Etikettarkiv: blogg100

Mellandag

Jag tror, nej jag är övertygad om att det är viktigt att stanna tiden ibland. Givetvis vet jag att det inte går utan jag menar bildligt. Och då är väl söndagar perfekta! Speciellt när de infaller som mellandag så man får både landa och ladda.

Det blev ett beslut igår och tid för kontraktskrivning bestämdes till imorgon eftermiddag. Så imorse vaknade jag med ågren och tvivel? Faktiskt inte utan med funderingar kring hur olika saker ska fixas och fungera, började skriva inköpslista osv. Alltså var det ett bra och rätt beslut igår, det känns gott.

Ägnade stor del av förmiddagen åt frukost på ”mitt” café. Slog mig att mitt i allting så är det en ynnest att få äta god frukost medan vågorna från Libyska havet kluckar, himlen är blå, solen kämpar med ett moln och gubbarna ömsom diskuterar ljudligt, ömsom förlorar sig i egna tankar.

Se’n har jag ägnat resten av dagen åt det gamla kinesiska ordspråket:
När man haft bråttom länge måste man stanna upp och vänta in sin själ.
Det har varit en väldigt god dag. En bra start på en, tror jag, fartfylld vecka.

Beslutsångest

Jag måste fatta beslut om en lägenhet och jag måste fatta beslutet ikväll. Beslutsångest på högsta nivå! Tänk om….tänk om inte…..tänk om….

Nog är det väl jäkligt märkligt att jag tagit mig så här långt och på vägen fattat det kanske största beslutet i mitt liv, dvs att totalt ändra på allting, och så kan jag inte fatta beslut om en lägenhet!?

Kan man bli ”beslutsuttröttad”? Kanske jag inte har nå’n beslutsförmåga kvar! Hjälp!!!

En vardag

Idag har inget särskilt hänt utan det har varit en så’n där vardag, du vet, som man inte minns lite längre fram. Inramningen med sol, bergen och Libyska havet är dock något annorlunda en lundaslätten.

Lägenhetstittandet har fortsatt. Med tanke på att jag nu kommit till samma lägenhet 2 ggr med olika mäklare så börjar nog utbudet tryta och jag måste fatta nå’n sorts beslut.

Blogg100 är idag framme vid dag 70, nu är det bara 30 dagar kvar. I början kändes det lite tufft med så många dagar, men nu är det snart slut och det har gått fort! Och vilken fart det blivit på skrivandet!

Har en ny förälskelse: min läsplatta. Är bara rädd att jag ska förlägga den nå’nstans, den är tunn och gör inte mycket väsen av sig. Den är verkligen en vän i nöden för böcker på engelska, franska osv har inte plockats fram än hos bokhandlarna. Och den kommer snabbt att tjäna in sig själv. Men visst, inget slår att hålla en riktig bok i händerna.

Ikväll pizza. Ja, ja, det finns så mycket god grekisk mat, tänker du, och människan äter pizza! Det är väl som med svensk husmanskost – ibland måste man rensa smaklökarna.

Hälsochock

Jag har fått mitt grekiska tax number idag så nu är jag nog här ”på riktigt”! Och firman är registrerad i Sverige så det är klart i den änden också. Då ska jag bara ha nå’nstans att bo….

Blev lite orolig idag i affären. Greker är artiga, hälsar alltid. Om någon inte hälsar (oftast turister) så kommenteras det livligt eller markeras på annat sätt. Man frågar också hur den andre mår och får frågan tillbaka. Artighetsfraser, visst. Jag tycker det är trevligt och det händer faktiskt att nå’n svarar att ”jag är trött idag” el likn.

När jag plockat ihop mina varor och kom fram till kassan hälsade jag och undrade hur det stod till. Till min stora förfäran skakade hon på huvudet, mumlade nå’t på grekiska och gjorde korstecknet. Oj, det verkar allvarligt. Jaha, vad säger jag nu? Hoppas jag hinner ut innan det händer nå’t, tänkte jag.

När jag betalt och var på väg ut kom en kund in som frågade hur det står till. Då säger kassörskan ”Bra, bra!”. Jag hoppade till och höll på att landa i tomatlådan bredvid blomkålen utanför. Det var ett snabbt tillfrisknande!

