Vad har jag haft för mig den senaste tiden? Förutom att blogga, alltså. Ja, inte mycket. Denna juni har utvecklat sig ungefär lika konstig som juni ifjol. Hög temperatur och dagar med hård vind, t o m mycket hård i vindbyarna.
Och nu är det hett! Högsommarvärmen kom tidigt i år också. Tyvärr.

Det verkar som om vandringen jag gjorde 2 juni (finns här) blev den sista inför högsommaruppehållet. Det anade jag nog nå’nstans, men ville inte inse. Jag försöker skjuta ifrån mig att denna sommar ska bli som den ifjol, men det verkar inte bättre. Min sista vandring inför uppehåll 2024 var den 29 maj och då anade ingen av oss vad som väntade under tre månader. Hur som helst, det var en praktfull och vacker avslutning!

Det har varit några stranddagar och jag funderar ibland över om folk tror att den som bor där jag bor är på stranden varje dag. Nä, det finns ju en vardag också. Och för min del, som skulle kunna vara på stranden i stort sett varje dag maj-september, skulle jag bli allvarligt uttråkad och deppig. Något enformig, inaktiv aktivitet.

Jag har stoppat pengar i Panda i form av en ny vattenpump. Det blev trots allt billigare än en kraschad motor, men ibland får jag en känsla av att Panda inte riktigt fattar hur mycket han kostar. Men jag får ju mycket tillbaka av den lille, trogne och tålige arbetshästen.

Utflykt 1
Två glada och Panda styrde kosan västerut! Mål: lunch vid Zaros-sjön och klosterbesök. Som vanligt är vägen dit och hem inte bara transport utan vi njöt av landskap, natur och byar. När vi fått i oss kaffe i Asimi och kommit en bit kom jag på att utflyktssällskapet inte besökt Panagia Kaliviani klostret så det blev första stopp. Jag har besökt klostret två gånger – här är första gången (med foton) och här andra gången med lite mer beskrivning. Det är fortfarande det största och vackraste kloster jag besökt på Kreta. Ovanligt med sin stora sociala verksamhet och utåtriktning. Klosterfrid rådde inte denna gång eftersom vi var där fredagen före Pingst. Vissna blommor skakades ner, det dammsögs löv och blad och sopades. En busslast turister med guide dök också upp, dock på ett mycket kort besök. I klostrets lilla ”zoo” (mest småfåglar) skuttade killingar omkring och den här lille gynnaren var så ny i världen att den hade det svårt med balansen:

Lunch på Zaros Lake Restaurant vid Zaros-sjön (konstgjord sjö; har bloggat om Zaros vid flera tillfällen – använd sök-rutan) blev inte riktigt fridfull den heller. Det var skolutflyktstider så 4-5 bussar hade anlänt före oss och barnen lunchade. Och förde ett himla oväsen! Det blev nästan overkligt och spöklikt tyst när de slutligen gav sig iväg och vi fick en stunds ro.

Nästa stopp var lilla klostret Profeten Elias kloster nära Zaros. Svårt att få fram information om klostret för det finns många som är tilldelade Elias, men jag hade läst att vyerna inte gick av för hackor. Och det stämde verkligen! Byn är Zaros och lägg märke till klostrets stolbänk. Eller är det kanske en bänkstol…
(bildspel)

Så styrde vi hemåt på en liten väg vi inte kommit på förr…eller kanske i alla fall en bit… Strunt samma. De underbara vyerna stod som spön i backen! Och man upptäcker det man inte såg förra gången.

Utflykt 2
Jag och en vän var på tillfälliga utställningen Ekatompolis på Arkeologiska muséet i Iraklio. Känns det igen? Jo, jag var där också i mitten av april och skrev då:
Den utställning vi besökte heter Ekatompolis och spänner över den arkaiska tiden 700-450 f Kr. Den tar dock sitt avstamp under 800-talet och visar hur Kreta på olika sätt bidrog och inspirerade till det vi kallar antikens Grekland med lagar osv. Själva namnet Ekatompolis kommer från Homeros Iliaden där han nämner de ”hundra städerna på Kreta”. Objekten som visas kommer från flera museum runt om i Grekland.
Är du det minsta intresserad av historia så besök utställningen! Minoerna i alla ära (och de är fascinerande som Europas första högtstående kultur), men det är roligt och intressant att se ”vad hände se’n”.
Utställningen är kvar augusti ut så missa den inte om du är intresserad. Den ger massor med intressant information, t ex var ordet polis (nej, det betyder inte polis=ordningsmakten utan stad) först nämndes, var första lagen fanns, att stadsstaten Aten kallade på hjälp från Kreta vid oroligheter. Glöm inte att stanna till vid den ambitiösa kartan nära ingången över Kreta gjord av en venetianare.
Tänk, så mycket man upptäcker vid nytt besök!

Det blev också smarrig indisk mat på Curry Park, sakta strosande i värmen i några butiker innan vi gav upp och körde till Praktiker. På hemvägen kollade vi först hur man kör till nya IKEA. Inte så vansinnigt spännande eller nödvändigt, men bra att veta vid behov.

Utflykt 3
En annan utflykt gick till Panagia Kera, den mycket speciella kyrkan utanför byn Kritsa. Det var mitt tredje besök där under sisådär 35 år. Nya upptäckter varje gång. ”Mer kött på benen” gör att besök ger mer vad man än besöker.
Den har fantastiskt vackra målningar, nästan 1 000 år gamla! En del kan jag tyda, men några fick vi hjälp med. En del kommer från de apokryfiska böckerna som förkastades i reformationen (den där Luther har mycket på sitt samvete) medan ortodoxa och katolska kyrkorna inte ser dem som falska. Det ger oss protestanter ett handikapp när vi ska försöka ”läsa” fresker. Där finns berättelser och händelser som vi inte känner till. Men lyckligtvis finns folk att fråga och man kan ju alltid beundra och njuta av konsten i sig!
Roligt och intressant med detaljer, men de ger inte dig nå’t utan helhet så de behåller jag själv. Här från vänster till höger sista måltiden, paradiset och Marias första steg visas av mor Anna för präster.
(klicka på foto för större storlek)

Vi tog en kopp kaffe strax utanför och upptäckte nå’t man nog inte får se så ofta. Snickarbin som bor i en träbit (därav deras namn) där ett bi flög iväg, kom tillbaka, gav sig iväg igen och, vad vi kunde se, matade att bi i träbiten. Kanske en var tvungen att stanna hemma med avkomman!
Lite suddigt eftersom det var långt avstånd och de där typerna inte satt stilla:

Så blev det en av de vackraste vägarna på Kreta upp till Katharo-platån för lunch (killing – det är gott, det) på Taverna Stereos. Avslutade med ett besök i Kritsa sen eftermiddag då turistbussarna begett sig nå’n annanstans.

Vid utflykter kör jag gärna olika vägar för jag tycker att de är en del av upplevelsen och inte bara transport. Många hyrbilar har så himla bråttom – ta det lugnt och se er omkring. Finns så mycket vackert! Ni har ju semester.

Några fler äventyr kommer i nästa blogginlägg!

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!