Då har jag snart avverkat dag 2 och dag 3 av min dag och vad tror du det blev? Vandring, så klart. Med hyrbil kan jag ta mig till andra områden, se lite nya vyer, vandra nya vägar.

Dag 2 – torsdag

Kurs västerut till området Mirtos – Tertsa. Ny vandring till 90 %, fick bindas ihop med en gammal sträcka. Här ska man egentligen vandra i mars-april, dvs när det är vår. Efter vår nederbördsfattiga vinter blev våren kort så nu var det mest olika gröna nyanser, men det är inte fy skam.

Plötsligen gick vägen längs med en liten ravin och jag kom att tänka på ett samtal för några dagar sedan. Vi vandrare är så olika. Han beskrev raviner och grottor, fort skulle det tydligen gå, inget intresse av mina vandringar. Förkunnade dock väldigt tydligt att gå på vägar ”is boring”. Lite irriterad eller förvånad var han över att jag gått en ravin som han inte gått. Jag undrar över det där med ”kick”, varför en del tydligen behöver nå’t extra, varför det måste vara spännande. Själv är jag nöjd bara över att få vara i naturen i många timmar, njuta av landskapet, koppla av och låta tankarna flyga. Kom att tänka på min mor: ”Den som inte kan njuta av naturen är fattig”. Ja, ja, det finns alla sorter. Jag kanske skulle processa ett eget projekt: vandra så många platåer på Kreta som möjligt!
Raviner är dramatiska, läckra, vackra, tjusiga och majestätiska. Men det är nå’t visst med vyer, att få ta in helheten. Kanske beror på att jag är skånska, det är kanske det där med öppna landskap som spökar.

En förmodad väg visade sig vara en getstig, jag bestämde mig för att prova och fick klättra och hasa mig ner. Halvvägs undrade jag om det kommer att fungera och tittade bakåt. Jaha, det måste fungera för gå uppför igen blir urjobbigt. Lugnt och fint, det gick jättebra. En pigg i tummen och ett litet rivsår på benet – fullt godkänt. (att det kändes i vissa muskler dagen efter är en annan historia…).

Kom in i den gamla delen av byn som jag kallar ”den där byn som inte går att uttala som ligger norr om Tertsa längs med stora vägen på vänster sida när man kör mot Amiras” (läs här). En ruin som jag fotograferat tidigare var under renovering. Hoppas de behåller det som är tidstypiskt. Gick in i kyrkan och tände ljus, tog en lite längre paus.

Halvvägs på tillbakasträckan ändrade sig landskapet. Det var nästan helt slut med grönska och det liknade mest ett månlandskap eller typ ”beam me up, Scotty”. Inte vackert, men häftigt på nå’t sätt. Gav en mycket speciell känsla. Över hela vandringen välvde sig en klarblå himmel med små molntussar som seglade runt. En så’n himmel som man blir glad av.

Hemvägen gick via bergsbyar och i Kalamafka blev det lunch. När jag skulle betala var ägaren försvunnen! Jaha, vad gör jag nu? Gå på toaletten verkade vara en god idé. När jag kom ut hade han kommit tillbaka och visade upp en förvånad och glad min. Trodde han att jag skulle smita från notan? Är folk så fräcka??

Dag 3 – fredag

Kurs österut och upp i bergen, närmare bestämt till Orino. Spännande! Ju högre upp man tar sig desto brantare blir det så jag hade plockat ut en lagom vandring ovanför Orino och Stavrochori. Var frestad att förlänga lite, lite men nej.

Här uppe har det nog kommit mer nederbörd och/eller varit svalare för bergssidorna var gula av ginst! Visserligen i slutet av sin blomning, men härligt att se. Som att få lite extra vår i elfte timmen.

Höll på att svimma efter en stund, jag mötte en vandrare! Det är tredje (3:e) gången på ung 3 års vandring här på Kreta. Och de två första gångerna var det samma par jag mötte…

Så blev det lite strul och det tar lite på krafterna att snurra runt när det lutar och solen vräker ner. Enligt kartan skulle det finnas en väg som inte fanns. ”Om inte kartan och verkligheten stämmer överens så gäller kartan”, heter det väl i det militära. Jag valde verkligheten. Fick ändra om lite, men som den utsiktsjunkie jag är tog jag mig i alla fall upp till antenntopp. Wow vilken utsikt!

Läskig sträcka som var ganska brant och full med lös grus och småsten ner mot väg. Högt upp finns inte så många vägar och alternativ utan antingen får man gå där man tänkt sig eller vända. Sakta, sakta gick det bra. När jag kom ner på liten väg till ödehus kom en pickup med två karlar som vinkade så trevligt. På flaket hade de två madrasser. Fredag. Helg. Ödehus. Jag satte lite extra fart på mitt håll.

Större moln idag som hade sina skuggor på bergssidorna. Det blir som ett skådespel som jag kan beundra en bra stund. Har inte sett rovfåglar på ett tag, idag hade jag en hop korpar runt mig uppe i luften. Det är svårt att avgöra om de bara busar eller om de vill ha iväg mig.

Riktigt nöjd när jag kom till bilen, både till kropp och själ. Två härliga dagar med nya vyer, nya stigar och vägar, lite lyckad problemlösning och avkoppling.

När jag stod vid bilen hörde jag en åsna, det är inte så vanligt nu för tiden. Byarna förändras och har förändrats mycket under de år jag rest till Grekland. Det får jag återkomma till i något annat inlägg.

Körde hem via bergsbyar, orkar inte sortera och lägga upp foto idag utan det får bli på söndag. Dag 4, imorgon, planerad och klar. Nu ska jag in i duschen och se’n är det dags för hummer! Skål!

VÅRYRA I BERGEN PÅ KRETA!
Boka höstens vandringsvecka senast den 30 juni och du får 15 % rabatt!
Vandra med vandringsledare som visar sina pärlor, upplev natur och landskap,
få kraft och energi, njut av oändliga vyer.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!