Igår var jag lite osäker på utflyktsmål så det blev en härlig kombination av kända och nya vägar. Körde österut denna gången, upp i bergen och via bergsbyar nordost upp mot Sitia. Lite speciellt att köra eftersom vi de senaste dagarna fått kraftigare och kraftigare vind. Den tog tag i bilen emellanåt, men för det mesta läade bergen. Thripti-bergen bildar ett så omväxlande landskap. Det är kala berg och gröna berg, platåer knökfulla med olivträd och Fortsätt läsa
Kategoriarkiv: Uncategorized
Berg och hav
Igår skulle jag köra till Heraklion. Jag tog det lugnt på morgonen, låg och lyssnade på när huset, kvarteret, stadsdelen vaknade och planerade om. Varför köra bil till en stad som jag kan åka buss till? Bättre nytta kan jag ha av hyrbilen. Dags att njuta av Kreta!
Körde västerut till Ano Viannos som jag beskrivit tidigare och det låg fortfarande lika vackert. Upp via Martha, småvägar till Arkalohori, vidare till Kalloni. Här blev jag väldigt förvirrad i en konstig och direkt farlig trafikkorsning, men kom rätt till slut: mot Kastelli! Nu var jag alltså sydost om Heraklion och här är vindistrikt så det finns fullt med skyltar till vingårdar och vingårdsrutter. Har alltid undrat hur det går ihop. Jag menar, att köra bil från vingård till vingård och prova viner. Hursomhelst, vackert är där, otroligt vackert. Och ett annat Kreta, denna ö med så många ansikten. Här är det ordning och reda, inrutat som en skånsk slätt. Olivlundar, vingårdar, fält och naturens egen grönska. Så många gröna nyanser! Jag var bara tvungen att stanna och njuta.
I Kastelli in på småvägar med siktet inställt på Lassithiplatån med lunchstopp i Avdou. Här satt två musiker på tavernan så det blev levande musik – mysigt. Plötsligen tyckte servitrisen att det skulle dansas och drog upp mig först. Efter att vi dansat runt ett träd på innergården fick alla fick ett litet glas rakí. Givetvis var detta inte spontant utan antagligen något de gör i stort sett dagligen så lite ”turistigt” kändes det, men samtidigt lite smålustigt. Och smart att ”använda” det som folk känner till om Kreta, kan tänka mig att många åker hem och berättar att ”ni bara måste stanna och luncha i Avdou”.
Mina turer blir ofta även matturer. Det finns nämligen ingen mat som är så god på Kreta som den som lagas i byarna. I Avdou frågade hon mig 3 gånger om jag var säker på att jag skulle ha 2 rätter: ”it’s a lot of food…”. Inga problem, tallrikarna var i stort sett tomma när jag var klar. SÅ gott!!!
Vägen från Malia upp till Lassithiplatån är otroligt vacker och dramatisk med fantastiska vyer, men man ska nog färdas omvänt, dvs mot Mahlia.
Så upp på Lassithiplatån som numera nästan är som vilken platå som helst, bara större än de flesta. När jag var här första gången i slutet av 80-talet fanns fortfarande vindmöllorna som drev pumpar som pumpade upp vatten. Hela platån var vit av möllornas ”segel”. Det finns några rostiga skelett kvar, det är allt. Synd.
Jag tycker att man ska åka till Lassithiplatån på våren eller hösten då jordbruket är igång. Nu var det ganska dött, bara några får som gick och betade på en äng.
Runt platån och se’n ner mot Aghios Nikolaos, också en väldigt vacker väg. Lite småvägar, men se’n blev det stora vägen hem till Ierapetra. Många mil, väldigt tröttigt men full av intryck och mycket, mycket nöjd.
Idag iväg till en av favoritstränderna. Där finns en liten, liten by med tre tavernor varav jag fastnat på en som har mat som man kan döda för. Idag blev det get i tomatsås med sallad. SÅ gott och nu tidig kväll är jag fortfarande mätt.
Körde en annan väg från byn, en krokig bergsväg genom små byar. Haft lite ”baksmälla” de senaste dagarna, dvs ”var det rätt att flytta hit?”, ”vad har jag gjort?”, ”detta blir nog inte bra” osv. Stannade bilen och bara tog in bergen, sluttningarna, grönskan, cikadornas oväsen och…ja, allt det som är Kreta för mig. Och så väldigt rätt. Kändes gott.
