kommit upp. Tog en sväng in om café Oasis för att dricka en soumada, traktens specialitet. Trots att den där mandeldrycken inte smakar mycket så är den alltid lika god efter fem timmars vandring.

Konstaterade när jag var hemma igen och släppte ut mina fötter (nej, de hade inte varit i kängorna sedan i torsdags!) att nu är vandringssäsongen igång! Jag ser fram emot alla vandringar, både ensam och tillsammans med vandringskunder. Ser fram emot avkoppling, allt vackert jag ska få uppleva och se, soluppgångar i min morgonyoughurt, herdar som hälsar med stort leende, de underbara vyerna där tanken färdas långt bortom bergen synliga för ögat och ut över havet för att snubbla över horisonten. Nu börjar det goda livet igen!

Ha det gott!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

Spridda skurar i het torka

Vilken härlig dag på stranden! Molnigt med solglimtar och en skön bris från havet. Temperaturen sjönk inatt, värmeböljan är över för denna gången. Det har varit fem jobbiga dagar med mycket vila, sömn, vrida på dygnet och vistelse inomhus. I gränderna har ”Hymn a la AC” ljudit under delar av dagarna och nätterna. Och det är tyst i övrigt när det är så varmt för människorna söker sig inomhus. Nu kommer några mörka moln uppifrån bergen och i väderprognosen finns regskurar de närmaste dagar. Ovanligt – visst, men vi håller tummarna för vi behöver varenda droppe!

Detta inlägget blir som rubriken antyder: en blandning av stort och smått.

Minns att jag skrev i ett inlägg att det låg en privatyacht från Qatar för ankar utanför vår lilla stad? Jag läste senare på nätet att det inte hade med Qatar att göra och att det var minsann fint folk: kungen i Bahrain med familj! På semester längs Kretas sydkust var Ierapetra ett givet stopp. De åt iland på kvällen och dagen efter var de i leksaksaffären i sta’n innan de reste vidare.

På tal om båtar så är trafiken till ön Chrissi i full gång. Sex mindre färjor går dagligen plus mindre motorbåtar. Jag känner för ”paradisön” som inte alls mår bra. Undrar hur länge det ska hålla, hur länge den kan marknadsföras som ”exotisk och tropisk”.

På tal om att inte må bra (den övergången blev lite krystad…) så blev jag i fredags uppringd av ett hotell som undrade om jag är igång med vandringar. Jag sa att det är jag inte pga värmen och vi pratade inte mer för jag förstod att hon hade gästerna framför sig. Gick in dagen efter och jodå, det var några gäster som hade efterfrågat vandring. Om de gav sig ut på egen hand förtäljer inte historien. Jag hoppas att de inte gjorde det. Att det ska vara så svårt att inte överskatta sin egen förmåga och inte underskatta lokala förutsättningar.

På tal om att aktiviteter kan gå galet så har vi haft årets första drunkning (utanför Agios Nikolaos). Och du har kanske hört talas om kvinnan som flöt iväg 17 km på en luftmadrass? Tre (3) kustbevakningsbåtar och ett flygplan från europeiska gränsbevakningen deltog i räddningsinsatsen som först gällde att över huvud taget hitta henne. Det var givetvis skönt att det slutade bra, men lite vaken får man väl ändå vara även om man är på semester!

På tal om andra aktiviteter så fick jag ett ryck och köpte en frukt som jag tycker mycket om, men som inte är så enkel att hantera: granatäpple. Om du aldrig försökt ta dig in i ett så’nt så har du en upplevelse kvar i livet.
Det är väl bara att titta på en av de instruktionsvideos som finns på youtube, tänkte jag, så löser det här sig i ett nafs! Fick tag i en som visade hur man ska dela frukten (oj, så fel jag gjort tidigare…) och sedan petade de lite och bankade lite förstrött på utsidan av ”klyftorna” och voilá, då liksom bara föll de smaskiga kärnorna rakt ner på en tallrik. Lätt som en plätt!
Jag kan nu efter tre granatäpplen avslöja att de där video-filmerna är trickfilmade på något sätt. Det hjälper inte att följa instruktionerna. Hur mycket jag än bankade och hotade hände ingenting. Mitt kök ser ut som om en slarvig slaktare varit i farten. Eller som om någon av de deckare jag precis läst blivit verklighet. En dag när temperaturen är gynnsam och andan faller på ska jag skura bort alla röda stänk och fläckar. Granatäpplen kommer framledes att avnjutas i juiceform, i sallad (när nå’n annan stackare åkt på att få ut kärnorna), på kvist på trädet eller på bild.

