Iraklio i en körig vecka!

Det är inte lätt att komma ut ur lockdown efter drygt sex månader och vara pigg på allt och lite till! Denna vecka har jag varit igång fem dagar i rad jämfört med lockdown-tillvaron som gick på sparlåga. Nu behöver jag vila upp mig under helgen!
I måndags vandrade jag (som jag skrev om i förra blogginlägget), i tisdags var jag i Iraklio (som det här inlägget ska handla om), onsdag första stranddagen i år (som märkligt nog blev samma datum som första stranddagen ifjol!), igår städ/tvätt och andra nödvändiga sysslor och idag en kortvandring. Puh!

I tisdags var det alltså dags att besöka Iraklio! Senast jag var där var den 1 september 2020 – otroligt! Du som följt bloggen ett tag vet att jag älskar galna, röriga, tokiga Iraklio. Det är en stad som liksom växt på mig. Jag tyckte inte alls om den de första gångerna jag var där i början av 90-talet. Men så är det ju ibland – relationer växer, frodas och fördjupas.

Panda och jag styrde västerut för att köra till Iraklio via Martha. Jag tycker mycket om centrala Kreta så det var bara att njuta av det kuperade, grönskande landskapet mellan Dikti och Psiloritis! Det går inte att köra fort och ibland måste man stanna och bara njuta. Olivlundar, kullar, vingårdar, byar, berg, olika sorters träd. Det skiftar hela tiden!

Första stoppet i Iraklio blev Jumbo. Det är ett så’nt där konsumtionspalats med 90 % onödiga varor. Stort, nästan för stort, så det är inte överblickbart. Några saker hittade jag där, såg till att komma ut snabbt.

Vidare in mot centrum. Panda överlämnades till grabbarna på parkeringen och fick minsann stå inomhus i nästan eget garage! Jag traskade upp till Frihetstorget där gratis corona-testning pågick. Egentligen hade jag inga planer på att gå i basaren eftersom där är trångt, men där var nästan inget folk. Det blev en vepa, se’n en kopp kaffe. Och jag förlorade mig helt!
Visst är det underbart att ”folkglo”, men nu upptäckte jag en ny sak: sorllyssna. Efter den långa tiden utan folkliv har jag även saknat sorlet! Ibland lågt, ibland högt. Svagt om det kommer lite längre ifrån, starkt om det är nära. Hur det böljar när diskussionens vågor går höga och de härliga avbrotten då någon skrattar gott. Ett rop höjer sig över sorlet när någon får syn på en bekant. Har du lyssnat nå’n gång? Gör det!
Jag njöt också av att se människors ansikten eftersom vi inte behöver ha munskydd när vi sitter ner på servering. Jag saknar verkligen att kunna kommunicera med miner, med ansiktsuttryck. Och leenden! De sägs vara den kortaste vägen mellan människor och jag saknar dem så! Och att få skicka iväg egna leenden!

Vad ska man kalla det här? Moderniserad gatusopare kanske. Eller vakuumiserad dito? Rent och snyggt blir det i alla fall!
(klicka på foto för större storlek)

Dags att strosa, gled in i en liten butik som hade handdukar jag behövde. Kvinnan frågade mig var jag kom ifrån och jag förklarade att jag är svenska som bor i Ierapetra.
– Å, jag kommer från Stavrochori! utbrast hon.
Så förlorade vi oss lite i trakten och jag fick pluspoäng för mina vandringar kring byn.
(Stavrochori är en bergsby, öster om Ierapetra)

God lunch som vanligt på Via Pastarella. Skulle jag fika på favoritfiket också? Nej, jag sparade det till nästa gång. Gå ut på piren där man ser hur vackert Iraklio ligger? Nej, jag började dra mig mot bilen. Det var varmt! Munskydd i värme och dåliga bronker är ingen bra kombination.

På vägen slank jag in på Markusbasilikan, där brukar vara utställningar. Det var där denna gången också. En mycket ambitiös utställning om slaget om Kreta med fokus på slaget om Iraklio. Det är 80 års jubileum i år. Iraklio bombades sönder och samman vilket gör att det inte finns så många gamla fina hus i sta’n. Tyskarna var nämligen ute efter flygplatsen. Slaget om Kreta är speciellt på många sätt och det finns massor med fakta på nätet om själva slaget (bl a innehöll det den största landsättningen av trupper via fallskärm under andra världskriget). Det sägs att det var första gången tyskarna mötte stort civilt motstånd och det varade länge. Tillsammans med allierade kämpade motståndsmän och -kvinnor under hela ockupationstiden. Det var också på Kreta som de allierade kidnappade general Kreipe (fast egentligen skulle de kidnappa en annan tysk militär: ”Slaktaren på Kreta”, men han var bortrest).
Jag gick bara igenom utställningen, ska ge den ordentligt med tid nästa gång.