Fotboll och hyrbil
Det gick inte bra igår, ”vi” åkte ur. Fotboll är inte mitt största intresse och jag tycker att matcher alltför ofta är väldigt tråkiga. Det springs och missas passningar och inte så mycket mer. Jag kan dock uppskatta spänningen och engagemanget runt omkring, men då får det gälla nå’t speciellt. Kval och gruppmatcher är inget kul. Igår var det frågan om Grekland skulle få fortsätta in i finalomgången av VM. Och visst tjoade och suckade jag också! Fortsätt läsa
Reseminnen – gott och blandat
Detta var en lite farlig serie, minnet triggas igång och det ena efter det andra dyker upp…det här får bli sista inlägget i serien för annars slutar det väl aldrig…
…som i början av 90-talet, så jetlaggad och överväldigad att jag somnar i hotellsängen på Mark Hopkins i San Fransisco medan sambon duschar. Och det går inte att väcka mig. Festlig första kväll… Fortsätt läsa
Reseminnen – sjukt
Trots krock, stressfraktur och lite smått och gott har både jag och resesällskap varit förskonade på sjukfronten under resor. Semestern i Cesme i Turkiet 1979 är dock ett exceptionellt undantag! Vi hade varit där året innan, trivdes jättebra och återvände och ”vi” var syrran och jag. Oj, det är många år se’n, vi var 26 respektive 21 år…knappt minnet räcker till… Vi kommer aldrig att glömma hur varmt det var och hur turkarna själva pustade och stönade när Fortsätt läsa
Reseminnen – språk
Här nere är vi uppe i 40 gr och alla kommenterar värmen. Det vill säga, jag utgår ifrån att de kommenterar värmen. Min grekiska sträcker sig inte riktigt så långt. Än.
Språk, och inte bara det talade, kan vara dråpligt på många sätt. Slutet av 90-talet, vi är i Genève, jag är i snabbköpet Migros. I ett nytt land är det mycket man inte tänker på innan, Fortsätt läsa
Reseminnen – pengar?
Det där med reskassa är ett kapitel för sig, som man säger. Minns resecheckarna? Man skulle skriva av nummer som skulle förvaras nå’n annanstans och köa på banker. Kort känns tryggt och bra, fungerar på de flesta ställen, annars är det ju enkelt att ta ut. 1993 var vi i USA och det var så’n eftersläpning på våra kortuttag så vi fick övertrasseringar långt efter hemkomst – inte så kul! Fortsätt läsa
Reseminnen – värsta
Det blev igår en ofrivillig paus i serien om reseminnen, jag hade fullt upp med att vårda en huvudvärk. Här kommer det värsta reseminnet! Det är kanske lite långt, men alla delar är viktiga. Jag kan inte riktigt förmedla den rädsla jag kände och som hela tiden trappades upp. Du får använda din fantasi.
Nödvändiga bakgrundsfakta: vi hade flyttat till Genève, det var höst 1997, lady Dianas Fortsätt läsa
Reseminnen
Igår hade jag inte tid med blogg för då var det söndagsfrid som gällde. Eftermiddag på stranden med god bok blev det och där låg jag en stund och funderade på turismens påverkan. Tankarna vandrade vidare och en idé föddes. Jag har länge försökt hitta något som skulle kunna bli en bloggserie och nu dök det upp: varför inte bjuda på lite reseminnen? Så nu blir det lite tokigheter och förfärligheter i några dagar. Vi börjar lite mjukt med ett reseminne av en Fortsätt läsa
En typ av baksmälla
Gissar att det värker i en del skallar idag. Här är det också lite återhämtning på programmet. Inte så att jag satt och drack nubbe och dansade ”små grodorna” på balkongen igår. Då hade jag nog suttit i arresten idag.
Nej, jag försöker komma tillbaka till sunda kroppsvätskor efter 4-5 dagar med förfärlig luftfuktighet och värme. Torsdag kväll var det absolut värsta, fanns ingen chans att krypa i säng Fortsätt läsa
