Oj, nu tar det emot lite grann! Flyttbestyren börjar hinna ifatt mig. Räcker tiden? Som ensamstående kan verkligen tiden och orken bli ens fiender. Tänk på det nästa gång du är irriterad på partnern – det är i alla fall en hjälpreda!
Jag ska organisera flytten, absolut inte glömma någonting som ska fixas och samtidigt ska vardagen fungera. Det betyder att jag ska Fortsätt läsa
Jag läste boken 2010 och blev hänförd. Nu kom filmen och jag bara måste gå. Den var lika hänförande. Utspelar sig under andra världskriget, men det är orden och kärleken till orden och livet som står i centrum. Ett evangelium eller en lovsång som alla borde ta del av, i alla fall alla som pratar och skriver och läser.
Boken är mer omfattande och framför allt stiger berättaren fram och tar lika stor plats som Fortsätt läsa
Det blir inget spirituellt blogginlägg från mig idag. Kämpar vidare med nya datorn idag så hjärnan är väldigt fyrkantig. Uppstår lite roliga situationer emellanåt som t ex när jag råkar använda fel mus till fel dator. Irritationen stiger, några valda ord kommer, så inser jag vad som händer och då tittar jag mig skamset omkring! Varför gör man det? Jag vet ju att det inte finns nå’n annan här, ingen ser mina tankevurpor. Fortsätt läsa
Vaknade vid 4-tiden av stormen. Det är ingen bra tid att vakna, de där ”vargtimmarna” då tankarna rusar som värst och helt utan spärrar. Inte blir det då bättre av oron utomhus. Sårbarheten är stor och jag får en olustig känsla i kroppen av storm.
Soptunnorna dansade runt nere på gården, det smällde till när cykelstället välte med några cyklar. Jag måste upp och titta, varför vet jag inte. Gatlyktorna hänger över Esplanaden så när Fortsätt läsa
I en tillvaro på a-kassa och aktivitetsstöd där 14 månader gått back varenda en är pengar otroligt centrala. När jag växte upp fattades vi inget, men det fanns heller inte gott om pengar. Sparandets vikt och värde inpräntades och eftersom det inte fanns något överflöd så köptes aldrig något ”onödigt”. För mig är pengar verktyg och utan verktyg blir man ganska låst. Jag vet, jag har varit fattig under några perioder i livet, det är inte kul. Men det har jag skrivit lite om i ett Fortsätt läsa
Fick ett vykort för några dagar sedan med en bra idé:
Kanske det kan utvecklas till modell ”snabbköp”? Bara att ta en korg och plocka ihop Fortsätt läsa
En härligt solig måndagsmorgon, perfekt för en rejäl morgonrunda. Kunde gå redan kl 7 för det var ljust! Varför är det alltid så att det ”plötsligen” är ljust på morgnarna i mars? Längtan efter ljuset är stor under den mörka årstiden och ändå är det som om man missat att det ljusnat. Det är väl antagligen så att det smyger, de små stegen märks inte tydligt förrän det en morgon ”plötsligen” är ljust.
Finns det någon gång under året då vi är mer sårbara än nu? Månader av inomhusmiljö, solbrist, slut på energi och kraft eftersom de gått åt till att hålla värmen? Nu kommer förkylningar och annat elände som ett brev på posten, vi är tacksamma måltavlor. Jag tror att det är bra att solen lockar ut oss, vi behöver frisk luft och rörelse. Hela systemet syresätts och får upp farten. Inte minst behöver tanken, själen, det inre hjälp att lyfta. Vi har vistats i mörkret och tittat ner i marken länge nog.
Solen ska skina några dagar till så på onsdag eller torsdag tänker jag vandra längs Öresund, antingen Höganäs-Helsingborg eller Ramlösa-Borstahusen. Slog upp kalendern idag och veckans citat är ett gammalt kinesiskt ordspråk som passar väldigt bra in på vandring, söndagsfrid o likn:
När man haft bråttom länge måste man stanna upp och vänta in sin själ.
Ha en skön måndag!
Idag är det söndag. Det blir en söndag à la mig. Det är många veckor sedan sist för det har plockats undan, snyggats till, passats tider eftersom det varit lägenhetsvisningar. Nu blir det soffan, olästa böcker och ett halvt öga på paralympics och friidrotts-VM. Om jag känner för det.
Vad jag menar med ”söndag à la mig”? Det hittar du här. Ha en skön fridfull söndag!
