Årets vandringsuppehåll är det längsta orsakat av vädret under mina år här och jag räknar bort två längre uppehåll pga skador. Jag vet inte vilket som är värst – att sitta skadad och veta att det är bra vandringsväder eller att vädret sätter stopp. Det förra kan jag ju påverka genom att inte råka ut för skador, men vädret är vi maktlösa mot.

Nu vill jag UT! Inte med hjälp av Panda, det är inte alls samma sak. Jag vill känna dofter, höra ödlans prassel i gräset och korpens skratt, roas av molnens lek i skyn. Jag vill lyssna på tystnaden och skicka blicken långt bort i fjärran. Studera en skalbagge som kanske är på väg hem och bli lite irriterad över myrorna som vill ha min kanelgiffel.

Som tur är finns foton och min flickr-sida!
(klicka på foton för större format)

Inget slår soluppgång, framför allt är den underbar i bergen när solen kommer där bakifrån, stretar och slutligen seglar över bergskam och toppar.

Vilken väg ska vi ta? De är så många, så vackra och fulla av överraskningar.

Möta de lyckliga själar som har sin hemvist i bergen! Kanske t o m möta en herde.

Måste ut och kontrollera hur det står till med vildpäronen och granatäpplena! De har väl inte torkat bort?

En stunds reflektion och stillhet. Bara rovfågelns magnifika segelflyg vittnar om liv. Ute för att fixa lunch?

Så är det vyerna som ingen kan tröttna på! Och efter de första regnen väcks naturen och landskapet blir så grönt, så grönt. Som att vada i ett grönt hav!
(bildspel)

Lite senare i höst gäller det att hålla ögonen öppna! Inte många höstfärger men de finns där och de sticker verkligen ut mot allt det gröna.

Ännu lite senare på hösten, när den går mot sitt slut och ska göra plats för vintern, breder getoxalis ut sig i soligt gula mattor och strax efter tittar anemonerna fram i flera färger i det gröna gräset.

Varför tyckte jag att det här blogginlägget var en god idé? Tittade igenom flera foton och nu när jag skrivit klart längtar jag ju ännu mer!

Ha en skön helg! Var rädd om dig och andra!