Så har det hänt! Någon gång ska vara den första heter det.  Jag har avbrutit en vandring, men vi tar det från början.

Haft flera vandringar med kunder och det kommer fler nästa vecka så det var dags för an ensamvandring. Planeringen var att skapa en rundvandring med hjälp av en känd sträcka, en sammankopplande sträcka (ny) och en ny sträcka. Det nya blev tillsammans ungefär 2/3 av vandringen. Upp tidigt, köra bil till bergsby.

Det började bra, jag kom iväg vid 6-tiden. Då får man se månen hängande lågt över bergen samtidigt som solen börjat kämpa sig över sina berg. Och Ierapetra vilar lugnt.

Snirklig väg upp och jag kände mig inte så bekväm med att köra den i mörker. Får bli bussen nästa gång!

Mötte bussen som hämtat skolbarn i bergsbyn Males, hittade en parkering och började vandra kl 7. Bara några äldre människor uppe och ute i gränderna.

Så började stigningen upp som är ganska lång och brant. Området ligger nära topparna i Dikti-massivet. Magen började kurra så det fick bli frukost under ett pinjeträd med utsikt över berg, by och Libyska havet. Inte illa alls utan en riktig smakförhöjare så yoghurten var godare än nå’nsin.

Fortsatte uppåt, mötte E4, gick in i pinjeskog och där fick jag faktiskt en flash av nordöstra Skåne. Barrskog, sten och skogsväg. Naturen är så fiffig och fantastiskt konstruerad, allt är olika men ändå lika. Magiskt.

Hösten börjar komma högt upp och det är tidigt, men allt annat har varit tidigt detta torra, varma år så varför inte. Fortsatte fram till odlingsplatån där jag skulle avvika på min sammankopplande sträcka. Det gick ganska brant nedåt, men jag mötte en kille på moped så kom han upp skulle väl jag komma ner. Han hade en mycket vacker stav med sig och efter en stund hörde jag honom kalla på getterna. Herdar kallar på två olika sätt – antingen med att ropa eller med att vissla. Visslingen är kort, skarp och kraftig. Eftersom vi var omringade av berg skapades ett eko på hans visslingar. Både kusligt och vackert på en gång.

Massor med fågelsång och underbar blå färg på himlen. Det utlovade ovädret verkar långt borta. Eller så vet kanske fåglarna att det inte kommer att nå hit så de har samlats här.

Nere i utkanten av Kalamafka och nu började nya tredjedelen. Det tog inte så lång tid förrän jag kände att benen var tunga och att de inte hade mer kraft. Fortsatte och beundrade utsikt med berg och dramatiska formationer då jag kom nära Havgas-ravinen. Efter en del stopp började jag inse att planen inte fungerade. Studerade kartan och tänkte att jodå, jag kan nog vandra en bit till.

Men det höll inte utan jag var tvungen att fatta beslutet att bryta. Nu är ju inte det så enkelt när man står uppe i bergen eftersom det behövs lite kraft kvar att ta sig ner till hjälp. Jag hittade en liten väg som bar nedåt och travade på med mer vilja än kraft. Det finns de som säger att allt har en mening (vilket jag betvivlar), men det var som om naturen och landskapet sa att vi ska hjälpa dig ner. Jag bjöds på de mest enastående vyer! Kändes som om jag var på världens tak och allt var uppdukat. Thriptibergen, Ierapetra, slätten, dammen, lilla kapellet i Prina – ja, allt kunde ögat fånga in. Fötterna var varma och trötta, men det var som om jag fick ny stuns i steget.

Kom ner till trafikerad väg och ringde taxi som skulle hämta mig och köra mig till min bil i Males. Taxichauffören höll på att svimma (inte bra på bergsväg) när jag berättade var jag vandrat. VA??? sa han och skakade på huv’et. När han hörde att jag vandrat ensam sa han att om något hänt skulle ingen hitta mig förrän efter första regnet då folk letar svamp.
– Och du vet ju att det bara regnar i Ierapetra på vintern, la han till.
– Jaha, då hade jag väl fått ligga kvar, då.
Sedan diskuterade vi traktens terräng, knasiga vandrarolyckor och hans föräldrar. När vi kom till min bil undrade han om jag orkade köra. Jag hade nästan tårar i ögonen av lycka över att se Panda så jag svarade: Inga problem!

Nu sitter jag här med lite mörbultade fötter, trött i både kropp och knopp. Och glad. Första avbrottet på 8 års vandringar varav drygt 5 år här på Kreta. Stolt och tillfreds att jag trots övertro i planeringen har förståndet med mig och inte ska genomföra till varje pris.

Reflektion och utvärdering: jag är i bra kondition, vandringssäsongen har börjat bra så jag är igång. Det var områdets terräng som tillsammans med gassande sol och ingen vind knäckte mig. Den nya tredjedelen ska vandras från A till B – antagligen en alldeles lagom och vacker sträcka!

Ikväll ska jag trycka in en stor smarrig pizza! Vandra lugnt!!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!