Etikettarkiv: arbetsmarknadspolitik

Vad ska vi göra med arbetslösheten?

Jag har skrivit blogginlägg tidigare om arbetslöshet, du hittar dom under meny Arbetslöshetsliv. I år följer jag valet via nätet och det är betydligt lugnare att vara på distans. Sållar som vanligt mycket bland alla program och utspel för att hinna tänka efter, reflektera. Vad säger dom egentligen? Kan politiska budskap tryckas ihop i ”slogans”? Allt måste finansieras (vilket det som vanligt talas ganska tyst om), men hur ska lilla jag kunna bedöma finansieringar när tjänstemännen räknar olika. Och ingen kan riktigt förklara hur de räknat och vilka antaganden de gjort.

Ett samhälle är stort och komplicerat, detta inlägget berör bara en fråga: arbetslösheten.

Medan politikerna övertrumfar varandra i valmaskinen och arbetsmarknadsparterna (fack och arbetsgivare) fortsätter sin inaktiva tystnad och ”förståsigpåare” (alla de som ”vet” hur en ansökan ska se ut, som pratar om att man ska ”skapa” sitt nya jobb osv) tjänar pengar tillsammans med de aktivitetsanordnare som har avtal med AF studerar arbetslösa landet runt hur deras ekonomi och tillvaro rasar ihop. Arbetslöshetsersättningen är inte justerad på 14 år och i flera kommuner är nu socialbidragsnormen högre för vissa hushållskombinationer. Om man hårddrar det skulle det alltså kunna löna sig att bli utförsäkrad.

Som jag nämnt i ett tidigare blogginlägg ”Arbetslöshet under valår – mycket tomt prat” :
Alla politiker säger sig kunna avskaffa arbetslösheten och skapa nya jobb. Men det kan de inte, i så fall hade vi inte haft någon arbetslöshet.
(Jan Guillou i Aftonbladet 2014-05-04
www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article18821319.ab)

Den svenska modellen där, i grova drag, parterna (fack och arbetsgivare) ska sköta det mesta på arbetsmarknaden och politiken i stort sett ansvara för lagar och regler och de arbetslösa – fungerar modellen? Vad gör parterna mer än hanterar lönefrågor? Varför hör vi så sällan förhandlingskrav om personalutveckling mm? Genom att parterna ser till så att arbetskraften är uppdaterad ökar effektiviteten och produktiviteten vilket kan ge ökat löneutrymme och, kanske viktigare idag, bättre arbetsmiljö. Kanske viktigast är att uppdaterad, aktuell arbetskraft som blir arbetslös kan ha lättare för att få ett nytt arbete. Och det borde väl ligga i allas intresse?

Det kan givetvis vara så att ett karriärbyte är nödvändigt och därför måste arbetslöshetstiden användas meningsfullt för att bli så kort som möjligt. Idag sätts inga åtgärder in under a-kassedagarna (300 dagar) vilket innebär att 1 år (ja, du läste rätt: ett år!!) går till spillo. Politikerna borde ägna mer energi åt det dom kan påverka, dvs arbetslöshetstiden och förutsättningarna för den enskilde, än att prata oproportionerligt mycket om att ”skapa jobb”. Skaka om, tänk nytt och då menar jag inte bara politikerna via Arbetsmarknadsverket utan även arbetskraften!

Politiker kan inte skapa jobb, då hade arbetslösheten varit avskaffad, men de kan berätta för oss vad de tycker att arbetslöshetstiden ska fyllas med för att samhället, dvs vi alla, ska fungera smidigt. I veckan dök några kloka rader upp – läs och begrunda!

Publicerad i Expressen 24 aug 2014 22:47, skriven av Gunnar Wetterberg
(www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/vand-upp-och-ner-pa-jobbpolitiken/)

Vänd upp och ner på jobbpolitiken

Arbetsmarknadspolitiken är en dinosaurie från 1960-talet. På de flesta andra områden har detaljregleringarna fått lämna plats åt resultaten. Myndigheterna och deras tjänstemän ska göra så gott de kan med sina resurser. Statsmakterna är mest intresserade av vad de får för pengarna, inte hur.

