Etikettarkiv: allmänna val

Boktips i valtid med hetta

Aktivitet är inte direkt det man tänker på i den här värmen, t o m blogga känns som ett Sisyfos-äventyr. Mitt onda ben går framåt, i veckan tog det ett stort steg med minskat ont (jippi!) och ökad rörlighet, sjukgymnasten har inte råd att ha semester så han har öppet när jag kommer hem igen efter Skåne-trippen. Känns tryggt och bra! Mycket diskussioner överallt de senaste dagarna i och med valet imorgon.  Komplicerat läge. Nea Demokratia har lovat massor, men Läs mer

Val i Grekland, avsnitt 2 med gästbloggare

Idag ska du få någon annans synpunkter på Greklands samhälle och politiska sfär. Intressant därför att det är lite av en mix då det är svenska ögon som levt i Grekland i drygt 20 är, gift med en grek. Och hon är inte journalist eller reporter utan detta kommer direkt från hennes hjärta och egna erfarenheter. Hon heter Ingalill, ska själv få presentera sig.
Blogginlägget är lite längre än vanligt, jag fick lov att stryka i det men valde att ta med allt för här finns beskrivet en hel del om bakgrunden till att det är som det är idag. Och det är viktigt att se bakåt för att förstå varför man är där man är och gå vidare utan att göra samma misstag.

Fixa en kopp kaffe, kryp upp i soffan och häng med på Ingalills intressanta beskrivning av Grekland och dess resa fram till idag!
Vart bär det av efter söndagens val, tro? Val i Grekland, avsnitt 3 kommer i början av nästa vecka! (avsnitt 1 hittar du här)

Presentation

Jag heter Ingalill och Ia har vänligen bett mig ”gästblogga” denna gång och jag tackar henne för förtroendet! Några av er kanske har sett en del av mina kommentarer i hennes blogg, när det gäller bl a grekisk politik, och jag sticker inte under stol med att jag är på partiet Syrizas sida. Det är i princip omöjligt för mig att vara objektiv och neutral när det gäller detta. Jag är inte grekisk medborgare och har därmed inte rätt att rösta i valen till riksdagen, men detta är första gången på de 21 år jag har bott i Grekland, som jag skulle vilja ha den rätten. Grekland har nyval till riksdagen nu på söndag den 20 september och jag anser att det är ett av de viktigaste valen någonsin i detta land. Grekland står inför en skiljeväg.

Bakgrund till mitt ställningstagande

Under de dryga 40 år jag bodde i Sverige, var jag varken höger- eller vänstervriden. Inte förrän vi flyttade till Grekland 1994, upptäckte jag så småningom de enorma orättvisorna mot arbetarna här. Ingen svensk kan föreställa sig de förhållanden som gäller på ett stort, privat, grekiskt företag/fabrik. Det finns inga skyddsombud eller någon säkerhet överhuvudtaget. Årliga löneförhandlingar kan man glömma. Om man har turen att vara ”tjänis” med halvchefen, så kanske man får lite högre lön, om ett gott ord läggs hos storbossen. Visst finns det fackföreningar, men på lokal nivå går de i regel i arbetsgivarens fotspår. Strejker avlöser varandra, men de är för det mesta endast 24- eller 48-timmars. Man är ju rädd att förlora jobbet annars. Lönen är garanterat förlorad. Under koalitionsregeringen Ny Demokrati/PASOK beslutades en lag att de privata arbetsgivarna har laglig rätt att avskeda anställda närsomhelst, från en dag till en annan, utan uppsägningstid. I och för sig med lagstadgat avgångsvederlag. Arbetslöshetsunderstöd får man bara under 1 år, sedan är det slut.