Ikväll har jag ätit på den taverna som jag anser har godast mat i sta’n, men tyvärr lite halvdan service. Räkor Saganaki, sallad, vin…….vad jag betalade? Det vill du inte veta!

Gas och broms

Igår kväll var Sofia och jag flitiga: tittade på lägenheter, träffade en person som kan hjälpa mig med ”tax number”, besökte en mäklare. Nu lossnar det, tänkte jag.

Och i fm försökte Manos med telefonsamtal och besök hos mäklare. Jag skulle gå med hjälpen till skattekontoret. Men idag var det stopp för det var strejk och protester så affärer, banker osv stängde. Och skattekontoret. Så förlorade jag lite tempo igen.

Jaha, vad protesterar dom nu emot, tänker du. Jo, det är så här att under några år har man protesterat mot att myndigheterna vill stänga sjukhuset i sta’n och koncentrera allt till Aghios Nikolaos. Jag beundrar kampglöden och att de hållit på några år. Tyvärr är jag inte så insatt att jag vet hur mycket som skurits bort, men akuten finns kvar och det är viktigt. Några mil extra i bergslandskap på ganska smala och ibland dåliga vägar gör att mycket tid förloras vilket ju kan vara avgörande i akutfall.

Jag hade själv stor glädje av sjukhuset i oktober 2012 och det blå kortet. Kunde knappt gå, blev undersökt, röntgad, prov togs, specialist tittade på foten och varje gång jag blev skickad till kassan så räckte jag bara fram blå kortet. EU är inte så dumt trots allt!

Mina paket från Sverige med lite personliga tillhörigheter anlände igår på utsatt dag, hela och fina. Bara så du vet att det går bra att skicka gåvor, förnödenheter osv…..

Fått besked om att firman är registrerad på Bolagsverket och att papper kommit från Skatteverket, troligen firmans registrering hos dom. Det rör faktiskt på sig även om det stått stilla. Om man säger så.

Tänkte att jag skulle ha en riktig hemmakväll ikväll och kanske t o m en tv-kväll! Grekisk tv är uteslutet, de pratar och pratar och pratar och jag begriper inte ett dugg. In på nätet och gick igenom de svenska kanalerna. Jaha, det vanligaste meddelandet är att det valda programmet inte visas utanför Sverige. SVT har en hel del som visas utomlands – jippi! Debattprogram, nyheter, barnprogram, kultur, dvs bara ”tråkiga” program. Som ”underhållning” bjuds på Eurovision Song Contest!? Fatta vilket mörker!?!

Arbetslöshet under valår – mycket tomt prat

Tänkte inte alls skriva om arbetslöshet idag, men så gick jag sta’ och blev uppretad. Det far runt länkar på facebook om AF och hur dåliga de är på att bekämpa arbetslöshet. Jag hävdar igen med en åsnas envishet: AF är bara politikernas förlängda arm och ingen av dom kan göra så mycket åt arbetslösheten, det måste parterna på arbetsmarknaden göra och då främst Fortsätt läsa

Dörrar

Idag stängs en dörr.

Mäklaren företräder mig idag när köparna tillträder. Nu får bostadsrätten nya boende. Det känns helt okey eftersom de tycker så mycket om den och jag tror att de kommer att trivas. Känns däremot lite konstigt att nu är jag definitivt utflyttad därifrån. Nästan 15 år i det gamla charmiga huset är till ända.

Regn. Sol. Kaffe och pratstund med Nadine om våra nya liv. Uppringd av Skatteverket angående registreringen av mitt företag.

Idag öppnas en ny dörr.

Neápoli och tro

När Birro lämnade Twitter sa han nå’t i stil med att livet är för stort och underbart för att begränsas till 140 tecken. Detta inlägget är långt. Bara så du vet.

Lite nervös vandring idag. Det var på denna vandringen vid Neápoli (väster om Aghios Nikolaos) som höger fot smällde i oktober 2012. Stressfraktur som tog nästan 3 månader att läka, vill inte vara med om det igen.

Molnigt och blåsigt. Landskapet blir dramatiskt och skiftar hela tiden ansikte. Luften är frisk och lite fuktig, ska det bli regn tro?

Neápoli ligger i en speciell dal eller vad man ska kalla det. I alla fall förr i tiden gjorde alla chaufförer korstecknet när området passerades. Här finns gott om kapell, kyrkor och några kloster. Jag har faktiskt aldrig tagit reda på varför det är lite speciellt, måste ta reda på lite mer vid tillfälle.

