Det är inte lätt att komma ut ur lockdown efter drygt sex månader och vara pigg på allt och lite till! Denna vecka har jag varit igång fem dagar i rad jämfört med lockdown-tillvaron som gick på sparlåga. Nu behöver jag vila upp mig under helgen!
I måndags vandrade jag (som jag skrev om i förra blogginlägget), i tisdags var jag i Iraklio (som det här inlägget ska handla om), onsdag första stranddagen i år (som märkligt nog blev samma datum som första stranddagen ifjol!), igår städ/tvätt och andra nödvändiga sysslor och idag en kortvandring. Puh!

I tisdags var det alltså dags att besöka Iraklio! Senast jag var där var den 1 september 2020 – otroligt! Du som följt bloggen ett tag vet att jag älskar galna, röriga, tokiga Iraklio. Det är en stad som liksom växt på mig. Jag tyckte inte alls om den de första gångerna jag var där i början av 90-talet. Men så är det ju ibland – relationer växer, frodas och fördjupas.

Panda och jag styrde västerut för att köra till Iraklio via Martha. Jag tycker mycket om centrala Kreta så det var bara att njuta av det kuperade, grönskande landskapet mellan Dikti och Psiloritis! Det går inte att köra fort och ibland måste man stanna och bara njuta. Olivlundar, kullar, vingårdar, byar, berg, olika sorters träd. Det skiftar hela tiden!

Första stoppet i Iraklio blev Jumbo. Det är ett så’nt där konsumtionspalats med 90 % onödiga varor. Stort, nästan för stort, så det är inte överblickbart. Några saker hittade jag där, såg till att komma ut snabbt.

Vidare in mot centrum. Panda överlämnades till grabbarna på parkeringen och fick minsann stå inomhus i nästan eget garage! Jag traskade upp till Frihetstorget där gratis corona-testning pågick. Egentligen hade jag inga planer på att gå i basaren eftersom där är trångt, men där var nästan inget folk. Det blev en vepa, se’n en kopp kaffe. Och jag förlorade mig helt!
Visst är det underbart att ”folkglo”, men nu upptäckte jag en ny sak: sorllyssna. Efter den långa tiden utan folkliv har jag även saknat sorlet! Ibland lågt, ibland högt. Svagt om det kommer lite längre ifrån, starkt om det är nära. Hur det böljar när diskussionens vågor går höga och de härliga avbrotten då någon skrattar gott. Ett rop höjer sig över sorlet när någon får syn på en bekant. Har du lyssnat nå’n gång? Gör det!
Jag njöt också av att se människors ansikten eftersom vi inte behöver ha munskydd när vi sitter ner på servering. Jag saknar verkligen att kunna kommunicera med miner, med ansiktsuttryck. Och leenden! De sägs vara den kortaste vägen mellan människor och jag saknar dem så! Och att få skicka iväg egna leenden!

Dags att strosa, gled in i en liten butik som hade handdukar jag behövde. Kvinnan frågade mig var jag kom ifrån och jag förklarade att jag är svenska som bor i Ierapetra.
– Å, jag kommer från Stavrochori! utbrast hon.
Så förlorade vi oss lite i trakten och jag fick pluspoäng för mina vandringar kring byn.
(Stavrochori är en bergsby, öster om Ierapetra)

God lunch som vanligt på Via Pastarella. Skulle jag fika på favoritfiket också? Nej, jag sparade det till nästa gång. Gå ut på piren där man ser hur vackert Iraklio ligger? Nej, jag började dra mig mot bilen. Det var varmt! Munskydd i värme och dåliga bronker är ingen bra kombination.

På vägen slank jag in på Markusbasilikan, där brukar vara utställningar. Det var där denna gången också. En mycket ambitiös utställning om slaget om Kreta med fokus på slaget om Iraklio. Det är 80 års jubileum i år. Iraklio bombades sönder och samman vilket gör att det inte finns så många gamla fina hus i sta’n. Tyskarna var nämligen ute efter flygplatsen. Slaget om Kreta är speciellt på många sätt och det finns massor med fakta på nätet om själva slaget (bl a innehöll det den största landsättningen av trupper via fallskärm under andra världskriget). Det sägs att det var första gången tyskarna mötte stort civilt motstånd och det varade länge. Tillsammans med allierade kämpade motståndsmän och -kvinnor under hela ockupationstiden. Det var också på Kreta som de allierade kidnappade general Kreipe (fast egentligen skulle de kidnappa en annan tysk militär: ”Slaktaren på Kreta”, men han var bortrest).
Jag gick bara igenom utställningen, ska ge den ordentligt med tid nästa gång.

Hämtade Panda och vi gjorde ett stopp på Praktiker (väldigt trevligt ställe!) innan vi styrde hemåt via nordkusten på National Road.

En så’n ljuvlig dag! Helt slut när jag kom hem efter så många intryck, upplevelser och människor! Det där med att återgå till någon sorts normal tillvaro kostar på, minsann.
Det blir ett längre besök nästa gång, närmare bestämt den 15 juni med en övernattning. Det är den övernattning jag bokat inför min avresa till England 20 maj 2020 som flyttades till 20 maj 2021 och nu avgår 20 maj 2022 (hängde du med?). Jag behöll natten i Iraklio som flyttades till juni pga att hotellet inte öppnat än. Då ska jag besöka utställningen, äta gott och….ja, jag får se vad det blir!

Mer om Iraklio hittar du uppe i menyn under TTT-Tips Till Turist!
På min flickr.com finns fler foton från Iraklio och också från dagens vandring!

Då är det helg och nu måste jag slappa efter fem köriga dagar! Början av nästa vecka ser inte alls bra ut i väderprognosen, men den som lever får se! Någon vandring hoppas jag kunna göra.

Ha en skön och fridfull helg! Var rädd om dig och andra!
Och Glad Pingst! (vi väntar några veckor)