Etikettarkiv: kreta

Fredagsblandning

7 svar

Fredag för en vecka sedan lämnade jag mina nycklar till mäklaren. Känns overkligt. Eller i alla fall väldigt länge se’n.

Lite märklig efterdyning från gårdagens vandring, vet inte om jag ska kalla det skada eller erfarenhet eller bara dumhet: jag har bränt halsen. På utsidan, alltså. Den avtecknar sig mörkrött och mindre vackert mellan en blek kropp och ett något mindre blekt ansikte. Svider och stramar lite i nacken. Jag gissar att ett passande uttryck skulle kunna vara ”there is a first time for everything!”.

Så märkvärdig hon är, tänker du nu, som redan glömt svenskan. Nästan som skrönan om Anita Ekberg. Men så är det inte alls. Min trötta hjärna kan knappt prestera något vettigt på något språk över huvud taget. Gissar att det tagit mer energi och kraft än jag varit klar över att komma fram till detta beslutet, ta reda på information, förbereda och sedan genomföra. Målet har varit så tydligt och funnits så länge att det nu nästan känns….tomt. Har fått upp så’n fart så jag rusar på i samma takt som jag gjort de senaste veckorna och undrar varför det inte händer nå’t varje dag. Siga, siga! Calma, calma! Lugn, bara lugn! Börjar fatta, börjar snurra långsammare. Försöker landa i tiden och följa den och inte tvärtom. En sak i taget, jag har inte bråttom, har ju redan färdats en lång väg.

Idag har jag tittat på tre lägenheter! Två st tillsammans med en mäklare och jag blev full i skratt, men fick behärska mig eftersom jag inte hade kunnat förklara. Plötsligen kändes det som om jag deltog i ett avsnitt av TV-programmet ”En plats i solen”. Det blev både komiskt och surrealistiskt på samma gång. Okända människor som går runt och tittar på nya hem utomlands och ska börja nya liv – och nu är det JAG som går runt och tittar!

Nya lärdomar: mäklaren betalas av båda parter, vatten ingår inte i hyran och jag börjar förstå att jag måste skaffa ett ”tax number”. Det verkar ha samma funktion som svenska personnummer, dvs ”Sesam, öppna dig!”

Körde en runda i eftermiddag upp i bergen väster om Ierapetra. Svårt att se mig mätt på landskapet klätt i vårskrud. Följa molnen som färdas, nästan lekfullt, mellan bergen och låta tankarna göra detsamma. Det är gott.

Funderar över lägenheterna över helgen, nya tag på måndag! Imorgon ska hyrbilen få ta mig till Aghios Nicholaos. De har nästan lika goda crépes som i Genève. Bara en så’n sak!

Valborg fast inte

2 svar

Här är det en helt vanlig onsdag och ingen Valborg i sikte. Har idag kastat in handduken och levt i mitt lilla vakuum där jag roat mig med att läsa böcker och packa upp. Då och då tittar jag ut genom fönstret för att kolla om jag verkligen är i Ierapetra. Och det har stämt varenda gång hittills.

Jag vill hälsa alla nya följare välkomna! Så roligt att så många är intresserade av lilla jag och Fortsätt läsa →

Ingenmansland

44 svar

Här sitter jag på Atens flygplats i Ingenmansland, dvs mellan två världar. Jag kan fortsätta framåt, men jag kan också gå tillbaka.

Det jag lämnat är arbetslöshetsliv i en bostadsrätt i Lund med ekonomi som urholkades för varje månad. Och finns det nå’t som kan kväva kreativitet bättre än ekonomisk oro? Sökt jobb i Fortsätt läsa →

Livskvalitet

2 svar

Sorterar upp mitt liv, känns som om jag sitter mitt i ett kaos.Trött, trött. Är mina planer helt vrickade? Vad är det för mastodontgrej jag startat? Blir det bättre eller sämre…hur veta? Tankarna går till begrepp som ”lycka”, ”livskvalitet” – vad står dom egentligen för? Går det att definiera eller är det upp till var och en? Vad ska ingå, vad ska räknas bort….plus och minus…..

Så faller mina ögon på ett tidningsurklipp. Hela artikeln är inte med utan bara några rader. När jag läser dom så förstår jag att det inte behöver vara stort eller komplicerat eller konstruerat utan en fråga om välbefinnande, att hitta sin plats, att vila i det man har:

Som fåraherden på Kreta som aldrig hade sett havet trots att det inte låg längre bort än tre mil: ”Jag har haft det så bra här i dalen, förstår du”.

