Etikettarkiv: tips

Tema ”Turist på östra Kreta”: 4. Vägar och byar

Tanken med temat är att ge några tips och lite kommentarer kring att besöka östra Kreta. Vad finns att se, vad bör undvikas osv. Heltäckande för området? Det är en omöjlighet, men något att börja med! Jag vet inte i skrivande stund hur många inlägg det blir och vilka dagar de publiceras, men de kommer i obruten följ.

greeceathensaegeaninfo_com

Bild: greeceathensaegeaninfo.com

Idag blir det lite vägtips och jag skriver inget om orter och platser som jag nämnt i tidigare inlägg. Du får helt enkelt bläddra bakåt!

När det gäller byar blir du kanske lite besviken för det kommer ingen uppräkning av ”byar värda att besöka”. Det är lite vanskligt det där med byar. En by som jag tycker om kanske du tycker är ”Jaha, och?”. Några byar som skiljer sig från mängden kommer jag att nämna. I övrigt – döm ingen by från genomfartsvägen. Stanna, strosa runt, se dig omkring. Njut av lugnet och tystnaden som kanske bryts av en gammal trehjuling (specialfordon) på väg ut till en olivlund. Glöm inte att titta på läget för många byar ligger väldigt vackert. Får du en skön känsla så slå dig ner och ta en kopp kaffe.

Vi börjar i Ierapetra-området. Vi har byar i alla väderstreck. Längs kusterna österut och västerut är byarna vanligen av senare datum och ofta byggda längs vägen och inte så charmiga som bergsbyar. Men se upp för många av dom gömmer finfina stränder! Det finns gott om vägar upp i bergen och vägarna är bra.

Västerut upp i bergent: Makrilia – Meseleri – Prina – Kalamafka – Anatoli – Males – Mithi
Du kan avbryta i stort sett var som helst och återvända till kusten. Missa inte utsiktsplatsen mellan Prina och Kalamafka! Där kan du se både södra och norra sidan av Kreta samtidigt. I Kalamafka kan du gå uppför en massa trappsteg till kyrkan insprängd i berget. Anatoli är till viss del en ”skyddad” by vilket betyder att man inte får renovera hur som helst. En bit innan Males finns på vänster sida ett kloster som är väl värt ett besök.

Österut upp i bergen: Agios Ioannis – Schinokapsala – Orino – Stavrochori
Lite längre österut uppe i bergen: Agios Stefanos – Pefki. Lithines och Pervolakia.

Här österut är det lite brantare och mer dramatisk natur än västerut. Jag har inte varit lika mycket i dessa byarna som i de västra, men de är lika charmiga och inbjudande. Många ligger väldigt vackert.

På Ierapetra-slätten: Kendri – Vainia – Kato Chorio – Episkopi – Vasiliki – Pachia Ammos
Episkopi har ett stort torg där man med fördel kan njuta en kopp kaffe. Nedanför torget på andra sidan vägen ligger ”tvillingkyrkorna” – muslimsk och ortodox. I Pachia Ammos kan du äta lunch på taverna Porto och prata med ägarinnan. Hon var involverad i inspelningen av en av Tzatziki-film som spelades in här.

Agios Nikolaos – Neapoli – Lasithi-platån – Malia
När du druckit soumada i Neapoli så sätt kurs mot Lasithi-platån. Det går uppför och uppför och plötsligen är den där. Här finns natur, museum, Dikti-grottan och mycket mer. När du vill vända hemåt igen så kör ner vägen mot Malia, den är väldigt vacker. Du kan hoppa över Krasi, där är fullt med turister. Ska du passera byn så kör försiktigt.

Kritsa
Flera vägar bär till Kritsa, t ex en från Agios Nikolaos. En annan väg är Prina – Kritsa som med fördel körs från Kritsa till Prina för att riktigt kunna njuta av vyerna. Du kan också fortsätta från Kritsa upp till Katharou-platån, korsa den, komma in i Selakano (unikt skogsområde) och landa i Males eller Kalamafka.