Om inte detta skulle räcka för att, utan att blinka, bli ”brinnande sosse” eller ”ännu värre” (läs: Syriza), så lägg till allting annat som har gällt inom den offentliga sektorn och det vanliga grekiska livet. Mygel, fusk, korruption, skatteflykt och svågerpolitik. Många gånger med folkets goda minne. Från stora politiska mutskandaler till minsta lilla farbror/tant, som lägger ett kuvert med pengar i fickan på doktorn eller prästen. Från att få byggnadslov till att få körkort m m. Skriver allt detta, som bakgrund till varför jag tycker som jag gör.

Politisk tillbakablick

Under mina 21 år här, har jag sett många olika regeringar, många olika premiärministrar. Jag har upplevt 3 presidenter, som i stort sett inte har någon makt, men är en samlande symbol för den Demokratiska Republiken Hellas. Presidenten väljs inte av folket, utan av riksdagen för 5 år i taget.
Varje president kan omväljas 1 gång. Under min tid här har presidenterna varit mer eller mindre starka i sin symboliska roll.

Från det att militärjuntan föll 1973, har Grekland styrts omväxlande av två partier:
– Ny Demokrati (ND), center-höger-liberalt, bildat 1974
– PASOK (socialliberalt) jag vägrar kalla dem för socialdemokrater. Även de bildades 1974

Premiärministrarna har i stort sett kommit från stora politikerfamiljer, de vi kallar för oligarker. För NDs del har det varit familjerna Karamanlis och Mitsotakis. För PASOKs del har det varit familjerna Papandreou och Venizelos. Där har det även funnits en Kostas Simitis (ni vet, han som beredde vägen för Greklands inträde i EMU med ekonomisk fuskstatistik, med EUs goda minne, de sänkte inträdeskraven för både Grekland och Italien). Sedan började lånekarusellen och NDs Kostas Karamanlis d.y. fortsatte med fuskstatistiken, tills han insåg att allt skulle gå åt helskotta och medvetet förlorade valet till Georgos Papandreou. Han i sin tur vann valet med det nu bevingade uttrycket ”det finns pengar” (leftá ypárchoun). Georgos upptäckte ganska snart att det INTE fanns pengar och blev därmed tvungen att underteckna det allra första avbetalnings-/lånepaketet med EU/EMU. Resten är historia. Grekland har sjunkit till botten. 1,5 miljoner arbetslösa, en ungdomsarbetslöshet uppemot 60 %. Ungdomar och välutbildade vetenskapsmän flyr landet.

Några mutskandaler

Under dessa 40 år med ND/PASOK-styre, har jag alltså upplevt 21. Stora mutskandaler har avlöst varandra, från båda håll. Jag kan nämna några:

– Det tyska företaget Siemens. De har haft sitt finger med i nästan allt offentligt, bl a de statliga bolagen OTE (telefon) och OSE (tågtrafiken).

– Klostret Vatopedi i norra Grekland. En abbot/munk, som regerade där, fifflade med statens pengar/egendomar. En länk till en artikel från 2012 om detta bifogas här. Munken åkte i finkan, men släpptes snart ut igen. Jag glömmer aldrig när jag fick se bilder i TV från när han släpptes ut, massor av skrikande nunnor välkomnade honom! http://www.dn.se/ekonomi/munkens-bedrageri-bidrog-till-greklands-kris

– ”Lagarde-listan”. En lista med över 2 000 grekiska namn på personer, som har fört ut stora summor svarta pengar ur Grekland till bl a schweiziska banker. Listan upprättades av Christine Lagarde, dåvarande ekonomiminister i Frankrike, numera chef för Internationella Valutafonden (IMF). Den grekiske ekonomiministern (PASOK) vid den tiden upptäckte att flera av hans egna släktingar fanns med på listan, så han ”suddade ut dem”. Denna skatteflyktsskandal är något av det första Alexis Tsipras har lovat att han ska ta itu med om han får folkets förtroende på söndag. Han nämnde även denna skandal när han för några månader sedan talade inför Europaparlamentet och han fick applåder för det.

