Etikettarkiv: blogg100

Kalmar – värt ett besök

Jag var i Kalmar i veckan. Staden som jag tror många bara åker förbi på väg till Öland. Synd. Det är en både charmig och mysig stad med väldans intressant historia. En massa trevliga människor bor i sta’n vilket inte gör den sämre. Och det finns stadsdelar med gamla, söta trädhus och stora stenhus – olika tider, olika plånböcker också antar jag.

Kalmar ligger vackert. Jag har tidigare vandrat norr om sta’n på Kalmarsundsleden och söderut Fortsätt läsa

En bra dag

Natten till idag har det varit full aktivitet i kyrkorna då epitaphios byggts och utsmyckats. Det är en symbol som ska vara en påminnelse om Jesu grav. Varje kyrka har sin egen epitaf så under förmiddagen idag har folk gått runt och tittat. Ikväll är det gudstjänst och därefter bärs epitaferna i procession till någon samlingsplats, t ex ett torg. Det görs stilla och högtidsfullt med levande ljus, möjligen med en dämpad orkester i processionen. När alla samlats säger prästen Fortsätt läsa

Kanske inte syns

Du som följer min blogg minns kanske att jag köpt nya glasögon, annars finns inlägget här. Jag tyckte att jag förändringen var stor och definitivt till det bättre. Nu har jag träffat minst 6 personer som känner mig. De borde ha kommenterat, om inte annat så i stil med ”vad konstig du ser ut! har du ändrat frisyr eller nå’t?”. Men inte ett ljud. Trist. Hur ofta tittar vi riktigt noga på Fortsätt läsa

Gammal men klok gubbe

De flesta har väl en hundralapp i plånboken, kanske inte alltid men från och till. På lappen finns Carl von Linné och det är kanske inte så spännande. Fast ett spännande och intressant liv hade han. Smålänning, Nilsson i efternamn, adlades. Valde bort prästyrket för botaniken, men de två är kanske inte så långt ifrån varandra. Reste runt långt innan turism var uppfunnit och brevväxlade med massor med människor både i Sverige och utlandet. Det gick att vara Fortsätt läsa

Miljövandring

Dags för vandring, det var ett tag sedan. Kall, molnig, blåsig, ogästvänlig morgon i Hässleholm. Efter första fikan vid Hovdala trädhus kom solen och värmde. Fåglarna vaknade till liv och det blev ett närmast öronbedövande kvitter.

Försökte att inte tänka på flytt och packning och så’nt, men det är lika bra att låta hjärnan jobba på egen hand. Och tänk, några lösningar liksom bara kom! Fortsätt läsa

Loppis – utan loppor

Lägenhetsloppis idag. Plockade fram det mesta ur skåpen, försökte ställa det någorlunda bra så det blev lite överblick. Precis före kl 13:00 fick jag lite kalla fötter. Vill jag verkligen att människor ska gå runt här hemma och på nå’t sätt ”värdera” mina saker?

Trams! Bara att köra. En god vän kom och var sällskap och assistent under hela em – skönt. Vi fikade och det kom ingen. Nu började jag svänga på andra hållet – varför kommer ingen, är det Fortsätt läsa

Sömnlöst

Detta blir en låååång lördag! Det blir så efter en sömnlös natt. Finns det något värre? Klarvaken snurrade jag runt som ett grillspett i sängen. Uppe och gick runt i lägenheten. Plötsligen är alla ljud hur stora och störande som helst i den tysta natten. Surfade en stund. Drack lite vatten. Varm. Kall. Tände och löste ett korsord. Och hela tiden stressen som bara stjälper: jag MÅSTE sova, har saker att fixa imorgon, MÅSTE få sömn………. Vargtimmarna är värst, då kommer alla Fortsätt läsa

Livskvalitet

Sorterar upp mitt liv, känns som om jag sitter mitt i ett kaos.Trött, trött. Är mina planer helt vrickade? Vad är det för mastodontgrej jag startat? Blir det bättre eller sämre…hur veta? Tankarna går till begrepp som ”lycka”, ”livskvalitet” – vad står dom egentligen för? Går det att definiera eller är det upp till var och en? Vad ska ingå, vad ska räknas bort….plus och minus…..

Så faller mina ögon på ett tidningsurklipp. Hela artikeln är inte med utan bara några rader. När jag läser dom så förstår jag att det inte behöver vara stort eller komplicerat eller konstruerat utan en fråga om välbefinnande, att hitta sin plats, att vila i det man har:

Som fåraherden på Kreta som aldrig hade sett havet trots att det inte låg längre bort än tre mil: ”Jag har haft det så bra här i dalen, förstår du”.

Jag får inte ihop det

Jag läste en kort artikel i förra veckan och den har följt mig i flera dagar. Den dyker upp då och då, jag försöker förstå men har ännu inte fått ihop det. Så här var det: på ett sjukhus någonstans i Sverige (jag minns tyvärr inte var) hade personalen slagit larm. Nu var arbetsbelastningen så stor att de inte längre kunde ta ansvar för att fel inte begås i vård och Fortsätt läsa