Det finns dom som kniper Kritsa och Lasithi-platån på samma utflykt. Det kan man givetvis göra, men det blir mindre tid att stanna vid olika saker och mycket bilkörning.

Pigg på att ge dig österut?
Från Ierapetra: kör längs kusten, ha en bra karta, ta småvägar. Här kan du verkligen hitta byar där det verkar som om tiden stått stilla. Du kan besöka Kato Zakros, Vai, Touplou-klostret och ta en sväng inom Sitia.
Om du inte vill så långt österut utan siktar på Sitia tycker jag att du ska köra ”gamlagamla” vackra vägen dit via Stavrochori – Hrisopigi – Skordilo – Ahladia – Piskokefalo – Sitia (strax innan Skordilo delar sig vägen och du kan välja att köra via Vouvli – Epano Episkopi – Piskokefalo – Sitia).
Hemåt kör du lämpligast E75 längs kusten till Pachia Ammos. Stanna vid utsiktpunkter och beundra Mirabello-bukten. Den är som vackrast från detta hållet med Agios Nikolaos som en stor, vit pärla i fjärran.

Vi tar en tur västerut från Ierapetra!
Kalami – Kato Symi – Amiras – valfri kustby
Kalami (till vänster om stora vägen) är en övergiven by där några kvinnor bor i utkanten. Det är lite märkligt att gå runt bland husen och ett paradis för den som tycker om att fotografera. Var försiktig! Husen underhålls inte, risk för ras. I ett hus i byns mitt har en familj flyttat in. Det gör känslan av övergivenhet ännu större och märkligare.
Till Kato Symi finns två avtagsvägar till höger från stora vägen.På taverna Omalos (till vänster vid ett litet torg) får du så god mat så du blir salig.
Kör ner igen till stora vägen och västerut till Amiras. Efter byn finns ett stort minnesmonument över den massaker som ägde rum här under andra världskriget. 20 byar sprängdes och brändes av tyskarna, motståndsmän flydde upp i bergen där de jagades och dödades. Monumentet är i modern stil. Är det öppet i kapellet så gå in och titta upp i taket. Där hänger 461 oljelampor – en för varje offer.
Sedan kan du ta vilken väg du vill ner till kusten. Här finns många fina små byar med små fina stränder. En av mina favoriter är Tertsa.

Norr om Agios Nikolaos
Här har du en halvö att köra runt på och upptäcka byar och vyer, njuta av vackert landskap där berg blandas med små slätter. Du kan börja vid Sisi eller vid Plaka – det beror bara på vilket håll du föredrar. Så är det bara att börja leta sig runt med känsla och karta.

Så var det byar! Om du som jag tycker om den traditionella kretensiska byggstilen med stenhus ska du åka till Monastiraki (mellan Ierapetra och Pachia Ammos). ”Skyddad” by där de flesta av husen restaurerats och renoverats i traditionell stil. Ät på någon av de två tavernorna och om du äter på den nedre kan du be Jannis öppna ”Fabrica” – ett litet museum. Ett tips: åk hit innan det blivit mörkt! Njut av utsikten över Mirabello-bukten, se solen gå ner bakom bergen och ljusen tändas i byarna och i Agios Nikolaos.

Kalami har jag nämnt ovan.

Tripti är en by som ligger ovanför Ha-ravinen. Du kan kömma dit från Kavoussi eller Orino, men bäst väg är det från Kato Chorio (mellan Ierapetra och Pachia Ammos). Det är i stora delar en s k ”sommarby” dit lokalbefolkningen flyttar på sommaren eller åker dit på helgerna. Det finns en liten kärna, annars är husen utspridda på sluttningarna. Här finns också en del skog. Möjlighet att vandra upp till topp norr om byn eller att vandra upp till Afendis Stavros (toppen är dock oftast insvept i moln så det är mycket möda för liten belöning).

Kavoussi (öster om Pachia Ammos) är en ganska stor by och full av liv. Här finns små butiker som säljer must, honung mm så sätt bilen och ta en sväng längs huvudgatan. Strosar du upp i byn och ut en bit från byn (finns skyltar vid stora vägen där byn tar slut österut) kommer du till världens äldsta olivträd, ca 3 350 år gammalt. Lokalbefolkningen föreslog att vinnaren av damernas marathon vid OS 2004 skulle få en kvist från olivträdet och så blev det.