– U-båtsaffären med Tyskland. Den enda rättegång i en mutskandal som jag känner till, där en anklagad politiker verkligen har hamnat i fängelse, är den beträffande en f d försvarsminister för PASOK. Han nekar hela tiden, men bevisningen mot honom är alltför stark. Det är en mycket trasslig affär, med inblandning av off-shoreföretag, resväskor med pengar och olika släktingar och partivänner. Jag blir så trött på dessa partigubbar, som verkar tro att de står över alla vanliga människor och inte kan bli anklagade för något!

Kort om Syriza

Just därför är jag nu så glad att det finns ett politiskt parti, som verkar vilja ta krafttag mot allt det gamla och blåsa nytt liv i Greklands framtid. Det partiet heter Syriza och bildades 2004, då som en ”valbar radikal vänsterförening” (Synaspismos). Inte förrän i oktober 2009 blev Alexis Tsipras partiledare och partiet växte i popularitet bland folket. Vid valet 2012 blev partiet ”enhetligt” och ändrade namn till Syriza, fast det fortfarande bestod av olika vänstergrupper. Då vann faktiskt partiet en knapp seger, men kunde inte bilda regering, inget annat parti ville gå i koalition med dem. Så här i efterhand förstår man att alla andra var livrädda för Tsipras, de förstod att han skulle komma att hota det gamla inkörda och röra om i ”oligark-grytan”.

Regeringen från 2012

Då 2012, blev det så i stället att ND gick i koalition med PASOK och minipartiet Demokratisk Vänster (DIMAR, faktiskt en utbrytargrupp ur Syriza). Syriza blev det största oppositionspartiet. Lilla DIMAR lämnade snart koalitionen, de stod inte ut med högerpolitiken och att ND/PASOK undertecknade det andra avbetalnings-/lånepaketet med EU/EMU.

Medan ND/PASOK tillsammans med den berömda ”trojkan” från Bryssel körde Grekland ännu mer i botten, genom bl a två nya skatter, ”solidaritetsskatten” och den extra fastighetsskatten, som utpressande lades på folks elräkningar (hade man inte råd att betala, stängdes alltså strömmen av!), växte grekernas förtvivlan och missnöje. Arbetslöshets- och självmordsstatistiken sköt i höjden. Folk hade inte råd att betala eldningsoljan till sina hus på vintern, man började elda med ved i sin öppna spis i stället och när veden tog slut eldade man med vad man fick tag på, t ex möbler. Ni kanske har hört talas om giftmolnen över Aten (och den här gången var det inte från avgaser i trafiken!)? Två vintrar var på detta sätt. Jag och min familj hade det likadant, jag har aldrig frusit så mycket i hela mitt liv, fast jag kommer från kalla Sverige! Nazistpartiet Gyllene Gryning växte sig stort, skyllde allt elände på invandrarna.

Regeringen släckte ner det statliga radio- och TV-företaget ERT, runt 2 600 anställda blev arbetslösa över en natt. I företaget ingick 3 TV-kanaler, 2 radiokanaler, alla lokalkanaler över hela Grekland samt företagets egen symfoniorkester. Det fick droppen att rinna över för mig, jag kände som att jag levde i en diktatur och jag förlåter dem aldrig för det! Under Syrizas regeringstid nu 2015, har ERT åter öppnats och många har fått tillbaka sina jobb.

Val i ”förtid” januari 2015

Egentligen skulle det bli ett normalt val efter 4 år, alltså år 2016. Men nu var grekernas raseri så stort och mitt i alltihopa skulle riksdagen besluta om kandidater för presidentval. Då tog det stopp, de kunde inte komma överens med Syriza. Enligt den grekiska grundlagen, måste då den sittande regeringen avgå och nyval utlysas. Så skedde, till senare delen av januari 2015. Syriza vann valet och Alexis Tsipras blev premiärminister. Det fattades dock 2 mandat för att bilda majoritetsregering, därför gick Syriza i koalition med det lilla högerpartiet Oberoende greker (ANEL). Det kan verka märkligt att ett radikalt vänsterparti går i koalition med ett rent högerparti, men båda partiers grundidé är att vara kvar i EU och EMU samt att kämpa emot det gamla oligarksystemet. Samarbetet har gått bra.