Undantaget är arbetsmarknaden. Staten reglerar i detalj vem som ska få hjälp, på vilket sätt de ska bli hjälpta – och till och med när, från första dagen eller efter några veckors eller månaders självhjälp.

I den arbetsmarknadspolitiska debatten går partierna loss på varandras förslag och tillkortakommanden, nya och gamla, men alltid inom den givna strukturen. I SVT:s jobbdebatt häromveckan var det samma visa. I andanom kan man se Arbetsförmedlingens regleringsbrev svälla ytterligare några sidor, med fler anspråk på inspektioner och kontroller för att ingen detaljanvisning ska glömmas bort.

Tänk om det är just det som är felet! Det är bara i statistiken som det är lätt att kategorisera de arbetssökande. I verkligheten kommer var och en med sina erfarenheter och problem, med olika stor lust att jobba med olika saker eller att flytta för att få jobb. Ändå måste arbetsförmedlaren hitta rätt kategori att stoppa in den sökande i, och sedan kolla vilka de godkända åtgärderna är vid vilken tidpunkt.

Förförra sommaren undrade jag i en krönika – ”Låt de arbetslösa öppna upp kyrkorna” (18/6 2012) – varför arbetslösa humanister inte kunde visa Albertus Pictors kyrkomålningar och sortera arkiv. Jodå, kulturarvslyftet! svarade de som kunde sina åtgärder. Men när jag kollade visade det sig att det bara hade blivit 18 jobb av de 4400 tilltänkta. Då ringde en förmedlare och berättade om allt det finstilta som krävdes för att en konstvetare utan jobb skulle få lyfta kulturarvet. Det var inte många som stämde in på den specifikationen…

Varför inte göra tvärtom? Samla alla Arbetsförmedlingens pengar i en påse. Dela upp dem mellan landets alla arbetsmarknadsregioner. Bygg fördelningen på hur stor andel som är arbetslösa, hur länge de varit arbetslösa, hur näringslivet ser ut och vilka möjligheter till utbildning det finns.

Låt sedan förmedlarna göra det som är bäst för varje sökande. I stället för att detaljreglera skulle staten fastställa några villkor som måste vara uppfyllda. Ålder, längd på arbetslöshet, utbildning på den sökande, innehåll, varaktighet, kostnad, konkurrenssituationen inom branschen – fler punkter, eller färre. Alla krav ska inte behöva uppfyllas, utan det räcker med att nå en miniminivå. Med tio punkter att pricka av ska insatsen vara möjlig om fem eller sex är uppfyllda.

Då skulle flexibiliteten ställa den sökande i centrum. I början kan de vidgade ramarna säkert leda till att några olämpliga insatser slinker över villkorsribban, men då får myndigheten städa och dödskallemärka dem för framtiden. Det är den moderniseringen arbetsmarknadspolitiken borde handla om, inte den ena detaljregleringen efter den andra.

Biverkning

Livet består av så många delar som man inte reflekterar över så länge det snurrar på. Som arbetslös blir man medveten om varje del och man får betala ett högt pris för några av dom. Dålig ekonomi, sänkt självförtroende, minskat socialt liv, dålig självkänsla, lågt humör osv.

En sak som drabbat mig är förstörd sömn. Jag är den typen av person som somnar innan huvudet landat på kudden och se’n sover gott. Det finns elaka tungor som påstår att det inte skulle gå att väcka mig ens med en bomb. Jag började söka jobb ett halvår innan jag blev arbetslös och insåg ganska snabbt att åldersdiskriminering existerar och att erfarenhet inte värdesätts inte bara är ”prat” och ”rykte”. Så när a-kasseperioden började hade jag redan börjat betala ett högt pris: förstörd nattsömn.

Jag har varit arbetslös tidigare, men levde då inte ensam. Nu var det en betydligt mer sårbar situation och allt ska man bära själv. En ständig oro för ekonomin som konstant stod på minus, ökad skuldsättning hos familj och vänner, inget ljus i tunneln. Plötsligen kunde jag inte somna, vaknade flera gånger per natt och var klarvaken fr o m fyra – fem på morgnarna. Givetvis gjorde inte det tillvaron lättare på något sätt, sömn är en viktig del för att orka. Framför allt om man har det tungt och jobbigt.