Och till sist vill jag meddela att även en person som finner fotboll tråkigt sveps med när Sverige går vidare i VM. Så i lördags bänkade jag mig på café Lido för att se matchen. Som ensam representant för Sverige bestämde jag snabbt att när Sverige gjorde mål skulle jag hoppa upp och tjoa allt jag orkade. Istället blev det några andra som uttryckte glädje vid två väl valda tillfällen… Men visst var det duktigt av laget att gå så långt för efter vad jag förstått (och det är i och för sig inte mycket när det gäller fotboll!) så är det ett i sammanhanget ungt och nytt lag. Bara synd att inte alla kommentatorer (väldigt skönt med kommentator på grekiska!) och soffspelare deltar för då hade vi vunnit alltihop, eller hur?

Nu rinner jag snart bort så det är dags att fylla på glaset så jag kan svettas lite mer… Ha det gott!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni. Det går bra att kontakta mig för frågor och bokning hela året.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Säsongsavslut och resdags

Nu är väl midsommarfirandet i full gång i Sverige! Har du övat på sångerna och alla danssteg? Vet du att den ”svenska” sången Små grodorna från början är en fransk marschsång från franska revolutionen som hette Löksången och i refrängen sjöng man I takt, kamrat? Britterna ändrade texten till I takt, små grodor.

Här i Grekland firas sommarsolståndet på en del platser, men inte midsommar. Sommarsolståndet var igår om jag är rätt informerad. Mer om firande av maj och vår och sommar finns i detta blogginlägget. Här firas Johannes Döparens födelsedag 24 juni som en speciell dag då fler än vanligt går i kyrkan.

I förra veckan gick jag igenom ångestfylld upplevelse. Jag vet inte varför jag har så svårt för mobiler och inte blir det enklare när det finns språkförbistring i bilden. Jag har två mobiler så det svenska sim-kortet passade där det skulle vara, men det grekiska passade inte i nya mobilen. Plus att jag hade några frågor kring kontantkortet. Det tog en stund innan tjejen i butiken och jag var klara. Då var det bara att gå hem och flytta över kontakter och annat. Jag som precis fått nya datorn att fungera (fast alla e-postadresser är borta…) och återvänja mig vid svenskt tangenbord. Teknik ska underlätta, men oj så energi- och tidskrävande det är ibland!

I måndags hade vi sista lektion i grekiska inför sommaruppehåll. Det är perfekt för just nu har grekiskan och jag ingen bra relation. Under sommaren kommer vi att få repetitionsuppgifter då och då mailade till oss. Perfekt så vi inte tappar det vi trots allt lyckats greppa. Och jag antar att magistern tänker som så att han vill inte dra allt en gång till i september, stackar’n.

I onsdags bestämde jag mig för att prova en kort vandring uppe i bergen. Jag vet inte varför, men jag har svårt för att acceptera att det är dags för vandringsuppehåll. Kanske det beror på att jag inte haft något sedan juli-augusti 2016 (ifjol var jag i Sverige juli-augusti och kunde vandra). Startade tidigt och visst, första timmen bjöd på skön, sval morgonluft och en svag vind smög omkring bland buskar och stenar. Sedan blev det mindre skönt och bara jobbigt. Det är definitivt dags för uppehåll, högsommaren är igång och då ska man inte vandra. Cikadorna är igång med sina genomträngande ljud. Det fanns en del vattenpölar så uppe i bergen har det kommit regn. Timjan blommar så i det gröna fanns lila fläckar här och var. Inga bin, insekter eller fjärilar – de har väl gett upp efter den magra våren.
Jag fick i alla fall sagt ”hej då, vi ses i september” till bergen (ungefär som hejdå macken, vi ses imorrn…).
På väg hem körde jag genom Kalamafka och när jag passerat Oasis mitt i byn slog det mig att jag kan givetvis inte köra förbi strax innan lunch utan att stanna! Och jag fick väldans god mat som vanligt tillsammans med fantastisk utsikt.

