Jag var i Kalmar i veckan. Staden som jag tror många bara åker förbi på väg till Öland. Synd. Det är en både charmig och mysig stad med väldans intressant historia. En massa trevliga människor bor i sta’n vilket inte gör den sämre. Och det finns stadsdelar med gamla, söta trädhus och stora stenhus – olika tider, olika plånböcker också antar jag.

Kalmar ligger vackert. Jag har tidigare vandrat norr om sta’n på Kalmarsundsleden och söderut finns Stensö. Där blev det en långpromenad i solskenet i torsdags förmiddag – inte fel.

Jag gillar inte att ”gå i affärer”, i alla fall inte ensam. I Kalmar är det nästan ett ”måste” eftersom det blir en liten pratstund överallt bland de trevliga och vänliga människorna. Här finns säkert sura och gåpåiga affärsbiträden också, men ännu så länge har jag inte stött på nå’n. Och fina fynd blev det! Halva priset på ett par vandringsskor, kampanjpris på ryggsäck osv.

På väg tillbaka till systerdotterns lägenhet passerar man järnvägen. Har du nå’n gång gått i egna tankar och i full fart gått in i en järnvägsbom? Det har jag. Det gör ont.

I Kalmar finns 148 restauranger. Jag älskar mat, men har inte varit på alla. Än. En kväll på Rosenlundska källaren och en hos Ernesto ger själen god inbäddning. Gjorde ett vätskestopp på uteservering på Larmtorget i onsdags kväll på hemvägen, men det var för kallt.

På väg mot Lund igen i fredags morse funderade jag på dagens bilar. Bensinmätaren hade ännu inte rört på sig – vad går bilar på nu för tiden? Luft? Hyrbilen spann bra och ju längre söderut jag kom desto mer skiftade rapsfälten i gult. Det är inte långt kvar nu, snart är det riktig lövsprickning!