Etikettarkiv: arbetsmarknad

Om tanter via en tant

Jag vet inte vad som är fel. Sover som en stock, har det bra, äter gott och gärna. Idag blev det lite sovmorgon för det tunga huvudet och jag fryser lite grann. Kanske jag är rastlös pga vädret som inte tillåter vandring, inte ens morgonrundor de flesta dagarna. Idag blåser det som attan, i morse var det svarta, tunga moln över sta’n och blött nere i gränden. Eller är det ”åldern” som gör att jag känner mig håglös och trött? Läs mer

Vad ska vi göra med arbetslösheten?

Jag har skrivit blogginlägg tidigare om arbetslöshet, du hittar dom under meny Arbetslöshetsliv. I år följer jag valet via nätet och det är betydligt lugnare att vara på distans. Sållar som vanligt mycket bland alla program och utspel för att hinna tänka efter, reflektera. Vad säger dom egentligen? Kan politiska budskap tryckas ihop i ”slogans”? Allt måste finansieras (vilket det som vanligt talas ganska tyst om), men hur ska lilla jag kunna bedöma finansieringar när Läs mer

Biverkning

Livet består av så många delar som man inte reflekterar över så länge det snurrar på. Som arbetslös blir man medveten om varje del och man får betala ett högt pris för några av dom. Dålig ekonomi, sänkt självförtroende, minskat socialt liv, dålig självkänsla, lågt humör osv.

En sak som drabbat mig är förstörd sömn. Jag är den typen av person som somnar innan huvudet landat på kudden och se’n sover gott. Det finns elaka tungor som påstår att det inte Läs mer

Ut med ”social kompetens”!

Började städa och omorganisera filerna på datorn och hittade då det här som visserligen har några år på nacken, men det gör det inte mindre aktuellt eller tänkvärt. Jag har alltid varit misstänksam och tveksam till ”social kompetens”. Vad menas egentligen? Är det viktigaste att kunna snacka och vara kompis med chefen eller att vara proffsig och kunnig i sitt jobb? Det har blivit en klyscha som dyker upp slentrianmässigt i annonser, beskrivningar och Läs mer

Åldersplus blir minus

Ingen säger det högt eftersom det inte är lagligt. Men det finns där, outtalat. Jag har känt det och jag vet att jag inte är ensam. Jag har skrivit om det här på bloggen. I förra veckan fick jag ett urklipp från Aftonbladet. Det är uppfriskande att fler och fler lyfter fram det, det måste pratas om och erkännas så vi kan göra nå’t åt det. Vad jag menar? Jo, åldersgränsen för när vi är uträknade, inte attraktiva, inte intressanta när det gäller arbetsmarknaden. Hur mycket Läs mer

Arbetslöshet under valår – mycket tomt prat

Tänkte inte alls skriva om arbetslöshet idag, men så gick jag sta’ och blev uppretad. Det far runt länkar på facebook om AF och hur dåliga de är på att bekämpa arbetslöshet. Jag hävdar igen med en åsnas envishet: AF är bara politikernas förlängda arm och ingen av dom kan göra så mycket åt arbetslösheten, det måste parterna på arbetsmarknaden göra och då främst arbetsgivarna.

Jan Guillou skrev i Aftonbladet för några dagar sedan att om politiker kunde avskaffa arbetslösheten så hade de gjort det för längesen. Det är så självklart så det borde egentligen inte behöva sägas, men kanske det behövs nu när det är valår. Dagens Nyheter granskar just nu alliansens år vid makten i 8 artiklar där artikel 5 handlar om arbetslösheten under titeln ”Jobb & ekonomi”. Där slår man bl a fast att det är svårbedömt eftersom så mycket beror på konjunkturer och finanskriser, men att Sverige klarat sig bättre än många andra europeiska länderna och att det är fler i arbete idag än för några år sedan.

De som aktivt kan minska arbetslösheten är arbetsmarknadens parter. Fackföreningarna genom att uppmärksamma arbetsmiljöfrågor som stress mm och personalutveckling för att arbetskraften ska vara konkurrenskraftig. Arbetsgivarna genom att anställa. Idag anställs inte folk under 30 år för de saknar erfarenhet och samtidigt anställs inte folk över 40 år för de är ”gamla” och folk över 50 år är ”för gamla”. Plötsligen är erfarenhet ointressant. Tyvärr är inte hela Sveriges arbetskraft 30-40 år. När jag tänker närmare på det är det väl en grupp som kanske främst är intresserade av karriär, men som samtidigt ska ”vabba”, jobba reducerad tid osv. Hur kan de vara så intressanta och allenarådande hos arbetsgivare?

Arbetsgivare måste tänka om! De unga kommer med färskt blod och nya kunskaper medan de ”gamla” bidrar med erfarenhet och ofta bred kompetens. Jäklar, vilken rolig, effektiv och produktiv arbetsplats det skulle kunna bli med mixad personalgrupp!

Lyssna kritiskt på politikernas löften om att ”bekämpa” arbetslösheten och försök se igenom snygga ”program” och ”manifest”. Och ska vi skälla på nå’n över dåliga arbetsmarknadsåtgärder, ersättningsnivåer (du vet väl att a-kassa och aktivitetsstöd inte reglerats på 14 år?) osv så är det politikerna vi ska vända oss till.