Våren kom idag! Efter en lång tid med ett grått molnlock fick vi idag SOL från en BLÅ himmel! Ett kärt återseende. Ut kommer människor av alla de slag, arm i arm eller med sittvagn eller löparskor eller hundar eller annat. Alla tittar upp och de flesta säger ”hej”. Nu börjar vi leva igen. Tillsammans.
Internationella kvinnodagen idag så det skriver jag inte om. Jag deltar ju i Blogg100 så där kan du säkert läsa många bra inlägg om dagens tema. Alla deltagare finns på en lista här.
Jag ger dig istället några citat ur Johan Hakelius’ bok Döda vita män som är full av fascinerande människor och deras öden. Jag har tidigare bloggat om hans bok Ladies som är i samma stil. Mycket underhållande!
Alec Guinness (skådespelare; 1914-2000) och jag uppskattar mönster och kontinuitet:
Njutningen ligger i att idag känna igen vanor som fanns ibland oss för hundratjugo år sedan, hur mycket tider och seder än förändrats; och hundra år dessförinnan, och dessförinnan också. Känslan av kontinuitet, både bakåt och framåt, ger mig gränslös tillfredsställelse.
Auberon Waugh (författare; 1939-2001) funderar över komplikationer i familjelivet för den ”moderne” britten:
Det verkliga skälet till att så många äktenskap splittras är att britterna blivit så otrevliga att de inte längre kan leva tillsammans. De lär sig inte längre gott uppförande och många har ingen aning om vad det är. Ett annat skäl är att i stort sett ingen röker. Det borgar för dåligt humör och aggression och förklarar med all säkerhet även ”road rage”. Vi hatar alla varandra alltför mycket.
Alan Clark (politiker mm; 1928-1999) är en märklig person som jag inte vet vad jag tycker om. Han bjuder de mest underhållande människor han känner på middag, reser sig irriterad mitt i maten och kungör:
Jag är uttråkad. Om ni inte kan prestera bättre än så här går jag och lägger mig.
Och med ett stort glas mjölk i handen så gör han det. Beundransvärd ärlighet eller ohyfsad hänsynslöshet?
När någon i partiet föreslår att man behöver nya krafter säger han:
Vi behöver inga nya jävla idéer, vi har nog problem som det är.
Tänkvärt ett valår…..
Attans! Våren har väckt duvorna som nu intar min balkong. Jag måste ge mig ut och skrämma slag på dom!
Känner mig helt slut efter de sista dagarnas händelser som öppnar upp helt nya möjligheter och vägar i mitt lilla liv. Är det inte märkligt att ibland kan händelser i livet vara så stora och omvälvande att de ”rätta” känslorna inte infinner sig? Jag borde vara stormande glad, stå mitt på Mårtenstorget och ropa ut min lycka medan jag utför en liten stepp. Istället sitter jag vid datorn och känner mig som vanligt fast lite förvirrad, bedövad och trött. Allt nytt som ligger framför mig är spännande men också skrämmande. Det fladdrar i magtrakten.
Så lilla okoncentrerade, splittrade jag sökte lite underhållning och hamnade på svtplay och programmet ”Sanningen bakom legenden om Atlantis”. Där konstateras att Platon måste ha inspirerats av det stora vulkanutbrottet på Santorini när han författade sin moraliserande berättelse om Atlantis. Intressant i sig och jag har alltid fascinerats av minoerna och deras hemligheter. Visst är det underbart att vi inte vet allt, att det fortfarande kan få finnas olösta mysterier, legender, teorier?
Det som fångade mig i detta programmet var att man nu kunnat slå fast att detta var historiens största vulkanutbrott. Det föregicks av jordbävningar då människor förberedde sig genom att gömma undan och skydda sina ägodelar, de var ”vana” vid jordbävningar. Man har inte hittat några rester av människor och de kan inte ha klarat sig undan till någon annan ö pga aska, pimpsten och annat i havet och därefter tsunami. Så var blev de av, ligger de kanske på havsbotten.
Hur kände och tänkte en människa som för cirka 3 600 år sedan upplevde historiens största vulkanutbrott? Givetvis visste dom inte det, men katastrofen måste ha varit monumental i deras tillvaro. Hur rädda och förvirrade var dom? Plötsligen så blir min egen känsloförvirring hanterbar och får sina rätta proportioner. Det blir nog bra till slut i alla fall.
Lösa trådar och fria tankar
Ett resemagasin och en blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om fotografi, natur och lite av varje.
Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från Wales, Spanien, Sverige och lite överallt, på ställen jag bott och arbetat i. lenadyche(at)gmail.com
Bloggen om England och övriga Storbritannien
ia mitt i livet 