Aktivitet är inte direkt det man tänker på i den här värmen, t o m blogga känns som ett Sisyfos-äventyr. Mitt onda ben går framåt, i veckan tog det ett stort steg med minskat ont (jippi!) och ökad rörlighet, sjukgymnasten har inte råd att ha semester så han har öppet när jag kommer hem igen efter Skåne-trippen. Känns tryggt och bra! Mycket diskussioner överallt de senaste dagarna i och med valet imorgon.  Komplicerat läge. Nea Demokratia har lovat massor, men många är tveksamma till om löftena innehåller mer än luft. Å andra sidan är det en del som är förbittrade över Syrizas hantering av Makedoinen-frågan. Spännande, men också en nervös känsla i luften. På måndag vet vi resultatet av valet, men framtiden får utvisa om det var bra eller dåligt. Stor skuld finns ju kvar så det kan inte bli så många reformer.

Jag läser mycket, men sommaren är kanske den period då många läser mer än vanligt. Så vad passar bättre än att idag ge några boktips? Har du några tips så skriv gärna en kommentar!

Theodor Kallifatides
Jag fortsätter att försöka lära mig mer om Greklands senare historia (ungefär från andra världskriget och framåt). Svårt att hitta böcker, men efter att ha läst två böcker av och om Mikis Theodorakis tyckte jag att det var dags för Theodor Kallifatides. Det är många år sedan jag läste något av honom så det var som ett nytt möte. Han är farlig! Jag har legat i solstol och skrattat gott, varit gråtfärdig och försökt komma ihåg alla korta och kärnfulla livsvisdomar som han får ihop.

Vad jag speciellt tycker om hos Kallifatides är dels att han ser på Grekland och grekerna med ett utifrån-perspektiv samtidigt som han känner sina landsmän så väl. Dels att han håller sig långt ifrån schablonbilden av den glade, sorglöse, genomtrevlige, tallrikskrossande opa!-greken. Hos Kallifatides finns människor med alla fel och brister som vi alla har. Rika, fattiga. Avundsjuka, generösa. Undfallande, maktgalna. Korkade, kloka. Starka, svaga. Och ibland log jag igenkännande.

Summering efter att ha läst en bok av och en bok om Mikis Theodorakis samt Theodor Kallifatides’ böcker: jag skulle vilja träffa Kallifatides. Och Theodorakis’ fru Myrto.

Det gångna är inte en dröm

Självbiografin från barndomen till flytten till Sverige. Jag hoppades få svar på varför han flyttade från Grekland och varför till Sverige. Det första fick jag svar på. Det fanns, som jag uppfattade det, två anledningar. Det andra vet jag fortfarande inte. Jag fick fler frågor med mig på min resa i samtidshistorien. Intressant!

 

Trilogi: Bönder och herrar, Plogen och svärdet, Den grymma freden

Berättelsen om den fiktiva byn Jalos under och efter andra världskriget. Här finns en hel del hämtat från Kallifatides’ egen uppväxt och by. Härliga karaktärer, problematisk tillvaro, mycket smärta, glädje och kärlek. Jag undrar om det från början var tänkt att det skulle bli en trilogi. Stundtals är berättelsen längre fram i tiden, några saker återkommer. Det senare gör inte så mycket för det är en kompakt period med en mängd händelser och omvälvningar så för att greppa och förstå kan läsaren behöva backa ibland.

Rekommenderar alla fyra böckerna till den som är intresserad av tiden andra världskriget – fram till några år före juntans kupp.

Svarta näckrosor (Michel Bussi)
Underbar bok för den som tycker om franska underfundigheter som bildar en mystisk väv! Svårt att berätta så mycket mer än att vi är i Monet’s by Giverny, en man blir mördad, en papperslapp hittas i hans ficka och tre kvinnor i olika åldrar är på olika sätt inblandade. Som du förstår har boken ett ovanligt slut. Allt jag kan säga är att du blir inte lurad, men väldigt förvånad och imponerad! Jag älskade boken och ska jaga fatt i hans bok ”Trollsländan”.

En nästan vanlig man (Dan Butler och Dag Öhrlund)
Oj, vad jag är delad inför den här boken. Christopher Silfverbielke är ett riktigt praktsvin. Ibland känns han otrolig, ibland fullt möjlig. Bitvis blir jag fascinerad av hur lättmanipulerad omgivningen är, men det är nog så att vi ofta tror vad vi vill tro. Även om vi åker dit gång på gång. Och det kan vara lätt hänt att luta sig mot fel person när det inte finns någon annan att luta sig mot. Kommer jag att läsa fler i den här serien? Jag vet inte. Den världen som personerna lever i är mig väldigt främmande så det skapar lite avstånd. Och boken kunde varit kortare.

Det vackra mysteriet (Louise Penny)
Jag trodde att jag nämnt Louise Penny tidigare, men tydligen inte. Stilen, miljöerna, personerna känns franska fast det utspelar sig i Kanada, men vi är i Quebec. Jag tycker så väldigt mycket om hennes huvudperson Gamache och hans andreman. Hennes intriger liknar lite Agatha Christie, men personporträtten är djupare och mer sammansatta. Jag har ännu inte lyckats gissa rätt i någon av böckerna och motiven är ofta oväntat. Tyvärr går det trögt med översättningarna, men den som väntar på nå’t gott! ”Det vackra mysteriet” slutade dock så dramatiskt att jag måste köpa nästa i serien även om den är på kanadensisk engelska.

Stormvarning (Maria Adolfsson)
Roligt när det kommer någon ny överraskning och här är en! Vet du var Doggerland ligger? Nä, just det, men Maria Adolfsson tar dig dit. Det är inget abstrakt fantasy-land eller liknande, men det är en av huvudpersonerna kan man säga eftersom det utgör miljön och stämningen. Kriminalinspektören får problem när det börjar peka åt att de egna släktingarna är inblandade….
(Den första boken i serien heter ”Felsteg”, den har jag inte läst. )

 

Använd sökrutan för tidigare boktips:

 

 

Ha en skön söndag!

Stadspromenad i Ierapetra och vandringar i sydöstra Kreta!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Ange vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!