Det sägs att det tar 21 dagar att skaffa sig en ny vana. Det svåra med förstörd sömn är att man inte aktivt kan ändra på nya mönster eftersom man sover. Det blir en omöjlig rundgång. Jag började kallt utgå ifrån att min goda sömn var ett minne blott och så här skulle det fortsätta resten av livet.

Nu finns det hopp! Under de senaste 3 veckorna har jag flera nätter somnat ganska snabbt och sovit flera timmar i sträck. Jag vågar inte ropa hej än, men det ser väldigt bra ut. I natt sov jag i ett sträck från 23-tiden till 05:30! Blev så glad så jag hoppade över min härliga morgonrunda och låg och drog mig och njöt istället. Man kan spekulera i orsaken till förändringen. Kan det vara att jag tog tag i min situation? Att jag nu känner att det är jag som står vid rodret? Nä, jag tror att det är mycket enklare än så. Jag är övertygad om att det är min ändrade ekonomi som är orsaken. Oron är borta, det har sjunkit in att jag inte sitter i en gisten eka som tar in mer vatten än jag hinner ösa.

Vill med detta bara ge alla därute lite hopp! Det är mycket man påverkas av som man inte kan påverka. När det svänger, när situationen ändras kan det bli annorlunda. Och bättre. Det kan ta lite tid så håll ut!

Arbetslöshet under valår – mycket tomt prat

Tänkte inte alls skriva om arbetslöshet idag, men så gick jag sta’ och blev uppretad. Det far runt länkar på facebook om AF och hur dåliga de är på att bekämpa arbetslöshet. Jag hävdar igen med en åsnas envishet: AF är bara politikernas förlängda arm och ingen av dom kan göra så mycket åt arbetslösheten, det måste parterna på arbetsmarknaden göra och då främst arbetsgivarna.

Jan Guillou skrev i Aftonbladet för några dagar sedan att om politiker kunde avskaffa arbetslösheten så hade de gjort det för längesen. Det är så självklart så det borde egentligen inte behöva sägas, men kanske det behövs nu när det är valår. Dagens Nyheter granskar just nu alliansens år vid makten i 8 artiklar där artikel 5 handlar om arbetslösheten under titeln ”Jobb & ekonomi”. Där slår man bl a fast att det är svårbedömt eftersom så mycket beror på konjunkturer och finanskriser, men att Sverige klarat sig bättre än många andra europeiska länderna och att det är fler i arbete idag än för några år sedan.

De som aktivt kan minska arbetslösheten är arbetsmarknadens parter. Fackföreningarna genom att uppmärksamma arbetsmiljöfrågor som stress mm och personalutveckling för att arbetskraften ska vara konkurrenskraftig. Arbetsgivarna genom att anställa. Idag anställs inte folk under 30 år för de saknar erfarenhet och samtidigt anställs inte folk över 40 år för de är ”gamla” och folk över 50 år är ”för gamla”. Plötsligen är erfarenhet ointressant. Tyvärr är inte hela Sveriges arbetskraft 30-40 år. När jag tänker närmare på det är det väl en grupp som kanske främst är intresserade av karriär, men som samtidigt ska ”vabba”, jobba reducerad tid osv. Hur kan de vara så intressanta och allenarådande hos arbetsgivare?

Arbetsgivare måste tänka om! De unga kommer med färskt blod och nya kunskaper medan de ”gamla” bidrar med erfarenhet och ofta bred kompetens. Jäklar, vilken rolig, effektiv och produktiv arbetsplats det skulle kunna bli med mixad personalgrupp!

Lyssna kritiskt på politikernas löften om att ”bekämpa” arbetslösheten och försök se igenom snygga ”program” och ”manifest”. Och ska vi skälla på nå’n över dåliga arbetsmarknadsåtgärder, ersättningsnivåer (du vet väl att a-kassa och aktivitetsstöd inte reglerats på 14 år?) osv så är det politikerna vi ska vända oss till.

En annan sak: idag satte jag mig för att gå igenom alla sidor på nätet där jag registrerat mig eller blivit registrerad i samband med jobbsök. Tänkte ta bort mig från de flesta, renodla lite. Jag blev väldigt förvånad! Se upp om du är arbetslös – du kan ligga och skvalpa lite varstans. Och jag kan förstå om arbetsgivare tycker att det är tidskrävande att söka igenom registrerade CV o likn på olika sidor. Det måste dyka upp massor av inaktuell information!

