Upp 5, lite kyligt på morgonen. En långärmad tröja utanpå t-shirten. Inte riktigt dags för långa vandrarbyxor än, men snart. Det blir varmt ganska tidigt på förmiddagen så snart får ombyte packas ner. Bara shorts duger än så länge.

Bussen skulle gå 05:45. Jag skulle åka med skolbussen och fick information om att den detta läsåret kör byarna på motsatt håll. Härligt! Det betydde att jag skulle kunna äta frukost medan jag njöt av soluppgång.

Bussen var nästan 30 minuter sen och den körde samma håll som förra läsåret. Inte mycket att bli irriterad över, kunde ändå inte göra något åt det. Jag fick istället njuta av att se Ierapetras alla ljus från ovan när bussen klättrade upp till Kalamafka och sedan färgades himlen långsamt röd och gul.

Bestämt mig för att binda samman två halva vandringar till en och testa några mindre utvikningar. Började direkt med en ny liten väg, men det var ingen höjdare. Hittade en stor sten där det blev frukost medan solen steg över bergen bakom mig och efter en stund badade byn nedanför i solsken.

Det gick lätt att vandra fast det är motlut. Tankarna for omkring, inga speciella banor. När jag kom upp på högsta punkten så låg två vågräta, långa moln över Thriptibergen. Solen hade hittat mellanrummet mellan de två och där strålade det som en bibelhimmel. Det enda som var riktigt upplyst var byn Kavoussi i fjärran. Jag gick in i kapellet för att tända ljus och där var redan besök. 6-7 ödlor, några större spindlar, en märklig mask och några konstiga insekter med massor med ben. Och på golvet ett skorpionlik som myror och andra smådjur kalasade på. Det kändes nästan som om jag störde.

Njöt av utsikten mot Thriptibergen med sina raviner, byar, kyrkor, kapell, toppar. Olivlundarna och växthusen. De slingrande vägarna. Det är min vy, mina berg. När jag kommer på landsvägen på norra kusten och ser mina berg så är jag hemma.

Testade ännu en utvikning och där blev nå’t fel för jag stod plötsligen vid en inhägnad. Tog mig in och måste se’n ta mig ut i andra änden. Kan vara värd att testa på andra hållet, kanske lättare att hitta vägen hela vägen, skrev upp det i minnet.

Njöt av naturen. Ljung och timjan blommar, de verkar trivas ihop för de står liksom i varandra. Blommorna är dock olika. Buskar med röda bär, gula blommor och grönska i olika gröna nyanser. Snart kommer det att skifta i höstfärger här och där. Det behövs regn, några dagars stilla regn skulle vara välkommet.

Under vandringen ändrades landskapet hela tiden. Molnen for fram över himlen och när de skymde solen bytte landskapet skepnad. Skuggor och spelande ljus tar fram olika delar av bergen, skrevor, snår, träd och bergarter. Egentligen skulle det räcka att bara gå ut och sätta sig och njuta av skådespelet!

Fick en inte så ljus idé som jag får så där 1-2 gånger om året: jag ska prova att gena. Siktade in mig på getstig och det blev givetvis inte alls bra. Stenigt och riviga buskar. Jag påmindes återigen om att trekking inte är min grej, jag vill inte gå och titta ner i marken hela tiden för att se var jag kan sätta fötterna. Ska hålla mig till vandring (hiking).

Det har satts upp skyltar till kapell och kyrkor och när jag kom fram till byn såg jag att det nu också kommit upp informationstavlor. Där finns adress till hemsida, ska kolla upp om där finns karta. Kan bli ett stort, bra hjälpmedel för att orientera sig ute i landskapet.

Fika på bytorget och buss hem. Trött eftersom det inte varit mycket sömn de senaste nätterna, men samtidigt kändes det att batterierna var laddade. Naturen och vandra är verkligen bra för kropp och själ.

(Fotona får komma upp imorgon. Den som väntar på nå’t gott……)