Om du nu var riktigt uppmärksam så märkte du att jag med rubriken liksom knyter ihop detta inlägget med gårdagens. Jag är själv förvånad och imponerad, som jag kan få till det!

Vandringsdag igen, nu iväg lite längre västerut till Amiras för att vandra upp till platån. Det är andra gången jag vandrar här, över 2 år se’n sist så jag minns inte hela vandringen utan har minnesbilder. Jag vet dock att det är brant, platån ligger 1 350 möh. Det är längre från bilen till avtagsvägen mot platån än jag minns, men där svänger jag in i pinjeskog. Det är kyligt samtidigt som solen värmer. Svårt med klädseln, men den långärmade tröjan åker av, den behövs nog längre upp. Shortsen får stanna i ryggsäcken.

Snart har jag passerat molnen som ligger närmast kusten. Det är en speciell känsla att stå och titta ner på dom. Stannar ofta, både för att pusta och njuta. Glasögonen immar igen av värmen från ansiktet i krocken med den kyliga luften. Går och lyssnar på getter och får. Har hört talas om ”lamningssäsong”, men getterna har minsann killingar året runt. Ser flera små, små varelser med skakiga ben. Getterna är spattiga annars, men ännu mer nu. De är lika lustiga som fåren – om en börjar springa springer alla. Nå’n sorts masshysteri!
Killingar skljs från sina mödrar och snart är det som en sång när de tunna, ynkliga bräkningarna besvaras av mörkare, fylligare. Ser en tvåfärgad get, dvs en färg på frampartiet och en på bakpartiet. Tänker som vanligt hur kan det bli så? Klonade??

Så runt den sista kurvan och som en riktig surpris ligger den där: platån Omalos Viannou.

Jag tycker det är lika trist varje gång jag hör nå’n säga att Kreta är stränder längs kusterna, se’n är det bara berg. Hyr en bil, ta bussen, åk inåt och uppåt! Där det finns berg finns det grönskande dalar, bergsbyar, platåer plattare än Skåne, odlingar, skrevor, raviner, grottor, rovfåglar, träd, buskar, örter…… För att inte tala om hur olika bergsmassiven på Kreta är, men det kan vi ta en annan gång.

Vandrar ner på platån och fram till kapell för fika. Kallt, kallt! På med vantarna och den långärmade tröjan. Molnen vräker in genom bergspassen. Men så bryter solen igenom precis när jag sätter mig till ro! Går in i kapellet som är dubbelt, den nyare delen är tillägnad Heliga Efimia. Okänd för mig, men nu vet jag att hon var en stark individ som kämpade för sin djupa och stora tro, passar bra här på platån där motståndsmän fått sätta livet till 1943, finns minnesplaketter. Intressant område över huvud taget, se gärna The Viannou massacres då 19 byar brändes 1943.

När jag börjar tillbakafärden går solen i moln igen, verkar nästan som om nå’n vill mig väl. Inte så kul att gå samma väg, ska längre fram på nya året testa ett annat alternativ och se’n kombinera de två. På väg ner fina vyer och moln, berg och hav bjuder på ett ständigt skiftande skådespel. Tankarna flyger runt till allt och inget.
Funderar på mina vandringar som är så olika och vackra i det sköna landskapet med så bra klimat som ger lång vandringssäsong. Så går tankarna till Eurorando 2016 då en massa vandrare kommer till Skåne och Skåneleden. När ska kretensarna vakna? Och när ska vandrare vidga sina horisonter?

En väldigt tyst och skön vandring (finns inga olivlundar). Tvära kast från gårdagens shorts till dagens vantar.

Imorgon ska det bli regn så då väntar sovmorgon, småfix och soffboksvila. Och kan jag inte gå ur sängen efter 3 vandringsdagar så blir det kanske väldigt lång sovmorgon. Ha en skön kväll!

Foto finns på min flickr-sida.