Egentligen skulle jag bloggat i torsdags, men då var jag så förvirrad, upprörd, ledsen och arg att det gick bara inte. Men vi börjar från början!

Vår årstid nu präglas av varma dagar och svala nätter med ett uppvärmt hav. Det betyder morgondimma mellan bergen vilket är väldigt vackert. Ett lågtryck över hela Grekland har också påverkat vädret med en hel del molnighet. I måndags fick vi här i sydost regn vid fyra tillfällen, men det var inga större mängder. Vi och naturen behöver mer!

I onsdags körde jag upp i bergen för att vandra. När jag kom upp insåg jag att jag hade kunnat vänta en timme för bergen var insvepta i låga moln. Det blir som att vandra i gles dimma, men eftersom det var en gammal känd vandring så såg jag inga problem.

Uppför blir det lite tyngre i den fuktiga luften, men insvept i mjuka slöjor kan jag stå ut med det. Det var som om landskapet ville vara extra vänligt. Inga skarpa kanter, ingen bitande vind, inget damm som yrde omkring. Stilla och fridfullt. Magiskt.

Vyer blir väl trista, undrar du kanske. Inte alls. Ibland är det skönt att inte allt har klara linjer och avgränsningar. Att skönja havet och utskjutande klippor ger en mystik. Mjukhet. Plötsligen bröt solen igenom och skapade en solig punkt på en sluttning. Det var vackert. Hoppfullt. Lovande.
(klicka på foton för större storlek)

Utan förvarning bröts den stilla famnen av slöjor och moln som drev snabbt mellan bergen och rullade nerför sluttningar och gömde olivlundar. En konstig dubbelbottnad känsla infann sig av att samtidigt vara åskådare till naturens element och deltagare mitt i alltihop. Ett skådespel iscensatt bara för mig samtidigt som det var en vanlig dag på jobbet för naturen.

Efter ungefär halva vägen lättade dimman och molnen. Som om naturen ville säga att ok, vi bjuder dig också på lite blå himmel och solsken. Kan man göra annat än att tacksamt ta emot,  le med hela ansiktet och bara må bra!

Framme i byn och vid bilen bröts förtrollningen, min bubbla, något. Inombords fanns den kvar som ett dyrbart minne av en unik stund i harmoni med element och landskap. Jisses, så vackert klot vi har!

Så kom jag hem, öppnade datorn och fick en riktig fetsmäll. Trump hade gett Turkiet grönt ljus att gå in i norra Syrien för att anfalla kurderna. Vilket de också gjorde i torsdags med en offensiv som de, absurt nog, kallar ”Fredens vår”. Världen tittade på eller sysslade med annat. Finland var snabba med att markera, Cypern uttalade sig. Erdogan blev sur och hotade med att skicka flyktingar till Europa, dvs använda människor som ammunition.

Man kan ju tycka att Turkiet borde vara strängt upptagna med konflikten kring borrningen utanför Cypern och inblandningen i inbördeskriget i Libyen plus att de är ovän med gamle bundsförvanten Egypten. Att i ett sådant läge ge sig på kurderna, som varit västvärldens vapenbröder och allierade mot IS, får ett farligt skimmer över sig. Kurderna har länge varit en nagel i ögat i området, inte minst i Turkiet. Är det dags för den ”slutliga lösningen”? Är det därför de slår till när kurderna är stridströtta och har brist på det mesta? Lägg därtill att Erdogan inte drivs av någon ”kurdfråga”. Han t o m förhandlade med kurderna för några år sedan, något som inte togs emot med applåder av nationalisterna och militären. Troligen är det de han nu vill blidka för att uppnå det som intresserar Erdogan mest: att Erdogan ska bli en stor och odiskutabel Ledare.

Kurderna har hanterat flyktinglägren och tillfångatagna IS-anhängare – vem tar ansvar för dem nu? Flyktingströmmen till Grekland kommer givetvis att öka (många tror att den slutade för ett tag sedan, men det stämmer inte), men det är väl helt i sin ordning för övriga Europa att ha ett land i ekonomisk kris som nå’n sorts väntrum för medmänniskor.

Och Sverige. En gång i tiden var Sverige högt aktat på den internationella scenen i och med att vara förkämpe för de svaga och för humanism. Sedan kom individualism och andra värden att dominera. Jag har länge hoppats på att det skulle vända. Denna gång har Sverige meddelat att man ska framföra sina synpunkter på ett EU-möte på måndag. Tydligen är man fullt upptagen med att samtala och tjafsa om viktigare saker.

Så från dimman i bergen kom jag till glasklar insikt om att det Sverige jag varit så stolt över definitivt inte finns längre.

Det är spända dagar och kanske veckor vi har framför oss i en del av världen som är allt annat än stabil. Men en god nyhet finns: många republikaner och den kristna högern tar alltmer avstånd från Trump. Val nästa år. Väljarstödet är sjunkande. Det kan bli svårt för honom att vinna. Låt oss hoppas!

Ha en skön helg!

PS. Foton från vandringen och byn finns på min flickr-sida!

Stadspromenad i Ierapetra och vandringar på sydöstra Kreta!
Vandringssäsong september-juni, stadspromenad året om.
Kontakta mig för frågor och bokning. Ange vid bokning att du läser bloggen för 15 %  rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!