Ingen säger det högt eftersom det inte är lagligt. Men det finns där, outtalat. Jag har känt det och jag vet att jag inte är ensam. Jag har skrivit om det här på bloggen. I förra veckan fick jag ett urklipp från Aftonbladet. Det är uppfriskande att fler och fler lyfter fram det, det måste pratas om och erkännas så vi kan göra nå’t åt det. Vad jag menar? Jo, åldersgränsen för när vi är uträknade, inte attraktiva, inte intressanta när det gäller arbetsmarknaden. Hur mycket erfarenhet har samhället, dvs vi, råd att förlora?

Aftonbladet Läsardebatten: Åldersdiskriminering
Är du över 55 kommer du inte ens till intervju

Jag deltog vid rektorsakademins 10-årsfest i Stockholm. Vi var många från skola och näringsliv. Vid kaffet blev vi tre personer kvar vid bordet. Det var jag, grå-vit hårig och två damer med samma hårfärg. Inte bara hårfärgen var densamma utan vi var även 55-plussare alla tre. Det visade sig att vi alla hade en sak till gemensamt: vi var arbetslösa före detta rektorer.

Vi tre var tämligen erfarna rektorer och ledare. Alla tre är vi ense om att vår ålder, alla över 55, spelar en stor, för att inte säga avgörande roll till att vi numera så ytterst sällan kommer ens till en intervju.

Politiker talar om att höja pensionsåldern, vilket stämmer mycket dåligt med verkligheten då det idag handlar om att du ska vara mellan 30 och 49 år för att vara attraktiv på den så kallade arbetsmarknaden. Våra alltför många arbetslösa ungdomar sitter i samma båt som oss 55-plussare.

Damerna och jag hade i det närmaste samma erfarenhet av arbetslöshetens helvete och jag blir lätt chockad över hur vår tidsanda är beträffande fokuseringen på ålder och synen på oss arma vit-gråhåriga erfarna 55-plussare som hamnat i ett utanförskap.

En arbetsplats, oavsett inom vilken näringsgren, kommunal, statlig eller privat mår väl av att ha en bra mix både vad gäller medarbetarnas ålder, kön och kompetens.

Håkan Carlberg
Arbetslös rektor med 20 års erfarenhet som ledare.