Nu gör jag det officiellt: våren är här! I alla fall i naturen. Än så länge dröjer sig vintern kvar lite och låter bara vårvärmen komma fram dagtid. Och visst kan vi åka på en eller två stötar till från vintern, men det gör ingenting eftersom den till 90 % ligger bakom oss. Lokalt påstår man att våren kommer den 1 mars, men jag fattar inte hur den kan komma ett specifikt datum. För mig är det naturen och vädret som ger signal om årstidsväxlingar. Och våren är här! Så det så.

Igår var jag i Iraklio och idag har jag vandrat. Och jodå, tröja av igår och idag byte till shorts och kortärmad t-shirt efter ett par timmars vandring.

I Iraklio var vårtecknet att rean är inne på sina sista dagar och vårens kläder börjat droppa in. Kortärmat, kjolar mm. I solens glans satt flera ute på fiken, tog en kopp kaffe och tittade på folk. Det var ju dessutom fredag så det låg en vilsam sprallighet i luften på en och samma gång. Och det är väl våren!?

Idag fick jag plötsligen en dust väldoft rakt i ansiktet, kändes som en vårsmekning. Det är mandelträden som nu står i full blom och släpper ut sin underbara doft.

Igår såg jag att mimosan börjat blomma. Det är en blomma som jag haft svårt för i buketter, men det är stört omöjligt att inte bli förtjust i mimosaträd när de är alldeles gula och tunga med blommor. Står ofta längs med vägarna och är därför rena trafikfaran för man måste bara titta och njuta.

Jag tyckte att jag skymtade något annat gult igår, men tänkte att jag måste ha sett fel. Idag visade det sig att jag sett rätt. Ginsten börjar spricka ut beroende på var den står. Och det är något som jag verkligen älskar! När ginsten är utslagen och färgar bergssluttningarna gula. Då är det gott att vandra, då är landskapet och Kreta väldigt vackert!

Andra blommor tittar fram, en del träd och buskar har ljusgröna skott som avtecknar sig mot mörkgrönt bladverk. Fjärilar och annat smått surrade runt i luften. Jag åt lunch vid strandpromenaden i Pachia Ammos och upptäckte att nu börjar havet få den där speciella vårblå färgen som övergår i sommarblått längre fram. Aldrig är havet så vackert som nu.

Det är bara småbuskar och kryddväxter som ser lite halvtrötta ut. Jag tror att de behöver mer vatten till sina ytliga rötter, som jag skrivit tidigare så har det varit en torr vinter.

Funderade idag över tre saker. Egentligen var det en massa annat också som snurrade runt, men det lämnar vi därhän.
Det första var att jag undrar varför jag fastnar för och blir så glad av allt gult. Det börjar i januari när de gula ”soldyrkarna” breder ut sig i olivlundarna, se’n mimosaträden och ginsten. Och mandelträdens doft. Kan det vara så att skånskan saknar rapsfälten?
Det andra var att jag har oftast rest till Grekland i maj för jag tyckte att det var så fint på våren. Nu har jag lärt mig att maj är den månad då försommaren byter av våren. Det är mars-april som våren är i sitt riktiga esse!
Det tredje var en kommentar jag fick en dag att ”hur många gånger har du gått den vandringen?”. Jag har inget behov av nya sträckor hela tiden. Vandringar ser olika ut beroende på årstid om man är öppen för naturen och årstidsväxlingar. Små utvikningar då och då eller att vända på en sträcka kan räcka för att det ska kännas ”nygammalt”. Och ibland är det så gott att fötterna själva hittar, då kan huv’et få vila och tankarna få flyga alldeles fritt. Med tanke på 8-timmars vandringen för två veckor sedan och den alldeles nya vandringen i förra veckan så behövde jag det bekanta.

Nu väntar två härliga vårmånader då växtligheten tävlar med varandra så man kan höra hur det knakar och sprakar. Och rovfåglarna kommer fram och segelflyger. Vädret är inte för varmt, inte kyligt. Det är med andra ord perfekt vandringsväder.

Foton kommer inte idag, ska se om jag kan fånga några vårtecken till imorgon. Meddelar när de finns på nätet!

Ha en skön helg!