När jag vandrat en bit ekar de mässande rösterna ut över bygden. Så vackert! Det är från de två klostren som ligger så nära varandra att de nästan tävlar om vem som ska höras mest och bäst. När jag kommer fram till lilla klostret Kremaston väntar en överraskning. Bygget är klart! Mässan hålls i nya kyrkan, den stora byggnaden är klar och det har kommit upp en ny skylt: ”To the old monastery”. Jaha, ut med det gamla och in med det nya. Undrar om det är vanligt att kloster bygger ut och bygger större? Jag trodde att klostren förde en tynande tillvaro, men det beror kanske på var och vilket.

Är rätt klädd så jag går in i kyrkan, det är ett så vackert skådespel. Mans- och kvinnoröster blandas eftersom nunnorna sjunger växelsång med prästerna, har jag aldrig hört förut. Gott om präster och en är klädd på annat sätt än de andra. Så sätter han sig i ”biskopsstolen” och många går fram och kysser hans hand. Kanske jag sett min första biskop!? Funderar över prästerna, de ser unga ut. Kanske arbete inom kyrka och religion fått ett uppsving.

Så far tankarna iväg. Vad gör grekisk-ortodoxa kyrkan för dagens pressade greker? Ser mig omkring på de gamla människor som hjälpt till och fortfarande hjälper till i kyrkan och tänker på deras kraftigt reducerade pensioner. Och vilken betydelse har religionen för individen i krisens Grekland? Jag tänker på min mormor som levde i nå’n sorts symbios med Gud och sin tro. Kan avundas henne den delen som gav henne styrka, kraft och tröst.

Måste vi inte alla ha något att tro på? En del tror på vetenskapen för att den är ”sann”, men med den hastighet som gamla sanningar kastas åt sidan pga nya rön så finns väl ingen ”sanning”. På 60-talet skulle alla till Indien och röka skallen i bitar tillsammans med nå’n guru. För ett antal år sedan dök det upp nya ”profeter” med budskap om självförverkligande och personlig utveckling (precis som om inte människan alltid utvecklats….). Nu är budskapen korta och kärnfulla och ibland väldigt förenklade för vi har ju egentligen inte tid, eller hur?

Och vi faller i farstun om och om igen. Kan det vara så enkelt att vi består av två halvor som måste vara i harmoni? Fysiskt behövs sömn, mat och skydd men även själen, anden, det mentala (kalla det vad du vill) behöver sitt för annars haltar vi. Men betyder det att vi är beredda att tro på vad som helst? Nu känner jag att jag saknar ett ”vandringssällskap”, vi kunde slå oss ner en stund och reda ut de stora frågorna.

Tittar ut över dalen och bergen och molnen som drar förbi och de blommande olivträden och alla blommorna och tänker att här finns ju det optimala andaktsrummet. Oavsett vad man tror på.

Kommer in i byn Vrisses där någon tittar på gudstjänst på TV samtidigt som högtalarna skickar ut vad som sägs i kyrkan. Och mitt i alltihop en ny röst. Det är en skåpbil som kör runt och ropar ut att de har hönor till försäljning. Färska, levande, alltså. Ja, ja, Gud eller Mammon…var och en blir salig på sin tro!

Börjar regna vid några tillfällen, men det blir bara stora, långsamma, spridda droppar. Finns det ”söndagsregn” – lite så där lagom fridfullt? Plötsligen mullrar det och åskan kommer närmare. Nu får jag problem! Vill skula under olivträd, men där ska man väl inte stå om det åskar? Hm, svårt val.

Provar en ny väg och kommer minsann dit jag ville! Det är inte givet på de små bergsvägarna. Efter 5 timmar vandrar jag in i Neápoli igen och bort till mitt vattenhål: Oasis. Väldigt bra läge och service. Nu är det dags för en soumáda, typisk för orten. Det är en mandeldryck, mycket läskande och god. Jag älskar mat och speciellt god mat så toast är inget som står på min matsedel. Svårt att hitta nå’t så smaklöst, menlöst och bortkastat. Fast det är det enda i matväg som mitt vattenhål serverar och efter vandring funkar t o m en toast!

