Tidningen Metro onsdag 26 mars:
”Gymnasieelever hindrade unga Sverigedemokrater
Elever på Globala gymnasiet på Södermalm i Stockholm hindrade igår Sverigedemokraternas ungdomsförbund från att komma in på deras skola. Bara ett 40-tal av de 600 eleverna på skolan blockerade ingångarna, Elever som inte deltog i blockaden berättade för Metro att det tagits ett demokratiskt beslut att tillåta alla riksdagspartier och deras ungdomsförbund att besöka skolan.”

Jag blir både ledsen och bekymrad. Hur står det till med demokratin? Vem äger definitionen av ”demokrati”? När blev konfrontation en lösning?

Demokrati för mig är allas lika värde, rätten att ha vilka åsikter man vill, yttrandefrihet, allmänna val osv. Här hade eleverna fattat ett demokratiskt beslut att alla partier och ungdomsförbund skulle ges tillträde, men en grupp elever går emot beslutet. Det finns säkert dom som beundrar gruppens mod och kanske t o m tycker att de står upp för det de tror på. Men eftersom de inte tar diskussionen så vet vi inte vad de tror på eller vad det är de ”står” för! Var ligger modet att skriva en banderoll och ställa sig i en dörröppning jämfört med modet att få sina åsikter och argument utmanade och prövade, att ta kampen att försöka upplysa och kanske t o m övertyga. Som nå’n klok person en gång sa: det är ingen konst att skriva demonstrationsplakat bara man kan stava.

Hur illa jag än tycker om någon annans åsikter så kan jag inte frånta dom rätten att ha dom och att uttrycka dom. Voltaire tillskrivs citatet: Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem och jag håller med. Det är jobbigt, det är svårt att försöka prata med någon vars åsikter står långt ifrån en själv, men diskussionen måste tas. Mörkerkrafter är just krafter i mörkret. Lyft upp dom i ljuset, ta diskussionen, lyssna och argumentera. Den utstötte får näring av att vara offer – sur, bitter näring. Att låsa ute kan inte lösa någonting eller motverka något, i alla fall inte på lång sikt.

Jag blir ledsen över att vi lärt en yngre generation att inte lyssna utan att konfrontera. De borde lärt sig att äga orden och slipa argumenten för att kämpa mot det som uppfattas som fel eller inhumant. Och att respekten för andras värde och åsikter är central i ett civiliserat samhälle. Man skulle kunna säga att den här gruppen inte är mycket bättre än dom som de hindrade.

Jag väljer att fortsätta tro på människors öppna och respektfulla möten, att det är tillsammans vi kan åstadkomma någonting och att det är då vi växer och utvecklas.