Igår kväll när jag tände ljusslingan på balkongen så la en rad lampor av, liksom en delslinga. Det såg lite fattigt och halvdant ut. Jag kände besvikelse gå över i irritation och blev nästan arg, men hejdade mig. Det lyser inte fler lampor för att jag blir arg, det går bara åt en massa energi. Min. Och varför förstöra en väldigt fin dag. Så jag la ner, parkerade mig i soffan och funderade en stund på ilska. Och lite annat.

Ilska
Ofta på nätet i s k sociala media, dvs facebook i mitt fall, dyker det ofta upp mycket ilska. Jag menar inte näthat, det är på sätt och vis ett eget fenomen som verkar stört och sjukt. Nej, jag menar kommentarer på olika inlägg. Kan vi inte längre diskutera utan att ta till personligt nedsättande pikar, STORA bokstäver, arga utfall? Min egen teori har varit att vi känner oss så skyddade framför skärmen i vår ensamhet att vi öser ur oss vad som helst. Utan att tänka på att det läses av massor, massor med människor. Att det liksom är för lätt, enkelt, snabbt och smidigt att trycka ner några tangenter utan att tänka först. Vi behöver inte se den andre i ögonen samtidigt som vi öser ur oss. Bekvämt.
Eller att det är ett uttryck för att inte bli sedd, baksidan av ett samhälle där så många är ensamma. Tragiskt för oss alla i så fall.

Så läste jag nå’nstans att all denna ilska inte är nå’t nytt, den har alltid funnits. Nätet är bara ännu en kanal för att släppa ut den. Om man tar en stund och hoppar runt lite och läser kommentarer så måste slutledningen bli att så ilsket engagerade människor måste må bättre än de nå’nsin gjort nu när all ilska är ute. Eller?

Måste allt kommenteras? Är det så att bara för det finns en scen där vi i lugn och ro kan torgföra alla våra åsikter så måste alla våra åsikter torgföras? Hur orkar vi – både att ständigt hugga och att ta del av?

Nå’nstans tycker jag att ”diskussion” förlorar sin betydelse för visst är det ett samtal där vi kan dela med oss av och utbyta åsikter. Under vänliga, respektfulla former. Om du berättar för mig hur du tänker och resonerar och vice versa så kan vi lära av varandra. Det är inte illa, det! Vill vi börja övertyga får vi väl agitera. Och vill vi såra den andre får vi väl börja slåss. Eller?

Oversharing
Ett nytt begrepp dök upp en dag i veckan: oversharing. Det handlade dels om att så många delar allt med alla och det kan man ju fundera över när det finns möjlighet att skapa listor, dela på en persons tidslinje eller skriva ett personligt meddelande. Vi har nog alla ibland undrat över inlägg i nyhetsflödet som vi inte är ett dugg intresserade av, men som tar plats från annat och tar tid att bläddra förbi.
Det handlade också om hur mycket man ska dela med andra om sig själv. Gränsen mellan personlig och privat kan vara hårfin, men ack så viktig. Det handlar ju inte främst om vad jag vill dela med andra utan om andra vill att jag ska dela det med dom, om de över huvud taget vill veta.

Till slut
Tänk om det i facebook gick att inte bara styra sina egna inlägg utan också att dela upp flödet i olika flöden som ”från vänner”, ”intressegrupper”, ”nyheter” osv. Det skulle i alla fall jag gilla istället för den slumpartade uppdelning som finns idag mellan nyhetsflöde och sidflöde. Eller är det jag som missat nå’n inställning?

Förresten kan jag berätta att när jag funderat klart och det var dags att krypa i säng igår kväll så lyste alla lamporna i ljusslingan. Konstigt, va’?