Jag gick igenom 17 sidor.
På 5 st kom jag inte in så där utgår jag ifrån att jag är avregistrerad.
3 st hade avregistreringsfunktion.
Resterande, dvs 9 (nio) st saknade avregistreringsfunktion! Jag fick leta upp mail-adress och kontakta för att fråga hur jag ska gå tillväga för att avregistrera mig. Några timmar senare har 2 svarat.

 

Jag får inte ihop det

Jag läste en kort artikel i förra veckan och den har följt mig i flera dagar. Den dyker upp då och då, jag försöker förstå men har ännu inte fått ihop det. Så här var det: på ett sjukhus någonstans i Sverige (jag minns tyvärr inte var) hade personalen slagit larm. Nu var arbetsbelastningen så stor att de inte längre kunde ta ansvar för att fel inte begås i vård och behandling. Deras krav var högre lön.

Det är det där kravet jag inte förstår. Hur tänkte personalen eller är de för utarbetade för att tänka klart? På vilket sätt blir arbetsbelastningen mindre om lönen höjs? Det vore väl smartare, mer logiskt och ge mer effekt att begära utökning med x antal tjänster!?

I nästa skede kan kanske lönen höjas för då är det x personer färre som är arbetslösa, men det är en annan historia.

Det ger också upphov till en annan fundering: varför vaknar inte fackföreningarna? När det gäller arbetsbelastning, menar jag. Det måste väl vara en arbetsmiljöfråga och inte en lönefråga? De måste ha medlemmar som är arbetslösa så de kan inte vara ovetande om att det finns ledig arbetskraft.

Jag får fortfarande inte ihop det.

 

 

Ropen skalla

Socialdemokraterna har startat en namninsamling på sin hemsida:

ALLA BEHÖVS

därför ska vi

AVSKAFFA FAS 3

Jag är inte där än, bara i fas 1. När jag är inne på Socialdemokraternas hemsida så har jag lite svårt för att hitta vad de vill ersätta fas 3 med, men ”uppropet” fungerar kanske i valtider. Jag hittade följande punkter (mina kommentarer i kursiv stil):

  • Alla som befinner sig i Fas 3 får riktiga jobb i företag, kommuner/landsting eller föreningslivet eller utbildning.
    Ingen förklaring eller förslag till hur de ska få företag m fl att erbjuda de ”riktiga” jobben, inte heller vad som menas med ”riktiga”.
  • Den som anställer får en lönesubvention i form av ett särskilt anställningsstöd på mellan 85 och 100 procent.
    Det finns redan idag en mängd olika ekonomiska ersättningar till arbetsgivare om de anställer vissa grupper. Själv omfattas jag av s k nystartsjobb vilket inte underlättat. Detta handlar mest om ”kejsarens nya kläder”, dvs nytt namn på något som redan finns.
  • Varje individ ska få individuellt utformade planer.
    Jag vet inte riktigt vad som menas, redan idag har vi arbetslösa en handlingsplan (ibland kallad aktivitetsplan) med uppgifter om aktivitet, åtgärder, uppföljning osv. De kunde vara djupare, fylligare och, framför allt, inte så ”fyrkantiga”. Alltså varför inte utveckla det som redan finns?
  • De som får ett riktigt jobb får avtalsenlig lön, de som får en riktig utbildning får bibehållen ersättning.
    Återigen, vad menas med ”riktig”? Vad är en ”oriktig” utbildning? Om jag får en praktikplats så kan jag fortfarande användas som arbetskraft betald med aktivitetsstöd – hur undvika det? Det här yttrandet föder massor av följdfrågor, men besvarar inte en enda.
  • Den som inte tar eget ansvar får ingen ersättning. Reformen innebär en investering på 2,0 miljarder kronor.
    Smart! Och inte första gången staten räddar den egna kassan och skjuter över ansvaret på kommunerna. Det är lätt att ställa krav när någon annan tar hand om konsekvenserna. Arbetslösa slutar inte bo, äta och klä sig för att ersättningen stryps.

