Etikettarkiv: vandra

Neápoli och tro

När Birro lämnade Twitter sa han nå’t i stil med att livet är för stort och underbart för att begränsas till 140 tecken. Detta inlägget är långt. Bara så du vet.

Lite nervös vandring idag. Det var på denna vandringen vid Neápoli (väster om Aghios Nikolaos) som höger fot smällde i oktober 2012. Stressfraktur som tog nästan 3 månader att läka, vill inte vara med om det igen.

Molnigt och blåsigt. Landskapet blir dramatiskt och skiftar hela tiden ansikte. Luften är frisk och lite fuktig, ska det bli regn tro?

Neápoli ligger i en speciell dal eller vad man ska kalla det. I alla fall förr i tiden gjorde alla chaufförer korstecknet när området passerades. Här finns gott om kapell, kyrkor och några kloster. Jag har faktiskt aldrig tagit reda på varför det är lite speciellt, måste ta reda på lite mer vid tillfälle.

När jag vandrat en bit ekar de mässande rösterna ut över bygden. Så vackert! Det är från de två klostren som ligger så nära varandra att de nästan tävlar om vem som ska höras mest och bäst. När jag kommer fram till lilla klostret Kremaston väntar en överraskning. Bygget är klart! Mässan hålls i nya kyrkan, den stora byggnaden är klar och det har kommit upp en ny skylt: ”To the old monastery”. Jaha, ut med det gamla och in med det nya. Undrar om det är vanligt att kloster bygger ut och bygger större? Jag trodde att klostren förde en tynande tillvaro, men det beror kanske på var och vilket.

Är rätt klädd så jag går in i kyrkan, det är ett så vackert skådespel. Mans- och kvinnoröster blandas eftersom nunnorna sjunger växelsång med prästerna, har jag aldrig hört förut. Gott om präster och en är klädd på annat sätt än de andra. Så sätter han sig i ”biskopsstolen” och många går fram och kysser hans hand. Kanske jag sett min första biskop!? Funderar över prästerna, de ser unga ut. Kanske arbete inom kyrka och religion fått ett uppsving.

Så far tankarna iväg. Vad gör grekisk-ortodoxa kyrkan för dagens pressade greker? Ser mig omkring på de gamla människor som hjälpt till och fortfarande hjälper till i kyrkan och tänker på deras kraftigt reducerade pensioner. Och vilken betydelse har religionen för individen i krisens Grekland? Jag tänker på min mormor som levde i nå’n sorts symbios med Gud och sin tro. Kan avundas henne den delen som gav henne styrka, kraft och tröst.

Måste vi inte alla ha något att tro på? En del tror på vetenskapen för att den är ”sann”, men med den hastighet som gamla sanningar kastas åt sidan pga nya rön så finns väl ingen ”sanning”. På 60-talet skulle alla till Indien och röka skallen i bitar tillsammans med nå’n guru. För ett antal år sedan dök det upp nya ”profeter” med budskap om självförverkligande och personlig utveckling (precis som om inte människan alltid utvecklats….). Nu är budskapen korta och kärnfulla och ibland väldigt förenklade för vi har ju egentligen inte tid, eller hur?

Och vi faller i farstun om och om igen. Kan det vara så enkelt att vi består av två halvor som måste vara i harmoni? Fysiskt behövs sömn, mat och skydd men även själen, anden, det mentala (kalla det vad du vill) behöver sitt för annars haltar vi. Men betyder det att vi är beredda att tro på vad som helst? Nu känner jag att jag saknar ett ”vandringssällskap”, vi kunde slå oss ner en stund och reda ut de stora frågorna.

Tittar ut över dalen och bergen och molnen som drar förbi och de blommande olivträden och alla blommorna och tänker att här finns ju det optimala andaktsrummet. Oavsett vad man tror på.

Kommer in i byn Vrisses där någon tittar på gudstjänst på TV samtidigt som högtalarna skickar ut vad som sägs i kyrkan. Och mitt i alltihop en ny röst. Det är en skåpbil som kör runt och ropar ut att de har hönor till försäljning. Färska, levande, alltså. Ja, ja, Gud eller Mammon…var och en blir salig på sin tro!

Börjar regna vid några tillfällen, men det blir bara stora, långsamma, spridda droppar. Finns det ”söndagsregn” – lite så där lagom fridfullt? Plötsligen mullrar det och åskan kommer närmare. Nu får jag problem! Vill skula under olivträd, men där ska man väl inte stå om det åskar? Hm, svårt val.

Provar en ny väg och kommer minsann dit jag ville! Det är inte givet på de små bergsvägarna. Efter 5 timmar vandrar jag in i Neápoli igen och bort till mitt vattenhål: Oasis. Väldigt bra läge och service. Nu är det dags för en soumáda, typisk för orten. Det är en mandeldryck, mycket läskande och god. Jag älskar mat och speciellt god mat så toast är inget som står på min matsedel. Svårt att hitta nå’t så smaklöst, menlöst och bortkastat. Fast det är det enda i matväg som mitt vattenhål serverar och efter vandring funkar t o m en toast!

Blev en mycket lyckad vandring – både för kropp och själ. Och fötterna höll.

Foto? Jodå, men inte säkert att jag hinner idag. Ny lägenhetsvisning på gång!

 

 

Kullen

Vilken härlig dag! Fint väder utlovat och nytt vandringssällskap. Började i ett nästan folktomt Arild med glittrande Skälderviken. Vitsippor överallt.

