Igår var jag tyvärr lite krasslig så det blir idag jag ska berätta om i söndags. Hänger du med?

När vi flög över Skåne den 10 mars var det ett brunt och svart och kalt landskap. När vi i torsdags flög in över det grekiska fastlandet för att landa i Aten var landskapet grönt och gult med vitrosa avbrott här och där. Nu är det öde i norr och liv i söder!

Och jag fick en härligt ljuvlig vandring en riktig vårsöndag! Steg ur bilen vid 8-snåret i Vachos och möttes av de mässande rösterna inifrån kyrkan. En vandring kan inte börja bättre. Frid och ro med en gång.

Bergssidor fulla med vita och gula blommor. Träd som blommar, löv som spruckit fram. Det kvittrar och porlar och skiner. Fjärilar som leker sig fram, insekter, bin som brummar. Här får du en söndagsbukett:

Jag tycker att allt är senare än mars 2012, men det är inte så konstigt efter denna vintern. Kommer en vindpust då och då, de är kyliga.

Jag har så många alternativ i detta området så vid nästan varje korsning känner jag mig som Gösta Ekman i ”Aftonbladet eller Expressen”. Brant eller plant. Vyer eller olivlund. Beslut, beslut. När jag står i tankar får jag nästan hjärtsnörp av en biltuta. En kamouflageklädd typ tycker tydligen att det är läge att hälsa. Förresten, visst är det svårt att hålla sig för skratt när folk har kamouflagemönstrade kläder i sta’n?

Det var en liten utvikning. Står vid en punkt och ser hela ön i ett nötskal. Till höger brant, dramatiskt, kalt med ravin. Rakt fram havet. Till vänster grönt, frodigt, olivlundar. Denna ön är så fantastisk. Och vacker. Ja, ja, jag vet att jag sagt det förut, men så är det i alla fall.

Kikaren invigs (vad skulle man ta sig till utan Clas Ohlson?), allt kommer nära. Några rovfåglar glidflyger över mig, de är så stora och vackra ser jag i kikaren. Plötsligt slår det mig att varför cirklar dom över mig? Tycker dom att det ser ut som ett bra byte som kan räcka i många dagar? Jag samlar ihop kaffekopp och ryggsäck och fortsätter vandra.

En fårhjord förs neråt, jag får in herden och hans hund i kikaren. Han sitter och ser sig omkring. Jag undrar om han ser hur vackert det är. Eller hur fin och skiftande arbetsmiljö han har. Nya ”tavlor” varje dag. Han spanar ut över havet, jag tror att han ser. Och njuter.

Behöver gps:en i ett läge, men då lägger batteriet av. Det får inhandlas ett extrabatteri, inget att be för. Kortärmad t-shirt och ångrar att inte shortsen fick följa med. Kroppen är tung och trött. Det blev nog för mycket passivt ”stugvärmemys” under Skånedagarna, tänker jag. (fast igår förstod jag att det var nå’t annat, var lite krasslig i magen)

En underbar vårdag och en lika underbar vandring! Jag skulle kunna bara gå och gå. Fast dusch och pizza låter inte så dumt…..

Undrar du över rubriken om kokt kräfta? Om jag säger så här att 7 timmar i vårsolens glans sätter sina spår i nian?

Foto (även från Skåne) finns på min flickr-sida!