En annan sak: idag satte jag mig för att gå igenom alla sidor på nätet där jag registrerat mig eller blivit registrerad i samband med jobbsök. Tänkte ta bort mig från de flesta, renodla lite. Jag blev väldigt förvånad! Se upp om du är arbetslös – du kan ligga och skvalpa lite varstans. Och jag kan förstå om arbetsgivare tycker att det är tidskrävande att söka igenom registrerade CV o likn på olika sidor. Det måste dyka upp massor av inaktuell information!

Jag gick igenom 17 sidor.
På 5 st kom jag inte in så där utgår jag ifrån att jag är avregistrerad.
3 st hade avregistreringsfunktion.
Resterande, dvs 9 (nio) st saknade avregistreringsfunktion! Jag fick leta upp mail-adress och kontakta för att fråga hur jag ska gå tillväga för att avregistrera mig. Några timmar senare har 2 svarat.

 

Jag får inte ihop det

Jag läste en kort artikel i förra veckan och den har följt mig i flera dagar. Den dyker upp då och då, jag försöker förstå men har ännu inte fått ihop det. Så här var det: på ett sjukhus någonstans i Sverige (jag minns tyvärr inte var) hade personalen slagit larm. Nu var arbetsbelastningen så stor att de inte längre kunde ta ansvar för att fel inte begås i vård och behandling. Deras krav var högre lön.

Det är det där kravet jag inte förstår. Hur tänkte personalen eller är de för utarbetade för att tänka klart? På vilket sätt blir arbetsbelastningen mindre om lönen höjs? Det vore väl smartare, mer logiskt och ge mer effekt att begära utökning med x antal tjänster!?

I nästa skede kan kanske lönen höjas för då är det x personer färre som är arbetslösa, men det är en annan historia.

Det ger också upphov till en annan fundering: varför vaknar inte fackföreningarna? När det gäller arbetsbelastning, menar jag. Det måste väl vara en arbetsmiljöfråga och inte en lönefråga? De måste ha medlemmar som är arbetslösa så de kan inte vara ovetande om att det finns ledig arbetskraft.

Jag får fortfarande inte ihop det.

 

 

Ropen skalla

Socialdemokraterna har startat en namninsamling på sin hemsida:

ALLA BEHÖVS

därför ska vi

AVSKAFFA FAS 3

Läs mer

Ny butik

Fick ett vykort för några dagar sedan med en bra idé:

Arbetsbutik

Kanske det kan utvecklas till modell ”snabbköp”? Bara att ta en korg och plocka ihop Läs mer

”Förståsigpåare”

När det gäller jobbsök finns en uppsjö av ”förståsigpåare”. Det är en brokig skara av bl a coacher, hr-människor, självutnämnda experter. De som ”vet” hur jobbsök ska gå till och som gärna berättar det för oss arbetslösa. Det är nästan som om de ser det som sin mission att rädda oss undan vår okunskap. Några av de här råden och sanningarna gör mig helt enkelt förbannad och jag ska här berätta varför.

Jag har haft arbetslöshetsperioder pga egen uppsägning, indragen tjänst i samband med omorganisation och som glapp mellan utbildning och jobb. Jag har också arbetat med arbetslösa som handledare och då främst med människor från andra kulturer. Min erfarenhet som arbetslös var ovärderlig när jag jobbade med arbetslösa. En del av den verksamheten var i projektform tillsammans med bl a AF så jag har sett arbetslöshet från lite olika synvinklar. Jag tar gärna emot råd och tips från den som inte varit arbetslös, ibland kan det vara uppfriskande, eller från de som känner mig och som ibland bättre kan identifiera min kompetens.

Layout
Det finns massor av tips och råd om hur ansökan och CV ”ska” se ut. Redan i marknadsföringen klantar en del till det genom att upplysa om att de vet hur det ”ska” se ut för att vara ”proffsigt” – dvs du är en amatör som inte kan anförtros att utforma dina egna ansökningshandlingar. Det kan sluta med att du har något som är så långt ifrån den du är så det stämmer inte för den som träffar dig på anställningsintervju. Eller att just den arbetsgivaren inte uppskattar att du inte lagt ner egen tid på din ansökan och ditt CV. Dessutom är det falsk marknadsföring för ingen ”vet” hur ansökan eller CV ”ska” se ut. Det är just detta som är så svårt vid jobbsök. En arbetsgivare vill ha ansökan och CV uppställt på ett sätt och en annan på ett annat sätt.
Mitt råd: läs tips och råd, sålla kraftigt, ta till dig det som känns rätt för dig. Och glöm inte att anpassa varje ansökan till jobbet du söker!

