Etikettarkiv: läka

Slutet och början

Ovädret slog hårdast på norra Kreta och uppe i bergen. Eftersom det kom norrifrån hade det mattats när det kom till oss, men vi ska inte ropa hej än. Jag kan se från min balkong att det ligger ett stort regnområde i bergen som drar nerför bergssluttningarna, snart är det här. Det cirkulerar bilder och videos på nätet där man kan se att det ligger riktigt mycket snö ganska långt ner.

Vi fick dock en riktig helkväll igår med åska och hagel och massor av regn. Och vi har kallt som tusan! Jag börjar känna lite förkylning och ovanpå det oro för el-räkningen så jag har skickat mig i säng idag tillsammans med el-filten. En dags vila brukar få förkylning att dra någon annanstans. Kollade väderpognosen för en stund sedan och det skulle kunna bli vandring på tisdag. Håll tummarna!

Det finns så många superhjältar med otroliga superkrafter och märkliga kostymer. Jag har hittat mina egna: nunnor. Du vet hur det är att få spricka vid en fingernagel? Jag har det ofta på en av mina fingrar på högerhanden och under juldagarna blev det så illa att jag inte kunde röra vid den. Det sved, bultade och gjorde tusan så ont. Du känner igen det? Det brukar ta ett tag att få det att läka och det är bökigt och irriterande. Men om man slunkit in på ett kloster som man vandrade förbi och köpt en liten burk salva bara för att visa sin goda vilja så ordnar det sig! En natt med salva och plåster – det onda borta. Två nätter till med samma behandling och sprickan syns knappt. Och på dagarna där emellan behövde jag inte undvika något utan diskade, lagade mat osv som vanligt. Hur bär de sig åt? Det måste vara nå’n sorts superduperhopkok! Kanske skulle bli nunna så kan jag få ta del av deras hemligheter och superkraft.

Det ena leder till det andra! När jag funderade över det där med nunnor och kloster så dök det upp info i ett av mina favoritprogram: QI på BBC (det finns avsnitt ute på youtube; sök på QI XL så får du 45 minutersversionen). Visste du att det är skillnad på en nunna och en syster? Visste inte jag heller, men nu vet jag. Har funderat över hur klostren fungerar här nere så det blev en stunds självstudier på nätet. Det jag nu inte vet om stora schismen, den ortodoxa gudstjänsten, skillnader/likheter mellan katolskt och ortodoxt, ikoner, helgonförklaring mm är helt enkelt inte värt att veta.
Jag som älskar kunskap kanske skulle söka mig till QI istället för kloster. Tänk att få ägna dagarna åt att leta nya rön och udda kunskaper. Det skulle nästan vara mer himmelskt än att bli nunna!

Imorgon är det dags. Jag tycker nyår är tveeggat. Det är vemodigt och sorgligt att säga adjö till innevarande år som var nytt och främmande först, men nu är som en vän. Relationen har varit bra med några få jobbiga och ledsamma inslag, men så är det ju alltid. Det är också glädje och spänning inför att möta det nya, ograverade året. Vad kommer det att föra med sig, kommer jag att kunna ta tillvara dagarna. Vad lurar runt knuten, tro? Vad ska de blanka sidorna fyllas med?

Morgondagens kväll är som alla andra kvällar här nere eftersom det inte är något fyrverkeri. Trist tycker jag som mentalt får flytta mig någon annanstans, t ex Lundagård i Lund. Vakas in ska det i alla fall, jag måste ju säga adjö och välkommen till de båda när de möts i dörren.

Ha en skön nyårshelg så hörs vi igen på nya året! GOTT NYTT ÅR!

raketer_125463719

Konvalescentens rapport

Konvalescens är inte lätt. Att stava till det är den första svårigheten. Undrar du om jag är sjuk eller vad som hänt så läs gårdagens blogginlägg. Jag är för svag för att skriva en sammanfattning.

Jag måste vara lite rättvis. Igår skrev jag att ingen presenterade sig och idag kom jag på att det inte stämmer. Ambulanskillarna presenterade sig, frågade mig efter mitt namn och var jag kom ifrån osv. Väldans trevliga killar.

Jag delade förresten ambulans med en liten tjej och hennes mamma. Tjejen låg på båren och verkade inte uppskatta en del kurvor. Om jag förstod det rätt (de var från Holland) så hade hon halkat på toa och slagit höften. Så olyckan kan vara framme var som helst och när som helst. Tillvaron är skrämmande och förlamande om tankarna börjar gå i de banorna.