Om förhandlingarna under våren

Tsipras och hans medarbetare har sedan valsegern kämpat med näbbar och klor för att få till stånd ett bra avtal med långivarna i Bryssel. Faktum kvarstår ju att Grekland har lånat massor med pengar och måste betala tillbaka. Många tycker nu att Tsipras har svikit sina vallöften, t ex att ”riva sönder de gamla lånekontrakten” och att sparka ut trojkan från Grekland. Det var hans dröm, som han bryskt fick vakna upp ur i Bryssel. Han har nu många gånger erkänt inför grekiska folket, att han har gjort ett flertal felbedömningar, men att han i och med det tredje stödlånepaketet med EU/EMU lyckades hålla kvar Grekland i Eurozonen (planer fanns redan skisserade från vissa av de mest inflytelserika länderna om ett ”Grexit”) och i stället för att få endast 5 månader på sig att genomföra stora reformer i Grekland, har han nu fått 3 år! Många kritiker säger också att det 3:e stödlånet är mycket värre för medborgarna än de två tidigare, men Tsipras menar att det finns många öppningar för fortsatta förhandlingar till det bättre i avtalet.

Händelserna som ledde till valet nu i september

Alexis Tsipras är en skicklig förhandlare och taktiker. Jag uppskattar hans uppriktighet, jag tror inte att det han säger är lögn. Säg mig den person som inte gör fel den första tiden på sitt nya jobb? Efter 7 hårda förhandlingsmånader med Bryssel-kostymerna och även med det grekiska parlamentet, har vi nu kommit så här långt att Tsipras avgick som premiärminister i augusti och ett nyval utlystes till nu på söndag den 20 sept. Varför? Jo, det visade sig att en stor del av Syrizas egna riksdagsledamöter var emot det nya stödlåneavtalet. Avtalet ”gick igenom” den grekiska riksdagsomröstningen endast genom stöd av de partier Tsipras kämpar emot (ND och PASOK samt det nya partiet To Potami (”floden”) ). Tidigare hade Tsipras t o m utlyst en folkomröstning i början av juli. Han ville ha folkets demokratiska stöd för att fortsätta förhandla med Bryssel, men att säga ”Nej” till det dåvarande avtalsutkastet, som bl a innehöll de endast 5 månaderna för reformarbete. Nej-sidan segrade med över 60 % stöd av det grekiska folket. I dessa 60 % ingick även den grupp inom Syriza, som nu har brutit sig ur och bildat ett nytt parti, Folklig Enighet (”Laiki Enotita”). Enligt min åsikt anser jag dem extremt vänster, de vill fortfarande ”riva sönder stödlåneavtalen”, kanske t o m gå ut ur EU/EMU och ev införa en nationell grekisk valuta. Alexis Tsipras framstår alltmer för mig som kanske den verklige socialdemokraten i modern form.

Valdebatter och valduell

Grekerna älskar valspurter, även fast de är bra så trötta på allt tjafs. Valdebatter pågår ständigt i olika informationsprogram i alla grekiska TV-kanaler. Men en offentlig, traditionell valdebatt i TV med ledarna för alla de grekiska riksdagspartierna, är något mycket ovanligt och nytt. Nu senast har vi haft en debatt med alla ledarna i förra veckan, den 9 sept, och en TV-duell mellan endast Alexis Tsipras och ledaren för Ny Demokrati, Vangelis Meimarakis i måndags 14 sept.

I den första debatten deltog ledarna för 7 av de 8 riksdagspartierna: Syriza, ND, To Potami (social-liberalt, bildat i februari 2014), kommunistpartiet KKE, Folklig Enighet, ANEL och PASOK. Ledaren för Gyllene Gryning fick inte vara med. De blev utfrågade av 6 toppjournalister från de 6 största privata TV-kanalerna. Sammanhållande länk var en av de mest seriösa journalisterna från statliga ERT-kanalen. Det var strikta tidsregler för både journalisterna och partiledarna, därför blev det inte så mycket av ”debatt”, de många osäkra grekiska väljarna blev inte mycket klokare.