 

 

 

 

Passerade stora vattendammen utanför sta’n och där är det minst sagt torrt. På våren är den full av vatten och kapellet syns inte, i början av hösten kan vi se taket på kapellet, sedan börjar det fyllas på med regn. År 2014 var vi bekymrade för vattennivån efter en ganska torr höst och nederbördsfattig början på vintern. Jämför de här två fotona. Och titta på datumen! (klicka på foto för större format)

28 dec 2014

 

 

 

 

21 juni 2018

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Igår kväll låg det en större, väldigt upplyst båt för ankar en bit ut. Det visade sig vara en privatbåt från Qatar. Jag undrar om de navigerat fel, de borde väl vara borta vid Elounda, ”Kretas riviera”. Men det är roligt med besök och alla är välkomna. Jag undrar dock om de var iland, imorse var båten i alla fall borta.

En dag på nätet fladdrade det förbi en reklam för en app. Jag hoppade till för den hette Calm och i 15 sekunder kunde man titta på en bild av löv som det regnade på och man skulle inte göra någonting. Appar i all ära, men om man behöver vara engagerad i och uppmärksam på en app för att koppla av – är det då inte något som är fel?

Idag har jag varit på stranden vilket tillsammans med en svalkande havsbris var riktigt njutbart. Slutar aldrig att förvåna mig över att greker absolut ska ha små barn till att bada. Ungarna gråter och skriker, men det hjälper inte. De bärs ut och det sköljs vatten över dem. Låt ungarna sitta i vattenbrynet och stapla stenar eller gräva en vallgrav. Tids nog lär de söka sig ner i vattnet.

Det börjar dra ihop sig till Sverige-resa! Allt är tvättat, städning får vänta, blomvakt anlitad. Det är bara att packa imorgon. Tidig avgång från hemmet söndag morgon. Håll tummarna att allt flyter på så jag inte råkar ut för samma som min vän gjorde i söndags: 11 timmars försening.
Hur det blir med bloggandet under Skåne-dagarna vet jag inte, men jag är hemma i Ierapetra igen 4 juli så då lär jag väl knåpa ihop nå’t.

Ha det skönt och njut av livet! Och Glad midsommar!

PS. Foton finns på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni. Det går bra att kontakta mig för frågor och bokning hela året.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Prognos blir verklighet? Och ett boktips!

I väderprognosen finns det gott om regnmoln och vi kan bara hålla tummarna. Igår eftermiddag var jag på stranden. Det började åska och sedan kom en kort, stilla regnskur. De flesta turister flydde fältet medan vi andra stannade kvar och njöt! Efter en kort paus kom ytterligare en kort, stilla skur. Inga mängder som hjälper naturen eller vattentillgången, men vi människor fick en stunds svalka. Luften efteråt var sval och fräsch. En gudagåva! Så kom solen fram igen, turisterna återvände och temperaturen steg igen.
Jag börjar verkligen se fram emot min resa norröver om en vecka! Se till så att alla högtryck är borta då – i alla fall över Skåne i en vecka, tack!

I tisdags gav jag mig ut på en långpromenad för att se om vandringssäsongen är slut. Drygt en mil i förhållandevis plan terräng tog, i långsam takt med två rejäla pauser, cirka 3 timmar. Jag startade tidigt, men kunde konstatera att vandring inte är aktuellt. Om vi får vind och sänkt temperatur någon dag i nästa vecka kan det kanske bli ett sista ryck, men annars är det dags för uppehåll till början av september.