När någon del av kroppen skadas och inte kan användas fullt ut brukar man upptäcka vad den brukar användas till och hur stor nytta man har av den. Jag är högerhänt och en kraftlös högerarm är ganska värdelös. Mest i vägen, faktiskt.

Tycker du att det är självklart att kunna ligga ner? Byta ställning i sömnen? Efter 3 nätters slummer till och från i halvsittande ställning lyckades jag natten som gick sova 1,5 tim på sidan och slumra ung 1 tim i halvsittande ställning. Det är svårt att sova i halvsittande ställning utan tv och när klockan är mer än 10 på kvällen. Tur att det finns e-böcker, veckotidningar, korsord.

Det som var lättast att justera efter olyckan var mina glasögon, det tog väl optikern cirka 01:47 min. Tänk om det gick lika lätt med kroppen. Den börjar förresten bli lite märklig, jag får nog skärpa till mig. Det gör mindre ont, ja nästan inte alls, om jag går med lite böjd och framåtlutad kropp. Lite som en neandertalare. Fick syn på mig i spegeln och det var inte tilltalande. Dessutom resulterar det väl bara i att jag får ont i ryggen istället.

Jag har mest ont i övre bröstkorgen, det gör attans ont vid djupandning och armrörelser. Det ställer till det mer än man kan tro plus att det är inte så lätt att vara justerad och leva ensam. Igår var en smula på väg att fastna i halsen och då slog det mig: jag kan inte hosta! Lite senare var en nysning på väg och det går inte. Näsan började rinna i morse, prova att snyta dig och känn efter var du tar i. Snorig neandertalare…jo, jo, det blir bara bättre och bättre.

Kroppen är verkligen inte vacker för tillfället eller så är den kanske det. De numera färgglada områdena drar bort blicken från en del skavanker och brister. Och det finns gott om färger som blått, rött och grönt. En snorig färgrik neandertalare.

Sjukvårdspersonal ger så bra och förståndiga råd, men de blir ibland komiska när de inte tar reda på hur man har det. En sjukgymnast tyckte för några år se’n, när jag hade en stressfraktur i foten, att jag inte skulle gå. T ex inte gå och handla. När jag undrade hur hon tänkte att jag skulle få mat så…..kvitt vilket, vi släpper det gamla.
I lördags fick jag veta att om 3-4 veckor är sprickan läkt och tills dess får jag inte lyfta. Jag frågade inte efter några detaljer så jag vet inte om jag får bära kassar från affären. Däremot så berättade jag att jag vandrar och undrade om det var ok att ha ryggsäck. Det var det inte, men gå får jag. Har många fickor i vandringskläderna så det mesta ska nog lösa sig, men vattenflaskorna? Tacksam för tips!

Tänkte igår kväll att jag vill ha morgondagen bara till vila, ingenting annat. Kroppen ska få vara ifred och ta hand om läkning. Men det vet ju alla att det går inte när man är egen företagare, det säger ALLA. Så tänkte jag att det är ju bara trams. Livet har knackat mig på axeln, bara att stanna upp. Kan jag inte så kan jag inte. Bättre att ta några dagar nu och sätta fart senare.

Tycker du att jag verkar vara på gott humör? Det är jag inte. Jag hatar att vara begränsad. Och jag hatar när jag gör dumheter eller stora oplanerade händelser som får så stora konsekvenser. Enda sättet att överleva är nå’n sorts galen absurd ironi.

Och det skadar inte med lite perspektiv. Några dagar är jag hänvisad till vila, se’n att ta det lugnt ett par veckor. Säg 4 veckor i ett liv på 56,115 år. Vad är det? Och det kunde varit värre. I helgen dog 4 personer i 3 trafikolyckor på Kreta. Bl a körde en bil av vägen (känns det igen?), i den satt två äldre herrar, de rasade ner i en ravin (plötsligen tacksam för mitt dike).

Det blev ett långt, lite rörigt och snackigt inlägg. Antagligen börjar jag bli uttråkad vilket kan vara ett gott läkningstecken. Får bara inte glömma att det kan gå fortare för knoppen än kroppen. Nu ska jag laga middag, det blir soppa. Det bör jag väl kunna få i mig utan problem.