Först – jag skriver inget om bränderna mer än att de österut är släckta och den 15 km långa fronten västerut är bruten. Det blossar fortfarande upp bränder här och där så läget är inte under kontroll. Starka, byiga vindar idag också, tyvärr. I nästa vecka rapporterar jag om bränderna – just nu finns många rykten, oklara uppgifter, antaganden….svårt att veta vad som stämmer i röran. Bl a cirkulerar på nätet foton från branden 2010 i Preveli-skogen som ett resultat av den aktuella branden, men det stämmer alltså inte. Preveli-skogen är inte alls lika hårt drabbad denna gång.

Den stora sommarrean pågår. Innanför stadsmuren i Iraklio ska det finnas 900 butiker så det är väl ett Mecka för shoppare, framför allt i reatider! Jag är ingen shoppare, inte alls förtjust i att ”gå i affärer”. Ett par nya skor behövde jag dock. Hittade på hemsida på nätet och kunde så klart först kollat i butiken här i sta’n. Då hade jag sparat både tid och bensin!
Jag behövde komma ut ett tag. Högsommaren är en passiv tid då hettan stoppar all aktivitet. Tänk att kunna vandra, strosa i en by med kameran, besöka ett kloster eller en arkeologisk plats. Utan att svetten rinner och hjärnan smälter ihop.

Panda och jag gav oss tidigt iväg till Iraklio. Det tar lite längre tid att köra upp pga väganläggningsarbetena på National Road, men vi hade ingen tid att passa. När trafiken kröp fram passade jag på att se mig omkring på det älskade, vackra landskapet.

När Panda installerats under tak på parkeringen (sval och skön senare på da’n!) passerade jag Georgos-porten, men det var samma fotoutställning som under Street Art-festivalen. Även konstverken på Frihetstorget stod kvar. Det är alltid en fasa när jag ska köpa skor så jag behövde extra energi. Och vad passar då bättre än en kopp kaffe och crepes med choklad och jordbubbar!

Stärkt började jag promenera, gick inom två butiker för AC-svalka, in en vända som vanligt i Markus-basilikan. Där pågick samma konstutställning som tidigare. Där blev jag lite besviken.

Så var det dags! In i första Cosmos-butiken, men de hade inte Skechers utan jag fick gå till deras andra butik. Ok, inga problem. Tre modeller var på rea – min storlek fanns inte. Den modell jag sett på nätet var inte på rea, men där fanns storlekar. Och nu kommer vi till att jag får Ågren när jag ska köpa skor! Jag har nämligen genom livet alltför ofta köpt för små skor. Det är inte skönt när de plötsligen trycker på tårna. Varför jag är så korkad? Jo, det har med min barndom att göra. Givetvis. Seglarstövlar blev populära och jag skulle minsann få ett par! Mina föräldrar hade inte mycket pengar och de var sparsamma. Min mor var av den bestämda åsikten att jag skulle ha ordentligt med utrymme i stövlarna ”att växa i”. Du vet väl hur stora seglarstövlar är i storlek och form? Som små båtar!
Nej, jag växte inte i dem. De var alltid lite för stora och därför glappade de hela tiden. Skoskav. Detta resulterade i ett skotrauma som har följt mig och jag borde väl ha meddelat modern att jag kände mig kränkt av behandlingen. Skämt åsido, jag förstår hur hon tänkte, men det blev fel dels pga stövlarnas konstruktion, dels på mina fötters växvägran.

Hur som helst – jag provade ett par och himmel så sköna! Direkt. Det stod mitt namn på dem! Större storlek kunde jag inte ha, men för säkerhets skull och för jämförelse provade jag en storlek mindre. Hm. De satt perfekt. Men det fanns inte många millimeter fritt längst fram. Längden kan man aldrig göra nå’t åt. Sulor kan hjälpa till vid glapp. Fast det var ju inget glapp på det första paret. Hm. Frågade butiksbiträdet om de töjer sig vilket givetvis inte det materialet gör. Tog en storlek på ena foten och den andra på andra foten. Gick omkring. 65 euro är mycket pengar för en pensionär som inte begåvats med full pension. Men de lär ju hålla eftersom det är kvalité. Kanske skulle prova nå’t annat märke. Kanske en annan butik har storlekar i de som är på rea. Hur länge kan man stanna i en butik och gå runt, runt…
Till slut: för helvete människa! Sluta vela! Sparka Ågren i häcken, köp det första paret och gå vidare!