Ett annat problem är att du ska ”sälja in” dig. Du får uppmaning att ”lyfta fram”, ”tona ner”, kanske t o m ta bort ”oväsentligt”. Vid några tillfällen har jag fått kommentaren efter anställningsintervju att mitt CV och jag stämde överens så till slut frågade jag på en intervju vad de menade. Det blir tydligen vanligare att det urartar att ”lyfta fram” osv. Ett konkret exempel togs: en sökande verkade ha jobbat nära VD:n på ett mycket stort bilföretag under en kort tid – det visade sig vid intervjun att det var ett sommarjobb i produktionen.
Mitt råd: se upp så att du plötsligen inte skickar iväg något som inte är du och som du inte kan stå för. Oavsett hur säljande och glassigt det verkar!

Nätverka
Att ”känna” rätt människor har varit viktigt så länge människor har samverkat och samarbetat. När begreppet kom för många år sedan började alla sprida visitkort omkring sig och det pratades om ”att nätverka” som en metod, nästan som en egen vetenskap. Egentligen är det inget konstigt, det handlar om att möta människor på ett eller annat sätt och att hålla kontakt. Det säger sig själv att olika yrken och arbetsplatser har olika möjligheter och nytta av att nätverka.

I ett av mina jobb åkte vi land och rike runt och utbildade handledare som vi följde upp och stöttade.  Snacka om att nätverka! Plötsligen hade vi kontakter över ett stort geografiskt område som bl a gav oss fler uppdrag. Det jag försöker få fram är ”att nätverka” är för mig en aktiv handling, ett utbyte. Idag verkar det istället handla om att samla på sig så många namn som möjligt, t ex genom att klicka på ”vänförfrågan” i facebook utan att ha etablerat en kontakt. Vad har vi för nytta och glädje av varandra i ett nätverk om vi inte känner till varandra mer än till namnet? Jag kan visserligen vilja vara ”känd” av många, men är det då inte istället marknadsföring (och det kan vara nog så effektivt)?

Har du fått tipset att som arbetslös ”nätverka”? Kanske har du då reagerat som jag – vem ska jag nätverka med? Att vara arbetslös betyder att föra en ensam tillvaro, dels därför att det helt enkelt ligger i sakens natur (inget jobb att gå till), dels är kraftigt begränsade pga ekonomiska ramar.
Mitt råd: isolera dig inte utan hör av dig till alla du känner och hör om de vet nå’t jobb eller har nå’t tips. Har du ett litet ”nätverk” så deppa inte ihop över det utan sätt igång och bygg ut det när du fått jobb – det är aldrig försent och måste i vilket fall som helst alltid hållas aktuellt!

Söka jobb
Ibland påstås det att det är ”ute” att söka jobb ”traditionellt” så vi arbetslösa måste tänka om. Det tycker jag visar en orealistisk syn på parternas roller. Arbetsgivarna annonserar lediga jobb, de begär någon form av ansökan, intresseanmälan, CV el likn så det är dom som bestämmer spelreglerna. Det hindrar så klart inte egna initiativ, men att t ex föreslå att arbetslösa personligen ska söka upp arbetsgivare (”när man går förbi ett företag så kan man titta in”) faller på sin egen orimlighet. Vilken arbetsgivare uppskattar om befintlig personal får ägna stora delar av sin arbetstid för att ta hand om arbetslösa ”besökare”?
Mitt råd: ring upp, lämna intresseanmälan och CV, maila osv, men räkna inte med att kunna traska in och få personligt möte eller få träffa den som anställer. Tveka inte att kontakta en arbetsgivare även om de inte annonserar just nu!

Jag har också hört att istället för att söka jobb så ska den arbetslöse ”skapa” jobb. Det kan t ex göras genom att kontakta en arbetsgivare och be att få komma och jobba en kortare tid eller få ett uppdrag. På så sätt får man en möjlighet att visa sin kompetens och alltså skapa ett behov. Vilken planet lever de här ”förståsigpåarna” på? Det enda sättet en arbetslös kan ”skapa” ett arbete på är att starta en egen firma. Det är inte alla som har yrken som passar i egen firma, en del har varken lust eller kompetens att vara egna företagare, saknar de ekonomiska förutsättningarna osv.
Mitt råd: känner du dig sugen på att prova egen firma så gör det! Du som inte vill eller kan – det är helt ok.

Till sist
Jag såg ett tv-program där någon ”förståsigpåare” påstod att man kan välja att se arbetslöshet som en ”gåva” vilken skulle vara möjligheten att lära sig om samhället och sig själv. Ja, vad ska jag säga om det…. Uttalandet speglar en oförståelse, okunskap och respektlöshet gentemot arbetslösas pressade situation. Jag vågar påstå att den som någon gång varit arbetslös vet mer om samhället och sig själv än den som aldrig varit arbetslös. Man lever i en pressad situation där man är tvungen att inventera sin kompetens, bjuda på och fläka upp sig själv. Eftersom det är strukturer, regler osv som styr och bestämmer över den arbetslöses situation så ökar också medvetenheten om samhället och politikens konsekvenser. Hur ska jag kunna se det som en ”gåva” att min kompetens ratas gång på gång och min ekonomi går back varje månad? För det är så det ser ut för många arbetslösa.

Istället för att alla, dvs AF, politiker, ”förståsigpåare”, inriktar sig på hur man ska få den arbetslöse att skaffa sig ett jobb så borde alla snurra runt ett halvt varv och fråga den andre parten: varför anställer ni inte?