Lastros (på E75 efter Kavoussi i riktning mot Sitia) och är lätt att missa, men gör inte det. Gränderna är så smala att man monterat upp ett trafikljus! Det är rött för den som vill ner i byn om någon annan är på väg upp. Parkera och gå ner och in i byn. Här renoveras med varsam hand.

Två byar som finns i guideböcker: Mirtos (kustby väster om Ierapetra) och Mohlos (kustby på nordkusten efter Kavoussi, går väg ner från på E75). Jag hade inte tänkt nämna dom här eftersom de inte finns på min favoritlista. Som jag skrev i början; en by som tilltalar en person behöver inte tilltala en annan person. Båda byarna ligger fint, men har ganska stort inslag av utlänningar. När det gäller Mohlos tycker jag att byn har ingen egen ”personlighet” utan är en blandning som jag inte får grepp om eller som inte får grepp om mig. I Mirtos är utlänningskvoten hög och mycket av byn påminner om öarna i Kykladerna (de flesta ”blåvita” vykort är tagna på Santorini och Mykonos i Kykladerna, men Greklands ögrupper och öar samt fastlandet har många olika utseenden). Jag tycker inte att det känns som om jag är på Kreta.
Strunt i mig, åk dit och bilda dig en egen uppfattning.

Då har du lite att börja med! Jag har tankar om tre inlägg till: lite om natur typ raviner, skog o likn. Samt ett med tips inför besök i kloster och kyrkor. Och ett avslutande som samlar upp lite av varje. Jag hoppar medvetet över Kretas historia, det är för stort och finns i guideböcker och på nätet.
Vad vill du veta mer om? Känner du till något som jag missat/missar?Skriv i kommentarerna!

 

RESTIPS – BOKA NU! Vandra på vårvackra Kreta!
Mer information på hemsidan inspirewiz.com
om upplägg, förutsättningar, pris, bokning, referenser mm.
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

Tema ”Turist på östra Kreta”: 2. Måsten

Tanken med temat är att ge några tips och lite kommentarer kring att besöka östra Kreta. Vad finns att se, vad bör undvikas osv. Heltäckande för området? Det är en omöjlighet, men något att börja med! Jag vet inte i skrivande stund hur många inlägg det blir och vilka dagar de publiceras, men de kommer i obruten följ.

Ibland får jag frågan vad man ”måste” se på Kreta. Som jag nämnde i första inlägget är Kreta en stor ö, det går inte att hinna med allt. Dessutom är det där med ”måsten” intressant. Vem bestämmer vad man ”måste” se? Bör inte din egen nyfikenhet och dina intressen styra? Utgå från dina intressen, lämna en liten öppen del full av nyfikenhet och upptäckarlust. För du kan ju få ett nytt intresse, eller hur?
Dessutom ser vi olika saker. En ruinstad som ligger vackert kan intressera historiskt och arkitektoniskt. Och för någon är landskapet och naturen runt omkring den största behållningen.

Ett uttryck ställer jag mig dock helt bakom: den som inte varit på Knossos har inte varit på Kreta. Åk dit, gå med en guide, förundras över denna kultur vars skrift man inte lyckats tyda. Få helhetsbild genom att sedan besöka Arkeologiska muséet i Iraklio för att se alla fynden. Då får du en helhetsbild av Europas första högt utvecklade kultur och folk – minoerna. Och det var ungefär samtidigt som vi i norr gick från stenålder till bronsålder.

Detta inlägget handlar om det som oftast nämns i guideböcker, på hemsidor och andra informationsställen. Jag berättar inte om dem, det kan du läsa någon annanstans, utan ger egna kommentarer. Förslag på vägar till och från de här sevärdheterna kommer i eget kapitel om bilvägar. Några länkar får du till städernas hemsidor, där finns ofta det som saknas i guideböcker som t ex evenemang, information om aktiviteter, öppettider.