Arbetslösheten sjunker inte genom att ändra i krav och ersättningar, den sjunker om arbetskraften bli anställd. Anställda idag vittnar om stress och press, slimmade organisationer som snart inte fungerar, alla kan (?) administrera sig själva bara de får en dator, arbetsuppgifter och ansvar ökar.  När ska ”någon” byta fokus och vända sig till den andra parten: arbetsgivarna? När ska facken vakna?

Det kanske är en nyhet för en del, men det är inte de arbetslösa som skapat arbetslösheten och det är inte heller dom som kan lösa problemet.

”Förståsigpåare”

När det gäller jobbsök finns en uppsjö av ”förståsigpåare”. Det är en brokig skara av bl a coacher, hr-människor, självutnämnda experter. De som ”vet” hur jobbsök ska gå till och som gärna berättar det för oss arbetslösa. Det är nästan som om de ser det som sin mission att rädda oss undan vår okunskap. Några av de här råden och sanningarna gör mig helt enkelt förbannad och jag ska här berätta varför.

Jag har haft arbetslöshetsperioder pga egen uppsägning, indragen tjänst i samband med omorganisation och som glapp mellan utbildning och jobb. Jag har också arbetat med arbetslösa som handledare och då främst med människor från andra kulturer. Min erfarenhet som arbetslös var ovärderlig när jag jobbade med arbetslösa. En del av den verksamheten var i projektform tillsammans med bl a AF så jag har sett arbetslöshet från lite olika synvinklar. Jag tar gärna emot råd och tips från den som inte varit arbetslös, ibland kan det vara uppfriskande, eller från de som känner mig och som ibland bättre kan identifiera min kompetens.

Layout
Det finns massor av tips och råd om hur ansökan och CV ”ska” se ut. Redan i marknadsföringen klantar en del till det genom att upplysa om att de vet hur det ”ska” se ut för att vara ”proffsigt” – dvs du är en amatör som inte kan anförtros att utforma dina egna ansökningshandlingar. Det kan sluta med att du har något som är så långt ifrån den du är så det stämmer inte för den som träffar dig på anställningsintervju. Eller att just den arbetsgivaren inte uppskattar att du inte lagt ner egen tid på din ansökan och ditt CV. Dessutom är det falsk marknadsföring för ingen ”vet” hur ansökan eller CV ”ska” se ut. Det är just detta som är så svårt vid jobbsök. En arbetsgivare vill ha ansökan och CV uppställt på ett sätt och en annan på ett annat sätt.
Mitt råd: läs tips och råd, sålla kraftigt, ta till dig det som känns rätt för dig. Och glöm inte att anpassa varje ansökan till jobbet du söker!

Ett annat problem är att du ska ”sälja in” dig. Du får uppmaning att ”lyfta fram”, ”tona ner”, kanske t o m ta bort ”oväsentligt”. Vid några tillfällen har jag fått kommentaren efter anställningsintervju att mitt CV och jag stämde överens så till slut frågade jag på en intervju vad de menade. Det blir tydligen vanligare att det urartar att ”lyfta fram” osv. Ett konkret exempel togs: en sökande verkade ha jobbat nära VD:n på ett mycket stort bilföretag under en kort tid – det visade sig vid intervjun att det var ett sommarjobb i produktionen.
Mitt råd: se upp så att du plötsligen inte skickar iväg något som inte är du och som du inte kan stå för. Oavsett hur säljande och glassigt det verkar!

Nätverka
Att ”känna” rätt människor har varit viktigt så länge människor har samverkat och samarbetat. När begreppet kom för många år sedan började alla sprida visitkort omkring sig och det pratades om ”att nätverka” som en metod, nästan som en egen vetenskap. Egentligen är det inget konstigt, det handlar om att möta människor på ett eller annat sätt och att hålla kontakt. Det säger sig själv att olika yrken och arbetsplatser har olika möjligheter och nytta av att nätverka.

