Det är inte lätt med namnen på grekiska städer och byar, så här säger Wikipedia om Iraklio:
Efter språkreformen 1976 är det officiella grekiska namnet Ηράκλειο, transkriberat Iraklio. Heraklion är den äldre, högspråkliga formen, på grekiska `Ηράκλειον, som oftast efter uttalet skrevs Iraklion. Det äldre italienska namnet var Candia.

Igår åkte jag från Kretas 4:e stad till Greklands 4:e stad – lustigt sammanträffande. Bussturerna är lite ändrade i och med nya National Road. En del av sträckan med buss går från Malia till flygplatsen och har många hållplatser. Väldigt tråkigt, bara hotell, hotell, barer, hotell, turistbutiker, hotell. Tacksam att jag bor utanför de stora turiststråken. Finns expressbussar också, blev en så’n hem på eftermiddagen.

Jag har tidigare skrivet att jag inte tyckte om Iraklio förr, men under de senaste årens besök har sta’n tagit sig närmare och närmare mitt hjärta. Igår blev det tydligt: jag älskar denna underbart galna stad! Här är ett tempo som tar andan ur en, men bara en parallellgata bort finns alltid lugn och ro. Och utan karta går jag alltid vilse, men det gör ingenting för det finns så mycket att upptäcka. Här finns gamla tjusiga byggnader tillsammans med små ruiner av gamla hus bredvid nya glasfasader. Det är som flera städer i en! På en lugn gata sitter folk och diskuterar över en kopp kaffe – det är som Paris. En annan gata syns knappt pga alla vespor – det är som Rom eller Florens. I basaren flyttas jag tillbaka många år till Izmir. Torg, parker, murar, fontäner, kyrkor – you name it!

Plötsligen en öppen dörr in till en hyllningsutställning till El Greco, tydligen 400 år sedan han dog. Kulturpoäng!

Letade upp lilla tvärgatan i basaren och taverna Knossos. Go’a gubbar lagar go’ mat. Lika märklig upplevelse varje gång: maten är som att sitta i en by och njuta av vad mor i huset lagat men jag sitter ju i en stor stad!?

Shoppa är inte min grej, trots att rea pågår. Upptäckte efter ett tag att det fanns en stor fördel med att slinka in i butiker: luftkonditionering! På jakt efter linne, försöker handla så mycket grekiskt jag kan, men kläder är lite besvärligt. Har svårt för allt konstfiber och tycker att det är konstigt att det dominerar i ett så’nt klimat. Gled in på Marks & Spencer och hittade bomullslinne.

Gick in i kyrka, trodde att det skulle vara lite aktivitet eftersom en av de viktigaste perioderna startat. 1-15 aug är det dags för Kristi förklaring och Marias död och himmelsfärd. Fastetid med många och speciella mässor. Det var lugnt, tände ljus, satte mig och njöt en stund av friden.

Kaffe med crêpes på stammisfiket. Tiggare fanns det ganska gott om. Priset tog en liten tjej som gick runt med ett dragspel. Hon ställde sig vid bordet, spelade och förväntade sig pengar. Det enda kruxet var att hon inte kunde spela överhuvudtaget! Kanske all idé att börja i den änden.

Ingen fotosafari, får bli nästa gång. Och jag hann inte heller ut på långa piren. Där kan man se hur vackert Iraklio ligger.

Fullproppad buss på väg hem, slumrar till lite då och då. När vi kör in i Aghios Nikolaos får jag syn på en gatuskylt: Walt Disney! Undrar varför han har en gata uppkallad efter sig på Kreta?
På en stor skylt vid busstorget står det att man kan åka till Spinalonga på barbeque. Känns lite smaklöst på nå’t sätt att ha grillparty vid den gamla spetälskekolonin. Men de lär inte ha spottat i glaset och tackat nej till en festkväll på sin tid så kanske de ler i sin himmel.

Skönt att vara hemma igen i Ierapetra, men ser redan fram emot nästa besök. Fotosafari i september kanske…..

(några foto blev det, finns på www.flickr.com/photos/ialofquist/)