Agios Nikolaos – regionens huvudort med sin bottenlösa sjö (som är cirka 60 m djup). Väl värd ett besök, parkera i utkant eller vid marinan, många enkelriktade och smala gator med mycket trafik under säsongen. Strosa runt bland fina kyrkor, butiker, marinan med sina segelbåtar. Finns stränder inne i sta’n om du känner för ett dopp. Under sommaren kan det vara trångt och mycket turister. Kryssningsfartyg lägger till några gånger i veckan, i och runt staden finns många hotell. En av de första turistorterna på ön, faktiskt, i alla fall för skandinaver! Lite kuriosa: min syster var här 1974 och hon kallar den för ”den lilla fiskebyn”.
http://www.aghiosnikolaos.eu/

Spinalonga – besöks med guide så man vet vad man ser (finns flera organiserade turer från Agios Nikolaos, Elounda och Plaka). Fascinerande att stå och gå där de stackars förvisade spetälska bodde och levde. Och innan dess venetianare och osmaner.

Elounda och Plaka – kusten norr om Agios Nikolaos tillhör inte mina favoriter. Mycket folk under säsong, väldigt lugnt övrig tid. Detta kallas ibland ”Kretas riviera”. Alltså inte speciellt billigt. Mirabellobukten är vacker, men den är ännu vackrare från andra sidan. Plaka är en charmig liten by att strosa i.

Kritsa – den kända handarbetsbyn. Som så ofta när något blir ”känt” så drar det mycket folk och kommers. Byn är värd att besöka, men var förberedd på att här är det business som gäller. Studera kvinnorna på huvdgatan en stund, det är ett skådespel i en försäljningskonst som kallas ”attack, sug tag, dra in”. Inkastarna på tavernorna i turistorterna ligger i lä! Hur mycket av varorna som är handgjorda kan ett tränat handarbetsöga avgöra bättre än jag.
Om du lämnar huvudgatan och traskar runt i byn kommer du att upptäcka hur vackert den ligger. Det är den ena fina utsikten efter den andra. Du får kanske syn på den vita kyrkan byggd i modern stil. Den var låst sist jag var där, jag vet inte hur den ser ut inuti.
Utanför Kritsa ligger Panagia Kera. En gammal kyrka tillägnad tre helgon och har därför tre kor. Det mest intressanta är väggmålningarna som anses vara de finaste i sitt slag på Kreta. Läs på före besök! När jag var där senast för ett antal år sedan satt en person utanför och delade ut broschyrer. Väldigt bra. Man behöver lite hjälp för att tolka vad man ser i målningarna.
En avtagsväg i Kritsas utkant leder till Lato, ruiner efter en antik stad, byggd av dorerna. Den är intressant därför att den är en av de få lämningar som finns från den doriska tiden och ligger väldigt vackert. Jag måste erkänna att jag i många år tänkt åka dit, men det blev inte av förrän förra året. Och jag blev förtjust!
Ovanför Kritsa ligger Katharou-platån som kan vara en del av en biltur (kommer i senare inlägg). Det är asfalterad väg upp, där finns tavernor, men jag råder dig att inte försöka korsa platån om du inte har hyrt en större bil eller jeep. Jag har korsat i en Fiat Panda och det gör jag inte om.

Sisi/Milatos – ett område som jag inte besökt så mycket. Sisi har en fin liten hamn, det är ungefär allt. Jag är mer nyfiken på den övre delen av byn som inte ligger nere vid havet. Jag vill besöka Milatos grotta som inte har några speciella geologiska fenomen, men en spännande historia.
Malia ligger bredvid Sisi och nu har vi ramlat utanför regionen Lasithi. Jag vill ändå nämna det eftersom här finns lämningar efter ett minoiskt palats. Jag var där för 4 år sedan och blev besviken. Otydliga och få skyltar, ingen guide, väldigt lite lämningar kvar. Allt sammantaget gjorde det svårt för mig att skapa mig en bild av platsen. Malia i övrigt är en ort som länge har legat engelsmännen varmt om hjärtat. De senare åren präglas tyvärr högsäsongen av den partajande delen av engelska ungdom.

