Idag skulle jag svara på era frågor, skriva om så’nt ni tycker fattas osv (se inlägg i onsdags), men det blir imorgon istället. Jag måste helt enkelt få berätta om denna fantastiskt fina dag som idag varit!

Jag hämtade min vandringskund vid hotellet halv åtta i morse och vi åkte upp till en bergsby. När vi steg ur taxin blev vi knockade! Alla möjliga dofter slog emot oss och det var omöjligt att låta bli att bara stå stilla och låta näsan gå. Vi kan tacka gårdagens regn! När vi gick genom byn utkristalliserade sig jasmindoft ackompanjerad av några andra blomdofter. Utanför byn tog vild fänkål över blandat med svaga toner av diktamus och timjan. Naturen är på gång! Lite mer regn så blir bruna, ledsna växter gröna och pigga igen.

Allt är inte brunt och visset, vi njöt av olika gröna nyanser på de lite större växterna, olivträdens silverfärg och de enda blommorna som blommar. De ser ut som vita stolta facklor och klarar sig eftersom de är lökväxter, dvs de har inbyggda lagerfaciliteter för vätska. Bergen blir så vackert blågråa när det är något gråa moln. Och med låga moln möts land och himmel när molnen lägger sig på bergen. Allt knyts ihop på nå’t sätt, det känns bra och tryggt.

Vädret var perfekt! En lite kylig, frisk morgon blev en lite varmare dag, men inte alltför varm. Solen kom och gick eftersom moln färdades över himlen. Det gör att scenerierna ständigt förändras och det är verkligen optimalt vandringsväder. Landskapet blir vackert och växlande. Mot slutet var några moln mörka, men inga regndroppar. Jag fick höra att jag lyckats med ett perfekt arrangemang! Det är väl lite oklart vilken makt jag har över vädret, men jag sträckte på mig och sög in berömmet.

Det mesta av tiden vandrade vi tysta, var och en i sina tankar. Då och då stannade vi för att beundra en utsikt eller kommentera något. Några längre stopp då det är skönt att få sätta sig ner och vila ben och fötter. Då faller det sig naturligt att prata lite mer, både om det vi har omkring oss och om oss själva. Det slog mig att vandra med sällskap, känt eller okänt, blir som två flugor i en smäll för mig. Jag älskar vandring, med allt vad det innebär med natur och tankevila, och jag älskar möten. Det är verkligen en ynnest och ett privilegium att få vistas i detta vackra landskap samtidigt som vi människor möts och lär känna varandra.

På väg hem i taxin fick vi en förare som gav mig lite lektion i grekiska. Han frågade om vi haft en bra vandring och det fattade jag faktiskt. Vidare undrade han var vi vandrat osv och jag lyckades få ihop några meningar. Jag har åkt med honom förr, han bodde i Malmö för en hel del år sedan och jobbade på Kastrup. Det slog mig att här är en grek som kanske förstår hur jag kämpar med språket så jag sa att det är svårt att lära sig grekiska för det skiljer sig så mycket från svenskan. ”Oh yes it does!” svarade han. Undrar om han kan följa med på måndag och förklara svårigheterna för min språklärare?

Så hur avsluta en perfekt dag? Ja, det är snart jämntjockt med mörka moln på himlen så kanske det blir regn, men vem bryr sig. Det får bli en matbit och ett glas vin på en av favorittavernorna. Jamas!

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!