I ett av mina jobb åkte vi land och rike runt och utbildade handledare som vi följde upp och stöttade.  Snacka om att nätverka! Plötsligen hade vi kontakter över ett stort geografiskt område som bl a gav oss fler uppdrag. Det jag försöker få fram är ”att nätverka” är för mig en aktiv handling, ett utbyte. Idag verkar det istället handla om att samla på sig så många namn som möjligt, t ex genom att klicka på ”vänförfrågan” i facebook utan att ha etablerat en kontakt. Vad har vi för nytta och glädje av varandra i ett nätverk om vi inte känner till varandra mer än till namnet? Jag kan visserligen vilja vara ”känd” av många, men är det då inte istället marknadsföring (och det kan vara nog så effektivt)?

Har du fått tipset att som arbetslös ”nätverka”? Kanske har du då reagerat som jag – vem ska jag nätverka med? Att vara arbetslös betyder att föra en ensam tillvaro, dels därför att det helt enkelt ligger i sakens natur (inget jobb att gå till), dels är kraftigt begränsade pga ekonomiska ramar.
Mitt råd: isolera dig inte utan hör av dig till alla du känner och hör om de vet nå’t jobb eller har nå’t tips. Har du ett litet ”nätverk” så deppa inte ihop över det utan sätt igång och bygg ut det när du fått jobb – det är aldrig försent och måste i vilket fall som helst alltid hållas aktuellt!

Söka jobb
Ibland påstås det att det är ”ute” att söka jobb ”traditionellt” så vi arbetslösa måste tänka om. Det tycker jag visar en orealistisk syn på parternas roller. Arbetsgivarna annonserar lediga jobb, de begär någon form av ansökan, intresseanmälan, CV el likn så det är dom som bestämmer spelreglerna. Det hindrar så klart inte egna initiativ, men att t ex föreslå att arbetslösa personligen ska söka upp arbetsgivare (”när man går förbi ett företag så kan man titta in”) faller på sin egen orimlighet. Vilken arbetsgivare uppskattar om befintlig personal får ägna stora delar av sin arbetstid för att ta hand om arbetslösa ”besökare”?
Mitt råd: ring upp, lämna intresseanmälan och CV, maila osv, men räkna inte med att kunna traska in och få personligt möte eller få träffa den som anställer. Tveka inte att kontakta en arbetsgivare även om de inte annonserar just nu!

Jag har också hört att istället för att söka jobb så ska den arbetslöse ”skapa” jobb. Det kan t ex göras genom att kontakta en arbetsgivare och be att få komma och jobba en kortare tid eller få ett uppdrag. På så sätt får man en möjlighet att visa sin kompetens och alltså skapa ett behov. Vilken planet lever de här ”förståsigpåarna” på? Det enda sättet en arbetslös kan ”skapa” ett arbete på är att starta en egen firma. Det är inte alla som har yrken som passar i egen firma, en del har varken lust eller kompetens att vara egna företagare, saknar de ekonomiska förutsättningarna osv.
Mitt råd: känner du dig sugen på att prova egen firma så gör det! Du som inte vill eller kan – det är helt ok.

Till sist
Jag såg ett tv-program där någon ”förståsigpåare” påstod att man kan välja att se arbetslöshet som en ”gåva” vilken skulle vara möjligheten att lära sig om samhället och sig själv. Ja, vad ska jag säga om det…. Uttalandet speglar en oförståelse, okunskap och respektlöshet gentemot arbetslösas pressade situation. Jag vågar påstå att den som någon gång varit arbetslös vet mer om samhället och sig själv än den som aldrig varit arbetslös. Man lever i en pressad situation där man är tvungen att inventera sin kompetens, bjuda på och fläka upp sig själv. Eftersom det är strukturer, regler osv som styr och bestämmer över den arbetslöses situation så ökar också medvetenheten om samhället och politikens konsekvenser. Hur ska jag kunna se det som en ”gåva” att min kompetens ratas gång på gång och min ekonomi går back varje månad? För det är så det ser ut för många arbetslösa.

Istället för att alla, dvs AF, politiker, ”förståsigpåare”, inriktar sig på hur man ska få den arbetslöse att skaffa sig ett jobb så borde alla snurra runt ett halvt varv och fråga den andre parten: varför anställer ni inte?

Arbetslöshetsskola del 2

11 oktober 2013
Så är det dags för del 2 i denna eminenta gratiskurs! ”Facit” till frågor/påståenden i del 1 finns lite längre ner, men först ska vi blicka framåt. Alla människor behöver någon form av mål el likn som ger riktning, mening och framtidstro. Kanske t o m lite hopp och glädje?!

