Etikettarkiv: kommunikation

Uppföljning ”Unikt erbjudande – passa på!”: kommunikationer och trafik

Det har inte direkt blivit stopp i inkorgen eller fullt i kommentarerna efter inlägget i onsdags i förra veckan (det finns här). Du kan efterlysa innehåll, ställa frågor osv när som helst, det var bara jag som tyckte att det kunde vara kul att sätta lite fart på dig, läsare.

En fråga fick jag och den handlade om kommunikationer och trafik:

Hur kommer man till exempel ner till dig från Heraklion? Går bussarna även efter september? Vågar man åka på bergsvägarna när man hört att grekisk trafik är nästan värst bland de gamla EU-medlemsländerna? Kan man lita på taxichaffisar? Var hittar man bra privatchaufförer med guideförmåga och vad kostar sådant?

Då ska vi se om jag kan plita ner lite info! Och all information gäller först och främst mitt lilla hörn av världen.
Från flygplatsen i Iraklio ner till Ierapetra kan man åka transfer om man reser charter. Den tar ganska lång tid eftersom de ska lämna på hotell på vägen. Annars kan man ha hyrbil väntande, ta taxi (tar cirka 1,5 tim) eller buss. Bussen går inte sen kväll och natt, den tar också lite tid eftersom den ska stanna lite här och var. Jag tycker inte att man ska bli avskräckt av de cirka 9,5 milen för det är en fin åktur. Ta det som en sight seeing-tripp!

Bussar går hela året och mellan de större orterna är turtätheten i stort sett densamma.
Att ta sig runt i närområden med buss är inte alltid så enkelt. Till bergsbyarna väster om Ierapetra kan man ta skolbuss tidigt, tidigt på morgonen (05:45…) och tillbaka igen på eftermiddagen. Till bergsbyarna öster om Ierapetra går inga bussar.
En liten parentes: Grekland är ett utpräglat motorfordonsland (jag tycker att det påminner lite om USA), men jag tycker att det är märkligt att inte bussåkandet ökar och att man inte kräver fler och tätare turer i ett land där folk har det svårt ekonomiskt. Bensinen är t ex stundtals dyrare än i Sverige. Ändå körs det överallt och tomgångskörning är mer regel än undantag.

Det där med om man vågar åka på bergsvägarna är lite svårt att uttala sig om. Vi pratade med en taxichaufför om det så sent som igår. Är man försiktig och tar det lugnt så är det inga problem att köra. Jag vill påstå att det är betydligt tryggare att åka med en busschaufför eller en taxichaufför än med en turist. De senare stannar när och var som helst, kör för fort på kurviga vägar, behärskar inte fullt ut skarpa kurvor och små utrymmen, hyr fordon de inte är vana att köra osv. Jag känner mig minst säker att köra under högsommaren pga tät trafik och många turister.
Greklands olyckstatistik har blivit bättre – utom på Kreta, tyvärr. Varför det är så vet jag inte, men det är ett problem som man är medveten om och jobbar med.
En sak som jag tycker är obehaglig är mötande omkörning. Det har kommit i Sverige också de senaste 10 åren att den som kör om litar på att mötande trafik flyttar på sig. Här är det nästan en regel. Det man ska tänka på om man kör själv är att de där omkörarna kan vara svåra att se eftersom man här inte har halvljuset påslaget.
Och man får räkna med att både taxi- och busschaufförer pratar i mobil medan de kör trots att det är förbjudet.
Summering: var och en får känna efter vad man vågar. Jag har åkt med taxi och bussar där mitt hjärta fladdrat lite, men de vill också komma fram hela och välbehållna. Och de skickligaste chaufförer jag åkt med har varit här på Kreta.

