En fredag att stilla bedja om

Panda och jag på utflykt norrut mot Neápoli. Vandringsdag i ett område som de flesta ser från bilen på National Road eller på väg upp till Lasithi-platån. Ett vackert och fridfullt område. Dagen till ära låg ett tjockt men ståtligt molntäcke över slätt och berg. Temperaturen var perfekt för vandring.

I byn Choumeriakos hittade jag en bra plats för Panda, öppnade dörren, stod stilla och lyssnande. Denna veckan har det ringt i kyrkklockor nästan varje morgon. Jag kan inte detaljerna i det ortodoxa kyrkoåret, men tydligen har det varit viktiga dagar. Det som fick mig att stanna upp var två klara, tydliga röster någonstans ifrån som förrättade mässa i en stillhet som var närmast andaktsfull. Magiskt!

Jag fick slita mig efter en stund. Mot berget! Idag skulle jag inte vandra runt utan över. Har gjort det förut och vet att belöningen är otrolig men sann. På väg upp regndroppar. Härlig känsla! Tänkte att det gör inget om det kommer en riktig skur. Det är så efterlängtat och behövligt, jag skulle säkert torka snabbt. Långt i fjärran hördes brus från National Road. Det var inte störande utan förstärkte tystnaden som omslöt mig.

Så nådde jag toppen och såg ut över en av de vackraste och mest bedårande vyer jag vet! Jag har inte ord så jag visar med en videosnutt:

Efter god fika med en skönhet som sällskap var det dags att vända ryggen åt denna utsikt och istället mötas av andra sidan som bl a bjuder på de högre topparna i Dikti-massivet. Två helt olika vyer till priset av en uppstigning – inte illa!

 

 

Fågelkvitter, några fler regndroppar men ingen skur, en skrattande korp, några getklockor, vindstilla – jag fortsatte njuta tills jag kom till nästa paus vid ett kapell. På lilla asfaltvägen kom en hyrbil där passageraren hade fönstret nervevat och filmade med mobilen. Förbiilande olivträd och suddiga berg i bakgrunden – kan det verkligen va’ nå’t? Så synd att de inte stannade, gick ur och lyssnade på tystnaden, lät sig omslutas av anisdoften från blommande fänkål med en touch av sötma från Johannesträdens blommor. Upptäcka och beundra de blommor vid vägkanten som kämpar på i torkan.

Jag lämnade Drasi för nästa mål: byn Vryses. Där såg jag en gång en kvinna som hade den perfekta uteplatsen: utsikt över byn, slätten och bergen på en stol vid genomfartsgatan. Njutning och information på samma gång! Några fler regndroppar, men de tog slut istället för att bli en skur. Eftermiddagsro i byn, siestan hade precis börjat.

Vid klostret Kremasta var det dags för svenska gifflar och dryck. Nunnorna hade välkomnande dörren öppen till gamla klosterdelen, men jag avstod denna gång. På vägen ner till Neápoli passerade jag två tackor som stod för sig själv. Jag stannade, konfunderad över varför de inte var med någon flock. Så fick jag se dem. Lammen. Den ena tackan hade fått tvillingar och den andra tackans lamm var inte gammalt. Det hade väldigt vingliga ben och puffade lite planlöst på sin väna moder.

I Neápoli slank jag in på Oasis för ett glas soumada (mandeldryck; speciell för trakten) och en stärkande toast. Inne i lokalen satt min språklärare med några elever – världen är liten! Svängde in i den vackra, stora kyrkan och tände ljus. Och beundrade givetvis den otroligt stora ljuskronan som hänger, förhoppningsvis väl förankrad, i mitten.

Cirka sex och en halv timme efter starten återsåg jag Panda som fraktade hem en ganska trött men väldigt nöjd vandrare. Och som om inte detta räckte för en fullkomligt fantastisk dag för kropp och själ fick jag möjlighet att ge skjuts åt en farbror som ramlat och slagit sitt knä och på kvällen gott vin till utsökt spaghetti med räkor!

Och jag skickade en tanke österut där kulorna fortfarande viner i luften och minst 300 000 människor är på flykt. Tänk så olika det kan vara fast vi bor på samma planet. Och så mycket vi har att vara tacksamma över om vi bara tänker efter en stund.

Ha en skön helg!

PS. Foton från vandringen finns på min flickr-sida!


Stadspromenad i Ierapetra och vandringar på sydöstra Kreta!
Vandringssäsong september-juni, stadspromenad året om.
Kontakta mig för frågor och bokning. Ange vid bokning att du läser bloggen för 15 %  rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

5 thoughts on “En fredag att stilla bedja om

  1. stadsmadam

    Tänker på det du skrev om de som filmade från bilen istället för att stiga av. Jag var på Fotografiska Museet i Stockholm i dag. Till en del fotografers verk kan man använda en app som gör bilderna levande, t ex börjar fjärilar fladdra. Eller så får man se fotografens arbetsprocess med den aktuella bilden. Man riktar sin mobil mot bilden och så händer det🧐. Jag laddade ner appen och blev lite fascinerad över teknikens under. Men samtidigt … där stod vi, besökare och glodde på bilderna på väggen framför oss genom mobilskärmen. Nu var det endast till några bilder som appen fungerade – men det är intressant med det mervärde appen tillför bilden – och samtidigt ett jäkla konstigt beteende vi ägnar oss åt!

    Gillad av 1 person

    Svara
    1. iamittilivet Inläggets författare

      Kul idé, men jag börjar bli lite trött på att allt ska vara beroende av appar och livet levas genom mobilen.
      Var inne på Fotografiskas hemsida – där fanns några riktigt lockande och intressanta utställningar!

      Gillad av 1 person

      Svara
      1. stadsmadam

        Fotografiska har hittills aldrig gjort mig besviken. De är duktiga på att ordna intressanta utställningar. Ja, det blev lite fånigt när vi stod där med våra appar. Det räcker gott nog att fokusera på verken i sig. Men som sagt, lite spännande var det också :).

        Gillad av 1 person

        Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s