Selinari – munkkloster som ligger utmed E75, nuvarande kloster byggt så sent som 1961. Här måste du stanna för att tända ett ljus så det går bra för dig på din resa. Ligger vackert vid en ravin som jag hoppas få vandra någon gång.

Neapoli – den gamla huvudorten i regionen. Härifrån kör du upp till Lasithi, men ta först en titt på byn. Sätt dig på ett kafé och njut av en iskall soumada (mandelsaft). Undrar du över byggnaden uppe på en kulle med mur och torn? Det är östra Kretas fängelse och den regionala domstolen ligger i sta’n.

Lasithi-platån – har sin historia, inga olivträd (för kallt). På sommaren kan det vara svårt att föreställa sig att platån kan vara avskuren och isolerad pga snö! Om du sett foto med mängder av möllor med vita segeldukar (möllorna pumpade upp vatten) och förväntar dig att få se det i verkligheten så tyvärr. Också här har utvecklingen gått framåt och vatten pumpas upp på annat sätt idag. Platån är full av saker att upptäcka: byar, museum, kyrkor, kloster. Ta dig tid, kör inte bara runt som många gör.
Kanske ett besök i Dikti-grottan? Enligt legenden var det här Zeus’ moder gömde honom tillsammans med en get undan hans fader. När han växt upp uppfyllde han spådomen hans far fått: du kommer att bli störtad av din egen son. De gamla gudarna kan det där med dramatik!

Gournia – lämningar efter en minoisk by. En annan sida av minoiskt liv och leverne än palatsen. I närheten ligger klostret Faneromeni, väl värt ett besök. Deras kyrka är en riktig grottkyrka och klostret är litet eftersom det är byggt på en mycket brant bergssluttning.

Ierapetra – Europas sydligaste stad och min stad får givetvis ett eget inlägg lite längre fram.

Sitia – en liten charmig stad som lever lite i utkanten vilket är synd. Jag åker gärna på dagsutflykt till Sitia. Det finns vackra vägar som leder dit och jag tycker om den lugna småstaden. De marknadsför för tillfället hela området, jag tror att tanken är att locka till sig olika turistgrupper. Smart!
http://www.visitsitia.gr/en/default.aspx
Toplou-klostret – stort, vackert. Det är många år sedan jag var där, men jag minns det fortfarande. Kända för väldigt gott rödvin.
Palmstranden Vai – är en strand med palmer. Jag minns när jag var där att jag tänkte ”jaha, och vad då?”. Nog en fin strand att spendera några timmar på, bl a lär man kunna hitta bärnsten.
Kato Zakros – här finns dels en ravin, ”Död mans ravin”, som är lättvandrad och kort, dels lämningar efter ett minoiskt palats. Ravinen har fått sitt namn av att man (troligen före minoerna) begravde döda i de grottor det finns gott om på ravinens sidor.

Det blev kanske lite långt. Det är så mycket jag vill berätta, måste begränsa mig…

Är det något jag glömt? Det dyker upp mer i kommande inlägg när jag skriver om fina vägar, att besöka byar, vett och etikett i kloster och kyrkor mm.
Kommentera och tipsa gärna nedan! Berätta vad du vill veta mer om!

RESTIPS – BOKA NU! Vandra på vårvackra Kreta!
Mer information på hemsidan inspirewiz.com
om upplägg, förutsättningar, pris, bokning, referenser mm.
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

 

 

Tema ”Turist på östra Kreta”: 1. Inledning

Tanken med temat är att ge några tips och lite kommentarer kring att besöka östra Kreta. Vad finns att se, vad bör undvikas osv. Heltäckande för området? Det är en omöjlighet, men något att börja med! Jag vet inte i skrivande stund hur många inlägg det blir och vilka dagar de publiceras, men de kommer i obruten följ.

I detta första inlägget ska vi reda ut var vi befinner oss, hur man tar sig hit och runt samt lite vem jag är som turist eftersom det påverkar mina tips och kommentarer.

