Ännu en strålande vandringsdag! Kurs västerut, parkerade i Vatos, följde kusten till Tertsa och se’n upp i bergen mot Gdochia. Jag har vandrat här en gång, det var i april 2012. Då kom jag lite fel och fick gå en bit på stora vägen.

Efter att ha vandrat en bit upp i bergen är det bara att kasta in handduken. Det är för varmt för vandringsbyxor så på med shortsen. Liv och rörelse ute i olivlundarna. Jag undrar hur de ser på landskapet, är det bara ”arbete” eller ser de skönheten ibland. Skulle kunna fundera likadant kring en bonde i Skåne.

Landskapet är så dramatiskt och skiftande. Bergen är inte höga, men det är brant ner mot kusten vilket är ganska typiskt för sydsidan. När jag ser mig omkring så ser det ut som om någon gått och rivit och dragit i naturen, nå’n som varit ilsk. Det är toppar och klippformationer och små raviner överallt. Spetsigt, nästan ogästvänligt. Men här och där bulliga mönster på en slänt eller en topp som ser mjuka ut. Borta i fjärran blågrå höga berg som vaktar Ierapetra och på andra hållet höga toppar som göms i molnen. Det är tjusigt, det är andäktigt.

Det är inte lätt att rigga kamera i naturen, få skärpa och självutlösare rätt. Hur som helst, så här kan man ha det den 15 december:

Och det gjorde inte alls ont!

I Kato Gdochia letar jag mig ner bland de gamla husen och kommer fram till ett ovanligt stort kapell. När jag går in känns det som en mindre kyrka. Märkliga proportioner.

Så följer jag vägen ner mot Vatos och havet. Jag vet inte hur man definierar en ravin, detta är mer som att bergen möts väldigt nära. Det är djupt ner, men inga stup. Och Libyska havet glittrar välkomnande.

Denna vandringen ska njutas på våren då det är fullt av blommor och insekter då det är så skyddat. Gick och funderade på att jag kanske är dum som bloggar om mina vandringar. Det kanske gör att folk ger sig ut på egna vandringar och då har jag skjutit mig själv i foten, jag vill ju att alla ska vilja vandra med mig. Så kom jag på att det kan vara smart också, som en del av marknadsföringen av min hemsida!

Nu är alla juleljus tända, det ska fixas middag och se’n blir det njuta av nät-tv. Jag hittade en skatt i förrgår. TV4 har lagt ut de första Beck-filmerna (6 st) och jag kastade mig över den första, den där Gunvald gör glidande entré. Högtidsstunder väntar!

Foto finns på min flickr-sida.