Igår kom en trött, ung man från OTE (grekiska ”televerket”) för att installera telefon och internet. Han blev inte piggare när han upptäckte att det inte går att köra ända fram till huset eller att telefonjacket var urkopplat. Han försvann en stund, kanske han gick för att vila sig ett tag.
Så kom han tillbaka, röd i ansiktet torkade han svetten ur pannan. Jobbigt att vara telearbetare, kanske speciellt i fodrad väst i sommarvärmen mitt på dagen. Ingen bra företagshälsovård (stod OTE på ryggen så jag gissar att han var så illa tvungen). Han testade uttaget och meddelade att det fungerar inte nu men snart. ”In a moment”…hur långt är ett ”moment”?
Jag väntade ett tag, sedan galopperade jag (inombords) till butiken där jag beställt abonnemanget. Äntligen egen kommunikationsöppning till omvärlden! Trodde jag. Det gick inte alls eftersom linjen inte var aktiverad än och det skulle den bli under dagen.
– Ok, ok, men jag kan väl köpa utrustningen i alla fall?
– Nej, det går inte.
– Och varför inte det? (jag vet, jag måste sluta fråga ”varför” eller lära mig grekiska så jag också kan höja rösten och röstläget för att argumentera)
– Du måste ha lösenord.
– Men….(här var jag nära att säga att det står väl på baksidan av modemet och jag klarar att plugga in det själv)….Ok, jag kommer tillbaka imorgon.
Så lämnade jag butiken med ett falskt och halvt galet leende.
Upp dit idag igen och nu är var tydligen allt aktiverat, jag lämnade butiken med en plastkasse full med godis. Och nu är jag uppkopplad! Jag finns igen, jag kan göra min röst hörd precis när jag vill. Är så trött på allt kaffe jag fått pimpla i mig under alla cafébesök och jag har nästan förvandlats till en kaffeböna.
Det tog exakt 14 dagar från första besöket i butiken. Jag är inte imponerad.
Telefonen? Den fungerar inte. Alltså det går att ringa numret och signalerna går fram i mobilen, men trådlösa telefonen är tyst. Nu ska jag gå till stranden för första gången se’n jag kom ner. Det kommer en dag imorgon också.
PS. Ni som deltar i det lilla ”postexperimentet” – nej, jag har ännu inte fått någon post. Vi väntar veckan ut. DS
Är det nu 4 veckor sedan (igår) du kom…tillbaka…till Ierapetra, Ia? Med tanke på allt vi har fått följa med dig på via bloggen känns det som mycket längre än så..tycker jag i alla fall… 🙂
Tänk så mycket som hänt, vad du har fixat och ordnat och kämpat på…och nu är ditt nya hem komplett med nya linjen och snart säkert även med telefonen! Härligt!
Som en av deltagarna i ‘postexperimentet’ håller jag tummarna att posten funkar och hjälper till att vänta… 😉
Kram!
GillaGilla
Det känns längre för mig också, men så blir det väl när man är ”hemma” på en plats med en gång. Inser att jag nu måste låta mig landa lite, få igång nå’n sorts vardag.
Jag tror brevbäraren har sjukanmält sig…. 😉 Kram
GillaGilla