Däremot var TV-duellen så mycket mer intressant. Det var samma 6 journalister + Panos Charitos från ERT som sammanhållande ”domare”. Även här fanns tidsregler, men med tillägget att partiledarna fick visa ”rött kort” om de ville gå i svaromål på vad den andre ledaren sa. Genom detta blev debatten mycket mer levande och intressant och jag tror att många osäkra väljare nu blev säkra. Som jag uppfattade det, så var det den högst aktuella flyktingproblematiken den enda fråga som båda ledarna var osäkra om och ”svävade på målet”.

Sammanfattning av retoriken fram till idag

Som sammanfattning av alltihop, kan jag säga att de flesta partierna nu trumpetar ut ”samarbete, samarbete, samarbete över partigränserna”. Alla utom Syriza (som vill ha egen majoritet) och KKE (som alltid är emot allting) samt Gyllene Gryning (som ju inte var med i debatten, men vill ha sin egen nationalistiska majoritet). Enligt olika väljargallupar ligger Syriza och ND jämnt och 3 partier slåss om att bli 3:e största parti: Gyllene Gryning, To Potami och PASOK, eventuellt även Folklig Enighet. Jag tror inte det minsta på att partierna verkligen kommer att samarbeta, de gamla oligarkerna består av samma gamla ideologier och samma gamla gubbar och gummor. De aktar sig väldigt noga för att folk ska komma ihåg alla skandaler under 40-årigt styre. De säger att de nu ”inser och erkänner sina fel, men nu jäklar är vi förändrade och kommer att föra Grekland ur krisen!”.

Alexis Tsipras å sin sida trumpetar ut ”nu ska vi spotta i nävarna och göra oss av med de gamla oligarkerna, korruptionen och skatteflykten. Vi ska tillsammans arbeta för att komma ur krisen och se en bättre och demokratisk framtid för Greklands folk med äran i behåll!”. Jag tror mer på honom.

Det enda fördelaktiga jag kan säga om NDs Meimarakis, är att han är en mycket skicklig talare, en riktig ”mangas” (det typiska grekiska uttrycket för någon som ”spelar Allan”, är den store bossen). Han har typiska grekiska gester och tonfall och talar med humor, det går hem i stugorna. Jag kan bara inte få in i mitt förstånd, att grekerna skulle gå på detta och återigen rösta på ND. Att de inte ser igenom lögnerna och glömmer bort att detta parti var med om att köra Grekland i botten och göra en stor del av befolkningen arbetslös!! Jag råkade se en rubrik online, där Meimarakis säger att om hans parti segrar i valet, så kommer han att, det första han gör, gå till Tsipras och be honom att bilda regering!! Va?? Väldigt, väldigt listigt uttalande….

Till sist

Jag tackar så mycket om du har orkat läsa ända hit! Det kan verka som att jag inte trivs eller gillar att bo i Grekland. Helt fel. Jag älskar detta land och dess folk, det är det hittillsvarande politiska systemet jag avskyr. Jag har väntat på att något radikalt skulle hända under alla år jag bott här. Nu är den stunden inne och jag hoppas att grekerna går man ur huse på söndag och röstar på Syriza!

Kram och varma hälsningar från Ingalill Franzén Polikarpidou

Val i Grekland, avsnitt 1

I december och januari läste jag på inför valet 25 januari, diskuterade med folk och försökte förstå. Så kom vårens förhandlingar då det blev många turer och utspel. Så var det dags för folkomröstning i juli, avtalet skrevs under och regeringen avgick i augusti. Det blev mycket bloggande, det var roligt och intressant.
Nu är det dags för val igen och det är kanske ett ödesval. Reformerna är beslutade, stödlånet i hamn – hur ska allt implementeras och tillämpas? Det är som om Grekland står vid ett viktigt vägval för framtiden.

