Hur kan man få ont i ändan ungefär som träningsvärk om man inte gjort något utöver det vanliga? Jag inser att det här inte är en stor, intressant eller betydelsefull fråga för mänskligheten, men om jag verkar lite disträ så är det för att tankarna snurrar kring hur och när.

Pratade med Skåne i början av veckan och där var regn och rusk. Fick en hälsning från lite högre upp i Sverige där det kommit mer snö och fler minusgrader. Jag förstår om du tvivlar på att det ska bli vår. Visserligen vet både du och jag att den alltid kommer, men vid denna tiden på året vill man att den ska komma nu. Misströsta inte, den är på gång! Vi är inne i årstidsväxling som tar cirka 2-4 veckor. När våren kört iväg vintern och fått fäste skickar vi den vidare. Tills dess ska du få en blomsterhälsning här i bloggen.

Jag vandrade igår. Längesen jag vandrade vid Neápoli och planen var att ta vägen över berget, men det blåste ganska bra i början av vandringen. Nåja, beslut behövde inte fattas förrän vid avtagsvägen. Det är en stor fördel med att känna till området där man vandrar för man har alternativ.

Fåglarna blir mer och mer kvittriga. Solen sätter fart på både dem och insekterna. I mandelträden är surrandet som musik. Stannade en stund för att dessutom njuta av mandelblommornas goda doft!

Vad är detta, undrar du. En skola, en försvarsanläggning? Jag vet inte om det kan kallas ”sevärdhet”, men inträdet är väldigt, väldigt högt: det är fängelset i vår region.

Kom fram till klostret Kremasta och vilade en stund. Deras bänkar är så skönt vinklade att man kan inget annat. Tog in utsikten och tänkte för säkert hundrade gången att om jag skulle bo i en bergsby så skulle det vara Vrises för den här utsikten är som en andlöst vacker tavla. Och varje årstid och väder bidrar så den är aldrig likadan.

Det känns i vinden och syns på de träd och buskar som ännu är kala att vintern har fortfarande ett grepp. Det är på marken våren smyger fram med hjälp av solen. Här kommer lite blomster (alla är inte vårblommor utan några blommar även på hösten; klicka på foto för större format):

Vindriktningen var sådan att jag kunde ta vägen över berget eftersom det läade. Även om det var drygt uppför så visste jag vad som väntade. En av de mest majestätiska och fantastiskt vackra vyerna jag vet! Så det blev en stund på en sten medan gott kaffe med gifflar slank ner och tankarna flög ut över slätten. En berusande känsla av att ha hela världen vid mina fötter.

Men till slut måste jag ge mig av neråt till den vackra slätten. Funderade över att nu och fram till maj är en av de optimala vandringstiderna här. Solen värmer lagom, vinden svalkar, naturen vaknar och bjuder på nyheter varje gång.

Kom fram till byn Choumeriakos. En typisk kretensisk liten by. Sliten och halvbefolkad, men fortfarande levande vardag. Inte tillrättalagd för turister eller uppköpt och omformad av främlingar. Kan man annat än ta dessa byar till sitt hjärta?
Fast en sak förbryllar mig i denna byn. Jag vill inte vara oförskämd så jag undrar bara lite försynt: Kan denna design bero på färgblindhet?

Jag fortsatte vandra mellan olivlundar vilket gärna blir lite enformigt. Då plötsligen fick jag en riktig överraskning! Som du vet tycker jag om att sitta och titta på när rovfåglarna segelflyger. Det finns en frid och skönhet i det samtidigt som det är så otroligt skickligt. Men det är sällan man ser rovfåglar på nära håll.
Från en olivlund kom en stor rovfågel utflygande, den flög över vägen bara några meter framför mig och in i nästa olivlund. Inte småfåglars snabba vingslag utan lugna, mäktiga. Så stor och väldigt vacker!
Vilken vandring! Det ena fantastiska efter det andra. Så mycket det finns att uppleva, njuta av och uppskatta.

Framme i Neápoli drösade jag ner på en stol på Oasis för ett glas soumada (mandelsaft). Kvinnan som serverade var imponerad eller tyckte jag var tokig som vandrat, det är ibland lite svårt att avgöra. En liten gubbe med käpp passerade, tittade på mig, nickade och gjorde tummen upp! Det händer då och då att äldre visar uppskattning över vandring.

Så styrde vi kosan hemåt, Panda och jag. God middag på kvällen på taverna och jag hade ätit klart när musikerna började spela. Bara att betala och gå hemåt, ramla i säng och sova som ett barn!

Vi ska få regn och blåst några dagar (nu i skrivandes stund öser det ner och åskar!), men hoppas på uppehåll söndag eftermiddag. Då är det dags för karnevalståget att dra genom sta’n! Med tanke på all tid och kraft som lagts ner på karnevalskostymer så skulle det vara väldigt, väldigt trist om det regnade bort. Håll tummarna! Karnevalsrapport i bloggen på måndag!

Ha en skön och fridfull helg!

PS. Fler foton från vandringen på min flickr-sida!