Om man kan lita på taxichaffisar – i vilket avseende då? Jag har inte hört om någon som blivit skinnad på pengar (som kan hända i Sverige). För säkerhets skull så säg ifrån att du vill ha kvitto så är det taxametern som gäller. Om det med ”lita på” menas att de kör dit de ska så har jag inte hört någon sådan historia heller. Faktum är att taxi nästan aldrig figurerar i nyheterna. Det senaste var för några veckor sedan då en taxichaufför blev knivskuren av passagerare som inte ville betala.
Taxi har fått lite konkurrens för tidigare har det varit förbjudet för vem som helst att transportera folk. Nu får t ex hotellen hämta gäster på flygplatsen. Återstår att se om det kommer att påverka taxipriserna.

Privatchaufförer som också kan guida – man kan t ex ringa mig! Annars kan man nog fortfarande göra överenskommelser med taxichaufförer om att ”hyra” bil och chaffis för t ex en halv dag. Ett annat alternativ är att gå in på någon av de många och små ”travel agency” som finns överallt. De säljer färjebiljetter, utflykter, flygbiljetter, hyrbilar osv (de lägger på nå’n procent, s k kommission). Om de inte har tjänsten själva brukar de kunna ge information. Man kan säga att de fungerar lite som turistbyrå.

Ja, det här kanske gav upphov till följdfrågor? Skriv i kommentarsfältet så svarar jag där!

Nu ska jag sno ihop lite middag! Det blir tidig kväll för jag ska upp och åka skolbuss imorgon…..den där som går 05:45…..

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

Förvirrat möte i olivlund

Som jag skrev i senaste blogginlägget var jag med om ett lite underligt möte under vandringen i fredags. Jag hade precis korsat en slänt och en olivlund för att komma ut på rätt väg. På vägen stod en kvinna, en så’n som är svår att bestämma ålder på och därför kan vara 30 år eller 45 år och allt där emellan. Några olivträd bort jobbade en lite äldre man med ”olivräfsa”. Kvinnan och jag hejade på varandra och se’n utspann sig följande dialog (på grekiska):

– Var kommer du ifrån? sa kvinnan.

– Sverige, sa jag.

Hon såg undrande ut så jag tänkte att jag kanske uttalat fel och upprepade tydligt:

– Sverige.

– Tyskland?, undrade kvinnan.

Nu började situationen kännas lite konstig.

– Nej, Sverige, sa jag.

Hon såg undrande ut och sa ett ord som jag inte förstod.

– Jag är svenska, försökte jag förtydliga och byta spår lite grann.

Hon såg fortfarande undrande ut. Vad skulle jag nu prova?

– Sweden, försökte jag.

Fortfarande undrande min, jag ryckte på axlarna, vi log mot varandra och sa hej då.

Jag stannade en bit bort där de inte såg mig och hörde hur hon återberättade vårt samtal för mannen i olivlunden. På några ställen i berättelsen skrattade dom, jag undrar fortfarande åt vad.

Jag vandrade vidare och funderade över mitt uttal (som var helt korrekt fick jag veta senare). Det måste vara nå’t fel med min betoning eller satsmelodi för Sverige känner väl alla till. Då gjorde jag en så’n där Kalle Anka-inbromsning. Hur självupptagen får man bli? Varför ska alla känna till Sverige? Herre Gud, världen är ju hur stor som helst. Och det kan faktiskt finnas individer som prioriterar annan kunskap framför geografi, t ex oliver som jag inte vet nå’t om.

Så funderade jag över att det kanske är bättre att folk inte känner till Sverige än att de gör det. Det är så trist att möta äldre greker som minns Sverige från förr, som förknippar oss med solidaritet och humanism, och som nu skakar på huvudet åt att vi också drabbats av nationaliströrelsen.

Har du tänkt på att kartor alltid har Europa i mitten? Jag läste nå’nstans att det beror på att kartor ritades av européer och se’n fick alla andra liksom bara acceptera att det är så världen ser ut. Hur skulle kartan se ut om någon i Rwanda ritade den? Eller nå’n i Indonesien? Eller i Alaska?
Hur påverkas vår världsbild och syn på andra av att alltid vara i centrum?