Östra Kreta

Många tror att Kreta är en liten ö, ungefär som de övriga grekiska öarna. Kreta är Medelhavets femte största ö, den är 26 mil läng och 6 mil bred som mest. Ön ligger långt söderut, faktiskt på samma breddgrad som t ex Marocko och Tunisien. Ierapetra är Europas sydligaste stad och ön Gavdos (5 mil söder om Kreta) är Europas sydligaste plats.

kalimera_karta

Kartbild från http://www.kalimera.se

Kreta är alltså inte en ö som man betar av på 1-2 veckor. Storleken gör att ön har många ansikten, man kan säga att Kreta är 3 öar i 1 ö: västra, mellan/centrala och östra. Delarna har naturliga avgränsningar med olika bergsmassiv som ger olika landskap och förutsättningar. Storleken och landskapet har också skapat olika traditioner, olika namn på en del saker osv.

Ön är indelad i 4 regioner (kallades tidigare prefekturer): Chania, Rethymnon, Iraklio och Lasithi. Det är den senare som detta tema ska handla om.
Lasithi är indelad i 3 kommuner: Agios Nikolaos (regionens huvudort), Ierapetra (regionens största stad och enda stad på Kretas sydkust) och Sitia.

klassithi-map-large

Bild från welcome2crete.com

Praktisk information

Flygplatsen i Iraklio är Kretas huvudflygplats som ligger centralt på nordkusten. Hit går charterflyg och reguljärflyg. Från flygplatsen är det ungefär 9,5 mil till Ierapetra. Från flygplatsen kan man åka med den ordinarie bussen, men det går snabbare och smidigare med taxi eller hyrbil. Många hotell erbjuder lägre pris på taxi-transfer eller erbjuder transfer i egen regi till reducerat pris. De flesta hyrbilsfirmor levererar hyrbil till flygplatsen, ofta lägre pris än de stora hyrbilsfirmor som har kontor på flygplatsen. Stora vägen, dvs E75, är breddad och uträtad, invigdes för lite mer än 1 år sedan (återstår sträckan från Pahia Ammos – Sitia).

Flygplatsen i Sitia är utbyggd och invigdes för något år sedan. Än så länge har trafiken inte kommit igång i större skala och det är mestadels inrikesflyg, men värt att kolla upp.

De allmänna kommunikationerna är inte utbyggda som i Sverige utan här är det huvudsakligen bil som gäller. Busslinjer mellan de större orterna går relativt ofta och håller tiderna. Från varje ort går sedan lokala bussar, men räkna inte med att kunna komma upp i bergsbyar, till platåer osv. Jag tar mig t ex upp i bergsbyar för vandring genom att åka med skolbussen (som avgår väldigt tidigt….). Hyrbil är smidigt, tänk på att kolla vad som ingår och vad som inte ingår om olyckan är framme. Taxi är smidigt och om man önskar en lite längre resa eller att chauffören ska vänta kan man ofta avtala ett fast pris.
Be receptionen på hotellet hjälpa till!

Information finns idag i massor på nätet. Det kan vara lite trixigt att söka eftersom de grekiska bokstäverna transkriberas lite olika, dessutom moderniserades språket i mitten av 70-talet. Huvudorten Iraklio hette förr Iraklion och har ofta transkriberats Heraklion. Det gäller alltså att ha lite fantasi och testa lite olika stavningar. Eller så söker man lite bredare med t ex ”sevärdheter kreta” och letar sig fram.
Guideböcker finns det gott om. Jag tycker att de alltför ofta bara tar upp det vanligaste eller det som ligger närmast tätorter. Jag har snubblat över en som t o m berättar om byar på östra Kreta! Den finns på 8 språk, dock ej svenska:

Förlag: Toubi’s Hemsida: http://www.toubis.gr

Skaffa bra kartor! Jag har alltid med mig 2 st. En som visar småvägar, dvs så detaljerad som möjligt, och en med olika sevärdheter o likn utsatta.

