I blogginlägget ”Nyår – bakåt och framåt” filosoferade jag kring det här med historia – nu – framtid. Jag kan bli lite trött på allt framåtprat och utveckling osv och tycker att det som är ”jag”, dvs helheten, är ju alla tre bitarna. Tyckte inte att jag fick fram riktigt betydelsen av att se bakåt, att känna sin historia som formar och visar riktning framåt. Att det är viktigt att vara närvarande och härvarande i nuet för det blir en del av bakgrunden, av personligheten. Men så slog jag upp Fortsätt läsa →