Här nere ser man fram emot att ”the Scandinavians” ska komma tillbaka i år (senast det gick charterresor hit var i början av 90-talet). Jag vet inte om jag tycker att det är så himla kul att buntas ihop, men inser att det är praktiskt och behändigt istället för att rabbla upp 3 länder. Det övas lite fraser som ”tack så mycket” och det är givetvis i all välmening, men jag tränar så klart hellre lite grekiska.

Funderar på om jag ska lära ut ”skål ta mig fan”, men kom på att jag undrar hur många svenskar som minns Jacob Dahlin. Känner danskar och norrmän över huvud taget till honom? Det blir ju jättekonstigt annars, mer som en förolämpning.
Dessutom tror man att vi ”Skandinaver” talar samma språk eller i alla fall förstår varandras. Jag har inte berättat att jag måste prata engelska i Köpenhamn för annars förstår inte danskarna och jag varandra. Lite konstigt är det att det inte slår folk att eftersom de gör skillnad på fastlandsgrekiska och kretensiska kan det finnas skillnader i andra språk och, framför allt, mellan språk.

Språk är väldigt intressant eller rättare sagt kommunikation är väldigt intressant. Och ibland svårt. Jag har idag haft 2 helt olika telefonsamtal. Det första var i stort samförstånd, vi var helt på det klara med varandras roller och vad som förväntades. Det andra var ett så’nt där samtal när man undrar om den andre pratar med nå’n annan eller om det man säger inte går fram. Jag blir så frustrerad över så’na samtal så jag blir irriterad och arg. Mot slutet var jag inte riktigt lika trevlig som i början om man säger så…

Nu ska jag landa en stund på soffan innan fötterna ska gå iväg på lite fotvård. Det sliter att vandra.

Vädret? Jo tack, det är förfärligt, ska avta imorgon så då kommer rapport.

Linjen är öppen!

Igår kom en trött, ung man från OTE (grekiska ”televerket”) för att installera telefon och internet. Han blev inte piggare när han upptäckte att det inte går att köra ända fram till huset eller att telefonjacket var urkopplat. Han försvann en stund, kanske han gick för att vila sig ett tag.

Så kom han tillbaka, röd i ansiktet torkade han svetten ur pannan. Jobbigt att vara telearbetare, kanske speciellt i fodrad väst i sommarvärmen mitt på dagen. Ingen bra företagshälsovård (stod OTE på ryggen så jag gissar att han var så illa tvungen). Han testade uttaget och meddelade att det fungerar inte nu men snart. ”In a moment”…hur långt är ett ”moment”?

Jag väntade ett tag, sedan galopperade jag (inombords) till butiken där jag beställt abonnemanget. Äntligen egen kommunikationsöppning till omvärlden! Trodde jag. Det gick inte alls eftersom linjen inte var aktiverad än och det skulle den bli under dagen.
– Ok, ok, men jag kan väl köpa utrustningen i alla fall?
– Nej, det går inte.
– Och varför inte det? (jag vet, jag måste sluta fråga ”varför” eller lära mig grekiska så jag också kan höja rösten och röstläget för att argumentera)
– Du måste ha lösenord.
– Men….(här var jag nära att säga att det står väl på baksidan av modemet och jag klarar att plugga in det själv)….Ok, jag kommer tillbaka imorgon.
Så lämnade jag butiken med ett falskt och halvt galet leende.

Upp dit idag igen och nu är var tydligen allt aktiverat, jag lämnade butiken med en plastkasse full med godis. Och nu är jag uppkopplad! Jag finns igen, jag kan göra min röst hörd precis när jag vill. Är så trött på allt kaffe jag fått pimpla i mig under alla cafébesök och jag har nästan förvandlats till en kaffeböna.

Det tog exakt 14 dagar från första besöket i butiken. Jag är inte imponerad.

Telefonen? Den fungerar inte. Alltså det går att ringa numret och signalerna går fram i mobilen, men trådlösa telefonen är tyst. Nu ska jag gå till stranden för första gången se’n jag kom ner. Det kommer en dag imorgon också.

PS. Ni som deltar i det lilla ”postexperimentet” – nej, jag har ännu inte fått någon post. Vi väntar veckan ut. DS