Hämtade Panda och vi gjorde ett stopp på Praktiker (väldigt trevligt ställe!) innan vi styrde hemåt via nordkusten på National Road.

En så’n ljuvlig dag! Helt slut när jag kom hem efter så många intryck, upplevelser och människor! Det där med att återgå till någon sorts normal tillvaro kostar på, minsann.
Det blir ett längre besök nästa gång, närmare bestämt den 15 juni med en övernattning. Det är den övernattning jag bokat inför min avresa till England 20 maj 2020 som flyttades till 20 maj 2021 och nu avgår 20 maj 2022 (hängde du med?). Jag behöll natten i Iraklio som flyttades till juni pga att hotellet inte öppnat än. Då ska jag besöka utställningen, äta gott och….ja, jag får se vad det blir!

Mer om Iraklio hittar du uppe i menyn under TTT-Tips Till Turist!
På min flickr.com finns fler foton från Iraklio och också från dagens vandring!

Då är det helg och nu måste jag slappa efter fem köriga dagar! Början av nästa vecka ser inte alls bra ut i väderprognosen, men den som lever får se! Någon vandring hoppas jag kunna göra.

Ha en skön och fridfull helg! Var rädd om dig och andra!
Och Glad Pingst! (vi väntar några veckor)


Koppla av, upplev och njut av sydöstra Kreta!
Vandringssäsong september-juni. Stadspromenad och biltur året om.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

PS. Finns också på facebook

13 tankar på “Iraklio i en körig vecka!

      1. Inger Hansson

        Jo, men vi och de flesta andra häromkring har undvikit att gå ut och äta sedan den andra vågen drog igång i november/december. Karlshamn är ganska stilla redan i vanliga fall och nu mer än någonsin.

        Gillad av 1 person

        Svara
        1. iamittilivet Inläggets författare

          Den stora skillnaden är att här har det inte handlat om att undvika utan att möjligheten inte funnits. Svårt att förklara för svenskar hur det är att leva i lockdown och jag har därför inte bloggat om det.

          Gillad av 1 person

          Svara
          1. Inger Hansson

            Det stora problemet har inte varit spridning på restauranger och definitivt inte på vandringar. Mellan olika kärnfamiljer har smittan spridits vid fikaborden på arbetsplatserna (de som inte kan jobba hemifrån), på privata fester och nu på slutet även i skolorna. Men alla kontakter som undviks är ju bra för att hålla smittan nere så det är ändå viktigt att så många som möjligt undviker allt som inte är nödvändigt. Jag har inte känt mig fri att göra lite som jag vill med restaurangbesök och annat. Men det är av hänsyn till pandemiutvecklingen och oss alla i samhället. Inte av lagtvång.

            Gillad av 1 person

            Svara
            1. iamittilivet Inläggets författare

              Det är två helt olika strategier (Sverige och Grekland) och vilken som är rätt eller fel får vi aldrig veta. Dessutom kan det vara så att det som är rätt för ett land inte är det för ett annat land. Och det är ju ingen tävling – bara olika.

              Gillad av 1 person

  1. Thalassa

    Ojoj, förta’ dig inte nu mitt i glädjefnatten! Men allvarligt talat så låter det härligt. Ja, det har sorlats på alldeles för många ställen här hela tiden, men vi är också väldigt många som inte deltagit. Längtar så efter att gå ut och äta, och snart så! Och just nu pratas det om EU:s vaccinationspass på nyheterna. Låter bra. Trevlig helg!

    Gillad av 1 person

    Svara
    1. iamittilivet Inläggets författare

      Läste en artikel på nätet i veckan och det har tydligen hakat upp sig om vaccinationspasset, något som har med gränskontroll att göra och Sverige är ett av de två länder som är mest emot! Jag läste inte så noga, hoppas det löser sig.

      Gilla

      Svara
  2. stadsmadam

    Att folkglo och sorllyssna är underskattade nöjen. Gratis är det också (om man bortser från kostnaden för en kopp kaffe eller ett glas vin på folkrik plats med mycket sorl).

    Gillad av 1 person

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s