Och så blev det! Var för första gången med om att inte få papperskvitto utan länk via textmeddelande! Urknäppt! Så jag skulle koppla upp mig och gå in och hämta kvittot? Tänk så många företag som tjänar pengar på allt (onödigt) digitalt.

Det var för tidigt för lunch så jag strosade runt lite i gamla sta’n. Vinden nådde inte ner i gränderna så det blev ingen lång promenix. Jag trivs så bra i Iraklios gamla stad. Jag tror att det beror på att den är lik vår i Ierapetra. Iraklio blev ju sönderbombat under Slaget om Kreta så inte mycket kvar av historiska byggnader, t ex venetianska. Vår gamla stad har bl a fallit ihop vid en kraftig jordbävning så vi har också en salig blandning av byggstilar och byggår.
Hur som helst är det härligt när varje stad och by har sin egen stil och stämning.

(som vanligt – klicka på foton för större format)

Lite Street Art:

Ovanligt lång Street Art i gränd så jag fick inte med hela:

Ja, det finns ju jaktsäsonger för olika villebråd så tanken är inte helt ologisk:

Det gäller att se sig omkring och för den som går med näsan i mobilen – lägg den i fickan! Ett så’nt här litet konstverk är annars lätt att missa:

Jag hade jobbat upp (mest vid skoprovningen…) lite aptit och lunch intogs på Amalia’s Kitchen. Kycklingvingar Texas Style med coleslaw-sallad. Saknades bara ett gott glas vin, men inte i den värmen. Kaffe på det. Väldigt gott alltihop! Servicen är så bra, skön stämning och bra priser.
Jag behöver testa nya matställen i Iraklio, men Amalia’s har företräde eftersom hon har stängt under vinterhalvåret. Och ja, hon har grekiska och kretensiska rätter också. Vid bordet bredvid mitt lovprisades hennes moussaka.

Dags att köra hem! Jag hade inte riktigt klart för mig vilka da’r National Road mellan Neapoli och Agios Nikolaos skulle vara stängd del av da’n, men inga problem för de brukar öppna efter 15. Det nya är att det är stängt till 17. Men inga problem! Fantastiskt fint organiserat med alternativ. Skyltar, personal som dirigerade trafiken. Två olika vägsträckor användes beroende på vilket håll man körde så vi mötte bara varandra på en kort sträcka. Så visst, lite längre väg men det rullade på i bra tempo hela tiden. Det är bättre än att sitta i stilla eller krypande köer.

Panda och jag kom hem trötta och dammiga. Ågren försvann nå’nstans i Iraklio – frid över hans minne!

Ha en skön helg! Var rädd om dig och andra!

PS. Påminnelse om den inbjudan du fått i tidigare blogginlägg:
Tre somrar har jag bjudit in dig, läsare, att välja ett eller två foton som jag ska skriva om. Dels som en rolig (tyckte i alla fall jag) idé, dels för att hjälpa mig med inspiration i högsommaren när det inte händer så mycket.
Du kan välja från mina album på Flickr som är samlade i mina Collections. Skicka länkar till valt foto/valda foton via Messenger eller email. Om du vill kan du ge mig en fråga, ett önskemål el likn kring fotot/fotona eller så ger du mig fria händer.
Kom igen – utmana mig!
(behöver du inspiration så titta på tidigare blogginlägg med foto i menyn under Teman och där hittar du Tankar kring ett foto)
Eller finns det nå’t annat du vill att jag ska blogga om?