Det är intressant att studera Sverige utifrån. Detta senaste halvåret har varit ganska turbulent och då är det ännu skönare att kunna välja att strypa det s k nyhetsflödet som bestått av mer utspel och tjafs än offentlig debatt.

När nyheten kom om nyval så tog det ett tag för mig att komma fram till vad jag egentligen tyckte. Det brukar löna sig att tänka efter innan munnen öppnas vilket det gjorde denna gången också, nyvalet är inte längre aktuellt. Det tycker jag är bra. Blockpolitiken är ändå i stort sett död och detta kan ge den sista dödsstöten. Efter detta samarbete blir partierna tvingade att se över sina budskap och förhoppningsvis åter formulera visioner. De har ju saknats se’n början av 90-talet.

Vi hade inte kunnat lita på ett valresultat eftersom röstning inte längre är röstning, det visade väl valet i september i år. Nu är det dags för en omfattande informationskampanj för att lära svenska folket att rösta i allmänna val. Man lägger sin röst på det parti som man vill ge förtroendet att styra Sverige. Om inget så’nt parti finns röstar man blankt eller stannar hemma. Det sistnämnda anser jag inte vara ett alternativ eftersom det slår mot demokratins grundtanke, dvs att i en indirekt demokrati har folket rättighet och skyldighet att delta och jag anser att det är en skyldighet att masa sig iväg vart fjärde år.
Man röstar inte på ”nå’n annan” för att visa missnöje eller vara taktisk eller något annat skäl. Hur ska ett så’nt valresultat tolkas? Hur många röster på t ex ”parti A” är egentligen röster på nå’t annat parti eller uttryck för nå’n form av protest och i så fall vilken!?

Det finns de som säger att det är ett angrepp på demokratin och ”rättsprinciper” att inte ha nyvalet. Jag såg inte dessa röster när den senaste talmannen utsågs vilket var helt i linje med gällande regelverk som skapats av demokratiskt valda politiker. Då hojtades det om att just den personen inte borde få bli talman. För mig betyder det sammanlagda resonemanget att demokrati är bra – när det passar de egna intressena. Det är ett oerhört stort hot mot demokratin när den blir en personlig tolkningsfråga och kan åsidosättas vid behov.

Jag har frågat runt bland de jag känner här nere om Sverige nämnts i nyheter på tv o likn, men ingen har hört nå’t. Bra, tycker jag. Jag hade nämligen upplevt det som pinsamt om det kommit ut vilken lekstuga riksdagen blivit. Talman Söders uttalanden möttes med tilltal i riksdagen på bl a samiska. Jag önskar att våra folkvalda politiker är proffsigare än så, diskuterar de sakfrågor de är satta att besluta om, tar sitt uppdrag på allvar och visar respekt för riksdagens symboliska betydelse.
SD fortsätter att sätta dagordningen i den politiska diskussionen genom att oerhört effektivt spela på rädsla och framstå som mobbat offer. Tänk om alla andra lyfte debatten istället för att sänka sig till en nivå som är lägre än låg. T ex skulle media kunna börja med att inte slå upp alla utspel till världshändelser vilket bara ger SD en effektiv och bred kommunikationskanal.

Under höstens valrörelse sändes ett program på svt som drunknade i partiledardebatter mm. Det hette ”Politik utan mål” och finns tyvärr inte kvar på svtplay. Där togs en del ”sanningar” upp och avlivades. Det verkar som om vi i Sverige inte kommit ur krisen vi hade i början av 90-talet. Politik, media, dagliga samtal handlar om ”kris” och ”hot”. Det är på tiden att vi inser att krisen är över för längesen och börjar arbeta framåt istället.
Jag tror också att det är viktigt att vakna upp ur önskan att ett problem löser alla andra. Det är inte så enkelt. Tyvärr. Vad vi borde göra är
– genomlysa systemet ordentligt, spåra skattepengarnas vägar. De svarta hålen, pengar som inte används effektivt eller till det de är avsedda för måste fram i ljuset. Att bara pumpa in mer pengar är meningslöst. Och ansvarslöst.
– se över hur effektivt och produktivt man jobbar i den offentliga, dvs skattefinansierade, sektorn (det är en så obekväm fråga så det kommer aldrig att ske…). Gör man det jobb som ska göras i förhållande till uppdrag, sysslar man med annat osv.
– stämma av hur befintligt regelverk överensstämmer med mål, önskningar, förändringar, framtidsvisioner.

Kanske det är dags att ta en paus från missnöje och klagande (som pågått alldeles för länge, anser jag) och istället formulera vad vi vill, vad vi vill förändra och hur det ska gå till. Vi behöver också rikta oss till rätt instans, t ex är många frågor idag kommunala. Och kanske ta en titt på oss själva, vad gemene man kan göra och bidra med för att lyfta Sverige. Ett land som inte har några större problem, men inget är så bra att det inte kan bli bättre!

Idag är det dags för tredje omgången av presidentvalet i Grekland så snart vet vi om det blir nyval i februari. Det ska bli intressant att följa Grekland och grekerna de närmaste åren och se om de kommer att fastna i kristänkande eller ha förmågan att gå vidare. Helt i paritet med Herakles stordåd i så fall med tanke på krisens djup och varaktighet.