Tog oss ner till Nimis vilket var första gången för min del. Och antagligen sista. Tänkte på väg ner att klättring är inte riktigt min grej och vad har jag gett mig in på – jag som har flyttvecka framför mig!? Här finns inte tid för stukade fötter eller värre. Väl nere började funderingar över Fortsätt läsa

Miljövandring

Dags för vandring, det var ett tag sedan. Kall, molnig, blåsig, ogästvänlig morgon i Hässleholm. Efter första fikan vid Hovdala trädhus kom solen och värmde. Fåglarna vaknade till liv och det blev ett närmast öronbedövande kvitter.

Försökte att inte tänka på flytt och packning och så’nt, men det är lika bra att låta hjärnan jobba på egen hand. Och tänk, några lösningar liksom bara kom! Fortsätt läsa

Frihet

7542831984_d8e6850773_o

Vad är egentligen frihet?
När man själv sitter vid rodret och styr sitt liv – är det ens möjligt? Kanske andra skulle kalla det kontrollbehov.
Bara behöva tänka på sig själv utan band eller förpliktelser till andra? Kanske andra skulle kalla det ensamhet.
Ha obegränsade resurser som gör det möjligt att köpa och skaffa sig vad man vill när som helst? Kanske andra skulle kalla det artificiell tröst som bara dövar längtan.
Är den svävande fågeln helt fri?

Kanske är frihet bara en känsla och under den stunden då den infinner sig känns det som om allt står stilla i en ström av ljud och rörelse. Omgivningen flyter ihop och är tydlig på samma gång. Och själv lyfter man och svävar samtidigt som man är tryggt förankrad i myllan där man står.

Ibland dyker känslan upp under en vandring, men den kommer alltid i bergen på Kreta.

6948987727_861715bc2a_o

Hur mår jag egentligen?

Jag har tidigare nämnt att på vandringar blir det ibland ett tema, dvs tankarna snurrar i vissa banor och fotomotiv har en röd tråd. Det är inte alltid det blir så, men ibland. Och ibland är jag inte medveten om det förrän jag kommit hem och tittat igenom mina foto.

Den nya kameran och jag jobbar på vårt förhållande. Som en liten utvärdering tittade jag igenom mina foto från den senaste veckan. Då upptäckte jag att det är mycket ensamhet och Fortsätt läsa

Vårbalsam

Dagens vandring började inte bra! Hade läst fel på avgångstiden så det blev spring till stationen vilket inte är riktigt förenligt med min formkurva. När tåget närmar sig Ramlösa reser jag mig upp för att lägga nå’t i fickan och sätter mig ner. Hm….sitsarna på tågsäten fälls ihop… När jag och mina medpassagerare konstaterat att jag var hel och oskadd fick vi ett gott skratt.

Det blev en fantastisk dag längs ett spegelblankt Öresund där solen vräkte ner och vinden var Fortsätt läsa

Nya marker

Dags för vandring och denna gången var vi begåvade med bil. Tyvärr är det svårt att vandra i nordöstra Skåne pga dåliga allmänna kommunikationer så vi passade på. Det blev en fin dag på Näsumaleden.

Premiärtur för min medvandrare och för oss tillsammans denna säsongen. Vandringar blir annorlunda om jag är ensam eller har sällskap. Fördelen med sällskap är att vi kan dela det Fortsätt läsa

Utflykt – både bokstavligen och i tanken

Idag har jag varit på Emporia. Jag är inte så förtjust i de där ”köptemplen”, men min frissa har bytt arbetsplats från Lund till Emporia. Det är bara att packa sig iväg. Jag har inte varit många gånger på Hyllie station, men den som vill uppleva Skånes ”baksida” (dvs det speciella vädret) rekommenderas ett besök. Varje gång jag varit där har det varit råkallt och blåsigt oavsett vilket Fortsätt läsa

Vårsolsvandring

Oj, vilken underbar vårvandring igår! Ett soldränkt Öresund tog emot med blå himmel och hav och nästan vindstilla. Ur ett dis som låg precis över havsytan borta vid Danmark såg det ut som om Helsingörs slott nyligen rest sig ur havet. Det var magiskt.

Det nakna landskapet kan förvirra, emellanåt känner jag nästan inte igen mig. Landskap och byggnader blir så tydliga. På ett sätt kan man säga att det blir mer varierat än när allt grönskar, Fortsätt läsa

Solig måndag

En härligt solig måndagsmorgon, perfekt för en rejäl morgonrunda. Kunde gå redan kl 7 för det var ljust! Varför är det alltid så att det ”plötsligen” är ljust på morgnarna i mars? Längtan efter ljuset är stor under den mörka årstiden och ändå är det som om man missat att det ljusnat. Det är väl antagligen så att det smyger, de små stegen märks inte tydligt förrän det en morgon ”plötsligen” är ljust.

Finns det någon gång under året då vi är mer sårbara än nu? Månader av inomhusmiljö, solbrist, slut på energi och kraft eftersom de gått åt till att hålla värmen? Nu kommer förkylningar och annat elände som ett brev på posten, vi är tacksamma måltavlor. Jag tror att det är bra att solen lockar ut oss, vi behöver frisk luft och rörelse. Hela systemet syresätts och får upp farten. Inte minst behöver tanken, själen, det inre hjälp att lyfta. Vi har vistats i mörkret och tittat ner i marken länge nog.

Solen ska skina några dagar till så på onsdag eller torsdag tänker jag vandra längs Öresund, antingen Höganäs-Helsingborg eller Ramlösa-Borstahusen. Slog upp kalendern idag och veckans citat är ett gammalt kinesiskt ordspråk som passar väldigt bra in på vandring, söndagsfrid o likn:
När man haft bråttom länge måste man stanna upp och vänta in sin själ.

Ha en skön måndag!