När det gäller jobbsök finns en uppsjö av ”förståsigpåare”. Det är en brokig skara av bl a coacher, hr-människor, självutnämnda experter. De som ”vet” hur jobbsök ska gå till och som gärna berättar det för oss arbetslösa. Det är nästan som om de ser det som sin mission att rädda oss undan vår okunskap. Några av de här råden och sanningarna gör mig helt enkelt förbannad och jag ska här berätta varför.

Jag har haft arbetslöshetsperioder pga egen uppsägning, indragen tjänst i samband med omorganisation och som glapp mellan utbildning och jobb. Jag har också arbetat med arbetslösa som handledare och då främst med människor från andra kulturer. Min erfarenhet som arbetslös var ovärderlig när jag jobbade med arbetslösa. En del av den verksamheten var i projektform tillsammans med bl a AF så jag har sett arbetslöshet från lite olika synvinklar. Jag tar gärna emot råd och tips från den som inte varit arbetslös, ibland kan det vara uppfriskande, eller från de som känner mig och som ibland bättre kan identifiera min kompetens.

Layout
Det finns massor av tips och råd om hur ansökan och CV ”ska” se ut. Redan i marknadsföringen klantar en del till det genom att upplysa om att de vet hur det ”ska” se ut för att vara ”proffsigt” – dvs du är en amatör som inte kan anförtros att utforma dina egna ansökningshandlingar. Det kan sluta med att du har något som är så långt ifrån den du är så det stämmer inte för den som träffar dig på anställningsintervju. Eller att just den arbetsgivaren inte uppskattar att du inte lagt ner egen tid på din ansökan och ditt CV. Dessutom är det falsk marknadsföring för ingen ”vet” hur ansökan eller CV ”ska” se ut. Det är just detta som är så svårt vid jobbsök. En arbetsgivare vill ha ansökan och CV uppställt på ett sätt och en annan på ett annat sätt.
Mitt råd: läs tips och råd, sålla kraftigt, ta till dig det som känns rätt för dig. Och glöm inte att anpassa varje ansökan till jobbet du söker!

Ett annat problem är att du ska ”sälja in” dig. Du får uppmaning att ”lyfta fram”, ”tona ner”, kanske t o m ta bort ”oväsentligt”. Vid några tillfällen har jag fått kommentaren efter anställningsintervju att mitt CV och jag stämde överens så till slut frågade jag på en intervju vad de menade. Det blir tydligen vanligare att det urartar att ”lyfta fram” osv. Ett konkret exempel togs: en sökande verkade ha jobbat nära VD:n på ett mycket stort bilföretag under en kort tid – det visade sig vid intervjun att det var ett sommarjobb i produktionen.
Mitt råd: se upp så att du plötsligen inte skickar iväg något som inte är du och som du inte kan stå för. Oavsett hur säljande och glassigt det verkar!

Nätverka
Att ”känna” rätt människor har varit viktigt så länge människor har samverkat och samarbetat. När begreppet kom för många år sedan började alla sprida visitkort omkring sig och det pratades om ”att nätverka” som en metod, nästan som en egen vetenskap. Egentligen är det inget konstigt, det handlar om att möta människor på ett eller annat sätt och att hålla kontakt. Det säger sig själv att olika yrken och arbetsplatser har olika möjligheter och nytta av att nätverka.

I ett av mina jobb åkte vi land och rike runt och utbildade handledare som vi följde upp och stöttade.  Snacka om att nätverka! Plötsligen hade vi kontakter över ett stort geografiskt område som bl a gav oss fler uppdrag. Det jag försöker få fram är ”att nätverka” är för mig en aktiv handling, ett utbyte. Idag verkar det istället handla om att samla på sig så många namn som möjligt, t ex genom att klicka på ”vänförfrågan” i facebook utan att ha etablerat en kontakt. Vad har vi för nytta och glädje av varandra i ett nätverk om vi inte känner till varandra mer än till namnet? Jag kan visserligen vilja vara ”känd” av många, men är det då inte istället marknadsföring (och det kan vara nog så effektivt)?

Har du fått tipset att som arbetslös ”nätverka”? Kanske har du då reagerat som jag – vem ska jag nätverka med? Att vara arbetslös betyder att föra en ensam tillvaro, dels därför att det helt enkelt ligger i sakens natur (inget jobb att gå till), dels är kraftigt begränsade pga ekonomiska ramar.
Mitt råd: isolera dig inte utan hör av dig till alla du känner och hör om de vet nå’t jobb eller har nå’t tips. Har du ett litet ”nätverk” så deppa inte ihop över det utan sätt igång och bygg ut det när du fått jobb – det är aldrig försent och måste i vilket fall som helst alltid hållas aktuellt!

Söka jobb
Ibland påstås det att det är ”ute” att söka jobb ”traditionellt” så vi arbetslösa måste tänka om. Det tycker jag visar en orealistisk syn på parternas roller. Arbetsgivarna annonserar lediga jobb, de begär någon form av ansökan, intresseanmälan, CV el likn så det är dom som bestämmer spelreglerna. Det hindrar så klart inte egna initiativ, men att t ex föreslå att arbetslösa personligen ska söka upp arbetsgivare (”när man går förbi ett företag så kan man titta in”) faller på sin egen orimlighet. Vilken arbetsgivare uppskattar om befintlig personal får ägna stora delar av sin arbetstid för att ta hand om arbetslösa ”besökare”?
Mitt råd: ring upp, lämna intresseanmälan och CV, maila osv, men räkna inte med att kunna traska in och få personligt möte eller få träffa den som anställer. Tveka inte att kontakta en arbetsgivare även om de inte annonserar just nu!

Jag har också hört att istället för att söka jobb så ska den arbetslöse ”skapa” jobb. Det kan t ex göras genom att kontakta en arbetsgivare och be att få komma och jobba en kortare tid eller få ett uppdrag. På så sätt får man en möjlighet att visa sin kompetens och alltså skapa ett behov. Vilken planet lever de här ”förståsigpåarna” på? Det enda sättet en arbetslös kan ”skapa” ett arbete på är att starta en egen firma. Det är inte alla som har yrken som passar i egen firma, en del har varken lust eller kompetens att vara egna företagare, saknar de ekonomiska förutsättningarna osv.
Mitt råd: känner du dig sugen på att prova egen firma så gör det! Du som inte vill eller kan – det är helt ok.

Till sist
Jag såg ett tv-program där någon ”förståsigpåare” påstod att man kan välja att se arbetslöshet som en ”gåva” vilken skulle vara möjligheten att lära sig om samhället och sig själv. Ja, vad ska jag säga om det…. Uttalandet speglar en oförståelse, okunskap och respektlöshet gentemot arbetslösas pressade situation. Jag vågar påstå att den som någon gång varit arbetslös vet mer om samhället och sig själv än den som aldrig varit arbetslös. Man lever i en pressad situation där man är tvungen att inventera sin kompetens, bjuda på och fläka upp sig själv. Eftersom det är strukturer, regler osv som styr och bestämmer över den arbetslöses situation så ökar också medvetenheten om samhället och politikens konsekvenser. Hur ska jag kunna se det som en ”gåva” att min kompetens ratas gång på gång och min ekonomi går back varje månad? För det är så det ser ut för många arbetslösa.

Istället för att alla, dvs AF, politiker, ”förståsigpåare”, inriktar sig på hur man ska få den arbetslöse att skaffa sig ett jobb så borde alla snurra runt ett halvt varv och fråga den andre parten: varför anställer ni inte?