Frihet

4 svar

7542831984_d8e6850773_o

Vad är egentligen frihet?
När man själv sitter vid rodret och styr sitt liv – är det ens möjligt? Kanske andra skulle kalla det kontrollbehov.
Bara behöva tänka på sig själv utan band eller förpliktelser till andra? Kanske andra skulle kalla det ensamhet.
Ha obegränsade resurser som gör det möjligt att köpa och skaffa sig vad man vill när som helst? Kanske andra skulle kalla det artificiell tröst som bara dövar längtan.
Är den svävande fågeln helt fri?

Kanske är frihet bara en känsla och under den stunden då den infinner sig känns det som om allt står stilla i en ström av ljud och rörelse. Omgivningen flyter ihop och är tydlig på samma gång. Och själv lyfter man och svävar samtidigt som man är tryggt förankrad i myllan där man står.

Ibland dyker känslan upp under en vandring, men den kommer alltid i bergen på Kreta.

6948987727_861715bc2a_o

Utflykt – både bokstavligen och i tanken

Lämna ett svar

Idag har jag varit på Emporia. Jag är inte så förtjust i de där ”köptemplen”, men min frissa har bytt arbetsplats från Lund till Emporia. Det är bara att packa sig iväg. Jag har inte varit många gånger på Hyllie station, men den som vill uppleva Skånes ”baksida” (dvs det speciella vädret) rekommenderas ett besök. Varje gång jag varit där har det varit råkallt och blåsigt oavsett vilket Fortsätt läsa →

Atlantis och jag

3 svar

Känner mig helt slut efter de sista dagarnas händelser som öppnar upp helt nya möjligheter och vägar i mitt lilla liv. Är det inte märkligt att ibland kan händelser i livet vara så stora och omvälvande att de ”rätta” känslorna inte infinner sig? Jag borde vara stormande glad, stå mitt på Mårtenstorget och ropa ut min lycka medan jag utför en liten stepp. Istället sitter jag vid datorn och känner mig som vanligt fast lite förvirrad, bedövad och trött. Allt nytt som ligger framför mig är spännande men också skrämmande. Det fladdrar i magtrakten.

Så lilla okoncentrerade, splittrade jag sökte lite underhållning och hamnade på svtplay och programmet ”Sanningen bakom legenden om Atlantis”. Där konstateras att Platon måste ha inspirerats av det stora vulkanutbrottet på Santorini när han författade sin moraliserande berättelse om Atlantis. Intressant i sig och jag har alltid fascinerats av minoerna och deras hemligheter. Visst är det underbart att vi inte vet allt, att det fortfarande kan få finnas olösta mysterier, legender, teorier?

Det som fångade mig i detta programmet var att man nu kunnat slå fast att detta var historiens största vulkanutbrott. Det föregicks av jordbävningar då människor förberedde sig genom att gömma undan och skydda sina ägodelar, de var ”vana” vid jordbävningar. Man har inte hittat några rester av människor och de kan inte ha klarat sig undan till någon annan ö pga aska, pimpsten och annat i havet och därefter tsunami. Så var blev de av, ligger de kanske på havsbotten.

Hur kände och tänkte en människa som för cirka 3 600 år sedan upplevde historiens största vulkanutbrott? Givetvis visste dom inte det, men katastrofen måste ha varit monumental i deras tillvaro. Hur rädda och förvirrade var dom? Plötsligen så blir min egen känsloförvirring hanterbar och får sina rätta proportioner. Det blir nog bra till slut i alla fall.

Historieupprepning? Nej tack!

Lämna ett svar

”…eftersträvar en hög grad av gemenskap och samhörighet i samhället. Vi önskar oss ett varmare samhälle där människor känner trygghet och visar omtanke genom att ta ansvar för varandra. En förutsättning för en gemensamt finansierad välfärdspolitik, låg brottslighet och en fungerande arbetsmarknad är den gemenskapen.”

Fortsätt läsa →

Jag vill checka ut!

4 svar

Detta är bara förfärligt. Kl är snart 11 och det är fortfarande inte dagsljus i Lund. Jag vill inte!

Ljus lyfter och mörker omsluter. Det ska vara ljust på dagen när man förväntas uträtta nå’t och mörkt på natten för man ska kunna sova. Lätt som en plätt!

Förr tyckte jag sämst om våren. Man skulle vara pigg och tycka att allt var underbart och känna sig energisk och sprudla och börja banta för att komma i bikinin men allt jag ville var att få vara Fortsätt läsa →