Etikettarkiv: egen företagare

Somliga dagar…

Du har dem också, de där dagarna då kanske inte allt går galet men tillräckligt. Om det är en måndag så känns det lite extra tungt för det slår liksom an tonen för hela veckan. Man vågar knappt andas och är i spänning inför vad som ska hända härnäst. Därför har jag hållt mig inomhus idag och hittills har allt gått bra, fast jag gör så lite som möjligt…

Många undrar hur jag vågar vandra ensam för tänk om det händer något! Mina skador genom åren uppstår i miljöer som är möblerade, tillverkade eller anlagda. Som att slå fötterna i möbler så tårna stretar åt olika håll, stöta huv’et i skåpsdörrar och bildörrskarmar, snubbla i hålor och på kanter på trottoarer.

Så det var egentligen inte konstigt att jag stukade foten igår när jag reste mig ur soffan, föll på soffbordet och ner på marmorgolvet. Men det var första gången för denna variant!
Jag satt och läste epost vilket tog sin lilla tid. Ena benet låg över det andra och då stoppas blodtillförseln eller nå’t. Benet ”sover”. Jag brukar skaka det lite så det vaknar innan jag reser mig. Igår slog det mig när jag kastade en blick på klockan att jag hade bråttom upp på sta’n för att betala räkningar. Dags att sätta fart alltså! Och när jag sätter fart så sätter jag fart.
Jag hann lyckligtvis ställa undan datorn innan jag reste mig (annars hade det blivit dyrt – också!).

Idrottsskada? Räknas soffuppresande dit, tro… (bild från slideplayer.se)

Den avdomnade foten bara vek sig. Jag förlorade balansen, såg soffbordet i en alltmer detaljerad och oönskad närbild.
– Det här kan sluta illa, hann jag tänka.
Bestämde snabbt att följa med i fallet så jag liksom segnade ner tjusigt (inbillar jag mig) graciöst efter en halvdan mellanlandning på soffbordet så det som stod där flög iväg. Jag blev givetvis rädd och tänkte att jaha, där gick nog några senor och ligament och ben och annat krafs. Efter en stunds vila och hämta andan kändes det ganska ok så jag spände på sandalerna och traskade upp på sta’n.

Där fick jag en smäll i huv’et, dock mer av det mentala slaget (blev ju riktigt vitsigt ordval…). Gick in på Eurobank och betalade två räkningar i deras automat som tycks leva ett eget liv (kanske sitter en liten gästarbetare där inne, förresten!). Upptäckte att den ena räkningen kostade 1 euro att betala, den andra 0 euro. Vissa saker orkar jag inte reda ut, det får bara vara så.
En inbetalning på 90 euro till ett konto i en annan bank skulle också göras och jag tänkte att det gör jag i kassan. Den lilla människan förklarade att det var ett konto i en annan bank. Jo, det visste jag ju.
– Det kostar 10 euro.
Nu vore det nog rimligt och fullt förståeligt om jag utropat 10 euro! så alla behövt hörselskydd, men chocken slog på andra hållet.
– 10 euro??, nästan viskade jag. Sa du 10 euro?
– Ja.
Snabb huvudräkning: 105 sek med en kurs på cirka 10,5. 105 sek för att någon ska klia lite på några tangenter, ta emot pengar, titta på mitt pass, skriva ut ett kvitto som ska stämplas och signeras (låter ganska mycket när det radas upp så här)!? Jag bad inte att de skulle leverera kontanterna personligen till den andra banken!
– 10 euro??, upprepade jag.
– Ja, eftersom det är en annan bank.
– Jaha, men 10 euro??
Nu började hon känna medlidande med den där imbecilla kunden.
– Detta är Eurobank och kontot finns på Chania-banken. Du kan gå dit och göra insättningen gratis.
Jag gå till en annan bank i mitt totalt låsta och upprörda tillstånd?
– Nej, nej, jag får leva med det.
Hon vände sig mot datorn, men gav inte upp så lätt. Hon vände sig till en annan kund (en annan hjälpsam och trevlig kvinna) och frågade om hon kunde förklara för mig var Chania-banken finns. Min hjärna började långsamt arbeta igen och det dök upp var den banken ligger. Då börjar den andra kunden förklara med hjälp av gatunamn! (greker använder aldrig gatunamn, de vet inte ens vad alla gator heter och det vet inte varubud heller. Orientera sig gör man med butiker, kapell, andra hus osv) Nu kände jag att jag kan inte ta fler konstigheter så jag sa:
– Det är den som ligger bredvid Melina Mercouri-centret, eller hur?
– Precis!
Båda nickade bekräftande och lyste upp. Jag lämnade scenen till ljudet av ”Lycka till!”-önskningar.
220 meter senare hade jag sparat 105 sek.

När jag återvände till hemmets lugna vrå (!?) insåg jag att promenaden inte varit så hälsosam för foten. Bara att inse att resten av veckan blir vila, inga vandringar. Jaha, utebliven inkomst. Hur sjukskriver jag mig? Så kom jag på att jag är egen företagare och vi är inte sjuka.
När foten är bra igen ska jag gå ut och fira med en drink för mina 105 sek.

Kanske skulle ägna veckan åt att få ihop det där blogginlägget om village hopping…..

Ha en bra vecka! Tänk inte på mig som ska vila när jag inte haltar runt i lägenheten.

PS. Nej, jag har ännu inte hittat tvättklämmorna som hushållerskan gömt. Vi har bara kommit så långt att jag fått fram att kontoristen är oskyldig.