Jag tar mig själv som exempel eftersom det är det ärende jag har mest kännedom om så att säga. Mina 35 års erfarenhet av utbildningar och arbete verkar inte räcka så långt för det är väl inte min ålder som gör att jag inte får nå’t jobb. Eller? Så en arbetslöshetskarriär kan se ut på följande sätt:

  • Först 300 dagar med a-kassa då det är jobbsök som gäller.
  • Sedan är det dags för ”jobb- och utvecklingsgarantin” som inleds med fas 1 i 150 dagar med kartläggning, jobbsökaraktiviteter med coachning och förberedande insatser.
  • Fas 2 i 300 dagar innehåller arbetspraktik, arbetsträning och förstärkt arbetsträning.
  • Som avslut kommer fas 3 med sysselsättning hos anordnare (max 2 år).

Det innebär att jag 2017 kan fira min 59-års dag som oavlönad arbetare i ”sysselsättning hos anordnare”. Jag är 4 år äldre och mina 35 års erfarenhet har plussats på med 5 års jobbsök, praktik, coaching osv. Nu är jag alltså medlem i gruppen ”dom som står långt från arbetsmarknaden”. Verkar detta samhällsekonomiskt sunt? Eller kostnadseffektivt och smart från arbetsgivarhåll?

Det är ingen lockande framtid – var lämnar jag min avskedsansökan?

”Facit” till del 1:
Hur stor är maxersättningen i a-kassan per dag?
680 kr/dag före skatt. Din tidigare inkomst avgör om du har rätt till maxersättning och under hur många dagar. Förutom de andra kraven du ska uppfylla.

Jag var arbetslös 2000 och då var maxersättningen 680 kr/dag. Jo, du läste rätt, den är inte reglerad på över 13 år. Det är inget problem eftersom inga andra kostnader/priser har stigit. Eller?

Har du någon inkomstförsäkring? Under hur många dagar får du ersättning därifrån?
Inkomstförsäkring är bra, men gör redan nu en plan för hur du ska fördela den. Räkna med t ex att du är arbetslös i 2 år – hur kan du portionera?

Som arbetslös har du gott om tid – skriv en lista på allt du skulle göra!
Ta fram listan, den är säkert lång och spännande! Gå igenom den och stryk allting som kostar pengar. Blev det inget kvar? Gör en ny lista efter de nya förutsättningarna!

Du har säkert räknat ut att du kommer att träffa färre människor när du inte har en arbetsplats. Om ditt sociala umgänge inkluderar fika på sta’n och middagar så glöm den biten också – du har helt enkelt inte råd.

”Det finns jobb för den som vill jobba.”
Om det var så enkelt och logiskt att 10 arbetslösa matchar 10 lediga jobb så skulle det väl knappast finnas någon arbetslöshet.

I övrigt inga kommentarer till svepande uttryck mer än ”tänk först – tala se’n”.

Vad tror du är viktigast på arbetsmarknaden: erfarenhet eller utbildning? Eller kanske något annat!?
Det är tyvärr ointressant vad du tror eftersom det är arbetsgivaren som anställer och du har inte en aning om hur denne eller HR-personalen tänker och värderar din ansökan.

På marknaden finns gurus som lovar att de vet hur vinnande personligt brev/ansökan ska se ut, erbjuder säljande layout för cv och kan ge dig alla rätta svaren till intervjun. Plocka de råd och tips som känns bra för dig. Det är bara den som fattar anställningsbeslutet som vet vad den ”vill ha”.

Förresten, fundera över hur arbetsgivare kan påstå att de på några få minuter kan bedöma en människa! Det är oproffsigt, ologiskt och givetvis inte sant. Om det stämmer – varför avsätter de minst 1 tim till intervju och varför behövs 6 mån provanställning?