Men tyvärr känns det som om valtröttheten slagit till. Det är tredje gången i år, alltså ett val i kvartalet! Och om ingen vinner och kan bilda regering denna gång så blir det ett nytt val. För min del orkar jag inte längre ta in så mycket mer information på egen hand, dessutom är valtider enligt min mening mest utspel och tjafs. Men ”val” har verkligen fastnat i min hjärna, mitt senaste blogginlägg på firmans hemsida handlar om valfrihet, det finns här.

Valtröttheten kan ligga till grund för två saker, tror jag. Dels den stora andelen osäkra väljare, dels att många röstar som de brukar rösta utan att tänka till.

Idag träffade jag en grekiska som inte ska rösta på söndag. På min fråga varför inte svarade hon att hon inte vet vad hon ska rösta på. Jag menade att då kan man väl rösta blankt vilket jag tycker är ett bra sätt att visa att man ser rösträtt som en rättighet och skyldighet samtidigt som man säger att ”tyvärr kan jag inte ge någon av er förtroendet att regera”. Inrikesministern håller med här och den jag pratade med höll också med, men förklarade att blanka röster i Grekland ges till det vinnande partiet! I mina öron låter det helt otroligt! Kan det verkligen stämma? Den som vet får gärna skriva i kommentarsfältet.

Kampen om de osäkra väljarna och att så många greker i undersökningar uppgett att de önskar en samlingsregering märktes tydligen i den valdebatt som hölls i grekisk tv i måndags kväll mellan SYRIZA och Nea Demokratia (ND), de två största partierna (artikel finns här). Var och en vill vinna och inte samregera samtidigt som de pratar om samarbete och koalition. Det blir lite av dubbla budskap och jag vet inte om det underlättar för väljarna. Det jag mest reagerar på står i slutet av artikeln. Ledaren för ND menade att flyktingströmmen till Grekland skulle bero på SYRIZA:s politik. Det var väl ändå både okunnigt och klumpigt. Tsipras svarade att den frågan är något mer komplex och det kan det väl ligga en hel del i, eller hur?

För den som önskar mer kommentarer och lite analys hänvisar jag till bloggen Politik i Grekland.

Imorgon kommer en gästbloggare så då kommer ”Val i Grekland, avsnitt 2”. Jag berättar inte mer än att hon har bott drygt 20 år i Grekland, är svenska och kommer att ge sin syn på läget i Grekland och valet. ”Den som väntar på något gott”….

Ha en bra kväll!

Inget nyval där, kanske här

Det är intressant att studera Sverige utifrån. Detta senaste halvåret har varit ganska turbulent och då är det ännu skönare att kunna välja att strypa det s k nyhetsflödet som bestått av mer utspel och tjafs än offentlig debatt.

När nyheten kom om nyval så tog det ett tag för mig att komma fram till vad jag egentligen tyckte. Det brukar löna sig att tänka efter innan munnen öppnas vilket det gjorde denna gången också, nyvalet är inte längre aktuellt. Det tycker jag är bra. Blockpolitiken är ändå i stort sett död och detta kan ge den sista dödsstöten. Efter detta samarbete blir partierna tvingade att se över sina budskap och förhoppningsvis åter formulera visioner. De har ju saknats se’n början av 90-talet.

Vi hade inte kunnat lita på ett valresultat eftersom röstning inte längre är röstning, det visade väl valet i september i år. Nu är det dags för en omfattande informationskampanj för att lära svenska folket att rösta i allmänna val. Man lägger sin röst på det parti som man vill ge förtroendet att styra Sverige. Om inget så’nt parti finns röstar man blankt eller stannar hemma. Det sistnämnda anser jag inte vara ett alternativ eftersom det slår mot demokratins grundtanke, dvs att i en indirekt demokrati har folket rättighet och skyldighet att delta och jag anser att det är en skyldighet att masa sig iväg vart fjärde år.
Man röstar inte på ”nå’n annan” för att visa missnöje eller vara taktisk eller något annat skäl. Hur ska ett så’nt valresultat tolkas? Hur många röster på t ex ”parti A” är egentligen röster på nå’t annat parti eller uttryck för nå’n form av protest och i så fall vilken!?

