Etikettarkiv: arbetsliv

Om tanter via en tant

Jag vet inte vad som är fel. Sover som en stock, har det bra, äter gott och gärna. Idag blev det lite sovmorgon för det tunga huvudet och jag fryser lite grann. Kanske jag är rastlös pga vädret som inte tillåter vandring, inte ens morgonrundor de flesta dagarna. Idag blåser det som attan, i morse var det svarta, tunga moln över sta’n och blött nere i gränden. Eller är det ”åldern” som gör att jag känner mig håglös och trött?

Vår syn på ålder är intressant, inte minst på arbetsmarknaden och i samhället i stort. Istället för att gnälla vidare eller skriva ett halvdåligt blogginlägg ger jag idag en länk till en intressant artikel. Det handlar om något som jag bloggat om både i denna bloggen under ”Arbetslöshetsliv” och i företagsbloggen. Artikeln är himla bra så laga en kopp kaffe, sätt dig ner och läs i lugn och ro. Och ta dig en funderare!
Du hittar artikeln ”Gamla tanter kan OCKSÅ vara grymma affärsutvecklare” här!

Vad ska vi göra med arbetslösheten?

Jag har skrivit blogginlägg tidigare om arbetslöshet, du hittar dom under meny Arbetslöshetsliv. I år följer jag valet via nätet och det är betydligt lugnare att vara på distans. Sållar som vanligt mycket bland alla program och utspel för att hinna tänka efter, reflektera. Vad säger dom egentligen? Kan politiska budskap tryckas ihop i ”slogans”? Allt måste finansieras (vilket det som vanligt talas ganska tyst om), men hur ska lilla jag kunna bedöma finansieringar när tjänstemännen räknar olika. Och ingen kan riktigt förklara hur de räknat och vilka antaganden de gjort.

Ett samhälle är stort och komplicerat, detta inlägget berör bara en fråga: arbetslösheten.

Medan politikerna övertrumfar varandra i valmaskinen och arbetsmarknadsparterna (fack och arbetsgivare) fortsätter sin inaktiva tystnad och ”förståsigpåare” (alla de som ”vet” hur en ansökan ska se ut, som pratar om att man ska ”skapa” sitt nya jobb osv) tjänar pengar tillsammans med de aktivitetsanordnare som har avtal med AF studerar arbetslösa landet runt hur deras ekonomi och tillvaro rasar ihop. Arbetslöshetsersättningen är inte justerad på 14 år och i flera kommuner är nu socialbidragsnormen högre för vissa hushållskombinationer. Om man hårddrar det skulle det alltså kunna löna sig att bli utförsäkrad.

Som jag nämnt i ett tidigare blogginlägg ”Arbetslöshet under valår – mycket tomt prat” :
Alla politiker säger sig kunna avskaffa arbetslösheten och skapa nya jobb. Men det kan de inte, i så fall hade vi inte haft någon arbetslöshet.
(Jan Guillou i Aftonbladet 2014-05-04
www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article18821319.ab)

Den svenska modellen där, i grova drag, parterna (fack och arbetsgivare) ska sköta det mesta på arbetsmarknaden och politiken i stort sett ansvara för lagar och regler och de arbetslösa – fungerar modellen? Vad gör parterna mer än hanterar lönefrågor? Varför hör vi så sällan förhandlingskrav om personalutveckling mm? Genom att parterna ser till så att arbetskraften är uppdaterad ökar effektiviteten och produktiviteten vilket kan ge ökat löneutrymme och, kanske viktigare idag, bättre arbetsmiljö. Kanske viktigast är att uppdaterad, aktuell arbetskraft som blir arbetslös kan ha lättare för att få ett nytt arbete. Och det borde väl ligga i allas intresse?

Det kan givetvis vara så att ett karriärbyte är nödvändigt och därför måste arbetslöshetstiden användas meningsfullt för att bli så kort som möjligt. Idag sätts inga åtgärder in under a-kassedagarna (300 dagar) vilket innebär att 1 år (ja, du läste rätt: ett år!!) går till spillo. Politikerna borde ägna mer energi åt det dom kan påverka, dvs arbetslöshetstiden och förutsättningarna för den enskilde, än att prata oproportionerligt mycket om att ”skapa jobb”. Skaka om, tänk nytt och då menar jag inte bara politikerna via Arbetsmarknadsverket utan även arbetskraften!

Politiker kan inte skapa jobb, då hade arbetslösheten varit avskaffad, men de kan berätta för oss vad de tycker att arbetslöshetstiden ska fyllas med för att samhället, dvs vi alla, ska fungera smidigt. I veckan dök några kloka rader upp – läs och begrunda!