Blev en mycket lyckad vandring – både för kropp och själ. Och fötterna höll.

Foto? Jodå, men inte säkert att jag hinner idag. Ny lägenhetsvisning på gång!

 

 

Aghios Nikolaos

Idag besök i Aghios Nikolaos som ligger i startblocken för säsongen. Inget kryssningsfartyg i hamnen och bara ett fåtal turister så sta’n visade sig från sin bästa sida. Skadade inte heller att det var rea!

Lät kropp och själ styra idag så det blev en blandning av strosa och läsa och strosa och fotografera och läsa och….Skönt! Antagligen såg det väldigt virrigt ut, men det bjuder jag på.

Smarrig crepés på vanliga stället på första parkett för att observera folk och trafik. Och fiskare som pysslade med fångst och nät. Var det inte nå’n amerikan som sa nå’t i stil med att ”jag älskar arbete, jag kan sitta och studera det i timmar!”?

Jag har tidigare skrivet att jag ibland upptäcker efter en vandring att fotograferandet haft ett tema. Det upptäckte jag idag också. Mycket båtar vilket är lite lustigt eftersom jag inte är speciellt båtintresserad.

Fin bilfärd hem längs Mirabellobukten. Kändes gott att styra ner mot Ierapetra. Hem.

För någon timme sedan lyckades en annan gäst låsa upp min dörr. Tyvärr hade han nå’n med sig, antagligen sin fru. Måste säga ifrån att eventuella nyckeldubbletter till min studio bara får ges till singelmän med tjock plånbok.

Jag har varit slö i veckan och inte laddat upp några foto. Har bättrat mig ikväll så nu finns en hel drös här.

Fredagsblandning

Fredag för en vecka sedan lämnade jag mina nycklar till mäklaren. Känns overkligt. Eller i alla fall väldigt länge se’n.

Lite märklig efterdyning från gårdagens vandring, vet inte om jag ska kalla det skada eller erfarenhet eller bara dumhet: jag har bränt halsen. På utsidan, alltså. Den avtecknar sig mörkrött och mindre vackert mellan en blek kropp och ett något mindre blekt ansikte. Svider och stramar lite i nacken. Jag gissar att ett passande uttryck skulle kunna vara ”there is a first time for everything!”.

Så märkvärdig hon är, tänker du nu, som redan glömt svenskan. Nästan som skrönan om Anita Ekberg. Men så är det inte alls. Min trötta hjärna kan knappt prestera något vettigt på något språk över huvud taget. Gissar att det tagit mer energi och kraft än jag varit klar över att komma fram till detta beslutet, ta reda på information, förbereda och sedan genomföra. Målet har varit så tydligt och funnits så länge att det nu nästan känns….tomt. Har fått upp så’n fart så jag rusar på i samma takt som jag gjort de senaste veckorna och undrar varför det inte händer nå’t varje dag. Siga, siga! Calma, calma! Lugn, bara lugn! Börjar fatta, börjar snurra långsammare. Försöker landa i tiden och följa den och inte tvärtom. En sak i taget, jag har inte bråttom, har ju redan färdats en lång väg.

Idag har jag tittat på tre lägenheter! Två st tillsammans med en mäklare och jag blev full i skratt, men fick behärska mig eftersom jag inte hade kunnat förklara. Plötsligen kändes det som om jag deltog i ett avsnitt av TV-programmet ”En plats i solen”. Det blev både komiskt och surrealistiskt på samma gång. Okända människor som går runt och tittar på nya hem utomlands och ska börja nya liv – och nu är det JAG som går runt och tittar!

Nya lärdomar: mäklaren betalas av båda parter, vatten ingår inte i hyran och jag börjar förstå att jag måste skaffa ett ”tax number”. Det verkar ha samma funktion som svenska personnummer, dvs ”Sesam, öppna dig!”

Körde en runda i eftermiddag upp i bergen väster om Ierapetra. Svårt att se mig mätt på landskapet klätt i vårskrud. Följa molnen som färdas, nästan lekfullt, mellan bergen och låta tankarna göra detsamma. Det är gott.

Funderar över lägenheterna över helgen, nya tag på måndag! Imorgon ska hyrbilen få ta mig till Aghios Nicholaos. De har nästan lika goda crépes som i Genève. Bara en så’n sak!