Etikettarkiv: renovera

Ierapetra – kan det va’ nå’t?

Ierapetra ligger på Kretas sydkust och namnet betyder Helig sten. Den kallas också Libyska havets brud. Sta’n är den enda staden på sydkusten, Kretas fjärde största stad (av öns sex städer) och Europas sydligaste stad.

Fortsätt läsa

Minisem: Rethymno – vägen hem (inlägg 4:4)

Då kom dagen för hemresa! Jag hade gärna stannat några dagar till, finns så mycket i området att upptäcka och jag har lite kvar i sta’n. Aldrig fel heller med en extra strosadag. Men tyvärr. Som en klok person sa en gång: man ska inte hinna allt för man ska ha en anledning att återvända!

Fortsätt läsa

Hemma på vår gata i sta’n

Saltkråkan-Stinas uttryck stämmer inte riktigt för jag bor i ”gamla sta’n” (Κάτω Μερά) i en gränd och inte en gata. Ingen genomfartstrafik, bara nå’n vespa nå’n gång då och då som ska leverera beställd mat. Här hör jag oftast barn som leker, grannar som sitter och pratar utanför ett hus, när det ringer i Agios Nikolaos kapell och när nå’t barn ropas hem till middag. Jag brukar säga att det är som att bo i en by fast den ligger i sta’n. Lugn miljö med service av alla slag på 5 minuters gångavstånd. Från balkongen ser jag till vänster Dikti-massivet och till höger Thripti-massivet och en liten, liten flik av havet. Och som grädde på moset har jag en väldigt bra hyresvärd. Ekonomisk men snabb service. Jag kan inte tänka mig att bo bättre!

Fortsätt läsa

Bordlagda minnen

Välj ett foto som jag ska blogga om! Mer information sist i PS. Inläggen i denna serie finns samlade under ”Teman” uppe i menyraden som ”Tankar kring ett foto”.

Ylva Öhlund valde detta foto:

Fortsätt läsa

Ostadiga dagar

Oj, oj, oj! Kreta drabbades av oväder måndag till torsdag. Nere hos oss i sydost blev det fyra ostadiga dagar med regn och åska som kom och gick. Man skulle kanske kunna säga att det var stadigt ostadigt! Onsdag eftermiddag och stor del av torsdagen fick vi sol. På nordvästra Kreta regnade det mest hela tiden och en del orter på nordkusten fick hagelskurar. Vi pratar inte om Fortsätt läsa

Ännu en renoveringsvecka avklarad…

…och en ny har börjat. Det börjar bli riktigt tröttsamt. Jag har skrivit det förut: ni som ska renovera tänk på era grannar! Och ta reda på när ni får föra oväsen. Det är nämligen så att vissa tider ska det vara tyst och lugnt, t ex söndagar. Då kan man ringa till polisen och de kommer och avbryter arbetet eller vad den är för oväsen. Varför har jag inte gjort det? Jo, jag vill Fortsätt läsa

Till Sitia – ur askan i elden

Måndag – torsdag i förra veckan hade vi ett lock över en stor del av ön. I locket fanns mycket fukt och en del Sahara-damm. Under locket blev det givetvis varmare och varmare samt mer och mer ont om syre. Jag flydde till havet två dagar, men det var nästan likadant där. Jag har nog aldrig sett havet så stilla här nere dag efter dag.
(klicka på foton för större storlek) Fortsätt läsa

En vanlig dag blev en ovanlig och sensationell glädjedag

Renoveringarna i mina kvarter fortsätter så jag har lite svårt med koncentrationen. Det allra värsta med slagborr och släggor verkar vara över. Trodde jag. I förrgår sågades en öppning i en vägg. Milde himmel vilket oväsen och mellan husen låg byggdammet tjockt. Jag samlade snabbt ihop mina grejer och stack till stranden och gjorde en önskerepris igår. Känns dock lite surt att Fortsätt läsa

Bergsbyarna – på väg bort

I ett tidigare blogginlägg fick du, bloggläsare, en inbjudan att välja ett foto som jag skulle skriva om på ett eller annat sätt. Det skulle hjälpa mig med inspiration och uppslag nu i högsommarhettan när knopp och kropp är trötta och snurriga. Nu är det dags för det femte inlägget!
Inläggen i denna serien finns samlade under ”Teman” uppe i menyraden som ”Tankar kring ett foto”.
(klicka på foton för större storlek)

Idag ska det handla om byar: avfolkning, utseende, arv och ansvar. Fortsätt läsa

Utflykt, kulörfel och oljud

Utflykt
I måndags var vi två stycken som tog Panda på en utflykt. Vi började i Milatos-grottan, drack soumada i Neapoli, tittade in hos nunnorna i Kremasta-klostret och lunchade smarrig pasta i Agios Nikolaos.
Milatos-grottan har sin dramatiska historia när lokalbefolkningen gömde sig i grottan undan turkarna 1823. De blev förrådda och se’n gick det som det gick. Men grottan har en ännu längre Fortsätt läsa