Jag som turist

År 1986 kom till jag till Kreta första gången, då till Paleochora på sydvästra Kreta. Då gick nästan allt flyg till Iraklio, men Fritidsresor hade ett charterflyg till västra Kreta. Cirka 15 år senare blev det ombytta roller mellan Chania och Iraklio när det gällde chartertrafiken från Skandinavien.
Året efter, dvs 1987, ville jag se andra delen av ön och kom då till Ierapetra. Trivdes, återvände och ju mer jag såg och upplevde av östra Kreta desto mer fastnade jag. Under åren har jag rest runt på Kreta, bott i byar och de större städerna. Jag har besökt andra öar och fastlandet, men jag har mycket kvar att se och återse på Kreta, listan är lång…
Varför inte nordkusten? Därför att jag tyckte att det var alltför stora turistorter och jag uppskattar mindre ”vanliga” orter och små, personliga hotell.
Jag brukade resa i maj, undvek sommaren dels pga hettan, dels pga högsäsong. Åren 2010 och 2012 tillbringade jag längre perioder på Kreta innan jag 2014 flyttade hit.
År 2010 beslöt jag att börja vandra på Kreta. Många bilturer genom åren hade bjudit på fina vyer och vackert landskap så frestelsen var stor att få uppleva landskap och natur mer nära. Det visade sig vara ett mycket klokt beslut.

Vart jag än reser tycker jag om lite ”blandsemester” med en mix av upplevelser, upptäckter och slappa. Brukar oftast ”läsa på” om land och ort innan jag reser för då får jag ut mer av vistelsen. Jag är en så’n turist som kliver runt i ruiner med guidebok och karta i högsta hugg. De bästa tipsen har jag onekligen fått av hotellpersonal och andra ”på plats”. Var inte rädd för att fråga på tavernan, hotellet, i butiken! Folk hjälper så gärna till var man än är i världen, det värsta som kan hända är att personen inte känner till området pga att den vistas där tillfälligt (t ex kommer många från olika hörn av Grekland till Kreta för att säsongsjobba).

Klart för avfärd!

Då vet vi vart vi ska, hur vi ska komma dit och vad det är för en typ som är guide! I nästa inlägg blir det personliga kommentarer och reflektioner till de vanligaste sevärdheterna, dvs de som oftast dyker upp i guideböcker o likn.

Lämna gärna synpunkter och frågor i kommentarsfältet!

 

RESTIPS – BOKA NU! Vandra på vårvackra Kreta!
Mer information på hemsidan inspirewiz.com
om upplägg, förutsättningar, pris, bokning, referenser mm.
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

 

 

Oroligt, lugnt och på gång

En lite märklig och ovanlig helg! Den började natten till lördag med en obehaglig jordbävningskänning. Så blev det en lugn lördag med go’ mezedes (smårätter), läskande vin och trevligt sällskap. Söndag frukost på stamstället. När jag vid ett tillfälle tittade upp från boken hade sta’n försvunnit! Bergen var borta och det mesta av Libyska havet!! Sahara-dammet och fuktighet hade ökat så pass att vi bara såg klart 10-15 meter runt om kafét. Spökligt! Obehagligt! En stund senare kom sta’n, bergen och havet tillbaka. Puh!
Resten av söndagen fick bli lugn med låååånglunch på eftermiddagen på taverna i Koutsounari, närmaste by österut.

Jag tycker det är roligt med tema här i bloggen, att skriva ett antal inlägg som liksom hänger ihop. Har funderat lite och vad passar bättre så här på vårkanten inför semestrar än några inlägg med ”turisttips”. Lite ”se och göra på östra Kreta”. Det blir givetvis personligt och kommer att färgas av mina turistögon. Jag hoppas att det ska bli underhållande och informativt på samma gång.
Önskar lite hjälp från dig! Vilka tips vill du ha, några speciella områden, något du absolut vill att jag ska nämna eller skriva om? Ge mig dina synpunkter nedan i kommentarsfältet eller via mail ia.lofquist@live.com
Jag tänker börja på onsdag med en liten inledning och geografiorientering.

Välkommen att följa med till östra Kreta!