Publicerad i Expressen 24 aug 2014 22:47, skriven av Gunnar Wetterberg
(www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/vand-upp-och-ner-pa-jobbpolitiken/)

Vänd upp och ner på jobbpolitiken

Arbetsmarknadspolitiken är en dinosaurie från 1960-talet. På de flesta andra områden har detaljregleringarna fått lämna plats åt resultaten. Myndigheterna och deras tjänstemän ska göra så gott de kan med sina resurser. Statsmakterna är mest intresserade av vad de får för pengarna, inte hur.

Undantaget är arbetsmarknaden. Staten reglerar i detalj vem som ska få hjälp, på vilket sätt de ska bli hjälpta – och till och med när, från första dagen eller efter några veckors eller månaders självhjälp.

I den arbetsmarknadspolitiska debatten går partierna loss på varandras förslag och tillkortakommanden, nya och gamla, men alltid inom den givna strukturen. I SVT:s jobbdebatt häromveckan var det samma visa. I andanom kan man se Arbetsförmedlingens regleringsbrev svälla ytterligare några sidor, med fler anspråk på inspektioner och kontroller för att ingen detaljanvisning ska glömmas bort.

Tänk om det är just det som är felet! Det är bara i statistiken som det är lätt att kategorisera de arbetssökande. I verkligheten kommer var och en med sina erfarenheter och problem, med olika stor lust att jobba med olika saker eller att flytta för att få jobb. Ändå måste arbetsförmedlaren hitta rätt kategori att stoppa in den sökande i, och sedan kolla vilka de godkända åtgärderna är vid vilken tidpunkt.

Förförra sommaren undrade jag i en krönika – ”Låt de arbetslösa öppna upp kyrkorna” (18/6 2012) – varför arbetslösa humanister inte kunde visa Albertus Pictors kyrkomålningar och sortera arkiv. Jodå, kulturarvslyftet! svarade de som kunde sina åtgärder. Men när jag kollade visade det sig att det bara hade blivit 18 jobb av de 4400 tilltänkta. Då ringde en förmedlare och berättade om allt det finstilta som krävdes för att en konstvetare utan jobb skulle få lyfta kulturarvet. Det var inte många som stämde in på den specifikationen…

Varför inte göra tvärtom? Samla alla Arbetsförmedlingens pengar i en påse. Dela upp dem mellan landets alla arbetsmarknadsregioner. Bygg fördelningen på hur stor andel som är arbetslösa, hur länge de varit arbetslösa, hur näringslivet ser ut och vilka möjligheter till utbildning det finns.

Låt sedan förmedlarna göra det som är bäst för varje sökande. I stället för att detaljreglera skulle staten fastställa några villkor som måste vara uppfyllda. Ålder, längd på arbetslöshet, utbildning på den sökande, innehåll, varaktighet, kostnad, konkurrenssituationen inom branschen – fler punkter, eller färre. Alla krav ska inte behöva uppfyllas, utan det räcker med att nå en miniminivå. Med tio punkter att pricka av ska insatsen vara möjlig om fem eller sex är uppfyllda.

Då skulle flexibiliteten ställa den sökande i centrum. I början kan de vidgade ramarna säkert leda till att några olämpliga insatser slinker över villkorsribban, men då får myndigheten städa och dödskallemärka dem för framtiden. Det är den moderniseringen arbetsmarknadspolitiken borde handla om, inte den ena detaljregleringen efter den andra.

Biverkning

Livet består av så många delar som man inte reflekterar över så länge det snurrar på. Som arbetslös blir man medveten om varje del och man får betala ett högt pris för några av dom. Dålig ekonomi, sänkt självförtroende, minskat socialt liv, dålig självkänsla, lågt humör osv.

En sak som drabbat mig är förstörd sömn. Jag är den typen av person som somnar innan huvudet landat på kudden och se’n sover gott. Det finns elaka tungor som påstår att det inte skulle gå att väcka mig ens med en bomb. Jag började söka jobb ett halvår innan jag blev arbetslös och insåg ganska snabbt att åldersdiskriminering existerar och att erfarenhet inte värdesätts inte bara är ”prat” och ”rykte”. Så när a-kasseperioden började hade jag redan börjat betala ett högt pris: förstörd nattsömn.

Jag har varit arbetslös tidigare, men levde då inte ensam. Nu var det en betydligt mer sårbar situation och allt ska man bära själv. En ständig oro för ekonomin som konstant stod på minus, ökad skuldsättning hos familj och vänner, inget ljus i tunneln. Plötsligen kunde jag inte somna, vaknade flera gånger per natt och var klarvaken fr o m fyra – fem på morgnarna. Givetvis gjorde inte det tillvaron lättare på något sätt, sömn är en viktig del för att orka. Framför allt om man har det tungt och jobbigt.

Det sägs att det tar 21 dagar att skaffa sig en ny vana. Det svåra med förstörd sömn är att man inte aktivt kan ändra på nya mönster eftersom man sover. Det blir en omöjlig rundgång. Jag började kallt utgå ifrån att min goda sömn var ett minne blott och så här skulle det fortsätta resten av livet.

