Mitt riktiga namn

Född på 50-talet, namnen var väl inte så himla kul, många av dom har inte återanvänts. Jag döptes till det så populära Ingrid eftersom min mors idoler var Ingrid Bergman och drottning Ingrid av Danmark. Inga dåliga förebilder, kan ge vilken unge som helst ångest. Vidare begåvades jag med Kristina vilket kommer från någons mormor, jag har nu glömt vems. Jag skulle kallas Ingrid.

Det sägs ibland att barn ”växer in i” sitt namn, men det gjorde aldrig jag. Alla andra hade fina namn utom jag som inte ens kunde säga mitt eget namn. Försök få småbarn att uttala ng följt av konsonant, det är inte lätt, inte. Det blev Ia, kort och bra. Vi kan hoppa över skolåren då vi under några år var tre Ingrid i klassen. I tonåren bestämde jag mig för att jag vill heta Ia ”på riktigt” för Ia – det är jag, det!

Det har blivit Ida, Ija, La och en massa andra varianter. Kommentarer som ”vad är det för ett konstigt namn?”, ”är det ett riktigt namn?”, ”heter du så på allvar?” osv. Folk har helt enkelt svårt för det enkla när det blir för enkelt. Och pratar de jag möter inte svenska så blir det ännu konstigare. Ända sättet att få greker att förstå hur namnet ska uttalas är att säga att det är som Oía på Santorini (även om betoningen blir lite fel…). Då lyser dom upp, sedan ser dom bekymrade ut och undrar: är du uppkallad efter en stad?

Döm om min förvåning när jag upptäckte att Ia är inte bara ett hemsnickrat namn utan det finns helgon som hette så! Och inte bara ett utan två!

 480132_457805610934391_242741912_n

Sankta Ia var en grekisk slavinna som var så framgångsrik i att omvända persiska kvinnor att hon arresterades och torterades under flera månader. Hon piskades till döds och halshöggs sedan. Det var under kung Shapur II under 300-talet i Persien.

ia

Sankta Ia av Cornwall sägs ha varit en irländsk prinsessa som kom till Cornwall seglande på ett löv. Hon var lärare och evangelist under 500- eller 600 talet. Led martyrdöden och i St Ives byggdes sankta Ias kyrka ovanpå hennes grav.

Ja, vad säger ni nu? Vi är i alla fall tre stycken ”riktiga” Ia!

Hur mår jag egentligen?

Jag har tidigare nämnt att på vandringar blir det ibland ett tema, dvs tankarna snurrar i vissa banor och fotomotiv har en röd tråd. Det är inte alltid det blir så, men ibland. Och ibland är jag inte medveten om det förrän jag kommit hem och tittat igenom mina foto.

Den nya kameran och jag jobbar på vårt förhållande. Som en liten utvärdering tittade jag igenom mina foto från den senaste veckan. Då upptäckte jag att det är mycket ensamhet och Fortsätt läsa

Vårbalsam

Dagens vandring började inte bra! Hade läst fel på avgångstiden så det blev spring till stationen vilket inte är riktigt förenligt med min formkurva. När tåget närmar sig Ramlösa reser jag mig upp för att lägga nå’t i fickan och sätter mig ner. Hm….sitsarna på tågsäten fälls ihop… När jag och mina medpassagerare konstaterat att jag var hel och oskadd fick vi ett gott skratt.

Det blev en fantastisk dag längs ett spegelblankt Öresund där solen vräkte ner och vinden var Fortsätt läsa

Solös!

När jag anslöt mig till Blogg100 fanns så klart en liten nervositet över om inspirationen skulle tryta totalt nå’n dag. Det har flutit bra, men idag är det stopp. Vem kan sitta inne och skriva blogginlägg när solen öser ner, temperaturen är på topp och vinden nästan obefintlig? Ledsen, men detta blir allt från mig idag. Idag får ni roa er själva! Gå ut och NJUT – det ska jag göra!

Fortsätt läsa

Bekymmersam blockad

Tidningen Metro onsdag 26 mars:
Gymnasieelever hindrade unga Sverigedemokrater
Elever på Globala gymnasiet på Södermalm i Stockholm hindrade igår Sverigedemokraternas ungdomsförbund från att komma in på deras skola. Bara ett 40-tal av de 600 eleverna på skolan blockerade ingångarna, Elever som inte deltog i blockaden berättade för Metro att det tagits ett Fortsätt läsa

Nya marker

Dags för vandring och denna gången var vi begåvade med bil. Tyvärr är det svårt att vandra i nordöstra Skåne pga dåliga allmänna kommunikationer så vi passade på. Det blev en fin dag på Näsumaleden.

Premiärtur för min medvandrare och för oss tillsammans denna säsongen. Vandringar blir annorlunda om jag är ensam eller har sällskap. Fördelen med sällskap är att vi kan dela det Fortsätt läsa

Borttappad

Jag blir sällan av med saker, har nog inte så många att hålla reda på. Om jag inte hittar något så beror det antingen på att jag förlagt det (jag älskar det uttrycket!) eller att jag lagt det på-den-där-platsen-som-jag-absolut-inte-kan-glömma-att-jag-lagt-det. Du kanske känner igen det?

Vid många tillfällen har jag gått på Kiviks marknad med flera personer i olika åldrar och vi har aldrig blivit av med varandra. Om du inte känner till Kiviks marknad så kan jag berätta att det är Fortsätt läsa

Storleksbesvär

Jag vet inte riktigt vilka egna initiativ min kropp tagit eller vad den haft för sig när jag sovit, men den har blivit större än min senaste minnesbild. Inte jättestor, men så mycket så att jag blir alldeles villrådig om klädstorlekar. Jag höll på att skriva att jag får ångest, men det är ett starkt ord och så illa är det inte. Än.

Så hur ska jag nu gå tillväga? Köpa kläder efter faktiskt utseende eller önskat eller rimligt att Fortsätt läsa

Otålig glädje

Söndag och det skulle bli sol, men det var inte mycket den var framme. Det långa benet först på promenad ut till Nova Lund för att hämta nya kameran. Riktigt kyligt på vägen hem – är det vårväder?

Så börjar PINAN! Eländet måste laddas först, minneskort ska sättas i och instruktionsbok ska läsas. Men jag vill ju börja fotografera NU! Fortsätt läsa

Vårbus

Flytt…gå igenom allting…sortera, rensa, besluta…tittade i böcker och insåg att det var längesen jag läste dikter…det måste finnas dikter om våren! Det visade sig vara ganska tunt, framför allt jämfört med andra årstider, men jag hittade en som jag fastnade för direkt. Ofta beskrivs våren med stora ord som tiden då allt vaknar, saven stiger, hoppet och ljuset återvänder, känslor svallar osv, men kanske våren egentligen bara är busig och lekfull? Fortsätt läsa