I morse var det tidig start för att vandra den mest krävande av mina vandringar, men ändå en av favoriterna. Känner att kroppen behöver göra sig av med lite rastlöshet och stress.

Kurs och fart mot Ano Viannos! Om du mot förmodan inte känner till Ano Viannos kan jag upplysa om att det är en stor by på södra Kreta (västerut från Ierapetra). Den ligger väldigt vackert på en bergssida med en platå framför sig. Där platån slutar reser sig berg som på andra sidan har havet och där ligger små byar och tomma stränder (varför ska alla trängas på nordkusten?).

Genom Ano Viannos går en huvudtransportled där stora lastbilar kör. Det tänkte ingen på när byn byggdes så det blir solförmörkelse när en lastbil passerar. Och mötande trafik får backa. Givetvis behövs en modernare väg, men det är väldigt synd att en bit av platån måste offras. Nåja, naturen läker väl.

Jag tycker om att starta tidigt och belönades som vanligt med ett makalöst vackert himlaspel när solen reste sig över bergen. Tyst och stilla överallt, bara några skällande hundar, pinglande getklockor, kacklande höns och mina fotsteg. Härligt med en hel dag framför sig, som ett oskrivet blad!

Våren är full av gröna nyanser, blommor och fågelkvitter! Lägg därtill de vackra bergen vars sluttningar skiftar i gult av ginst och olivlundarna som så sakteliga börjar blomma med sina skira vita blommor. Gräshoppor och bin snurrar runt kring mina fötter. Vad kan man mer begära?

Fikar en stund och njuter av skådespel. Två fåraherdar drar upp i bergen med fåren och har hundar till sin hjälp. Varför är herdarna ofta 2 st? Och varför går 1 först? Är får som hundar och hästar, dvs flockdjur som följer flockledaren? Några får stack iväg och då sattes hundar i arbete. Så härligt att se människans bästa vän! Snyggt, smidigt, tyst, effektivt.

Kom ner till kusten, slarvat med matsäck så det fick bli lunch på taverna. Dumt, dumt! Långa stopp gör kroppen tung, trög och stel. Får igång alla delar och börjar den jobbigaste biten. Blir erbjuden skjuts två gånger av äldre gentlemän! En av dom frågar om jag är tyska och förr i tiden hade jag sagt ja. Det blev så tröttande och komplicerat om jag sa nej, jag är svenska. Nu går det bra! Skönt att vara tant….fast lite småtrist också…

Möter en hel del bilar, märks på farten att det är helgdag. Antar att de ska ner till kusten och äta lunch. I Kato Viannos är det fest på en stor gårdsplan. Verkar som om hela byn är där, grillen är igång och det görs blomsterhjärtan och kransar. Har också sett blommor på bilarnas motorhuvar – nå’n sorts majfirande?

Efter 6,5 timmar är jag tillbaka i Ano Viannos och kan inte motså att kravla mig upp till den gamla, gamla kyrkan, Därifrån går jag sedan på måfå ner via smala gränder och trappor. Charmigt och snurrigt!

Foto kommer imorgon – nu ska jag gå ut och äta en hel häst!