Nu finns det hopp! Under de senaste 3 veckorna har jag flera nätter somnat ganska snabbt och sovit flera timmar i sträck. Jag vågar inte ropa hej än, men det ser väldigt bra ut. I natt sov jag i ett sträck från 23-tiden till 05:30! Blev så glad så jag hoppade över min härliga morgonrunda och låg och drog mig och njöt istället. Man kan spekulera i orsaken till förändringen. Kan det vara att jag tog tag i min situation? Att jag nu känner att det är jag som står vid rodret? Nä, jag tror att det är mycket enklare än så. Jag är övertygad om att det är min ändrade ekonomi som är orsaken. Oron är borta, det har sjunkit in att jag inte sitter i en gisten eka som tar in mer vatten än jag hinner ösa.

Vill med detta bara ge alla därute lite hopp! Det är mycket man påverkas av som man inte kan påverka. När det svänger, när situationen ändras kan det bli annorlunda. Och bättre. Det kan ta lite tid så håll ut!

Var oduktig

Fick tips om detta och oj, vad jag känner igen! Vill bara tillägga en egen reflektion: av alla chefer jag haft genom åren finns de som sett min kapacitet och kompetens och tagit vara på den i verksamheten. Av någon underlig anledning har dessa chefer bara en annan sak gemensamt: de var alla män.

Ska man undvika att hamna utanför eller bli mobbad bör man vara ”lagom”
(Publicerad 31 maj 2014 05.30 · Debattinlägg: Rigmor Tjerngren)

Man borde varna för alla dolda och nedgrävda minor i form av sociala koder att knäcka för den som är nyanställd. Dessutom borde alla vara utrustade med ett sjätte sinne. Minst. Vem som är chef framgår väl ganska tydligt. Den personen var ju inblandad i anställningsprocessen.

Men vilka är de informella ledarna? Tro inte, du stackars blåögda, att det går att bara vara ambitiös och utföra sina arbetsuppgifter väl, komma i tid, vara vänlig och positiv och gärna jobba över när det behövs. Ack nej. Är du för ambitiös, då är du genast ett hot för redan etablerade arbetskamrater, som gillar att ta det lugnt mellan varven, för dem som ser fikarasterna som dagens höjdpunkter. Långa fikaraster där man turas om att komma med hembakt och utbyta foton av barnbarn och semesterresor.

Fikarasterna är de viktigaste informationskällorna – inte om arbetet – utan om privatlivet. Missar du detta, har du satt en grov spik i din framtida utfrysningskista. Alltså: Det som får människor att ta sig till sin arbetsplats är fikarasten och arbetskamraterna.

Vad har hänt på våra arbetsplatser? Mycket på de senaste årtiondena. Den skarpa gränsen mellan privatliv och arbetsliv har suddats ut. Nu är det kick off, afterwork, happenings, konferenser i parti och minut. Den gamla hederliga firmafesten en gång om året har levt ut sin tid. Och väl är kanske det. Nu ska man vara kompis med sina arbetskamrater och helst umgås med dem även på fritiden, gärna bjuda hem och flytta in arbetets bopålar i sitt privatliv. Jobbar man inte på vänskapsrelationer är man illa ute.

Men chefen då? Många chefer är inte särskilt uppmärksamma på det sociala spelet under den formella ytan. Det kan ha mullrat länge i oroshärden, innan det kommer till chefens kännedom. En person som inte är med i gänget, som inte hinner med fikaraster för sitt krävande jobb, som hellre åker hem än deltar i afterwork, utgör ett stigande irritationsmoment för kollegerna. Är chefen svag eller auktoritär blir det svårt att kontrollera det sociala spelet. Och när det sociala systemet tillåts dominera över det administrativa systemet, när oskrivna gillanderegler får styra istället för skrivna (av alla införstådda och dokumenterade) arbetsmiljöregler, när informella ledare får bestämma vem som får vara med i kotteriet och vem som ska uteslutas och elimineras, ja då råder gynnsamma förutsättningar för att mobbningsprocesser ska utvecklas och fortgå ostörda.

Ytterligare en faktor som kan påverka om en mobbningsprocess ska få eld under sig och löpa på är personens framgång, noggrannhet och ambition i sitt arbete. Det kvittar om kunderna, eleverna eller motsvarande är nöjda – kollegerna är det inte. Personen i fråga förstör stämningen på jobbet. Och stämningen är viktig.

Ska man undvika att hamna i utanförskap och riskera att stötas ut ur systemet, så ska man vara ”lagom”. Inte för framgångsrik, inte för ambitiös. Relationsinriktad i stället för uppgiftsinriktad.

Rigmor Tjerngren var tidigare studievägledare på lärarutbildningen vid Malmö högskola. Hon är grundare av Organisation mot mobbning och föreläser om kränkande särbehandling i arbetslivet.