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Arbetsplatskonflikt

När man startar egen firma får många något drömmande i ögonen och säger ”Gud, så skönt att inte ha nå’n chef!” De har inte träffat min och nu har vi en konflikt, snart är det krig!

blogg_fyratimmarskroppen_se

Bild från blogg.fyratimmarskroppen.se

Min chef:
– Nu är perfekt tid att ta tag i att undersöka andra marknadsföringsvägar, se över utbudet i firman, kontakta olika intressenter, ta tag i det som inte hunnits med. Och givetvis att se över befintliga vandringar, bedöma om någon ska bytas ut. Studera kartor och lägga upp nya vandringsalternativ som vi kan sätta igång med direkt när värmen sjunker i månadsskiftet aug/sept.

Jag:
– Jaha. Och vem ska göra det?
– Du! Vem annars? (suckar, rösten låter lite som när man pratar med barn)
– Och du då? (något irriterad)
– Jag? Jag är ju visionären, idésprutan. framåtdrivaren, utvecklaren! Det kräver mycket tankekraft och energi, det är inget arbete som kan utföras när kvicksilvret går över 30 grader flera dagar i rad.
– Menar du att du tar ledigt??? (mycket förvånad….eller egentligen inte alls förvånad….kanske mest förvirrad)
– Naturligtvis. (hon tittar ut genom fönstret som man gör när man vill att den man pratar med ska förstå att det går inte att föra samtal med någon som är så intelligensbefriad)
– Men jag då? När ska jag vara ledig??
– Ja, du. (drar på det som om jag bett henne ta ner månen) När kan du tidigast gå i pension?
– Vad har det med saken att göra? Om tre år, tror jag.
– Se där! Då vet du ju när du får ledigt!
– Men vänta lite nu! Om jag ska göra jobbet….
– Just det!
– …hur ska jag veta vilka marknadsföringsvägar och intressenter och personer som ska kontaktas?
– Men snälla du, jag kan inte göra allt! Lite framåtanda och initiativ har du väl? Inte konstigt att jag behöver vara ledig. (det sista mumlar hon)
– Vad sa du?
– Ju mer tid vi lägger på den här diskussionen desto sämre för din del. Glöm förresten inte att ansöka om återbetalning av moms, bokföra och momsredovisa. Och att uppdatera hemsidan och sociala medier. Har nyhetsbrev gått ut för juli? Bara så jag vet att vi ligger framme, så jag kan koppla av.
– Jag skulle vilja diskutera löneförhöjning och personalutveckling.
– Men snälla människan, vi är fortfarande i uppstartsperioden. Kräva är enkelt. Nu får du lugna dig, ta tag i det som ska göras istället. Så, iväg nu!

Så’na diskussioner har vi titt som tätt. Min nuvarande chef är värre än de dåliga chefer jag haft tidigare i mitt arbetsliv. Tillsammans. Och jag blir inte av med människan! Hon följer med överallt, det är som om hon inte har nå’t eget liv!

Det är roligt att vara egen företagare. Fast inte alltid och inte hela tiden.

Jag tänkte prova en ny annonstext, vad sägs om det här:

VANDRA INTE PÅ KRETA!
Du kan bli pigg av all frisk luft och stuka benen.
Taggiga buskar, bräkande getter, insekter och svett – usch!

Ingen bra information på hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, då får du 15 % påslag!

Välkommen någon annanstans!

Mental låsning

Det är nå’t fel på min hjärna. Jag har visst det länge, ingen idé att försöka dölja det längre. Felet är att den låser sig så snart den ser siffror och den klarar inte av vissa resonemang. Som momsdeklaration.

Det var dags för det idag och jag fyllde i den på nätet enligt instruktioner jag fått via mail. Fungerade? Givetvis inte. Slutsumman var fel. Gång på gång.

Bara att kasta sig på luren och ringa deras servicetelefon eller vad det heter. Det hör till saken att jag fick kontakta Skatteverket för ungefär ett halvår sedan och då kunde de inte riktigt reda ut hur jag skulle fylla i rutorna utan jag fick ta bort en del uppgifter. Så jag har liksom dessutom fått en sned start, kan man säga.

Jodå, jag hade fyllt i rätt och räknat rätt. Inte ens den lilla människan på Skatteverket kunde få igenom utan felmeddelande. Så hon började prova (!) några alternativ och till slut kom hon på hur man skulle räkna. Och förklarade för mig.

Det var då mitt hjärnfel visade sig. Det tas inte ut nå’n moms inom EU, men man ska ändå räkna fram moms enligt något som kallas huvudregeln och när man gjort det ska den redovisas i en ruta för utgående eu-moms. Därefter ska den räknas med i ingående moms och sedan dras ifrån när man räknar ut hur mycket man ska ha tillbaka.

Alltså får man ingen ersättning för den där momsen som man räknat fram eftersom den egentligen inte finns så den är inte betald. Fast det är den ju. Eller?

Hon förklarade några gånger. ”Det blir ju ett nollsummespel!” utbrast hon till slut lite irriterat och nästan lite tvär på rösten.
Jag frågade bara stllsamt (med en tår rinnande nerför kinden och krampaktigt stadig röst): ”Vad ska jag skriva i ruta 49?”
Hon gav mig summan.
Jag sa att jag fortfarande inte förstod hur det hängde ihop men huvudsaken att det blev rätt och tackade så mycket för hjälpen.
Jag gissar att hon under förmiddagsfikan underhöll sina arbetskamrater med vilken korkad egen företagare hon pratat med.

Men jag är inte korkad, bara skadad. Och jag fattar fortfarande inte. I juli är det dags igen….