Bra väder och läkt fot – vandring! Tänk, det är drygt 4 veckor sedan sist! Det gjorde det ganska lätt att stiga upp strax innan kl 5 för att ta ”skolbussen” upp i bergen. Sta’n var alldeles tyst och stilla när jag gick upp till busstationen. Bra påklädd för jag vet ju att det är kallare och blåsigare högre upp.

På de nya bussarna hos KTEL är fönstren så mörklagda att man inte ser mycket av det vi passerar. Det blev ingen fin tur ackompanjerad av soluppgången. Nästa gång ska jag sätta mig längst fram så jag kan spana ut genom vindrutan.

I tredje och största byn, Kalamafka, på turen steg flest skolbarn på. En hade inga hörlurar och något fel på öronen, antar jag. Vår stilla, lite sömniga stämning med svag grekisk musik bröts av grekisk rap på hög volym. Jag är inte så förtjust i rap i vanliga fall och den blir inte bättre på grekiska kan jag meddela.

Skönt att komma av bussen! På med vindtäta jackan och vantar. Ja, du läste rätt! Tidig morgon uppe i bergen är det skönt med vantar. Började gå och inne i byns ena kafenio satt några gubbar med kaffekoppar och full fart i kaminen. Mitt första stopp blev frukost vid kyrka med fin utsikt. Något skavde i skon, men lyckligtvis snabbt avhjälpt. Hade varit lite snopet att behöva gå tillbaka och ringa taxi efter bara en timmes vandring.

Två sträckningar ska kombineras för första gången så jag är väldigt förväntansfull (och det blev bra). Passerade mandelträd fulla med knoppar, de är beredda så snart våren kommer. Fortsatte uppåt, uppåt. Vinden var inte ens ljummen, solen värmde gott när den kommit över bergstopparna och letat sig ner längs sluttningarna. Benen kändes lite tunga efter uppehållet, men de är vana och hittade snabbt sin rytm. Huvudet var, som vanligt, tomt och stilla samtidigt som det var snurrigt och fullt av tankar. Man skulle kunna säga att hjärnan var utsläppt på grönbete. Då kommer lösningar och beslut som brev på posten. All koncentration är här i naturen, i landskapet. Det är så otroligt vilsamt och en riktig energikick. På samma gång.

Upptäckte efter ett tag att jag kände mig lite lurad! Uppehållet har gjort att jag inte som vanligt följt olivskörden utan den är över där jag vandrar idag. Olivskördandet har alltså gått från full fart till ingenting för mig. Det är åter tyst i landskapet. Känns lite avsnoppat och tomt.

Tanken med dagens vandring var att njuta av att vara ute igen och se hur långt våren kommit. Och njöt gjorde jag! Luften är som klarast och friskast vid denna årstiden. Eftersom det blåser leker molnen på himlen så solen kastar dramatiska och spännande skuggor på landskapet. Lågtflygande, drivande moln mellan bergen ger nästan en trolsk stämning. En kopp kaffe med bullar blev en fin stund med oslagbar utsikt och vindens alla olika ljud och kast åt alla håll.

Det finns de som redan utropat att våren är här och de är utan undantag utlänningar. Säg till en kretensare att det är vår nu och du får svaret: ”Vår? Nu??” med en huvudskakning. Det är nog så att vi tar med oss vad som är vårtecken istället för att läsa av hur det är här. Fast några snödroppar i trädgården i Sverige betyder inte att det är vår. Några blommor vid kusten här på Kreta betyder inte att det är vår precis som ”en fluga gör ingen sommar”. Blommor har vi året om utom i augusti, de kommer igen efter första regnet i september.

Februari är vår ”aprilmånad”, dvs då vädret skiftar mellan varma, sköna dagar och kalla, blåsiga. Det som händer nu i naturen är att våren börjat knacka på och vintern försöker försvara sina positioner. Varför har vi ofta så’n vårhets? Den kommer inte snabbare för det. Luta dig tillbaka och njut istället av den mest dramatiska, spännande, tydliga och vackra årstidsväxlingen.

Några buskar har färdiga knoppar, andra har börjat bilda knoppar. Det gäller att vara vaken och observant för mycket är vintergrönt, men det betyder inte att det ser likadant ut hela året. Jag såg min första anemon på vandringen 3 januari, nu har det kommit fler. De gula ”soldyrkarna” är som intensivast i januari och börjar nu troppa av lite. Träd och buskar skjuter skott. Som sagt: våren knackar på.

När jag närmar mig busshållplatsen i slutet av vandringen ser jag några mandelträd som börjat slå ut. Tänk, det finns alltid några övermodiga typer i alla församlingar! Det kan komma en köldknäpp och då åker alla blommorna av – synd. Och riktig värme möter jag inte förrän jag hoppar av bussen i Ierapetra, men så bor vi ju också i vår egen lilla klimatzon!

Idag tisdag när jag skriver detta inlägget har blåsten ökat och jag kan se att det regnar uppe i bergen. Västra Kreta ska få oväder idag, vi ska klara oss. Kan jag hoppas på en fin dag på torsdag eller fredag igen? Alla vandringskläder och annat som behövs ligger framme…

Fler foton på min flickr-sida!

Vandra på Kreta i det vackra landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!