Varför lyckas inte AF märkbart minska arbetslösheten?
Oj, här finns mycket att prata om! Det är politikernas ansvar och inte AF:s. Och givetvis är det också arbetsgivares och fackföreningars ansvar att ta tillvara arbetskraften på bästa sätt och skapa arbetstillfällen. Och arbetskraften måste vara beredd på att anpassa sig till vad som efterfrågas.
AF har i många delar ett omöjligt uppdrag. De ska verkställa riksdagens och regeringens beslut inom arbetsmarknadspolitiken och det fattas beslut hela tiden. Det resulterar i nya föreskrifter med jämna mellanrum som kräver omorganisationer och internutbildning. Knappast de bästa förutsättningarna för en effektiv och produktiv organisation.

Vidare ska de kontrollera de arbetssökande vilket rimligen borde ligga på de som beslutar om och handlägger de olika ersättningarna. Först när kontrollen lyfts bort kan AF-handläggare och arbetssökande ha öppna, förutsättningslösa och givande samtal. Och tid att matcha arbetsgivare – arbetslösa frigöras.

När man blir arbetslös finns massor av åtgärder, t ex utbildning så man blir uppdaterad och mer anställningsbar.
För ett antal år sedan skälldes det på märkliga åtgärder och utbildningar, nu skälls det på att det inte finns något. Varför driver inte fackföreningarna hårdare att personal ska utvecklas och vidareutbildas?  Vinsten för arbetsgivarna med uppdaterad personal är uppenbar. Om det löper parallellt med det arbete som utförs så är man bättre förberedd vid arbetslöshet.  Politikerna måste givetvis styra upp detta med hjälp av arbetsgivarna så att arbetskraften kan ställas om så snabbt som möjligt.

Jag fick en jobbcoach i februari, hade jag väntat till maj hade jag inte fått någon. Jag har mer eller mindre tjatat mig till ”starta eget”-kurs. Och se’n finns inget mer för under a-kassedagarna sätts inga större åtgärdspaket in vilket innebär att 1 år hinner gå innan det händer något. Tid är pengar! Och gången tid är förlorad tid!

Avslutning
Nu har några arbetslöshetstankar virvlat in hos dig och det var mitt syfte med denna lilla kurs. Det är alltid bra att ha tänkt tanken – man är lite bättre förberedd då…..

Kommentera gärna – det kanske blir en del 3!

Arbetslöshetsskola del 1

8 oktober 2013
I nya komedin ”Halvvägs till himlen” sa Albin när han avskedade Hugo att ”Var glad – nu kan du göra allt du drömt om!”. Jag har nu sökt jobb sedan sommaren 2012 och varit arbetslös sedan årsskiftet. Man kan bli arbetslös av flera skäl, själv har jag varit det då och då, nu senast pga en omorganisation. Jag har alltså inte misskött mitt jobb eller blivit ovän med min chef eller sagt upp mig för att jag inte trivdes eller nå’t annat. Min tjänst drogs in och något likvärdigt kunde inte erbjudas i organisationen. Det jäkliga är att det kan hända vem som helst när som helst…..

Jag förstår på människor jag möter att de flesta inte är så medvetna om vad det innebär att vara arbetslös. Därför känner jag det lite som min uppgift att sprida kunskapens ljus (så klart färgat av mina erfarenheter) till mina medmänniskor och startar nu min arbetslöshetsskola i 2 delar.

Under denna kurs kommer begreppet arbetslös att användas, inte omskrivningar som ”mellan två jobb” eller ”arbetssökande” eller liknande skönmålningar.

Nedan kommer ett antal frågor/påståenden som du ska fundera över till nästa kurstillfälle. Det är inte tillåtet att söka information på nätet el likn utan du ska reflektera en stund, använda de små grå. Nu kör vi!

Hur stor är maxersättningen i a-kassan per dag?

Har du någon inkomstförsäkring? Under hur många dagar får du ersättning därifrån?

Som arbetslös har du gott om tid – skriv en lista på allt du skulle göra!

”Det finns jobb för den som vill jobba.”

Vad tror du är viktigast på arbetsmarknaden: erfarenhet eller utbildning? Eller kanske något annat!?

Varför lyckas inte AF märkbart minska arbetslösheten?

När man blir arbetslös finns massor av åtgärder, t ex utbildning så man blir uppdaterad och mer anställningsbar.

Kommentera gärna, men skriv inga svar. Arbetslöshetsskola del 2 kommer om några dagar, då får du facit – håll ögonen öppna!