Personer kan vara kända under sin livstid utan att senare nämnas i historien såvida de inte vunnit ett krig eller nå’t annat som någon anser anmärkningsvärt. En så’n person var utan tvekan Adelina Guitar (ibland kallad Natalie Guitar).

Hon föddes 1863 i Paris eller Toulon eller Marseilles. Ingen vet exakt. Vid 16 års ålder är Adelina sångerska, dansare och prostituerad. Det är inte känt när och varför hon började kallas Madame Hortens, men troligen gavs det till henne i Frankrike av en av hennes kunder, en amiral Poiter. Det sägs att hon även dansade på Moulin Rouge i Paris.

I slutet av 1896 utbröt ett uppror bland den grekisk-ortodoxa befolkningen på Kreta, då tillhörigt Osmanska riket. Den 21 januari 1897 landsattes grekiska trupper för att förena ön med det grekiska kungadömet. De europeiska stormakterna (Ryssland, Frankrike, Storbritannien och Italien) lade sig dock i och förklarade ön för ett internationellt protektorat. De skickade sina flottor för att ockupera och stoppa vilket ledde till att de grekiska trupperna återvände till fastlandet. (mer om Kretensiska staten hittar du här)

Tusentals sjömän driver alltså omkring och längtar efter kvinnligt sällskap. Då anlände 500 prostituerade från Europa och Ottomanska riket till Chania och bland dem hittar vi Adelina som ingick i en grupp dansare. De uppträdde på ”London Bar” i Chania där publiken bestod av utländska amiraler, högt uppsatta sjöofficerare och rika Chania-bor. För vanliga sjömän fanns det ett annat etablissemang: Sandan Cafe i Hurkhudas i distriktet Splantzia.

Madame Hortens bodde i ett hörnhus i Chania och varje eftermiddag kunde hon ses lämna sin bostad och gå till katolska kyrkan där hon la en svart spetsnäsduk på sitt huvud och bad. Hortens var trogen sitt hjärtas amiral. Hon blev uppvaktad och utbjuden av en rik och stilig man från Chania som givetvis bjöd henne på Dom Perignon. Hortens sa till honom att hon uppskattade hans vänlighet, men något mer kunde det inte bli: ”Respektera mig och bete dig som en riddare”.

År 1907 lämnar flottorna Kreta och de flesta prostituerade ger sig också av. Madame Hortens har bestämt att hon vill stanna på Kreta och ger sig ut på ön för att leta upp nya jaktmarker. Hon är en tid i Iraklio och i Sitia, men slår sig ner en period i Agios Nikolaos. Där får hon, utan byråkratiskt krångel, av prefekten rättighet att öppna ett ”kaffehus” öppet till 3 på natten. Stadens polischef var dock vaken och klagade över beslutet till den italienska ambassaden, bl a med motiveringen ”ostyriga, efterliknade och oanständigt klädda kvinnor som genom trotsiga rörelser av kroppen drar in allmogen i fördärvets tumult”. Nu cirkulerar handlingar fram och tillbaka och det blir till slut så att endast kaffe får serveras. Kunderna sviker och till slut stängs ”kaffehuset”.

Nu blir det lite märkligt för bara i en källa av de fem jag läst nämns nu en make, Nikolaos Haniotakis. Enligt den källan flyttar de tillsammans till Ierapetra 1910, enligt andra källor flyttar Hortens ensam. Så nu måste jag följa två spår:
1. Paret flyttar till Ierapetra 1910. Hortens ser fram emot att få vara hemmafru och leva ett lugnare liv. Nikolaos är fiskare och tröttnar snabbt på den nu i hans ögon tråkiga Hortens. Hon hittar honom med kökspigan, han tar hennes pengar och ger sig av. Hon bryr sig inte om att resa efter honom. Hon startar en restaurang.
2. Hortens flyttar till Ierapetra 1910 där hon driver (i okänd ordning) ett ungkarlshotell som i folkmun kallades ”Frankrike” (lär ha legat där Alpha Bank ligger idag), en restaurang och en närbutik (troligen på ålderns höst). Ungkarlshotellet tycks vara någon sorts inofficiellt ”nöjesställe” där Hortens kunde ordna fram flickor. Hortens är under en tid fransk vicekonsul och det finns misstankar om att hon skulle ha varit spion, men inget har kunnat bevisas.

Prästen som gav henne sista smörjelsen sa en hel del år senare ungefär (ej citat):
Madame Hortense var ett helgon. Jag vet inte om hon har syndat i sin ungdom trots allt, vem är väl syndfri, men jag svär vid det kors jag håller och den liturgi jag utför att hon levde i sin barm som ett helgon och dog som ett helgon och gjorde tusentals goda gärningar och att hjälpa sina medmänniskor, det är hennes arv.
Hon är begravd i Ierapetra och en gata i sta’n är uppkallad efter henne. Gatan är en liten, kort stump bakom Cretan Villa Hotel med en oläslig gatuskylt.

Hon gjorde också avtryck i litteratur och film. En biografi skrevs av Ioannis Maliotakis.
Madame Hortens finns i Nikos Kazantzakis bok ”Spela för mig, Zorba” (Zorba, the Greek). Här ska lyftas ett varningens finger! Kazanzakis inspirerades av madame Hortens, men fantiserade själv ihop händelser omkring henne i boken. Boken ligger till grund för filmen ”Zorba” (Zorba, the Greek). I filmen spelas Madame Hortens av Lila Kentrova som fick Oscar för bästa kvinnliga biroll.
Det finns referenser till Madame Hortens i verk av Georgios Pagalos.
I Pantelis Prevelakis verk Chronicle of a State framträder Madame Hortens som Fatme.
År 1986 kom den grekiska filmen Μαντάμ Ορτάνς (Madame Hortens).

Madame Hortens liv är, tycker jag, ett exempel på att människor gör vad de måste för att överleva och att ingen människa är endimensionell. Det finns flera sidor hos en person så det där med att döma ska vi vara väldigt försiktiga med. Hon hade ett stort hjärta och det är väl allt man kan begära. Och hedervärt nog.

Ha en skön helg! Var rädd om dig och andra!

Källor:
maleviziotis.gr
agonaskritis.gr
mixanitouxronou.gr
el.wikipedia.org
haniotika-nea.gr
samt inlägg på facebook, bl a Γεράπετρος του χθες του σήμερα, του αύριο !