Det finns de som säger att det är ett angrepp på demokratin och ”rättsprinciper” att inte ha nyvalet. Jag såg inte dessa röster när den senaste talmannen utsågs vilket var helt i linje med gällande regelverk som skapats av demokratiskt valda politiker. Då hojtades det om att just den personen inte borde få bli talman. För mig betyder det sammanlagda resonemanget att demokrati är bra – när det passar de egna intressena. Det är ett oerhört stort hot mot demokratin när den blir en personlig tolkningsfråga och kan åsidosättas vid behov.

Jag har frågat runt bland de jag känner här nere om Sverige nämnts i nyheter på tv o likn, men ingen har hört nå’t. Bra, tycker jag. Jag hade nämligen upplevt det som pinsamt om det kommit ut vilken lekstuga riksdagen blivit. Talman Söders uttalanden möttes med tilltal i riksdagen på bl a samiska. Jag önskar att våra folkvalda politiker är proffsigare än så, diskuterar de sakfrågor de är satta att besluta om, tar sitt uppdrag på allvar och visar respekt för riksdagens symboliska betydelse.
SD fortsätter att sätta dagordningen i den politiska diskussionen genom att oerhört effektivt spela på rädsla och framstå som mobbat offer. Tänk om alla andra lyfte debatten istället för att sänka sig till en nivå som är lägre än låg. T ex skulle media kunna börja med att inte slå upp alla utspel till världshändelser vilket bara ger SD en effektiv och bred kommunikationskanal.

Under höstens valrörelse sändes ett program på svt som drunknade i partiledardebatter mm. Det hette ”Politik utan mål” och finns tyvärr inte kvar på svtplay. Där togs en del ”sanningar” upp och avlivades. Det verkar som om vi i Sverige inte kommit ur krisen vi hade i början av 90-talet. Politik, media, dagliga samtal handlar om ”kris” och ”hot”. Det är på tiden att vi inser att krisen är över för längesen och börjar arbeta framåt istället.
Jag tror också att det är viktigt att vakna upp ur önskan att ett problem löser alla andra. Det är inte så enkelt. Tyvärr. Vad vi borde göra är
– genomlysa systemet ordentligt, spåra skattepengarnas vägar. De svarta hålen, pengar som inte används effektivt eller till det de är avsedda för måste fram i ljuset. Att bara pumpa in mer pengar är meningslöst. Och ansvarslöst.
– se över hur effektivt och produktivt man jobbar i den offentliga, dvs skattefinansierade, sektorn (det är en så obekväm fråga så det kommer aldrig att ske…). Gör man det jobb som ska göras i förhållande till uppdrag, sysslar man med annat osv.
– stämma av hur befintligt regelverk överensstämmer med mål, önskningar, förändringar, framtidsvisioner.

Kanske det är dags att ta en paus från missnöje och klagande (som pågått alldeles för länge, anser jag) och istället formulera vad vi vill, vad vi vill förändra och hur det ska gå till. Vi behöver också rikta oss till rätt instans, t ex är många frågor idag kommunala. Och kanske ta en titt på oss själva, vad gemene man kan göra och bidra med för att lyfta Sverige. Ett land som inte har några större problem, men inget är så bra att det inte kan bli bättre!

Idag är det dags för tredje omgången av presidentvalet i Grekland så snart vet vi om det blir nyval i februari. Det ska bli intressant att följa Grekland och grekerna de närmaste åren och se om de kommer att fastna i kristänkande eller ha förmågan att gå vidare. Helt i paritet med Herakles stordåd i så fall med tanke på krisens djup och varaktighet.