Vattnet slås ifrån då och då i delar av sta’n. Det lär inte vara några problem ute i byarna. Jag har inte hittat någon information om schemalagda avstängningar och jag har inte drabbats vad jag vet. Ingen är direkt förvånad utan det märkliga är snarare att det inte redan görs mer organiserat. Ett ”sanningens ögonblick” kommer i Ierapetra-området i början av september då växthusen drar igång efter sommaruppehåll. På andra orter på ön som har stora hotellanläggningar kan det bli högsäsongen juli-augusti som blir ansträngd.
Man kan fundera över nyttan med att stänga av vattnet eftersom folk fyller dunkar, flaskor o likn när de får höra att det ska bli avstängning. Frågan är om det konsumeras ungefär lika mycket vatten som om man inte stängt av.

Jag har som turist varit med om vattenransonering och det var just här i Ierapetra i slutet av 80-talet. Halva sta’n hade vatten halva dygnet och den andra halvan under den andra halvan (blev lite rörigt, men jag tror att du hänger med?). Inget större problem som turist, bara att fråga i receptionen om vi hade vatten förmiddag eller eftermiddag nästa dag och inrätta sig efter det. Värre var det för de som försökte leva som vanligt i vardagen och jag tänkte speciellt på familjer med små barn. Och jag studsade till när jag passerade stora hotellet och där stod en anställd och vattnade gräsmattan med en trädgårdsslang. Det vore ju förskräckligt om turister skulle behöva titta på en brun gräsmatta! Jag undrar hur det kändes att stå där och vräka ut vatten…

I tisdags kväll firades det i sta’n! En kort kortege körde längs strandpromenaden och runt i sta’n med tutor, rop och flaggor. Ierapetra hade i Aten vunnit en nationell fotbollscup för mindre lag! Så nu är vi alla guldmedaljörer!! För det är väl så att vi vinner och de förlorar. Eller?

En vän från Österrike som bott ett antal år i Ierapetra och numera bor i Bulgarien (en del rör på sig, minsann!) är i sta’n denna veckan. Jätteroligt att ses, mycket att avhandla. På söndag åker hon hem igen, jag ska vara flygtaxi och hämta henne kl 4. På morgonen. Får bli en lugn och skön frukost på mitt stamställe när jag kommer tillbaka.

Tyvärr stannar inte vardagen upp i värmen och slår över i nå’n sorts semesterläge. På måndag ska vi ha sista lektion i grekiska inför sommaruppehållet och vi har fått svåra uppgifter. Värmen stimulerar inte direkt någon snabb eller hög hjärnaktivitet så det blir som det blir.
Även om det är dags för vandringsuppehåll så vilar inte firman. I helgen ska jag förbereda en halvsidesannons som ska in i Kvällspostens gratistidning i sydsverige den 26 juni. Sociala medier och hemsida ska hållas igång så att den vandringssugne som ska resa i höst blir frestad att komma hit.
Så är det ju den där eviga frågan om man ska städa innan man åker bort eller när man kommer tillbaka…

Det är ett tag sedan jag skrev nyhetsbulletin (den senaste hittar du här) så det kommer en i nästa vecka.

Till sist ett boktips: ”Små stora saker” av Jodi Picoult. Ingen sträckläsningsbok, den kräver att man stannar upp och funderar emellanåt. Vill du inte bli berörd, upprörd och engagerad ska du inte läsa den. Den handlar om flera saker, men grundhändelsen är att ett vitt, rasistiskt par vägrar att låta en färgad sjuksköterska hantera deras nyfödda barn. Låter det trist och jobbigt? Det är det inte!
Och som av en ren händelse är det valår i Sverige.
Läste på nätet att boken ska filmas av Hollywood vilket inte bådar gott, tycker jag. Det lär bli förenklat amerikanskt med god sida mot ond sida. Och riktigt så enkelt är ju inte livet och människors samspel, eller hur?

Ha en riktigt skön helg!

PS. Finns några foton på min flickr-sida från i söndags och långpromenaden!

 

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!