Igår hade jag inte tid med blogg för då var det söndagsfrid som gällde. Eftermiddag på stranden med god bok blev det och där låg jag en stund och funderade på turismens påverkan. Tankarna vandrade vidare och en idé föddes. Jag har länge försökt hitta något som skulle kunna bli en bloggserie och nu dök det upp: varför inte bjuda på lite reseminnen? Så nu blir det lite tokigheter och förfärligheter i några dagar. Vi börjar lite mjukt med ett reseminne av en förtrollad kväll.

År 1991, jag reste runt i Grekland och njöt av olika sevärdheter och fina platser. Bestämt att jag skulle försöka att inte bo vid sevärdheterna utan gärna en bit ifrån. Inbillade mig att det blev billigare och inte så turistigt. Det var dags för Delfi (vackert och magiskt!) så jag tog in på ett litet familjehotell i Itea. En vacker plats med sol och hav, som att komma till himmelriket efter några råkalla, regniga dygn norrut i Kalambaka.

En kväll, när jag ätit klart, kom papa på hotellet till tavernan med sina två kamrater, dvs 3 äldre gentlemän slog sig ner vid mitt bord. Jag och papa hade på hotellet fått bra kontakt via lite engelska, grekiska och kroppsspråk så han hade väl ringt grabbarna. En av dom kunde lite engelska och han utsågs till tolk, men han var lite svår att förstå pga att åren decimerat antalet tänder.

Det beställdes in friterade sardiner som vi åt med fingrarna, vin och lite annat smått och gott. Cigarrettpaketen gick runt, alla skulle bjuda alla och prova alla märken. Allt gick att prata om, alla ämnen kunde diskuteras. Många glada skratt och en härlig stämning, men också som att se sig själv på film. Det låg en overklighetskänsla över alltihop, jag hade inte blivit förvånad om Georges Meis* öppnat dörren och tagit ett foto av oss.

Efter några timmar meddelade jag att nu kallade sängen för jag skulle upp ganska tidigt dagen efter (annars hade jag kanske suttit kvar fortfarande….). Alla tre reste sig som en man och skulle följa mig, det hade börjat mullra i fjärran så inte kunde jag släppas iväg ensam de 50-100 meterna till hotellet. Förresten, klockan var ju inte så mycket, vi kunde väl gå på diskotek allihop, föreslog tolken!

Vi skrattade gott där vi gick längs havet under stjärnklar himmel. Och jag tänkte: tre kavaljerer, det är minsann inte illa, denna kvällen ska jag aldrig glömma. Jag hoppas att trion inte glömde bort den tossiga svenskan och att de hade en lika lyckad helkväll som jag.

*Georges Meis är fotograf och har tagit väldigt många av de färgrika foton som blivit grekiska vykort, bilder i almanackor osv. Du kan titta på några exempel här.